Alla inlägg av Jan Sjunnesson

Bloggar om svensk och internationell politik och kultur. Frihetlig och konträr.

Fem böcker om SD, nätkrig och högerpopulism- Del 2

Vad beror den högerpopulistiska framgången i västvärlden på? Några svar ges i de akademiska analyser och reportageböcker som getts ut de senaste åren. Jag har läst fem aktuella studier om Sverige, Europa och USA.  I denna andra del behandlas USA och Europa. Den första om Sverige finns här.

Nedan  behandlas tre amerikanska studier som försöker förstå varför så kallad högerpopulism vuxit i västvärlden och varför tilltron till den liberala demokratin har sjunkit.

 

Ideological Possession and the Rise of the New Right: The Political Thought of Carl Jung: Johnson, Laurie M.: 9781138082120: Amazon.com: Books

MASSPSYKOLOGI

Statsvetarprofessorn Laurie Johnsons bok Ideological possession and the rise of the New right (2019) är ett akademiskt försök att begripa hur personer som Donald Trump, Boris Johnson, Marine Le Pen, Viktor Orban och vår egen Jimmie Åkesson, har fått delar av västvärldens ungdom och besvikna äldre att stödja dem. Hon är en försiktigt konservativ  forskare som ogillar Trump och har utmärkta föredrag och analyser om konservatism på sin YouTube kanal.

Hennes analys bygger på psykoanalytikern CG Jungs (1875-1961) teorier om masspsykologi och vilja till samhörighet. Han menade att de båda världskrigen berodde på att många européer förlorat sin religiösa tro och därmed var vilsna. De blev lätt byten för totalitära ideologier som nazism, fascism och kommunism.

Johnson uppdaterar Jungs analys  och menar att den högerpopulistiska, men också den politiskt korrekta vänstervågen sedan 2000, SJWs och woke,  båda  har rötter i samma förvirring och längtan efter enkla budskap. En andlig tomhet har berett vägen för Trump och Åkesson.  

Möjligen finns det några andligt intresserade individer i rörelsen altright, som jag pratat om med krönikören och exmulismen Eddie Omar,  men grundorsakerna är globalism, naiv liberalism, påtvingad mångkulturalism, islamisering och massmigration. Johnson berör bara globaliseringen och har inget till övers för saklig kritik av oreglerad invandring. 

Men boken är intressant ändå eftersom den visar det ideologiska och andliga tomrum som den islamistiska attacken den 11 september 2001 visade för västvärldens mäktigaste men också mest materialistiska land. Den konservative finansmannen och IT-gurun Peter Thiel förstod detta och har talat ofta om detta hemska tillfälle 2001 som ett uppvaknande för amerikanerna om att pengar inte är allt. Muslimerna drevs av något större, en tro värd att dö för.

bokomslag The Retreat of Western Liberalism

KORT  SIKT

Två andra analyser av högerpopulismens framgång och liberalismens nederlag är Edward Luces  kortsiktiga analys, The Retreat of Western liberalism (2018) och Patrick Deneens mer långsiktiga analys Why liberalism failed (2019).

Luce är kolumnist på brittiska Financial Times och övertygad liberal, men ser ändå att hans läger begått flera misstag. Felet var att höger och vänster gick samman på 1990-talet och hyllade båda globaliseringen. Det blev ingen skillnad mellan Tony Blair och Bill Clinton å ena sidan, och deras motståndare å den andra. Till sist blev även det konservativa partiet  i Storbritannien ett läger för “red tories”, ungefär som  Reinfeldts moderater. 

Han skriver i denna  pessimistiska bok efter Trumps seger 2016:

“Western liberal democracy is not yet dead, but it is far closer to collapse than we may wish to believe. It is facing its gravest challenge since the Second World War.”

Han uppehåller sig mycket vid den optimism som rådde efter Järnridåns fall 1989 i Öst- och Centraleuropa (inte samma sak!), men som inte infriades. Tvärtom anser han att utvecklingen gått åt fel mer auktoritärt håll i Turkiet, Filippinerna, Ryssland, Polen och Ungern.

På 1990-talet arbetade Luce i Bill Clintons administration, men 20 år senare har han lite till övers för hustrun Hillary. ”Her tone-deafness towards the middle class was almost serene”.

Vad han kallar ”identity liberalism”, som Hillary Clinton gärna använde, fick vita medelklassamerikaner att ty sig till Trump.

Ett annat och grundläggande misstag är att inte rätt analysera ekonomiska skillnader och hur de påverkar en sjunkande medelklass tilltro till liberala lösningar, istället för mer populistiska som Trumps.

Västvärldens medelklass utsätts för konkurrens från Kina, Indien m fl länder men också från automatisering. Samtidigt hade eliter distansierat sig mer från massorna. Skillnaden mellan Demokrater och Republikaner, mellan Labour och Tories i Luces hemland Storbritannien, minskade.  Att välja blev som att välja mellan Pepsi och Coca-Cola.

Trump insåg den fruktan som medelklass och arbetare började känna av i och med deras relativa standardsänkningar sedan 1990, medan Hillary Clinton moraliserade över vanligt folks oro.    Hon tillhör eliten och Luce är klarsynt nog att inse det.

”The left-behinds looked rather more numerous than the cosmopolitans had supposed. The difference was that they had no party to speak for them. It was not just the economy that had left them stranded- the Clintons and the Blairs had moved along too. Having built their political careers on the aspirational vote, the Third Way leaders were unable to find the vocabulary to engage the losers. The new left had long since become fluent in McKinsey-speak, the lingua franca of Davos”.

Mer om Edward Luces bok The Retreat of Wester liberalism på min blogg.

Why Liberalism Failed (Politics and Culture): Deneen, Patrick J.: 9780300223446: Amazon.com: Books

LÅNG SIKT

Statsvetarprofessor Patrick Deneens diagnos rör sig mer i termer av misstag och framsteg under årtusenden i Europa. Enligt honom gjorde Europa och sedan USA fel redan under 1600- och 1700-talen när man övergav konservativa ideal om dygdemönster och gemensamma värderingar om vad ett gott liv innebär.  Liberala ideal om individuell frihet trängde ut traditionella ideal som fungerat i årtusenden.

Sådana tysta överenskommelser hade funnits i antika Grekland och Rom, under judisk och kristen tid i Mellanöstern,  men  stegvis försvunnit  i västvärlden i och med industrialisering, urbanisering, individualisering och sekularisering. Materiell standardökning har prioriterats framför klassiska ideal om bildning och självdisciplin.

Den liberala demokratin undergräver sig själv genom att göra alla till nytto- och begärsmaximerande individualister som struntar i det gemensamma. Denna instabila demokrati kan leda till pöbelvälde och kaos, som sedan måste ersättas av ett tyranni.

Något som de antika filosoferna Platon och Aristoteles  år 300 f. Kr. förutsåg i sina analyser av hur demokrati kan förfalla genom alltför stor individuell frihet, se Patrik Engellus inlägg. Vad grekerna kallade demokrati är vad Patrick Deneen kallar liberalism eller liberal demokrati. 

Deneen visar vidare hur staten ökar sin  kontroll över medborgarna ju mindre självstyrande och dygdiga de är. Det stämmer. Om inte individerna kan sköta sig måste fler kameror sättas upp, fler vakter, fler algoritmer som automatiskt övervakar oss.

I ett mindre modernt samhälle har medborgarna dessutom band till bestämda platser, till bestämda årstider och till tidigare och kommande generationer.  Naturen var inte en källa att exploatera med teknik utan en plats att vårda. 

Vår västerländska system var alltså dömt att gå under redan för flera hundra år sedan. Den så kallade högerpopulismen är den sista reaktionen på förfallet. Deneen fruktar att diktatorer kan komma att ta över i västvärlden. Alternativet är alltmer kontroll, nu via Artificiell Intelligens och internet, eftersom folk inte kan bete sig. 

Mer om Patrick Deneens Why liberalism failed på min blogg.

SLUTORD

Högerpopulism är ett svårt begrepp men som alla dessa böcker visar har något väsentlig hänt. Personligen lutar jag åt Edward Luces analys av att eliterna till vänster och höger gick samman på 1990-talet och övergav folket till förmån för globalisering och avreglering. Men den andliga dimensionen är också intressant och frånvarande i samhällsdebatten.

Kåseri som kliar . . .

”Ett kåseri från en anonym person.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Tom Berg hade inte kammat sig på flera år. Han behövde inte det egentligen eftersom han var flintskallig. Men han ville ändå känna kammens plast mot sin feta svål.

Tom svettades med sina exotiska djur på gården när veterinären från länsstyrelsen svängde in. Hans flint blev än svettigare.

-Vad har du gjort med djuren? frågade veterinären myndigt.
-Det ska du skita i, sa Tom. Jag är polis. Kan slå på dej i datorer. Många datorer som jag har.

Veterinären försökte tala med Tom men gav upp. Två veckor senare fick Tom ett brunt fönsterkuvert till gården. Ett åtal för vanskötsel var igång.

Tom tänkte till där under svålen:
”Om jag rymmer utomlands kan de inte hitta mej”.

Han log illmarigt och torkade sig om näsan. Den var ful men bra att ha om man skulle lukta på djuravföring och slaktrester. Tom hade båda sorterna ute i skogen bortåt Svea.

Tom Berg for till Tjotahejti där han startade en resebyrå för svenska tanter som hellre tog in de svarta långa än de vita smala.

Hans affärsidé var genial: Resebyrån såg ut att handla om djur och natur, safariturer och savannvandringar.

Men bakom fasaden fanns en mer lukurativ syssla: att ordna välutrustade infödingar till oattraktiva men kroppslystna nordbor i batikklänningar. De i sin tur kunde ordna tillstånd till deras fina land i norr.

Tom Berg hade en fin tid där i den utländska solen under sin flint. Det ord han nynnade på varje dag under svålen var ”preskriptionstid”. Efter tillräcklig tid åkte han tillbaka men undvek noga polisstationer.


De hade varit dumma, så elaka mot honom. Istället for han till Internätet, ett ställe han hade varit på tidigare men misslyckats. Trots sin hjärna under flinten.

Tom flinade för sig själv. Han skulle reta de som retade honom och reta upp dem så han kunde anmäla de som retades mest och verkade svaga.

Han hittade några kärringar som han skickade bruna fönsterkuvert hem till. ”Betala annars kommer jag, jag är polis och jättestark!” – skrev han.

De blev rädda och betalade 19 900 kr. Vissa vägrade men då skickade Tom polisen på dem. Han hade hittade en utländsk avdelning som gärna retades med de som retade sig på Tom. De och han och etervisionen och Myndigheten Utan Cerebral Förmåga samarbetade i flera år. Tom kammade sin flint varje dag nu.

Men så en dag var det roliga slut. Pengarna var slut. Hans familj var slut. Hans rykte var slut. Han var slut”.

Från min Facebook vän Kjell Böhlin

Fem böcker om SD, nätkrig och högerpopulism- Del 1

Vad beror den högerpopulistiska framgången i västvärlden på? Några svar ges i de akademiska analyser och reportageböcker som getts ut de senaste åren.

Jag har läst fem aktuella studier om Sverige, Europa och USA. I denna första del behandlas Sverige.

För SDs del men även om M och KD, kom två böcker som följt den så kallade Sverigevänliga eller högerpopulistiska rörelsen nära, Jonathan Lundbergs Sverigevänner. En bok om det svenska nätkriget (2019) och Pontus Mattssons In klampar Jimmie. Sverigedemokraternas entré i politiken (2020).

SVERIGEVÄNNER

Lundberg var anställd på Aftonbladet under valrörelsen 2018 för att bevaka sociala medier.

Han upptäckte då att SD hade sju gånger fler gillanden, delningar och kommentarer på sin Facebook sida än de sju andra svenska partierna tillsammans. Även i nätforum i USA drevs kampanjer för SD. Märkligt men spännande att utforska.
Han gjorde en grundlig research tillbaka till internetkulturens barndom, 2003, då han själv var sju år.

Då skapade en 15 årig programmerare ett regellöst diskussionsforum, 4chan, som kom att bilda modellen för senare mer eller mindre pubertala upproriska nätsidor som kom att förknippas med SD, kritik av feminism, islamkritik, libertarianism. Allt utom barnpornografi var tillåtet.
Ensamma mobbade tonårskillar, några av dem skulle senare skjuta ihjäl skolkamrater och sig själva, fann varandra och utmanade alla normer och vuxenvärlden. Svenska nätaktivister deltog och några startade webbtidningarna Politiskt Inkorrekt, Exponerat med flera runt 2010. SDaren Eric Almqvist var engagerad men realiserade inte sitt projekt förrän 2014 med webbtidningen Samtiden, där jag var redaktör.
“I Sverige har den konservativa nätrörelsen vuxit fram med SD. Det beror på att SD under många år varit det parti som haft lägst tilltro till medier och etablerade forskare. Därför har det legat i partiets intresse att uppmuntra nya kanaler på internet” skriver Lundberg.
Han går igenom resan från Politiskt Inkorrekt 2010 över till Avpixlat 2012 till Samnytt 2016, intervjuar Chang Frick och Kent Ekeroth som startade NyheterIdag. Några nyhetsflöden specialstuderas: Järnrörsskandalen, IKEA morden, sommarfestivalen WEARESTHLM, en höbal i Sundsvall uppställd som svenska flaggan, fotbolls VM då spelaren Durmaz klantade sig och webbsidor som Skurtposting.
Boken är förvånansvärt saklig och man får inblick i en okänd ungdomskultur som med ursprung i USA har format ett nätkrig här i Sverige med memes, Facebook grupper som “Stå upp för Sverige” (vars administratör fälldes för hets mot folkgrupp i kommentarsfält) och “Sverige tillsammans”, där SD möjligen kan ligga bakom.

SDs kommunikationschef Joakim Wallerstein intervjuas och berättar om fräcka strategier för att väcka opinion.
Summering blir att det svenska nätkriget framför allt handlat om bilden av Sverige som ett lyckat progressivt land eller som en misslyckad naiv utopi. Den unge författaren Jonathan Lundberg ser sig själv som expert på det svenska nätkriget genom att erbjuda föreläsningar via sin hemsida https://www.lundbergjd.se

Möjligen var han expert 2019 men på nätet rinner tiden iväg. Nyhetsbyrån som stigit fram under 2020 finns till exempel inte med.

in_klampar_jimmie

IN KLAMPAR JIMMIE

En annan journalist är Pontus Mattsson, politikreporter på SVT som redan 2009 skrev en bok om SD. Uppföljaren In klampar Jimmie handlar dels om SD, dels om övriga partiers syn på SD.

Boken är mer analytisk och bygger på reportage och samtal under de senaste åren med partiföreträdare från V, S, L, M, KD och SD. Den färska acceptans SD fått av M och KD sedan 2019 kommer fram genom resan från Göran Hägglunds och Fredrik Reinfeldts avfärdanden runt 2009 av vad de ansåg vara ett rasistiskt parti.

Varför steg SD mer än något annat parti i Europa någonsin från 2,9 procent år 2006 till 17,5 procent år 2018? Mattsson får fram att utmobbningen av partiet i medier och etablissemang var kontraproduktivt, vilket erkänns av företrädare från S som Ardalan Shekarabi, Lars Stjernkvist och Mona Sahlin, och Liberalen Torkild Strandberg i Landskrona.

SD hanterade offerrollen framgångsrikt och fick uppmärksamhet genom fulspel från andra partier. Bara Rossanna Dinamarca (V) och Magnus Manhammar (S) står kvar idag vid sitt resoluta motstånd.

Den sakfråga som SD drivit, invandringen, har varit basen, men andra missnöjesfrågor har kommit att bli del av SD:s politik: välfärdsfrågor, kultur, trafik, försvar, polis. Det blev enkelt för SD att göra sig till tals för folket mot eliten:

“Man har tagit företagare från M och arbetare från S, företrädesvis de som jobbar inom industrin, byggbranschen eller med transporter. Man har utmanat de två stora partierna bland deras traditionella kärnväljare, säger statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson” och fortsätter

“Sverige har länge varit en etniskt och kulturellt homogen enhetsstat. Den här utvecklingen kom sent till oss och den har gått fort. Hade inte SD funnits är det troligt att något annat parti hade tagit hand om den kulturella dimensionen i politiken”.

En slutsats är att de siffror över befolkningsutbytet som Gunnar Sandelin presenterat på Det Goda Samhället är den viktigaste orsaken till SD:s och andra högerpopulistiska partiers framväxt. För många kom för fort och från avlägsna länder.

Pontus Mattsson skriver engagerat från Sölvesborg, Norrköping, Landskrona och Stockholm. Hans invändningar är ungefär de som en SVT anställd förväntas ställa om ett parti som SD, det mest hatade partiet i Sveriges riksdag.

Partisekreteraren Richard Jomshof beklagar pariastämplen och menar att den har skrämt bort de medelklassväljare partiet så väl behöver.

Så kan det vara men SD har samtidigt fått just många besvikna före detta borgerliga väljare.

I nästa del recenseras tre amerikanska studier om högerpopulism och liberalism.

(Refuserad artikel av Nyhetsbyrån)

Samtal om liberalism- Del 1

Samtal med Daniel Svensson om liberalism utifrån mina texter nedan. Det andra kommande samtalet är med Strausskännaren Mattias Betts.

***

Min artikelserie om kritik under 1900-talet av liberalismen:

Del 1-Introduktion

Del 2-Peter Thiel och The Straussian moment

Del 3- Carl Schmitt

Del 4-Leo Strauss

Del 5- Neokonservatismen

Del 6-Kommunitarism

Del 7-Judith Shklar

Del 8- Statsliberalismen

Del 9- Edward Luces The Retreat of Western liberalism

Del 10- Patrick Deneens Why liberalism failed

Del 11- Steve Bannon och Traditionalismen

Möjligen samlar jag dessa texter, redigerar dem och kompletterar med studier av liberalerna Per Svensson, Lena Andersson, Svante Nycander och Johan Norberg, till en skrift. Ni får gärna kommentera om ni skulle se en sådan bok utgiven.

Den auktoritära (S)taten

Mikael Damberg – så säkrade han makten åt Stefan Löfven

Från center-vänsterhåll har hotet från en auktoritär höger ekat under 2010-talet. Januariavtalet 2019 är ett resultat av att de fyra partierna befarat att M/KD/SD skulle driva landet in i en högerdiktatur. Den goda staten till vänster stod mot den onda till höger.

Samtidigt har folket ropat efter lösningar på eskalerande brottslighet, i gäng och i välfärdssystem. Stefan Löfven har länge tvekat men ser nu ut att ha skapat en effektiv triangulering. Statsministern har tillsammans med statsråden Damberg, Andersson, Johansson och Sherkarabi nu lanserat ett batteri med åtgärder:

fotboja på kriminella 15-åringar, starkare gränsskydd, längre häktningstider, tullen får kontrollera post, utökad avlyssning, kronvittnen och avskaffande av omedelbarhetsprincipen vid rättegångar.

Greppet är snarlikt vad Bill Clinton och Tony Blair lanserade på 1990-talet; inga bidrag utan motprestation, lagar mot anti-socialt beteende (hänga i gathörn och trakassera, urinera och spotta etc). Blair sa att Margaret Thatcher hade ställt de rätta frågorna, men inte haft de rätta svaren.

Labour skulle vara hårda mot brottslingar och hårda mot brottslighetens orsaker tillade han. Gråsosseredaktörerna Widar Andersson och Lotta Gröning instämmer och ger partikamraterna vettiga förslag nästan dagligen.

Dock återstår migrationen och är viktigast så denna nya sida hos S kan spricka innan 2022. Men håller S fast vid de hårda nyporna även där så är Alliansen och ett konservativt block bortspelade av den sluge fackledaren Löfven.

I det liberala lägret runt Timbro har man anat vartåt debatten gått även om man ogillat att väljare övergett individuell frihet för ökad statlig säkerhet. Den nyliberale skribenten Mattias Svenssons skrift Den stora statens återkomst 2017 varnade för utvecklingen, samtidigt som borgerligheten ropade efter större och bättre stat. I USA har renodlade libertarianer börjat tala om ”state capacity liberalism” (”statsliberalism” hos Timbro).

Vem ska leda borgerligheten i striden om hårdaste tag? Den sista batongliberalen major Björklund for Rom. Inom Liberalerna finns ingen med hårda nypor. Centern och MP får lyda Löfvens nya hårda giv. M och KD har ännu inte visat sina bästa kort. SD är pariaparti.

Inriktningen är klar: Löfven kommer ta över den auktoritära rollen. Högern kan känna sig omkörd i vänsterfilen. Socialdemokraterna må vara maktfullkomliga, men de vet hur statsmaskineriet fungerar när de väl bestämt sig. Den goda staten kan vara hård och effektiv, men är ändå alltid god.

Effektiv och god. Win-Win för S.

(Artikeln refuserad av Det Goda Samhället)

 

En skriftställares dagbok: 17-10-2020

 

17 okt, 2020

För att få ur mig tankar om vad jag läst och upplevt, tänkt och tyckt, kommer jag regelbundet skriva under denna rubrik. Det blir inte dagsaktuella kommentarer om politik utan mer om filosofi, litteratur och historia.

Titeln är tagen från Fjodor Dostojevskijs dagbok från 1870-talet där han resonerade fritt om politik och religion utifrån Ryssland.  Där finns massor att ösa ur liksom i Thomas Manns uppföljare En opolitisk mans betraktelser nu finns på svenska. Jag  gör inte anspråk att nå upp till deras nivå, men kommer kanske hämta inspiration därifrån.

Vinjettbilden ovan kommer från fotografen Niklas Palmklints projekt Ordet är fritt där han filmade personer när de berättade om sitt favoritord. Mitt var förvisso. 

Håll till godo och på gensyn.

 

 

Forska om Dispatch International

Nu är det dags att på allvar korrekt beskriva och sakligt studera den alternativa Dispatch International . Den kom ut från 2012 och lades ned i tryck 2013, men fortsatte något år eller två till på nätet.

För hågade studenter och forskare i medievetenskap,  journalistik och andra ämnen finns  en viktig och obelyst uppgift att beskriva vad som hände med denna unika pressatsning. Wikipedia har inte mycket att gå på utan här gäller att bege sig till läggen i Lunds universitetsbibliotek, intervjua redaktörerna Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard.

Det hastar angående dansken Hedegaard som fyllde 70 år 2013 och drabbats av cancer.  Andra att intervjua är Micke Carlsson, Roger Salle Sahlström och Maria Celander. Åk till Malmö.

Att undersöka alternativmedier är en angelägen uppgift som få tagit på allvar. Statsvetaren Kristoffer Holt skrev  några studier 2016 och journalisten Jonathan Lundberg  har en del i sin ganska färska bok Sverigevänner. Reportrarna Pontus Mattsson och Björn Häger har också skrivit om SD där alternativmedier nämns men inte Dispatch.

Som internationell mediesatsning med svenska, danska och engelska tryckta utgåvor, och med finansiering från den amerikanska counter-jihad rörelsen (vilket måste bekräftas), var Dispatch unik med högre kvalitet än vad som tidigare publicerats i alternativmedier (som Blågula Frågor sedan 1990-talet).

Den etablerade engelske debattören Douglas Murray skrev till exempel där  2013 om engelsk soldat huggits ihjäl på en Londongata av en uppretad muslim från Afrika. Murray menade att brittiska medier var mer intresserade av att skriva om en sk anti-muslimska backlash än av det faktum att en oskyldig person huggits ned på gatan.

Ytterligare en sak att reda ut är de hot som drabbade tidningen på nätet, sk DOS-attacker. Några av den lär komma från landsortspress i Sydsverige och SVT/SR.

De ämnen och perspektiv som Dispatch tog upp för åtta år sedan banade väg för andra alternativmedier och öppnade upp debatten. Vad som då skälldes ut som rasism och islamofobi sägs idag från riksdagens talarstol och inte bara av SD (som skickade ut premiärnumret till alla medlemmar 2012 men sedan tog avstånd).

Själv bidrog jag med några bokrecensioner men de ni forskare och uppsatsskrivande studenter ska tala med finns nämnda ovan. Skynda er.

Löfven 2022 = Reinfeldt 2014

Fil:Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt efter slutdebatten i SVT.jpg – Wikipedia

Varför fattar vissa ledare  kontraproduktiva beslut som de förlorar på? För att intentionen räknas, inte resultatet.

REKAPITULATION

2010 valdes SD in i riksdagen med drygt 5 % trots massivt medie- och etablissemangsmotstånd. Även inom borgerligheten.

2011 valde Alliansen under Fredrik Reinfeldts ledning att göra upp med Miljöpartiet. I utbyte mot majoritet i riksdagen fick MP lättnader i migrationspolitiken, dvs tvärt emot SD.

2014 fick SD 13 %. Reinfeldt avgick i affekt och lämnade makten till Stefan Löfvéns regering med MP.

I en sexpartiöverenskommelse den 27 december 2014 enades partierna om att inte opponera sig mot sittande regeringsunderlag. Detta för att inte ge SD en vågmästarroll, vilket partiet utnyttjat genom att tidigare ha röstat för Moderaternas budgetmotion.

2018 fick SD knappt 18 %. Den 13 januari 2019 enades fyra partier om att stödja Stefan Löfvens regering för att inte ge SD inflytande.

Den 7 oktober 2020 enades regeringspartierna S och MP om lättnader i migrationspolitiken vilket stöds av 8 % i opinionsundersökningar (andel som vill öka invandringen).

I september 2022 är det val, oavsett om nyval utlyses innan.

 

INGET  ANSVAR

Frågan är varför Stefan Löfven gick med på MPs krav när han vet att varken det svenska folket, LO eller många socialdemokrater vill ha denna politik. Dessutom när han vet att SD kommer vinna på detta, kanske bli landets största parti 2022, orsakat av Stefan Löfvens undfallenhet inför MP.

Möjligen finns en taktisk utväg som Fredrik Reinfeldt använde valnatten 2014 när han avgick. Han visste mycket väl att landets ekonomi och sammanhållning körts i botten med massinvandring (som då låg lägre än de 163 000 migranter som kom 2015).

Reinfeldt lämnade över ett sjunkande skepp till Stefan Löfven som fick ta itu med att styra upp. Detta har Löfven ofta sagt och något ligger det i hans beskrivning, men Löfven själv har knappast skärpt invandringen. Det är en annan fråga dock.

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (som fnissande erkände 2013 att Sverige tog emot för många) visste vad de lämnade efter sig, men kunde då som nu peka på att de ville väl. Goda intentioner är guld i svensk politik, inte resultat.

LÖFVEN GÖR EN REINFELDT

I och med förra veckans avtal mellan S och MP, som kommer leda till att SD vinner flera hundra tusen fler väljare, så tar Stefan Löfven upp Fredrik Reinfeldts stafettpinne. Han rusar vidare in i en valförlust 2022 som kan bli den lägsta Socialdemokratin fått sedan 1911.

Är det cyniskt att tänka så? Kanske. Men vilken annan rimlig förklaring finns på att en rationell person skjuter sig i foten, linkar iväg till den sure grannen som får sy ihop den så gott det går.

På frågan varför den rationelle grannen skjutit sig själv svarar han att han trodde det var bra för fotens framtid. Han ville väl men det blev fel. Den sure grannen skakar på huvudet men gör likadant åtta år senare.

Möjligen är den rationelle grannen inte rationell. Hur som haver är både fot och grannar rejält sura nu. De ser till resultat, inte goda intentioner.

Tiden när ledare kunde säga att de ville väl men att det blev fel är slut.  Att säga att man var naiv är att vara naiv. Ett land kan inte ha naiva ledare.

Den alternativa bokmässan 2020

Jag deltog i denna första officiella alternativa bokmässa i Stockholmstrakten i september 2020. Dels i panelen ovan, dels intervjuad om min senaste bok Skandinavisk kulturkamp.

För två år sedan, 2018, försökte jag, Nina Drakfors och Per Björklund med stöd av Nya Tider ordna en mässa i Göteborg, men det blev inte mycket av efter att hotell och polis dragit sig ur.

Mässan 2020 var välgjord och kommer ge avtryck i medier. Alla i alternativmedier var där utom några viktiga bokförlag och skribenter. Vi kan dock vänta oss att Chang Frick kommer att smutskasta mässan och tävla med SvD , Expressen och Expo.

All reklam är bra reklam. Tack alla som var där och kom fram och hälsade, köpte böcker och alla ni som tittar nu.

Nya tiders monter på Bokmässan.
SvDs chefredaktör Fredric Karén sågar Nya Tiders närvaro på Bokmässan i Gbg 2016. Jag fick då tillfälle att tala om mina böcker i montern.

Skåne befrias från islam av dansk

UPPDATERING 9 okt:

Den danske provokatören och advokaten Rasmus Paludan är  också svensk medborgare meddelar Migrationsverket. Därmed kan han inte förbjudas att resa in i Sverige.

Om han kommer kunna bränna böcker offentligt är inte klarlagt. Enligt Skånepolisen får inga bokbål av Koranen arrangeras av Paludans parti Stram Kurs i Skåne .

Paludan verkar inte bry sig, även om förbudet står sig. En svensk medborgare, som han, måste underkasta sig svensk lag och polisbeslut.

Antagligen räcker det att Paludan reser till Rosengård och ställer sig på en offentlig plats. Han är redan dödshotad av islamister och har personskydd för över 100 miljoner kronor:

”Rasmus Paludan säger att Migrationsverkets beslut nu ger honom fritt spelrum att komma till en lång rad städer i Sverige för att bränna koraner. Han har inget emot att sådana aktioner skapar upprördhet bland muslimer i Sverige.
Han nämner Helsingborg, Rosengård, Höganäs och Stockholm som fyra möjliga platser för sådana aktioner”

Oavsett om några böcker bränns eller inte i Skåne så har det faktum att Rasmus Paludan är svensk medborgare förändrat hela saken. Skåne har befriats genom en dansk.

Vill man värna yttrandefriheten i Sverige kan man hålla torgmöten och tala om islams begränsningar av vår grundlag och bränna Koranen på privat mark, eller balkong.

29 aug, 2020

SKÅNE I DAR AL-AHD

Vårt landskap Skåne har sedan i förrgår fått en ny beteckning som stöds av polisen, nämligen som ett område där islam råder genom avtal om vapenvila med icke-muslimsk part – Dar al-Ahd.

Eftersom Polisregion Syd beslutat att inga islamkritiska demonstrationer får hållas i Malmö, Lund, Kristianstad, Helsingborg, Landskrona, Höör och Klippan råder alltså en form av underkastelse i nästan hela Skåne under islam, vilket betyder just underkastelse på arabiska.

Ett område där islam styr med sharialagar, hårt eller milt, heter Dar al-Islam och där är inte Skåne ännu men säkert delar av Malmö, särskilt igår.

I Dar al-Ahd, dvs i Skånes tätorter sedan 27/8, har islam stilleståndsavtal med icke-muslimska parter, vilket kan brytas som Mohammed gjorde ofta på 620-talet e.Kr.

Där islam varken segrat eller har avtal råder Dar al-Harb, i krigens hus, där muslimer strider med våld och andra metoder för att betvinga en befolkning först till avtal, som i Skåne, sedan till underkastelse. Läs om uppdelningarna på wikipedia.

FRIHETSTURNÉ MOT ISLAMISERING

Sommaren 2016 arrangerade jag en islamkritisk turné över Skåne som ter sig märklig med tanke på hur få som reagerade vid våra torgmöten, men som tydligen var ett pionjärsinitiativ som ingen kan göra om idag. Kanske inte på många år. Swebbtv filmade denna ”Frihetsturné för yttrandefrihet och demokrati – mot sharia och islamisering”

I krigens hus

DANSKA BOKEN I KRIGENS HUS 2003

Dar al-Harb, i krigens hus, är resten av Sverige utom de områden där shariapoliser övervakar kvinnor och där offentliga institutioner och affärer domineras av muslimer, Rinkeby, Husby, halva Kista och Tensta och så vidare över till Araby, Angered, Vivalla, Tjärna Ängar. Socialdemokraten Nalin Pekgul berättade 2016 om det går till i Tensta.

2003 skrev danskarna Helle Merete Brix, Torben Hansen och Lars Hedegaard ut boken I krigens hus. Om islams kolonisering av Vesten. Boken, som är en islamkritisk uppgörelse med europeisk naivitet och underkastelse, gav upphov till en livlig debatt om islams plats i Danmark, två år innan Mohammed karikatyrerna. Se mitt inlägg.

Lars Hedegaard berättade förra året i en intervju bakgrunden till att han och kollegorna skrev boken. Han vägrades i och med utgivningen medlemskap i författarföreningen Danske PEN, vilket är märkligt för en synnerligen etablerad författare, redaktör, förläggare och debattör.

Resultatet av nekandet blev att han startade det danska Trykkefrihedsselskabet 2004, ett danskt och internationellt sällskap som försvarar personer och initiativ som stöder yttrandefrihet.

Varje år delar danskarna ut sitt Sappho pris till en person som kämpat för tryck- och yttrandefrihet. I år går priset, välförtjänt, till Gunnar Sandelin, svensk socionom, journalist och författare som jag talade tillsammans med i Köpenhamn 2018.

Så nu vet ni varför jag och andra nordbor sätter fyr på Koranen. Vi underkastar oss inte islamiseringen i Europa som vill kväsa all frihet, all individualitet, allt som vi icke-muslimer står för. De betecknar Sverige som ett land i krig, Dar al-Harb, inte vi. Vi bor redan i ett fredligt land i Norden och så ska det förbli.

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: