Kategoriarkiv: Praktiska förslag

Pride Järva 2018?

I tisdags 22 maj intervjuade Maria Sveland mig angående mina marscher från Tensta till Husby 2015 och 2016. Hon är utbildad radiojournalist och spelade in vårt samtal för RFSU Dokumentär.

Givetvis är hon kritisk till en Sverigevän som mig men hon var ändå intresserad, tror jag. Sommaren 2012 fick hon, uppmärksammad feministisk författare till Bitterfittan och Happy, Happy!, ett uppslag i DN Kultur där hon ondgjorde sig över SD och kulturvänsterns sjunkande dominans. Ett halvår senare fick hennes gelikar på tafsen just i DN av Bengt Ohlsson som undrande varför kulturen måste vara röd .

Nåväl. Hon frågade mig om bakgrunden till Pride Järva, varpå jag berättade om min sexradikalism och skriverier om gayrörelsen sedan 1980-talet och hur det lett fram till mig som en svensk företrädare för det förklenande begreppet från vänstern om oss, homonationalism.

Jag och Douglas Murray, en äkta homosexuell britt som bland annat skrivit om Oscar Wildes älskare Bosie, intervjuas i Anna-Maria Sörbergs bok Homonationalism, en utgångspunkt i Maria Svebergs intervju med mig.

20180524_0739261988081590872812388.jpg
Rättelser: till vänster går Johan Widén, arrangör av Folkets Demonstration 2015. Boken Homonationalism skrevs av Anna-Maria Sörberg.

Vad som återkom i hennes kritik av mig, och som Sörberg, Stockholm Pride, RFSL, RSFU och alla arga HBTQ-vänsteraktivister, är att våra marscher inte var förankrade i de förorter vi gick igenom. Jag förklarade som jag gjort tidigare att tiden var knapp, vi hade inte de lokala kontakterna och att vi ville göra en provokation mot den rådande ängsligheten bland Stockholm Pride och RFSL inför homofobisk islam, reaktionära utländska kulturtraditioner, hedersförtyck av bögar och flator.

Men invändningen kvarstår och var kanske en anledning till att jag avböjde att arrangera ett pridetåg 2017. Dock ser jag fördelen med att få lokalt stöd i en ny marsch denna sommar, så om några på Järvafältet vill göra något liknande uppmanar jag dem att inte tveka. Även en provokation på Rinkeby Torg vore välkommen och då har jag ett tips:

Hyr in bra högtalarsystem och en scen till torget. Håll ett tal om svensk diskrimineringslagstiftning och vår världsberömda tolerans inför alla sexuella uttryck. Säg till de som sitter på kaféerna att de kommit till ett av världens mest gayvänliga länder och att deras döttrar får kyssa flickor och söner andra unga män. Tolka talet simultant till arabiska och somaliska. Mona Walter ställer nog gärna upp, men kolla med polisen först.

När jag höll tal på torget 2016 såg polisen till att inga motdemonstranter kom in och störde oss. Därför är det fullt möjligt att hålla liknande informationstal i år, men det kommer inte mottas nådigt, varken av gayvänstern eller de överraskade åhörarna som omedelbart kommer förstå vad som sägs på somaliska (Mona Walters föredrag 2015).

Andra invandrartäta förorter i landet där svenska lagar inte gäller fullt ut kan behöva liknande pridetåg: Angered, Hjällbo, Skäggetorp, Tjärna Ängar, Rosengård, Gottsunda, Araby, Kungsmarken…

Det krävs mod att upprätthålla svenska lagar och vår tolerans inför sexualitetens uttryck när det politiskt korrekta etablissemanget sviker. Folk i förorter eller utomstående sympatisörer och opinionsbildare som jag har en uppgift.

Därför uppmanar jag alla som vill och kan att anordna Pride Järva 2018 och tåg för HBTQ-personers rättigheter i alla våra utanförskapsområden. 2015 lovade Moderaterna att hissa regnbågsflaggan på Järvafältet. Kör samtidigt som Stockholm Pride
Lycka till ! Hör av er till mig för tips.

Annonser

Hur göra sig av med PK eliten

Hur nya hederligare makthavare ska se till att inte gamla korrupta inkompetenta makthavare biter sig fast skriver jag om på bloggen Mörkläggning och invandring, Karl Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins webbsida.

Begreppet lustration är centralt och användes efter frigörelsen i Östeuropa efter Berlinmurens fall 1989. När faller den svensk PK-eliten? 2020 har jag förutsagt i romanen Framtidsmannen.

Filmatisering av Kulturprofilen

Filmatisering av Kulturprofilen med vissa utvikningar i svenskt bohemiskt kulturliv

Paris 1950-tal. Den svenske officeren och fotografen Christer Strömholm tar intima porträtt av transvestiter och transsexuella. Särskilt Jackie och Nana tyr sig till den stilige svensken. Bilderna ”Les amies de Place Blanche” (”Vännerna från Place Blanche”) skulle under 1980-talet publiceras av den androgyne redaktören Johan Ehrenberg vid ETC.

Stockholm 1950-tal. Den svenske poeten Paul Andersson drar fram med halsbrytande poesi runt gruppen Metamorfos och ett utsvävande liv med droger. Han medverkade i filmen Marianne (1953) som en del av nattlivet på en jazzkällare i Gamla stan. Paul Andersson var en av huvudkaraktärerna i Marcel Carnés film Les Tricheurs [”Bedragarna”], eller Storstadsungdom som den hette när den gick upp på biograferna i Sverige 1958. Birgitta Stenberg skulle 1983 skildra sin vän Paul Andersson i boken Apelsinmannen och då i relation till Kejneaffären, en till stora delar uppdiktad historia om homosexuella relationer i Stockholms kungliga och högre kretsar.

Stockholm 1960-tal. Christer Strömholm gestaltar huvudrollen i den mycket uppmärksammade TV-filmen Myglaren med regi av Rune Hassner och manus av Jan Myrdal. Fd timmerflottaren Jean -Claude Arnault börjar på Christer Strömholms fotoskola 1968 och umgås i kretsarna runt Fred Åkerström och Olle Bonniér, som introducerade Arnault i det svenska kulturetablissemanget.

Stockholm 1970-tal. Ulf Lundell hyr Christer Strömholms stuga i Vita Bergen och umgås med Joakim Strömholm. Lundell och Maria-Pia Boetius är ihop. Pappa Christer dyker upp i Lundells debutroman Jack 1975, liksom Maria- Pia. Omslagsfotografiet av Ulf Lundell till boken tas av Joakim Strömholm. 1978 startar Jean-Claude Arnault Stockholms Musikdramatiska Ensamble.

Stockholm 1980-tal. Horace Engdahl recenserar dans i DN och disputerar 1987 på en avhandling som redan givits ut av Bonniers som en litteraturstudie av svensk romantik. Engdahl, Stig Larsson, Hans Ruin, Erik van der Heeg, Aris Fioretos, Sven- Olof Wallenstein, Anders Olsson m fl gör tidskriften Kris som får ett enormt inflytande på kulturdebatt och estetik, bland annat genom att introducera fransk poststrukturalism. 1989 startar Jean-Claude Arnault Forum-Nutidsplats för kultur med sin fru Katarina Frostensson.

Stockholm 1990-tal. 1997 skriver Expressen ett reportage om Arnault med anledning av att en ung kvinna hade skickat ett brev till Svenska Akademiens dåvarande ständige sekreterare Sture Allén med upplysningar om Arnault. I reportaget talade flera kvinnor om trakasserier. Arnault blev också omskriven i Maja Lundgrens roman Myggor och tigrar från 2007, där han kallas för ”Jean-Claude utan Nåd”.

Paris och Stockholm 2000-tal. Forum blir en inofficiell del av Svenska Akademien. Paret Arnault/ Frostensson använder akademins hus i Paris som sin egen lägenhet. Arnault inleder flera sexuella relationer i lokalen. Unga kvinnor i litterära kretsar utnyttjas.

Stockholm 2010-tal. Jean-Claude Arnault utses 2015 till Riddare av Nordstjärneorden i strid med Kungahusets maningar. Han mottar priset ur kulturminister Alice Bah Kuhnkes hand. Som livstilsförebild framhåller Horace Engdahl i DN 2016 sin franske vän Jean Claude Arnault. Arnault, berättar Engdahl, har tumme med sommelieren på krogen Wasahof. 2017 skriver kulturskribenten Matilda Gustafsson i DN utifrån intervjuer med 18 kvinnor om Jean-Claude Arnaults sexuella trakasserier. Tre och sedan två till akademiledamöter avgår, däribland ständige sekreteraren Sara Danius och Jean-Claude Arnaults fru Katarina Frostensson.

Pride Järva ämne i vetenskaplig tidskrift

De två Pridemarscher som jag ledde runt Järvafältet från Tensta till Husby 2015 och 2016 har nu blivit ämne för en akademisk studie vid Göteborgs universitet av doktoranden Katharina Kehl (abstract och pdf), publicerad i tidskriften Sexualities nr 0/2018.

Hennes presentation (vilken låter mer som av en aktivist än en forskarstudent):

”Katharina Kehl is a doctoral student at the School of Global Studies at the University of Gothenburg, Sweden. Her research focuses on the ways in which gender and sexuality are being used in European migration debates to selectively include and exclude minorities, and the implication this has for LGBTQIA* people, those who are racialised and queer-feminist movements. Her interests are in queer theory and methodology, sexualities, subjectivities, borders and the inclusion and exclusion of bodies.”

Av hennes artikel framgår att jag skulle vara en halvfascistisk islamofobisk homonationalistisk Sverigedemokrat som utnyttjar HBTQ-frågan för skumma syften. Läs och bedöm själv.

I boken Homonationalism av Anna -Maria Sörberg får jag en något bättre behandling men illasinnade vinkeln är densamma. Och ingen av dem lär anordna något liknande, än mindre RFSL, RFSU eller Stockholm Pride.

Mitt sexualpolitiska engagemang går långt tillbaka som ni kan se av dessa bloggposter.

Inrätta ett IT-råd i Uppsala UNT 1995

 

(se även min uppsats om digitala pedagogiska portfolios, om metadata i undervisningen och recension av tre datakulturböcker)

Inrätta ett IT-råd i Uppsala

Den nya informationsteknologin (IT, dvs. förutom administrativ databehandling även data- och telekommunikation) är på modet. I det nyvaknade intresset för att uppgradera de gamla vanliga data- och telenäten till ”elektronisk motorvägsstandard” finns många aktörer. Många vill vara med i leken, inte minst lokala initiativtagare. Men det är ganska rörigt.

I Uppsala finns för närvarande flera initiativ och jag ska kort redogöra för dem, för att sedan lägga fram ett eget förslag som går ut på att inrätta ett särskilt kommunalt IT-råd.

Min vision är att kommunen skapar ett datanät som kopplar samman grund- och gymnasieskolor, bibliotek och kommuninformation så att alla kan kommunicera med alla: elever hitta rätt böcker och artiklar, och kanske skriva ett grupparbete ihop från Storvreta till Gottsunda, intresserade medborgare läsa politiska beslut och diskutera med politiker, tjänstemän och varandra i en s.k. BBS (”elektronisk anslagstavla”) och att det finns billiga förbindelser till andra databaser i Sverige och världen. Men det måste till politiska beslut – och pengar.

I en motion till kommunfullmäktige i höstat föreslog Lennart Sjöberg (s) att kommunens egen information om beslut, service etc. som idag handhas av personal vid kommuninfo i Stadshuset skulle läggas i en databas. På så vis skulle intresserade medborgare t ex kunna gå in i fullmäktigeprotokoll och leta fram de uppgifter de önskar.

Kommunstyrelsens dataintresserade ordförande LO Lindell stödde i sitt svar motionen och meddelade att informationsenheten vid Stadshuset redan hade påbörjat planer på att datorisera informationen. Detta arbete är nu i gång enligt de anställda.

I en senare, kortfattad fullmäktigemotion i november av Lars-Gunnar Eriksson (c) föreslås en informationsteknologisk strategi för Uppsala. Den skulle bl. a gå ut på att utse Gottsunda och Hagunda till ”IT-kommundelar”, att särskilda insatser görs för flickor, att folkbildningen får hand om vuxenutbildningsinsatser m fl. förslag. Motionen har ännu inte behandlats.

Det finns också en tanke hos den nya majoriteten i kulturnämnden att bibliotekens informationsförsörjning behöver särskild uppmärksamhet. Denna kan tillgodoses genom ett särskilt utskott menar man.

Det finns dock riktiga IT-projekt på gång i Uppsala, särskilt inom skolans område: samhällsplaneringsavdelningen på  kommunstyrelsens kontor har utrett ett förslag om att datorisera information för skolledares och skoladministrationens behovs, vidare undersöker en utredare gymnasiernas behovs av datastöd i undervisningen och flera enskilda skolor, t ex Stordammen, Branting och Fyris, har tagit IT-revolutionen i egna händer och påbörjat egna nätverk, bl. a anslutning till det omtalade Internet eller byggt egna interna nätverk som på Fyrisskolan.

På länsnivå finns IT-frågorna hos Stuns, Udac, länsstyrelsen m fl. samlade i ett s.k. IT-forum, där kommunen finns representerad och viss mån anslutna till ett länsnät, ”C-nätet”, som i sin tur finns i Internet. Kommunens Servicekontor har lagt ned fiberoptiska kablar mellan Stadshuset, skolförvaltningen (inrymd i Folkets Hus) och sitt kontor och väntar på nya uppdrag, mot betalning givetvis.

Där finns samordningsvinster att göra med gatukontorets grävarbete om de sker i rätt riktning. Att lägga ned en kabel om man samtidigt lägger ned rör blir rationellt än att gräva själva för Servicekontoret.

Överallt pågår projekt och gott och väl är det. Motionerna ifråga är intressanta men för begränsade. IT-frågorna måste lyftas fram och upp till kommunstyrelsenivå. Det är i första hand tjänstemän, gärna teknikintresserade män, som tagit ledningen och den demokratiska styrningen ligger ett par år efter. Med dagens datatekniska utveckling är datorerna år 2000 sexton gånger snabbare än idag!

Uppsala har ingen IT-strategi, även om det finns embryo till sådana försök i kommunstyrelsens uppdrag i dagarna till samhällsplaneringsavdelningen. Det arbetet behöver påskyndas och ges ordentliga resurser för inventering. Det finns en teknisk standard för system, ATAK (Alla Till Alla Kommunikation) som kan utvecklas till ett lokalt nät, men det behöver även planeras övergripande för att integrera gamla och nya system rent tekniskt.

Det finns inga principiella riktlinjer beslutade i fullmäktige om hur denna framtida tekniska standard ska komma medborgare, skolelever och lärare, biblioteksbesökare och andra informationshanterare till godo. Dessutom saknas en budget för att ta fram denna strategi.

I Enköping, Sandviken och Örebro har de lokala politikerna enats om ett IT-strategiskt program och anslagit medel för att framför allt förbättra skolornas IT-verksamhet. För Sandvikens program ”Kunskapsstöd i undervisningen – datorn som pedagogiskt hjälpmedel” har politikerna anslagit åtta miljoner, hälften till utrustning, hälften till fortbildning av lärare.

I Uppsala kommuns budget för arbetsmarknadsåtgärder finns det omkring 17 miljoner kvar från Länsarbetsnämnden till att vidareutbilda övertalig personal som bör utnyttjas före årsskiftet. Förslag på datakurser har avvisats, tyvärr. Och tiden rinner iväg.

Min vision utgår från användare av datanätverk, liksom regeringens nu omdöpta kommitté, den f.d. IT-kommissionen, numera Kommissionen för att främja en bred användning av informationsteknik (regeringen har även inrättat ett Ungdomens IT-råd med bl. a särskilt ansvar för flickors intresse för IT).

Ta min roll som förtroendevald t ex: Jag får hem kanske ett halvt till ett kilo beslutsunderlag i papper varje månad och ändå tillhör jag bara en nämnd, kulturnämnden. Andra politiker kan få hem både två och tre kilo i månaden. Porto. Hantering och kopiering på tre år torde inte understiga kostnaden av en dator och ett modem uppkopplat till stadshusets diarium och förvaltning.

Jag hoppas innerligen att kommuninfo snabbt kan göra den redan datoriserade informationen tillgänglig via modem, även på nät. Brevlådan bågnar redan.

Till sist mitt förslag som går ut på att kommunstyrelsen inrättat ett IT-råd med uppgift att ge råd och bereda IT-frågor av strategisk betydelse och lägga fram ett IT-strategiskt program för fullmäktige under hösten. Vem ska ha tillgång till vad och varför? är utgångspunkterna, inte vilken teknik som kan förmedla informationen. IT-rådet kan bestå av tjänstemän och tekniska experter, men bör även innefatta ledamöter från kulturnämnden, nämnden för frivillig utbildning, någon från kommundelsnämndernas grundskolor och kanske någon nämnd till.

Jag varken kan eller vill diktera något, bara föreslå att rådet försöker bilda en klok balans mellan teknikfiender och teknikfanatiker. Men det politiska ansvaret bör ligga så högt som möjligt, gärna hos någon från kommunstyrelsen. IT-rådet kan rent praktiskt verka från kommunstyrelsens samhällsplaneringsavdelning eller vid ett nytt utskott.

I Örebro finns både IT-råd, IT-enhet vid kommunledningen samt ett fullmäktige med intresse för de demokratiska aspekterna på IT-frågorna. Här ingetdera.

Jag är medveten om den kärva ekonomin, men menar att tills skuldbördan lättar bör kommunens politiker låta inventera behov och initiativ och framför allt tänka och besluta långsiktigt. Enda sättet att förutsäga framtiden är att skapa den.

 

UNT 28 mars 1995