
De senaste åren har jag intresserat mig för de förföljda opinionsbildarna i Östblocket och Sovjetunionen, dissidenterna, men också för nu levande oppositionella européer.
Det har blivit ett 30-tal texter på denna blogg och i Avpixlat. En dissident är förföljd av sin egen stat och av medier och etablissemang. Det räcker inte att bara blogga och skriva på Facebook. Man måste också riskera fängelse eller i vart fall bli utsatt som person.
Jag har funnit två nu levande europeiska dissidenter, Peder Fjordman Jensen och Tommy Robinson. Läs om dem i Dissidenter IV.
I Sverige idag är nog Ingrid Carlqvist och Julia Caesar att betrakta som att bli dissidenter, liksom ett par av personerna bakom Granskning Sverige. Dan Park är sannerligen dissident med sina fängelsevistelser.
Men annars anser jag att vi som bedriver seriös samhällskritik, Jan Tullberg, Gunnar Sandelin, KO Arnstberg m fl, inte är förföljda av den svenska staten. Kritik från medier och etablissemang får man stå ut med. Att få böcker indragna från bibliotek och förvägras tala där är mer tveksamt. Därför har även dessa händelser tagits med liksom föredrag om tryck- och yttrandefrihet
2013
2014
Den polske författaren Czeslaw Milosz
Den ungerske författaren György Konrad
Den tjeckoslovakiske författaren Vaclav Havel
Tystnad och terror under Lenin och Stalin
Sovjetmänniskan och angiveriet
2015
Persona Non Grata på Kulturhuset
Uppsalatidning vill hindra mig att tala
Tryck- och yttrandefrihet under attack
När Svenska PEN svek svenska dissidentskribenter
2016
Dissidenter II (av Tommy Hansson)
Svenska ”dissidenter” i kanadensisk webbtv
Repression of journalists in Sweden
Hat och hot stoppar inte yttrandefriheten
Internationell tryck- och yttrandefrihetskonferens i Stockholm
2017
Den maktfullkomliga dissidentsone
Eftersom SVT & SR sägs vara neutrala vill jag påstå att K-O Arnstberg betraktas som oliktänkande av staten och alla de som staten äger, direkt o indirekt.
KOA hade klippkort till nämnda etermedier på 80-talet och det är inte hans kunskaper som döms ut, det är inte vitterheten som vittrat utan snarare mannens obekväma sanningslidelse som betraktas som rent farlig för staten.
MSM behandlar Ingrid Carlqvist o Gunnar Sandelin exakt likadant.
Jag menar att när utestängning o blockering av professionella o skickliga yrkesmän sker från den offentliga arenan – dit de bevisligen kvalificerat sig – på grundval av att allmänheten ej anses klara av att hantera sanningen, ja då är de avstängda att betrakta som dissidenter.
SAOB: ”dissident: … c) (numera föga br.) i utvidgad anv. om personer som hysa afvikande åsikter, som bekänna sig till en (religiös, filosofisk l. politisk) lära l. doktrin l. åsikt som skiljer sig från den af pluraliteten godtagna.”
Norstedts ordbok: ”• person som har annan uppfattning än den officiellt erkända betr. relig. lära, pol. system o.d.”
Jag betraktar mig därför utan att skämmas som dissident, även om jag inte (ännu) riskerar fängelse eller utsätts för en direkt förföljelse av staten. (Nu är jag väl ganska skyddad som en doldis. Skulle jag bli mer synlig räknar jag dock kallt med att sannolikheten framtida fängelse och statlig förföljelse är ganska hög.)
Dan Park är tveklöst Sveriges mesta dissident. Han har varit frihetsberövad lika länge som den kinesiske konstnären och dissidenten Ai Weiwei.