Kategoriarkiv: Praktiska förslag

Dissidenter nu och då i Europa

 

Dissidenter i Sovjet 1977
Wkipedia

 

De senaste åren har jag intresserat mig för de förföljda opinionsbildarna i Östblocket och Sovjetunionen, dissidenterna, men också för nu levande oppositionella européer.

Det har blivit ett  30-tal texter på denna blogg och i Avpixlat. En dissident är förföljd av sin egen stat och av medier och etablissemang. Det räcker inte att bara blogga och skriva på Facebook. Man måste också riskera fängelse eller i vart fall bli utsatt som person.

Jag har funnit två nu levande europeiska dissidenter, Peder Fjordman Jensen och Tommy Robinson. Läs om dem i Dissidenter IV.

I Sverige idag är nog Ingrid Carlqvist och Julia Caesar att betrakta som att bli dissidenter, liksom ett par av personerna bakom Granskning Sverige. Dan Park är sannerligen dissident med sina fängelsevistelser.

Men annars anser jag att vi som bedriver seriös samhällskritik, Jan Tullberg, Gunnar Sandelin, KO Arnstmberg m fl, inte är förföljda av den svenska staten.  Kritik från medier och etablissemang får man stå ut med.  Att få böcker indragna från bibliotek och förvägras tala där är mer tveksamt. Därför har även dessa händelser tagits med liksom föredrag om tryck- och yttrandefrihet

 

2013

Three Dutch heroes and a Dane

 

2014

Frihetskamp i Polen

Den polske författaren Czeslaw Milosz

 Den ungerske författaren György Konrad

Den tjeckoslovakiske författaren Vaclav Havel

Tystnad och terror under Lenin och Stalin

Sovjetmänniskan och angiveriet

Föredrag om yttrandefrihet

Omstridd föreläsning inställd

 

2015

Det fria ordet?

SVT drar in yttrandefrihet

Ny lokal

Avbokade på Östermalm

Avbokade igen

Utomhusmöte

Avbokade igen

Låt mig tala i Göteborg

Persona Non Grata på Kulturhuset

Uppsalatidning vill hindra mig att tala

UNT anmäld till PO

Tryck- och yttrandefrihet under attack

Expo anmäls för brott mot PUL

När Svenska PEN svek svenska dissidentskribenter

 

2016

Dissidenter I

Dissidenter III

Dissidenter IV

Svenska ”dissidenter” i kanadensisk webbtv

Repression of journalists in Sweden

 Hat och hot stoppar inte yttrandefriheten

Föredrag om yttrandefrihet

Internationell tryck- och yttrandefrihetskonferens i Stockholm

 

2017

Den maktfullkomliga dissidentsonen

Flygande universitet i Sverige

Bibliotekscensur och mötesfrihet

 

Debatt om invandringsdebatten den 25 april

Har debatten om invandring verkligen vänt eller är det bara små krusningar på ytan vi sett sedan hösten 2015? Det ska fyra debattörer reda ut den 25 april på kvällen i Stockholm:

Gunnar Sandelin, socionom och journalist, medförfattare till böckerna Invandring och mörkläggning 1-2 och Nötskalet

Andreas Henriksson, debattör och redaktör

Nima Dervish, krönikör vid Dagens Samhälle och författare till boken Ordbrand

Jan Tullberg, civilekonom och författare till boken Låsningen

Insläpp från kl 18. Start 18.15.

Klara Konferens, Vattugränd 6, vid Centralen i Stockholm.

Inträde 100 kr i kontanter

Mer om arrangemanget av Fri Folkbildning

Intervjuad om sexarbetarorganisation

Så då har mitt sexradikla förflutna på 1990-talet och ett par år in på 2000  blivit intressant för historiker i och med denna mailförfrågan häromdagen:

”Hej Jan, 

Jag heter Jens Rydström och jag är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet. Just nu håller jag på med ett projekt om de nordiska sexarbetarföreningarnas historia och jag har samarbetat en hel del med Petra Östergren. Hon säger också att jag bör intervjua dig, eftersom du var väldigt aktiv för att stödja sexarbetarna i att ordna en egen intresseförening.  
Jag har intervjuat de kvinnor som drev Sexualpolitisk front på 1970-talet och jag har intervjuat andra som var aktiva senare. Jag har intervjuat danska sexarbetare från SIO och jag ska snart till Oslo för att möta dem som drog igång PION på 1990-talet Snart hoppas jag få tillfälle att intervjua Pye Jakobsen. Men du är en viktig aktör som jag också vill ska berätta om dina hågkomster från den tiden då du engagerade dig i detta. 
Jag vill som sagt ha ett nordiskt perspektiv och en av mina huvudfrågor är den skiftande politiska kontexten i varje land. Frågor jag vill ställa handlar om organisationsformer och om det motstånd och det stöd de fick från personer utanför den egna organisationen. Vilka allianser eftersträvade de och vilka allianser lyckades de forma?
Minnen från den tiden och hur du upplevde arbetet med frågan, bemötandet från sexarbetarna och från andra människor som hade åsikter i frågan. 
Om du vill ställa upp, och om du kan redan nu på torsdag den 19 januari vore det perfekt, eftersom jag är i Stockholm den dagen (för det är väl där du är baserad?). Annars kan vi komma överens om något annat tillfälle. 
Hälsningar
Jens

—————————————————————————-
JENS RYDSTRÖM, Professor
Department of Gender Studies
Lund University, Box 117, S-221 00 LUND”
Igår kom Jens Rydström för att intervjua mig i det nordiska forskningsprojektet Propol. Hans beskrivning på Lunds universitet webb:
Prospol – Comparing European prostitution policies: Understanding scales and cultures of governance, med över 40 deltagande forskare från 24 länder. Projektet kommer att utmynna i en rad böcker och artiklar om europeisk prostitutionspolitik. Mitt bidrag till projektet är en historisk studie: Nordic sex workers’ organisations: Origins and contemporary challenges.
Vi pratade i en timme och jag fick tillfälle att leta fram gamla tidningsklipp och dokument från slutet av 1990-talet.
Här är mitt inlägg i Frihetlig tidskrift 1997 som förseddes med en varningstext (Sverige är nog den enda land där anarkister varnas av anarkistiska redaktörer för att läsa fritt efter eget omdöme):
ft-hess
ft1
ft2
ft3
Jag var ordförande i Vänsterpartiet Uppsala 1998-2000 och tog dit Petra Östergren, Alexander Bard m fl sexradikaler för en offentlig diskussion på vårt bokkafé, ett fullsatt arrangemang 🙂
Även i Vänsterpress stred jag för sexarbetarnas rättigheter
v1
v2
Debatt 2002 på Kägelbanan, Mosebacke, med Mattias Gardell som från SAC-syndikalisternas sida kunde tänka sig att öppna upp en sektion för sexarbetare. Arr av Shame.
www.qx.se 2002
www.qx.se 2002

 

En ideell förening, Rosea – Riksorganisationen för Sex- och ErotikArbetare, bildades med mig som kassör. Talesperson var Pye Jakobsen. Vi lade ned något år senare eftersom vi knappt fick några sexarbetare aktiva.

16111308– – –

Länkar om min sexradikalism inklusive om sexualundervisning

https://www.qx.se/nyheter/2098/queer-festival-for-frihetliga-till-hoger-vanster/

http://www.flashback.se/artikel/1562/riksorganisationen-for-sex-och-erotikarbetare

http://www.flashback.se/artikel/1538/strippor-nekas-medlemskap-i-sac

http://pedagogiskamagasinet.se/queer-ar-straight/

http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Rapporter-studier/kartlaggning-samlevnad.pdf?epslanguage=sv

http://sourze.se/2003/08/20/sexdebatt-del-1__79427#.WH8q2vnhCM8

http://sourze.se/2003/07/29/prostitution-borde-vara-lagligt__79219#.WH8q-_nhCM8

http://sourze.se/2003/07/14/sexarbete-utan-forakt__79123#.WH8rHPnhCM8

http://sourze.se/2003/07/12/subjektivationen-foucaults-amne.-del-1__79118#.WH8rPfnhCM8

http://sourze.se/2003/07/28/moralstatens-rotter__79214#.WH8rXfnhCM8

https://sjunne.com/2015/07/21/pink-washing/

Idag 2017 fortsätter Rose Alliance med att driva opinionsbildning för och av sexarbetare.  Lycka till !

Rapporter från socialtjänst och polis i Stockholm

 

Socialkontor attackerat
Socialkontor attackerat, Barometern, juli 216

 

Två Facebookvänner rapporterar om läget i Stockholms socialförvaltning och polisväsende. Se min anteckning

En socialsekreterare som är min Facebookvän skriver anonymt:

”Under mina år inom socialtjänsten i Kista Stadsdelsförvaltning i Stockholms stad, stationerad ute i Husby, fick jag stor erfarenhet av rättsapparaten. Vi socialsekreterare var utsatta för ständiga hot och hade en direktkoppling till polisen i Västerort och två väktare nere i receptionen.
Jag jobbade där under åren 1997-2000. Vi fick en dag för att lära oss Personligt Självförsvar ute på Polishögskolan i Sörentorp där vi fick gå i närkamp med polisernas egna tränare. På förekommen anledning. Vi var samtliga något rosiga om kinderna när dagen var slut, om man säger så.
Hot mot oss socialsekreterare var vardag. Något som man hanterade på ett proffsigt och föredömligt sätt inom förvaltningen. Vi hade nolltolerans mot kränkningar, som att bli kallad hora och hot. Standard var att jag, mina barn och övrig familj hotades med döden och de värsta sexuella kränkningar.
Under mina tre år där blev jag stamkund på Stockholms Tingsrätt. Inte mindre än fem mål på tre år. I och för sig trevligt med alla snygga manliga jurister i kostym som jag fick som bisittare. Här måste jag säga att rättssamhället inte brister. Alla hot mot tjänsteman tas på största allvar.
De åtalade försökte försvara sig. ”Det var inte du som var hora, förstår du? Det var broschans svägerska som jag skulle dödat, ok?”
Rätten gick helt på min linje. Samtliga fällda var invandrade muslimska män. De var också alla dömda tidigare för hot mot tjänsteman, misshandel, rån. Men de gick fria på våra gator och dömdes även dessa gånger till enbart böter och skadestånd som man kan se sig om efter i rymden.
Efter Husby har jag varit på två rättegångar till, den senaste för tre år sedan. Då behagade den åtalade inte dyka upp. Men han befanns skyldig till hot hur som helst. Han hade avvikit från Frivården och inte skött sina kontakter där efter sin senaste dom om grov misshandel. Så man får väl kanske förstå att att han inte var så pigg på att infinna sig i Nacka Tingsrätt.
Det var lite tufft därute i Husby redan på den tiden, om man säger. Då parkerade jag min bil på ett parkeringsdäck en bit ifrån förvaltningen. Många var de gånger som min chef följde mig till bilen för att jag skulle vara trygg och inte bli attackerad. Skulle jag parkera min Saab 9.5 på samma däck idag så skulle bara ratten och backspeglarna återstå efter femton minuter.. “
—-
Bloggaren Ronie Berggren har talat med poliser i Stockholm:
“Eftersom Brottsförebyggande rådet nyss släppt en rapport om kvinnors rädsla för att gå ut tänkte jag här kort dela en berättelse.
Jag fick här om dagen ett samtal från en polis i en av Stockholms invandrartäta förorter (som jag här undviker att nämna vid namn). Han gillade min podcast och min inställning till saker och ting.
Han berättade om kvinnors situation. Hur salafister kan åka runt i bilar och säga till tjejer de ser att klä sig anständigare om dessa inte följer islamiska regler.
Polisen har sett sådant vid många tillfällen. Men eftersom polisen ägnar sig åt brott så är det ingenting de kan göra åt den saken. Det är helt lagligt för män att prata med kvinnor.
Svenska tjejer är mycket utsatta, för att bli nedslagna och utsatta för rån och grov brottslighet. På dagtid är det hyfsat okej, men inte på kvällstid. De vita, svenska tjejer som rör sig i förorten ifråga är tjejer med dåligt självförtroende, självskadebeteende etc. Och de råkar illa ut.
Däremot klarar sig strikt muslimska tjejer bra. De blir inte rörda utan behandlas med respekt, förklarade polisen för mig.
En stor majoritet av de riktigt grova våldsbrotten som begås i Stockholm begås heller inte av Jan, Sven eller Sture, utan av män med utländska namn – tydligt kopplade till islamiska kulturer, förklarade han för mig.
Polisen utsätts också ofta för stenkastning, och bakhåll ibland genom falsklarm där de blir inlurade i bakhåll. Till förorten åker man med två polisbilar även för vanliga enkla undersökningar. Två poliser gör undersökningen och två andra poliser vaktar den tomma polisbilen från att vandaliseras.
Han ansåg också att det talades alldeles för lite om hur situationen faktiskt ser ut i verkligheten, och att det är svårt, även inom poliskåren att lyfta upp dessa saker. Och jag förmodar att det var därför han tog kontakt med mig.
Han menade dock att svensk lagstiftning och polisens befogenheter inte är anpassade till de förhållanden som nu råder på många håll i Sverige. Saker förändras. Det går fort. Och vi är inte beredda.
Vi får se om det blir någon intervju för min podcast. Det är inte säkert, men eventuellt.
Men att media tillsammans med fega politiker har svikit en av våra viktigaste myndigheter – vår polismyndighet – är jag helt övertygad om.
Och att de i ännu högre utsträckning svikit Sveriges kvinnor råder inga som helst tvivel om.
Mina inlägg