Alla inlägg av Jan Sjunnesson

Bloggar om svensk och internationell politik och kultur. Frihetlig och konträr.

Brummelisa + Vargen = Sant? – i Bulletin

Brummelisa styrde sista året men har nu fått lämna borgen Rosenbadet för Krösus Sork, Bamses ärkefiende som bara tänker på pengar. Tidigare var alla sorkar ganska överens med alla björnar om att Bamsefamiljen styrde bra, även om Krösus rika släktingar fick ta över ibland, som piprökande Fåret Torbjörn, smarta Calle och fiffiga Fredde.

 

Men nu har det ofattbara hänt! Krösus har tagit hjälp av Vargen och fått stöd av alla vargkusiner och killarna i Tuffa Tuffingars Klubb för att ta över Rosenbadpalatset – och de har kastat ut Brummelisa och hennes kompisar Lille Skutt, Farmor och Katten Janzon. Alla Bamses röda och gröna vänner blev jätteledsna.

https://bulletin.nu/sjunnesson-brummelisa-vargen-sant

Kommer invandringskritiker ges upprättelse? Debattinlägg i Bulletin

 

https://bulletin.nu/debatt-kommer-invandringkritiker-nu-ges-upprattelse

2012 gjordes utredningen Främlingsfienden inom oss (SOU 2012:74) under ledning av före detta socialministern Bengt Westerberg (Fp), på uppdrag av integrationsminister Erik Ullenhag (Fp). I den kartlades åsikter, personer och organisationer som inte instämde i den förda invandringspolitikens inriktning, särskilt SD som nyss tagit sig in i riksdagen.

Utredningsdirektiven var tydliga: ”Den första uppgiften är att undersöka varför främlingsfientliga attityder uppstår och faktorer som kan vara gynnsamma för dessas framväxt.” Rationella skäl till kritik av stor och generös invandring avvisades.

Parallella och litterära liv i Uppsala

Förlagspresentation

När jag växte upp i Uppsala fanns Sven Delblanc och PO Enquist där i Sunnersta, ett stenkast från  mina villakvarter i Norby. Född 1958 var jag knappast medveten om deras storhet under barndomen, men på 1970-talet förstod jag mer.

Delblancs dotter Anna gick i mitt gymnasium, Skrapan, liksom flera andra döttrar till litteraturhistoriker som Lars Furuland och Staffan Bergsten. Kanske kom min önskan att bli litteraturvetare från blotta förekomsten av personer med detta ovanliga yrke. Vid examensterminen 1978 fick vi välja en universitetsinstitution av besöka, vilket för min del blev Litt Vet på Humanist-Centrum där en surmulen Magnus Bergh tog emot i arbetarskjorta och runda glasögon. Annars kunde historia blivit mitt val efter ett gymnasiearbete om socialdemokratin.

Alltnog.

Litteraturvetaren Lars Lönnroth har nu satt ned spaden i Uppsala, och andra orter dit PO Enquist flyttat, för att finna sina litterära och personliga minnen av sina forna vänner och studiekamrater, Sven och PO.

Han lärde känna dem på 1950-talet när de tre studerade och senare när Delblanc bosatte sig i Sunnersta och blev docent och framgångsrik författare. Enquist har Lönnroth ett större avstånd till. En norrländsk bisterhet kanske som gjorde honom ibland till en besserwisser, vilket jag förstod av min far:

Markentreprenör Hans Sjunnesson, företagare i anläggningsbranschen, fick tillfälle att träffa PO Enquist när denne bad om ett pris på en garageuppfart vid villan i Sunnersta. Han fick ett pris men ville pruta. Min far gick ned ett par hundra kronor, men PO lät sig inte nöjas utan mästrade min far med 30 års erfarenhet om asfaltläggning varpå han svarade att eftersom författaren Enquist nu var så duktig på detta kunde han lägga dit asfalten själv.

Boken Parallella liv har fått bra recensioner, med undantag för Ola Larsmo som ofta surar. Professorskollegan Lena Kåreland i Uppsala är mer vänlig. Jag ska inte recensera boken eller referera andras åsikter men tar istället fasta på titelns parallella liv, ett stilgrepp Lönnroth tagit från Plutarchos, romersk-grekisk biografiförfattare (46-120 e.Kr).

De parallella livstrådar jag sett i boken rör litteraturforskningens Uppsala. Mitt i boken nämns Jan Stenkvist, en litteraturvetare men inriktning mot arbetarförfattare som jag läste kursen Arbetardikt för 1986 och intervjuade samma år i Uppsala-Demokraten. Hans fru var fö idrottslärare på min högstadieskola Valsätraskolan.

Geijerstatyn framför universitetshuset. Foto: Maria Moreira, 2022

Lars Lönnroth själv var vänlig nog att besvara mitt brev till honom i Göteborg angående hans släkting Erik Gustaf Geijer som jag skrev en B-uppsats i litteraturvetenskap 1986, handledare Tore Vretö. Meningen var att jag skulle fortsätta med litteratursociologi under Lars Furulands handledning och tillsammans med Johan Svedjedal och Anna Williams.

Men jag hade då fallit offer för de postmoderna och post-strukturalistiska nyckerna och flyttat över till filosofernas villa vid Botaniska Parken, för övrigt samma fd professorsvilla som huserat just litteraturhistorikerna (med poetik som ämnet kallades). Där skrev jag en knapp godkänd uppsats om fd Uppsalabon Michel Foucault.

Lars Lönnroth själv träffade jag först härom året vid Humanistiska Förbundets årsmöte i Börshuset i Gamla Stan. Han berättade under promenaden därifrån en anekdot om sin farfars farfar och kungamördaren Anckarström.

Annars hade jag mer att göra med hans bror Johan Lönnroth på 1990-talet då vi båda var engagerade i Vänsterpartiet.

Vad gäller författarna Delblanc och Enquist så är jag avgjort för den förre. Även om vissa böcker är väl burleska och rentav fåniga (Grottmannen, Primavera, Änkan) så ger han oss rika verk av de mest skilda slag. Jerusalems natt, Speranza och Kastrater håller hög klass. Liksom Enquists Livläkarens besök men den också allt.

Hos Deblanc finns en klarsyn om den svenska korporativismen som han delade med Jan Myrdal, Sven Fagerberg och Lars Gustafsson 1980. Jag skrev om deras analyser i min Sverigebok och en bloggpost. Johan Norbergs bidrag om dem i en vänskrift till PJ Anders Linder 2013 är för övrigt särskilt intressant. Nyligen fick jag tillfälle att återvända till dessa  av Delblancs tankar i en artikel för Bulletin.

Avslutningsvis så påminns jag om att såväl Lars Lönnroth som Sven Delblanc vistats i Berkeley, de under studentprotesterna 1967 och jag i efterdyningarna 1979. Se min självbiografi

Parallella och litterära liv.

 

 

 

Bonniers, Radical Chic och poeten Athena Farrokhzads ansvar för våld

Sent omsider ett inlägg om Bonniers upprepade omslutning av våldsvänsterns diktare Athena Farrokhzad. Mina tidigare inlägg, recension av diktsamlingen Vit svit 2013 och kommentar 2014:

Den 6 augusti 2022 publicerade DN Kultur fem dikter ur den kommande samlingen Åsnans år på Bonniers av poeten och kulturkritikern Athena Farrokhzad. Om de småtrevliga och välskrivna dikterna finns inte något att invända eller analysera. Möjligen att ordet köksgeråd knappast används, men det bryr vi oss inte om här.

Frågor bör ställas i stället till diktaren personligen liksom till DN/Bonniers och ansvariga för kulturlivet nationellt och lokalt i Stockholm angående hennes ställning och kontakter.

Bonniers skriver i presentationen av den nya boken att ” Farrokhzad ansluter sig till en litterär tradition från Mulla Nasruddin till Juan Ramón Jiménez, där Ior gått med i RAF och alla år är åsnans, ” (min fetning). RAF/ Baader-Meinhof ligan var en västtysk revolutionär stadsgerilla, som dödade ett 30-tal och skadade långt fler. Inget man skojar om vare sig som poet eller förläggare.

Athena Farrokhzad har sin anställning tryggad som få kulturarbetare (bl a på mitt alma mater, Nordens folkhögskola Biskops-Arnö där jag gått och arbetat). Sedan 1 augusti är hon (och Ida Linde) ansvarig för litteraturscenen vid Kulturhuset/ Stadsteatern i Stockholm, som drivs av Stockholms stad. Chef för verksamheten är Kerstin Brunnberg, dessutom ordförande i stiftelsen Expo, som startades av vänsterextremister.

Farrokhzad uppmärksammades 2014 för sin medverkan i radioprogrammet Sommar då hon agiterade för vänsterpolitiskt våld, jämförde SD med terroristen Behring Breivik och lät två vokalissor sjunga Ebba Gröns ”Vi vill vi ska beväpna oss” från debutplattan 1978. Expressens Jens Liljestrand och Aftonbladets Fredrik Virtanen hyllade henne och efter 70 anmälningar friades det.

Året innan hade Bonniers gett ut hennes debut, Vitsvit, i silveromslag med vit text på svart botten. I diktsamlingen gör Athena Farrokhzad sitt utanförskap som iranier till poetiskt tema.

På svart botten framstår hennes vita rader effektfulla men knappast för att överbrygga sin exil. Hon kråmar sig i dialog med sin mor, far, mor, bror och mormor som alla verkar trivas i det nya landet Sverige dit de kom 1983. Att modern från kommunistkamp i Iran nu julpyntar anses innebära underkastelse och assimilering.

Diktjaget heter Athena och är liksom den grekiska gudinnan framsprungen ur Zeus huvud är otålig. Förmaningar om svenskt vardagsliv går henne förbi. Hon är stolt och ska till synes göra allt för att erövra det svenska språket som ett vapen mot makten, kanske svenskar eller kanske myndigheter.

Förnedring och klagan, rastlöshet och övergrepp återkommer i dialog efter dialog som om det finns oändliga erfarenheter av förtryck av invandrare att ösa ur. Till och med det nya språket duger knappt även om boken tryckts med silveromslag av landets mest prestigefyllda bokförlag, Albert Bonniers:

”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen”.

Farrokhzad är inte nådig mot andra nordiska poeter som vittnar om erfarenheter som visar att förtryck finns i alla samhällsgrupper, till exempel bland danska muslimer från Palestina. Hon sågade vid samma tid danske Yahya Hassans diktsamling för att den kan leda till kritik av denna religion och folkgrupp. Blott diktande om smärta orsakad av onda blonda skandinaver godtas. Jag såg och hörde honom våren 2014.

Just  Hassan skulle hon ägna flera ursinniga debattartiklar och försvaras mot andra feminister av America Vera- Zavala, vänsteraktivist och författare som själv försvarat jihadism på Dramaten. Farrokhzads inflytande på kulturvänstern är betydande, men hon är också omstridd, bland annat som polishatare vilket fick den snälle men SD-hatande polisen Martin Marmgren (MP) att reagera och högerns Erik van der Heeg och Hanif Bali att diskutera hennes eventuella diktplagiat.

Att kulturradikala DN och trendkänsliga Bonniers förlag nu lanserar henne är följdriktigt, men hennes tonårsmässiga budskap är knappast gångbart längre. De i grunden borgerliga institutionerna DN och Bonniers hänger kvar i det fenomen som skribenten Tom Wolfe 1970 kallade ”Radical Chic” efter att den judiske liberale kompositören Leonard Bernstein (skapare av West Side Story 1957) bjudit hem medlemmar av de våldsinriktade och anti-vita Svarta Pantrarna.

Denna satiriska betraktelse, ”Radical Chic: That Party at Lenny’s”, i tidskriften New York, kom ut senare samma år i en samling texter under samma titel (översatt till svenska av filmkritikern Nils Petter Sundgren som Innevänstern).

Ämnet var det fundraising party som Leonard och Felicia Bernstein haft i sin stora 13-rumsvåning på Park Avenue på Manhattan för 90 personer, däribland alltså några ledande medlemmar i den beväpnade militanta och antisemitiska gruppen Black Panthers. Välmenande rika judar skänkte galant.

Farrokhzad har uppmuntrat liknande grupper som inte bara utövat politiskt våld mot meningsmotståndare utan även förortsgrupperna Pantrarna (där även jihadister ingick noterade Per Gudmundson 2014) och Megafonen. De låg bakom upploppen i Husby och andra orter 2013 då ett 30-tal poliser skadades och över 150 bilar brann till en kostnad av drygt 60 miljoner.  Aftonbladet tryckte deras försvarstal mitt under vandaliseringen.

 Leandro Schclarek Mulinari

Farrokhzads sambo i Bagarmossen söder om Stockholm, vänsterkriminologen Leandro Schclarek Mulinari, har på samma sätt forskat om s.k. rasprolifiering från poliser och försökt starta upp Pantrarna i Malmö där han bott:

”För några år sedan var vi ett gäng som försökte starta upp Pantrarna i Lindängen, det vill säga en motsvarighet till den förortsorganisering som Hisingen visat prov på. Pantrarna från Göteborg kom ner till Malmö, inspirerade ett tjugotal ungdomar från området, samt några utomstående aktivister” skrev han på Facebook 2018.

Han vill minska polisens inflytande i problemförorter som Husby vilket fick den f.d. polisen och moderaten Fredrik Kärrholm att reagera på Twitter:

”Tyvärr inte första gången en kriminolog från Stockholms universitet har en mindre korrekt uppfattning om verklighetens beskaffenhet. Min erfarenhet är att hederliga medborgare i utsatta områden efterfrågar fler poliser, mer kontroll och skärpta straff.”

Leandro Mulinaris mor, genusprofessor Diana Mulinari, introducerade det omstridda ”anti-rasistiska” begreppet ”intersektionalitet” i Sverige vid millenieskiftet och var med i den vänsterinriktade svensk-iraniern Massoud Kamalis tendentiösa utredning om den strukturella rasismen i Sverige 2006, se Kvartal.

Tillbaka till DN och Athena Farrokhzad. Efter stormen kring Sommarprogrammet 2014 talade hon med sina rasifierade och könsseparatiska vänninor i nätgruppen Rummets.

 

Rubriken var ”Ja jag, jag hatar Peter Wolodarski”, dvs DN:s chefredaktör. Anledning ges inte (det kan knappast inte vara den humoristiska video Wolodarski gjorde med den chilenska tygdockan Alejandro Fuentes Bergström innan valet som gör sig lustig över latinamerikaners uttal).

När hon fick tala fritt inför bruna medsystrar i Rummets inlägg vräker hon ur sig rader som;

”Hur var det att få tillgång till en mikrofon som når en miljon människor?
Det var fan överfett. Jag önskar att jag hade det varje dag. Att jag vaknade på morgonen, gnuggade ögonen, satte på mig morgonrocken, började ranta om livet i det här skitsamhället, att vi måste beväpna oss och så vidare”

”Den dag vi tillsammans stormar radiohuset och tar över alla mikrofoner kommer jag att kasta ut min elektriska vibrator, för ingen njutning kan vara större än den upplevelsen.”

”Jag förhåller mig mycket ambivalent till att överhuvudtaget befatta mig med borgerligheten. Ofta tänker jag att de tycker att jag är bedårande, fast jag gång på gång säger att jag hatar dem, eftersom de ändå omedelbart kan avläsa att det är deras institutioner och händer som har format mig, att poesi och litteraturkritik är så mycket mindre hotfullt för dem än till exempel hiphop.

Men jag försöker använda härskarens verktyg för att riva härskarens hus, om jag ändå står i det. Det jag hatar borgerligheten mest för, förutom att deras makt förgör oss – är att de tror att de har så jävla god smak, när de i själva verket bara har stulit sig till möjligheten att konsumera flådiga grejer. Det är faktiskt pinsamt. Jag ger ju ut böcker på Bonniers, skriver för Aftonbladet, och verkar på massa sätt i maktens hjärta”

Där finns nog förklaringen till att Bonniers och DN vill ha med henne att göra, ”Radical Chic” alltså.  Att frottera sig med gangsters som – ytligt sett- drivs av ideella motiv är både marknadsföringsmässigt och, ibland, politiskt rätt. Intressant är att Athena Farrokhzad själv medger sin ambivalens inför borgerlighetens medier, och vill storma Sveriges Radio som lät henne provocera.

Men 2022 ligger DN/Bonniers efter eftersom opinionen löpt förbi vad Athena och hennes vänsterextrema våldskumpaner står för.  DNs  publicering av hennes dikter i augusti kommer inte ändra på detta. Inte heller hyllningsrecensionen i september.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den moraliska stormaktens haveri

Begreppet haveri har använts i dagarna om vårt land av min gode vän Jonas WE Andersson. Hans utmärkta men sorgliga Facebookinlägg fick spridning till Danmark, Norge och av Julia Caesar.

Jonas gjorde en uppräkning av dysfunktionella företeelser i Sverige. Bloggaren Hans Li Egnell likaså i samma ärende.

För fem år sedan gav det konservativa förlaget Realia ut antologin Haveriet: Den humanitära stormaktens fall. Den är nu slutsåld men finns som ebok på Amazon. Jag skrev en lång recension av Avpixlat som förlaget lade upp på sin webb och intervjuade redaktören Andreas Swedberg för Swebbtv.

Där medverkar några av mina vänner som Gunnar Sandelin, Jan Tullberg, KO Arnstberg – ofta med i Swebbtv – liksom bekanta som Stikkan Ljunggren, Marika Formgren, Claes Ryn, Henrik Barvå, Mons Krabbe, Anders Edwardsson, Inger Enkvist, Henrik Alexandersson m fl,

Intressant idag att se bredden på dess skribenter anno 2016; från moderata ledarskribenter till MED, frihetliga piratpartister och resoluta borgerliga opinionsbildare och rabulisten Stikkan såklart. Några skriver fortfarande på borgerliga ledarsidor. De hade alla platsat på Bulletin för övrigt.

Invandrarföräldrar, Nyans och svensk barnuppfostran

All uppfostran är inte hedersförtryck, Fokus 23/9/2002

Missuppfattningar om den fria svenska barnuppfostran och tvångsomhändertagande har i år lett till att islamistpartiet Nyans kommit in i flera kommuner och kan möjligen komma in i riksdagen 2026 via Malmö, Göteborg eller Stockholm, vilket Allah förbjude.

Nalin Pekul, tidigare ordf för S-kvinnor och stridbar Tenstabo, skrev i veckan i Fokus om ämnet svensk barnuppfostran och de missuppfattningar som råder bland ointegrerade invandrarfamiljer, något Nyans utnyttjat.

Under rubriken ”All barnuppfostran är inte hedersförtryck” förklarade hon att svenska föräldrar visserligen inte får slå sina barn, men att de visst kan hålla sina tonåringar inne om skäl finns. Krönikan tar upp hennes försök i Tensta att, förgäves, få till ett öppet möte mellan polis, socialtjänst och föräldrar om gränssättning och ansvar.

Svenska föräldrar uppfattas säkert som mesiga och utländska betraktare kan lätt tro att inga gränser finns. Illvilliga barn och unga som behärskar svenska och tolkar åt sina föräldrar överdriver och ljuger om att de kan hämtas av polis om pappa lyfter handen. Nyans förstod detta lika bra som de Tenstaglin jag träffade som bitr rektor på en högstadieskola där 2004-5 där jag hade mitt Jimmie-moment.

Svenska utredningar och socialrapporter skrev om problemen med föräldrar som inte kan svenska redan på 1980-talet, vilket jag visade i en text i Bulletin apropå Nyans och tvångsomhändertagande.

Jag hade redan 2008 skrivit om barnuppfostran  i den kristna dagstidningen Dagen, se nedan och vidareutvecklade analysen av det extrema Sverige i min bok Sverige 2020/ The Swedish Story.

Vår moderna barnuppfostran kan misstolkas, vilket vänstern och liberaler bidragit till, men även de flesta mesiga svenska föräldrar i stil med Sunes pappa Rudolf (spelad av Peter Haber). Att komma från Mellanöstern och möta Pippi Långstrump göra kaoz i klassrummet kan inte vara enkelt.

Invandrarföräldrar är mer konservativa och vill ha mer kontroll över sina barn och unga liksom trygghet och säkerhet i sina bostadsområden.  Att lägga skuld på SD som Nalin Pekgul gör är fel. Många invandare röstade på SD pga dess kritik av slapp kriminalpolitik vilket drabbar de förortsboende. 

Nalin Pekgul borde besinna sitt hat av SD och inse att hon har rätt i sak men skuldbelägger fel part. Hennes parti S är skyldigt till att ha förvärrat integrationsproblemen och låtit Nyans växa.

”Hur ska invandrare ta seden dit de kommer?” – inlägg i den kristna dagstidningen Dagen

Publicerad: 2008-08-21

”Jan Sjunnesson Rao, chef för Internationellt kulturcentrum vid Studie­förbundet Vuxenskolan, skriver att den invandrande familjen sällan får reda på att även svenska familjer sätter gränser när de uppfostrar sina barn.

Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbyts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrare och tygellös hedonism hos svenskar. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.

Den moderna sekulära välfärdsstaten bygger på individuella fri- och rättigheter där kollektiva värderingar och moralsystem öppet kritiseras. En grund behövs för tillit och gemensamma åtaganden. Avvägningen mellan individens frihet och kollektivets krav ser helt annorlunda ut i väst än i öst.

Ett försvar för tolerans måste samtidigt respektera och tolerera åsikter som är konservativa, hävdar jag i fyra teser:

1) Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat.

2) Invandrare i Sverige kategoriseras ibland som fördomsfulla när de bemöter svensk mentalitet vad gäller barnuppfostran, ungdomar, klädstil, sexuella val, familjebildning, arbete och äldreomsorg.

3) Vad som bör ingå i mångfaldsbegreppet är en dialog och respekt. Denna dialog ska bygga på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och svensk lag – principer som så gott som alla som befinner sig i Sverige kan enas om.

4) Om svenska myndigheter någonsin ska kunna integrera invandrare måste de inse att man inte kan uppfostra vuxna människor som valt att komma hit men lyssna på dem och respektera deras åsikter så länge inga lagbrott begås.

Vad som gör diskussionen svår är att svenska välmenande myndigheter och individer riskerar att marginalisera de invandrare som har traditionella konservativa värderingar från majoriteten svenskar. Farligast blir detta i diskussioner om hedersvåld och hederskulturer.

En irakisk far som bestämmer att dottern inte alltid får gå vart som helst på kvällarna eller klä sig som svenska tonåringar och som inte respekteras i sin föräldraroll kan tvingas in i ett hörn. Där kan han med familjens och släktens hjälp låsa in, misshandla och i värsta fall även ta till vapen för att skydda sin heder.

Även svenska fäder och familjer kan komma fram till samma slutsats, men de misstänkliggörs inte. Den isolerade invandrarfamiljen har alltför svaga kontakter med stabila svenska hem.

Vad invandrarfamiljen ser är unga på glid på stan, reklam med mycket naken hud, och kopulerande dokusåpastjärnor. De drar slutsatsen att all svensk uppfostran är tygellös och därför behövs egna starka kulturella gränser.

Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbyts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrarna och tygellös hedonism hos svenskarna. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.

Vi misstänker alltför snabbt hedersvåld när moral hos familjefäder från Mellanöstern förs på tal. I enlighet med Barnkonventionens artiklar 5 och 12 har föräldrar rätt att fostra sina barn liksom barnen också har rätt att uttrycka ”åsikter /?/ i förhållande till barnets ålder och mognad”.

Det finns alltså inget svart eller vitt utan en bedömning måste göras utifrån klokskap, kultur och erfarenhet.

Hur enkelt vore det inte att säga att man ska ta seden dit man kommer? Men om seden är att vi svenskar inte bryr oss om hur grannen uppfostrar sina barn eller hur våra tonåringar klär sig och hur de låter på natten i tunnelbanan, när alla får göra ungefär som de vill, kan ju den nyanlända invandrarfamiljen göra som den vill.

Den första generationen väljer då en konservativ försiktig linje i det nya landet innan man vet mer om vilka konsekvenser de nya livsstilarna leder till. Det gör de rätt i, för det är ett märkligt land de kommit till.

I den globala undersökningen World Values Survey finns en karta med två axlar; en som mäter traditionella visavi sekulära värden, en som mäter överlevnadsvärden visavi emancipatoriska frihetsvärden. Längst upp i det övre högra hörnet finns Sverige som det mest sekulära och frihetliga landet i världen. Vår position är extrem, inte moralen hos merparten av utlandsfödda.

Jan Sjunnesson Rao, chef för Internationellt kulturcentrum vid Studieförbundet Vuxenskolan

Fotnot: Åsikterna i artikeln är personliga och representerar inte Internationellt kulturcentrum vid SV.”

 

Fler inlägg 2008-2011:

Ett försvar för hederskulturen, 2008

Multikulturalism och liberalism

Det extrema Sverige kan lära av normala invandrarkulturer – Newsmill

Romaner om nationen existerar inte för DN

DN Kultur konstaterar med nöje idag och får stöd av Författarförbundet och SD-kritikern Anna-Lena Lodenius  idag att vi inte har några nationella romaner. Det stämmer att de är få men visst finns de. Tom på etablerade förlag:

Se min överblick  (och Mohammed Omars) från 2014 – 2019 av Skymning över Europa, Där kyrkklockorna tystnat,  Candida Olsson, Framtidsmannen, Underkastelse, Operation Saif,  De kommer drunkna i sina mödrars tårar, Helter Skelter och Perfekt storm.

De etablerade författarna Lotta Lundberg och Therese Bohmans Aftonland  (2016) kan också räknas in. Jag recenserade Bohmans roman men hittar inte var (Iotakt, Avpixlat?), så klipper in den nedan:

”En yngre medelålders kvinnlig akademiker tråkas ut av sitt jobb. Studenterna tjafsar om kvinnosynen för 100 år sedan i kulturvärlden, något hon är expert på. Hon dricker lite för mycket efter att ha lämnat en man hon inte vill leva med längre. Ensam på Södermalm drar hon hem män eller låter sig förföras av dem; en kulturredaktör, en ung doktorand och några till. På hennes arbetsplats vid Stockholms universitet porrsurfar hon och tråkas ut av de trista samtalsämnena på institutionen.

Hennes livsinställning är fylld av vemod. Snart kan hon inte få barn längre, något hon inte heller eftersträvat under sin karriär som professor i konstvetenskap. Till sist gör hon ett uppbrott när hon överlåter handledningen av den unge snygge doktorand till en kollega.

I början av denna berättelse, romanen Aftonland av Therese Bohman (Norstedts, 2016) träffar huvudpersonen en riktig man, en gift norrlänning  med fru och barn. De blir förälskade och ses på hotell för snabba samlag men även öppna samtal.

Han bekänner för henne att han nu valt att rösta på SD. Hon skrattar till nervöst när hon förstår att det inte var ett skämt:

”Förlåt”, mumlade hon.

”Jag vet vad du tänker”, sa han lågt.

”Det vet du väl inte”.

Mannen har alltid röstat på sossarna men sett hur illa sjukvården skött hans gamla mor, och därför valt att rösta på SD i protest.

”Det är mycket svårare att vara en vanlig människa som vill arbeta och göra rätt för sig”, sa han. ”Jag bryr mig inte om vad folk har för hudfärg, jag tycker inte illa om människor från andra länder, herregud, jag har jobbat och studerat med folk från hela världen. Jag vill bara att samhället ska fungera. Att ungarna ska lära sig något i skolan av lärare som kan någonting och att det ska vara ordning och reda, att den som blir sjuk inte måste lägga ned all sin energi på att slåss för att få vård, att det ska finnas någonstans att bo för den som inte har 100 000-tals kronor på fickan . . .Plötsligt bor folk på gatorna, det är en återgång till allt det man försökte bygga bort med folkhemmet. Det är ovärdigt, det ska inte vara så”.

”Nej, det ska det inte. Men tror du verkligen att något blir bättre av att du röstar på SD?”

Han skakade på huvudet.

”Det kändes så bra just då”, sa han lågt. ”När jag stod och höll i valsedlarna och tänkte att jag hatade vad alla andra partier ställt till med. Det kändes som en hämnd. Och jag fattar att du tycker jag är en idiot, men jag har bara en jävligt stark känsla av att allt håller på att gå åt helvete”.

 Aftonland är skriven av Therese Bohman som tidigare arbetat på borgerliga Axess och nu skriver i Expressen vid sidan av hennes arbete på Svenska PEN, som leds av Ola Larsmo. Boken har fått strålande recensioner, till exempel av Åsa Linderborg och nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris.

Stilistiskt är den lik Hjalmar Söderbergs lätta sekelskiftshistorier  runt år 1900, där allt viktigt sker i antydningar och stämningar. Hon fångar vår samtid på pricken med dess hyckleri, inte minst inom kulturvänstern och feminismen, men propagerar inte.

Bara då i den citerade dialogen med den stilige norrlänningen och hans älskarinna. Han försöker lämna sin fru men går tillbaka till henne. Hon står kvar, ensammare än tidigare.

Dialogen ovan visar hur missnöjet och lögnerna sipprar in i Sveriges alla skrymslen, även de mest politiskt korrekta och oväntade sammanhangen.

Med Aftonland har en vall brutits av en skicklig kulturkonservativ kvinnlig författare, väletablerad och hyllad. Får den dessutom ett värdefullt nordiskt pris blir den svenska offentligheten allt mindre lögnaktig för varje läsare som uppskattar och förstår vad Therese Bohman skildrar – ett samhälles självpåtagna undergång.”

 

 

Inlägg om integration från 2008

”Hur ska invandrare ta seden dit de kommer?” – inlägg i den kristna dagstidningen Dagen

Publicerad: 2008-08-21

”Jan Sjunnesson Rao, chef för Internationellt kulturcentrum vid Studie­förbundet Vuxenskolan, skriver att den invandrande familjen sällan får reda på att även svenska familjer sätter gränser när de uppfostrar sina barn.

Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbyts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrare och tygellös hedonism hos svenskar. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.

Den moderna sekulära välfärdsstaten bygger på individuella fri- och rättigheter där kollektiva värderingar och moralsystem öppet kritiseras. En grund behövs för tillit och gemensamma åtaganden. Avvägningen mellan individens frihet och kollektivets krav ser helt annorlunda ut i väst än i öst.

Ett försvar för tolerans måste samtidigt respektera och tolerera åsikter som är konservativa, hävdar jag i fyra teser:

1) Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat.

2) Invandrare i Sverige kategoriseras ibland som fördomsfulla när de bemöter svensk mentalitet vad gäller barnuppfostran, ungdomar, klädstil, sexuella val, familjebildning, arbete och äldreomsorg.

3) Vad som bör ingå i mångfaldsbegreppet är en dialog och respekt. Denna dialog ska bygga på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och svensk lag – principer som så gott som alla som befinner sig i Sverige kan enas om.

4) Om svenska myndigheter någonsin ska kunna integrera invandrare måste de inse att man inte kan uppfostra vuxna människor som valt att komma hit men lyssna på dem och respektera deras åsikter så länge inga lagbrott begås.

Vad som gör diskussionen svår är att svenska välmenande myndigheter och individer riskerar att marginalisera de invandrare som har traditionella konservativa värderingar från majoriteten svenskar. Farligast blir detta i diskussioner om hedersvåld och hederskulturer.

En irakisk far som bestämmer att dottern inte alltid får gå vart som helst på kvällarna eller klä sig som svenska tonåringar och som inte respekteras i sin föräldraroll kan tvingas in i ett hörn. Där kan han med familjens och släktens hjälp låsa in, misshandla och i värsta fall även ta till vapen för att skydda sin heder.

Även svenska fäder och familjer kan komma fram till samma slutsats, men de misstänkliggörs inte. Den isolerade invandrarfamiljen har alltför svaga kontakter med stabila svenska hem.

Vad invandrarfamiljen ser är unga på glid på stan, reklam med mycket naken hud, och kopulerande dokusåpastjärnor. De drar slutsatsen att all svensk uppfostran är tygellös och därför behövs egna starka kulturella gränser.

Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbyts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrarna och tygellös hedonism hos svenskarna. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.

Vi misstänker alltför snabbt hedersvåld när moral hos familjefäder från Mellanöstern förs på tal. I enlighet med Barnkonventionens artiklar 5 och 12 har föräldrar rätt att fostra sina barn liksom barnen också har rätt att uttrycka ”åsikter /?/ i förhållande till barnets ålder och mognad”.

Det finns alltså inget svart eller vitt utan en bedömning måste göras utifrån klokskap, kultur och erfarenhet.

Hur enkelt vore det inte att säga att man ska ta seden dit man kommer? Men om seden är att vi svenskar inte bryr oss om hur grannen uppfostrar sina barn eller hur våra tonåringar klär sig och hur de låter på natten i tunnelbanan, när alla får göra ungefär som de vill, kan ju den nyanlända invandrarfamiljen göra som den vill.

Den första generationen väljer då en konservativ försiktig linje i det nya landet innan man vet mer om vilka konsekvenser de nya livsstilarna leder till. Det gör de rätt i, för det är ett märkligt land de kommit till.

I den globala undersökningen World Values Survey finns en karta med två axlar; en som mäter traditionella visavi sekulära värden, en som mäter överlevnadsvärden visavi emancipatoriska frihetsvärden. Längst upp i det övre högra hörnet finns Sverige som det mest sekulära och frihetliga landet i världen. Vår position är extrem, inte moralen hos merparten av utlandsfödda.

Jan Sjunnesson Rao, chef för Internationellt kulturcentrum vid Studieförbundet Vuxenskolan

Fotnot: Åsikterna i artikeln är personliga och representerar inte Internationellt kulturcentrum vid SV.”

 

Fler inlägg 2008-2011:

Äldre blogg

Denna blogg

Newsmill

Liberalismens brister och kritiker

Historikern Francis Fukuyama går till försvar för liberalismen i sin Liberalism and its discontents (2022).

Hans optimism från The end of history and the last man (1992) där liberalismen sades ha segrat öster och väster om den nedbrutna Berlinmuren är borta till förmån för en mer nyanserad, mer moderat liberalism.

 

Historiens slut hade inträffat hösten 1989 vid Berlinmuren menade han då och skrev att det innebar ”the end-point of mankind’s ideological evolution and the universalization of Western liberal democracy as the final form of human government.”

Hegels och Marx’ historieschema var över såsom de tolkats av den franske marxisten Alexandre Kojève, känd för sin brevväxling med Leo Strauss och sina kontakter med Carl Schmitt.

Fukuyama kan för övrigt räknas som en andra generations-Straussian, som student i politisk filosofi under den neokonservative Strauss-lärjungen Allan Bloom vid Cornelluniversitetet på 1970-talet. På 1980-talet var han, liksom många andra neo-konservativa i Washington, en av Ronald Reagans rådgivare.

I den nyutkomna  Liberalism and its discontents medger Fukuyama att liberalismen blivit för kall, kalkylerande och ekonomistisk. Något som vänster och höger kritiserat sedan kapitalismen bröt fram för två hundra år sedan.

Den liberalism han vill bevara är inte den vänsterliberalism som existerar i USA, inte heller libertarianism utan den klassiska liberalismen som bygger på lagstyre, maktdelning, individuell frihet och marknadsekonomi.

Vidare gör han en distinktion mellan liberalism och demokrati där det förra kännetecknas av vad som står ovan, och det senare av regelbundna allmänna och hemliga val. Liberalismen har ifrågasatts på senare år medger Fukuyama och det utifrån konservativa och högerpopulistiska valsegrar i liberala demokratier.

Liberalismen bygger på en pragmatisk hållning som reglerar våldsanvändning i intressekonflikter alltsedan westfaliska freden på 1600-talet, respekt för individuell frihet, tilltro till vetenskap och marknadsekonomi. För Fukuyama är liberalismen det bästa och enda sättet att upprätthålla mångfald i heterogena samhällen.

Men vänsterliberalismen kan urarta till identitetspolitik. För honom är det en onödig utveckling av liberalismen medan konservativa kritiker menar att detta fenomen är oskiljaktigt från en mäktig och etablerad liberalism.

Han försvarar till och med Critical Race Theory (CRT) som något i grunden gott men som urartat i hat mot vita och splittring.  Den amerikanska konstitutionens credo, ”All Men are created equal” från 1776, användes både av Lincoln mot slaveriet och Martin Luther King ett sekel senare för att tillgodose den svarta befolkningens rättigheter.

CRT och liknande identitetspolitik innebär bara onödiga överloppsgärningar menar Fukuyama, född av japanska föräldrar i USA 1952, som försvarade sin liberala mångkulturella position i Identity: contemporary identity politics and the struggle for recognition (2018).

Rasism och fördomar var liberalismens fiender från början och det har inte förändrats menar han. Identitetspolitiska metoder kan bidra om de inte innebär att liberalismen och marknadsekonomin ska avskaffas, vilket många inom CRT och dess våldsamma föregångare på 1960-talet, The Black Panters, förespråkar

Fukuyama menar alltså att det finns en äkta klassisk liberalism som inte leder till avvikelser till vänster, hatisk identitetspolitik, och till höger, nyliberalism. Den senares framgångar har lett till att fler amerikanska vita arbetare blivit arbetslösa pga globalisering och att ekonomiska klyftor ökat, vilket vänsterliberalen Thomas Frank (Rendezvous with Oblivion, 2018) och den konservative Charles Murray (Coming apart, 2013) visat.

Huvudinvändningen mot Fukuyamas försvar är att han ser liberalismen som en idealistisk doktrin värd att försvara utifrån dess ideal, inte dess verklighet. De brister han erkänner, till exempel frånvaro av gemenskap och övertro på expertis och stat, är knappast möjliga att åtgärda inom liberalismen. Den svenska statsindividualismen där individer görs beroende enbart av staten är tyvärr en sådan socialliberal ohållbar konstruktion.

Fukuyama efterfrågar en mer dygdebaserad politik och avslutar boken med att hålla fram det antika begreppet sophrosyne, besinning, som något för en moderat liberalism som varken går till höger eller vänster. Inget i övermått, (μηδὲν ἄγαν), Den Gyllene Medelvägen.

Men han övertygar inte om att dagens liberalism i västvärlden skulle kunna bli mer moderat. Snarare visar han dels på dess grundläggande brister, dels dess abstrakta individualism.

Länkar om boken från Timbros Smedjan och Patrick Deneen

***

Ovanstående text om liberalismen från kommande bok, se plan.

Se även avsnitt om Ryszard Legukto  och James Burnham

 

 

 

 

 

 

 

 

Tre listor, ett mönster

2000, Dec 22, Delhi, India. Red Fort attacked.
2001, Sept 11, New York and Washington DC, USA. Planes flown into buildings.
2001, Dec 13, Delhi, India. Parliament attacked.
2001, Dec 22, Paris flight to USA. Richard Reid arrested in terrorist plot
2002, Jan 23, Peshawar, Pakistan. Journalist Daniel Pearl abducted and killed.
2002, May 6, Hilversum, Holland. Politician Pim Fortuyn assassinated.
2002, Oct 23, Moscow, Russia. Theatre attacked.
2003, May 16, Casablanca, Morocco. Bombs in city.
2004, Sept 1, Beslan, Russia. School attacked.
2004, March 11, Madrid, Spain. Train bombings.
2004, Nov 2, Amsterdam, Holland. Politician Theo Van Gogh assassinated.
2005, Feb 14, Beirut,. Lebanon. Politician Rafic Hariri assassinated.
2005, July 7, London, UK. Buses and metros bombed.2005, Oct 1, Bali, Indonesia. Hotels bombed.
2005, Oct 19, Sarajevo, Bosnia. Bosnian-Swedish M. Bektašević arrested in terrorist plot.
2005, Oct 29, Delhi, India. Bombs at markets.
2006, July 11, Mumbai. India. Trains bombed.
2008, July 26, Ahmedabad, India. Bombs in city.
2008, Sept 13, Delhi, India. Bombs in city.
2008, Sept 20. Islamabad, Pakistan. Hotel Marriot attacked.
2611-Mumbai-Attacks
2008, 26-29 Nov, Mumbai, India. Hotel and train station massacre.
2009, Sept, New York, USA. Najibullah Zazi arrested in terrorist plot
2009, Oct, Pennsylvania, USA. Colleen Renee LaRose (“Jihad Jane”) arrested in terrorist plot
2009, Dec 25. Amsterdam flight to USA. Umar Abdulmutallab arrested in terrorist plot
2010, Feb 13, Pune, India. Bakery bombed.
2010, May 1, New York, USA. Faisal Shahzad arrested in terrorist plot.
2010, May 11, 15, Sweden. Artist Lars Vilks attacked.
2010, Dec 13, Stockholm, Sweden. Suicide bomber Taimour Abdulwahab self-exploded.
2010, Dec 29. Copenhagen, Denmark. Four Swedish immigrants arrested in terror plot.
2011, July 13, Mumbai, India. Bombs in city.
2011, Sept 7, Delhi, India. High Court bombed.
2013, Jan 16, Algeria. Oil field attacked.

https://sjunne.com/2013/01/23/chronology-of-islamist-terrorist-attacks-and-plots-2000-2013/

1979 Irans revolution
1989 fatwa mot Salman Rushdie, Iran och Storbrittanien
1991 mord på Rushdies japanska översättare, mordförsök på norsk och italiensk förläggare och över 30 döda i Turkiet
1993 Taslima Nasreens bok Shame dödshot, Bangladesh
2002 mord Pim Fortym, Holland
2003 Ayaan Hirsi Ali, kritik av islam, dödshot, Holland
2004 Lars Hedegaard vägras inträde i danska PEN och grundar Trykkfrihedsselskabet
2004 mord Theo Van Gogh, Holland
2006 karikatyrteckningarna, Kurt Vestergaard och Flemming Rose Danmark och globalt
2006 Opera i Berlin stänger pga hot från islam
2007 Naser Khader, dansk politiker dödshotad av muslimer
2008 boken om Aisha av Sherry Jones dras in pga kritik av islam, USA
2009 förslag på ny blasfemilag, Norge, stoppad
2010 förslag på ny blasfemilag, England, stoppad av överhuset
2010 FNs kommittée för mänskliga rättigheter antar förbud mot blasfemi stoppat 2011
2010 bomb vid tidningen Charlie Hebdo, Frankrike pga Muhammedkarikatyr
2011 åtal mot Geert Wilders pga kritik av islam, frias, Holland
2011 åtal mot Lars Hedegaard pga kritik av islam, frias, Danmark
2012. Lego drar tillbaka leksaker pga kritik från islam, Danmark
2013 Burger King drar tillbaka glasslogo pga kritik från islam, USA
2013 skott mot Lars Hedegaard, Danmark
2013 dödshot mot poeten Yahah Hassan, Danmark
2013 EU parlamentariker förbud mot kritik av islam, feminism, invandring, hädelse mm, Europa
2013 Wendy Donigers bok om hinduism förbjuden, Indien
2013 Konstnärerna Firozeeh Bazrafkhan och Abel Azcona dödshotas pga konstverk om Koranen, Danmark och Spanien
2014 Katy Kerry popstjärna drar tillbaka smycke med text om Allah, USA
2004 TV8 stängs ned pga Fox News reportage från Rosengård av Schyman & Ohly
2005 Världskulturmuseét i Gbg stänger utställning pga hot från islam
2006 Utrikesminister Frievalds stänger webbar med Muhammedteckningar, förnekar
2006 JK Lambertz försvarar censur pga islam och global kris
2007 Lars Vilks rondellhundar. Gallerister hotas o dödshot vid föredrag o bostad
2011 Kulturhuset ställer in utställning pga hot från islam
2013 Skribenter (Gardell, Sveland m fl ) förbud mot kritik av islam, invandring, feminism mm
2013, genusdebattören Pär Ström hånas i pjäsen Vita kränkta män som ges på Teater Brunnsgatan 4 med stöd av Statens Kulturråd, Stockholms stad och landsting samt hyllas i press och medier.

https://sjunne.com/2014/03/27/mitt-foredrag-om-yttrandefrihet/

1993 – författaren Taslima Nasreens bok Shame leder till dödshot, Bangladesh
1994 – Nobelpristagaren Nahguib Mahfouz överfalls i Kairo av islamister
1997 – heavy-metal rock förbjuds som “satanism” i Egypten
2001 – den talibanska regimen i Afghanistan sprängs bort 1500 år gamla Buddhastatyer
2002 – politikern och professorn Pim Fortuyn mördas i Holland av muslimsympatiserande man
2002 – författaren Michel Houllebecq åtalas i Paris för hat mot muslimer
2003 – författaren Oriana Fallaci åtalas i Frankrike för hädelse av islam
2004 – filmaren Theo van Gogh mördas i Holland av muslim
2004 – exmuslimen Ayaan Hirsi Ali och politikern Geert Wilders går under jorden pga dödshot från muslimer
2005 – filmfestival i Rotterdam avbokar visning av Theo van Goghs islamkritiska film som skulle visas under temat yttrandefrihet
2005 – Tate Gallery i London avför konceptkonstnären John Lathams skulptur “God is Great” så att islam inte kritiseras
2005 – förslag på ny blasfemilag i England, stoppas av överhuset med liten marginal och med stöd av komikern Rowan Atkinson (“Mr. Bean”)
2005 – Barbican Arts Center i London ändrar uppsättningen av Christopher Marlowes Tamburlaine the Great, där Koranen bränns
2005- Burger King i Skottland drar tillbaka glassreklam som kan tolkas som islamsk text
2006- författaren Oriana Fallaci åtalas i Italien för hädelse av islam
2006 – Whitechapel Art Gallery i London tar ned erotiska konstverk om islam
2006 – tysk företagare fälls för att ha sålt toalettpapper med Koranen
2006- Mozartopera i Berlin stänger ned pga hot från islamister
2006- Voltaires 1700-talspjäs om Mohammed genomförss under protester i Frankrike
2007 – forskaren Matthias Küntzels föredrag om Hitler, antisemitism och islam vid universitetet i Leeds måste ändras
2007- Royal Court Theatre i London vill sätta upp Aristofanes komedi Lysistrate i ett muslimskt paradis men pjäsen stoppas
2007- Salman Rushdie adlas till riddare i Storbritannien vilket väcker protester och hot om självmordsbombningar
2007- studenten Stanislav Shmulevich åtalas i USA för att ha lämnat Koranen på en toalett
2007 – turkiska fotbollslaget Fenerbahce som förlorade mot italienska laget Inter i Champions League klagar på att italienarna hade en landslagsdräkt med ett kristet kors och får laget att ändra sina kläder
2007 – Bryssels borgmästare Freddy Thieleman förbjuder en annonserad demonstration mot “islamiseringen av Europa”
2007- tysk-turkiske författaren Nazmi Kavasoglu kritiserar turkiska föreningar i Tyskland och dödshotas av dem
2007 – den katolske biskopen Tiny Muskens i Breda, Holland föreslår att alla trosriktningar skall omtala Gud som “Allah” för att minska religiösa spänningar.
2008 – US Postal Service förbjuder paket med religiösa eller obscena texter till soldater utomlands
2008 – holländsk-iranska konstnären Sooreh Heras utställning i Haag med kritik av Irans behandling av homosexuella stängs ned efter dödshot
2008 – Kairos bokmässa förbjuder försäljning av flera boktitlar, däribland Milan Kunderas succéroman Varats olidliga lätthet från 1984 (som var också förbjuden i Tjeckoslovakien till 1989)
2008- den engelska inrikesministern Jacqui Smith vill införa en ordbok över begrepp som inte ska användas, t ex “krig mot terror”, “islamisk extremism” (som ska ersättas med “anti-islamisk aktivitet”)
2008 – den anglikanska kyrkans överhuvud, ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, kräver inskränkning av yttrandefrihet och uttrycker sympatier för att införa sharia i Storbritannien
2008 – tyska fotbollslaget Eintracht Frankfurt slutar med sin spelardräkt som hade ett kors
2008 – LiveLeak tar ned den islamkritiska filmen Fitna av Geert Wilders
2008- en digital version av sagan om de tre små grisarna får inte delta i en tävling pga rädsla för muslimer
2008- polisen i Tayside i Skottland förbjuds att använda teckning av en hundvalp på sina gratis vykort
2008 – den holländske karikatyrtecknaren, pseudonymen Gregorius Nekschot, anhålls för sina islamkritiska bilder
2008 – två sjundeklassare i Cheshire, Storbritannien, som inte ville delta i muslimsk ritual får kvarsittning
2008 – polishundar som används vid besök i muslimska hem måste ha stövlar menar Association of Chief Police Officers i Storbritannien
2008- engelska barn som ogillar stark utländsk mat måste korrigeras menar Young Children and Racial Justice vid National Children’s Bureau
2008 – den första shariadomstolen, Muslim Arbitration Tribunal, av fem införs i Storbritannien
2008 – den brittiska tv-kanalen ITV censurerar sketchen “The Iman of Dibley” i Katy Brands Big Ass Show
2008- den första palestinska frispråkiga teve-serien, Matabb, sänds men stängs ned direkt
2008 – muslimsk truckförare vid bolaget Tesco i Luton i England vägrar köra en last med öl och muslimer uppmanar Lutons kommun att förbjuda alkohol
2008 – den engelska staden Oxford förbjuder all användning av ordet Christmas i sin kommunikation
2008 – Salon Gallery i London måste bevakas dygnet runt pga den muslimska konstnären Sarah Maples erotiska tavlor med barbröstade kvinnor
2008 – islamister i Bangladesh förstör en 12 meter hög staty av storkar pga islams bildförbud
2008- rapsångaren Busta Rhymes måste dra tillbaka sången “Arab Money”
2008- trebarnsmamman Dorothy Glenn uppmanas av South Tyneside kommun i England att ta ned sin julskyltning på balkongen för att inte reta upp muslimska grannar
2008 – bok om Mohammeds hustru Aisha av Sherry Jones dras in i USA
2008 – Geert Wilders vägras resa in till Storbritannien pga risk för bråk med muslimer
2009 – Yale University Press publicerar en bok om de danska Mohammedteckningarna utan teckningarna
2009 – brittiske författaren Sebastian Faulks ber om ursäkt för att han har kritiserat Koranen i en intervju
2009 – utställning om nazismen och stormuftin i Jerusalem under 1940-talet, Hajj al-Husseini, i Berlins multikulturelle center Werkstatt der Kulturen, censureras
2009 – det muslimska fotbollslaget Créteil Bébel vägrar spela mot lag med homosexuella spelare i Frankrike
2009- den tysk-turkiska kvinnliga advokaten Seyran Ates drar sig tillbaka pga hot efter att gett ut boken Islam braucht eine sexuelle Revolution
2009 – bokförlaget Droste i Tyskland drar tillbaka en kriminalroman av Gabriele Brinkmann, Wem Ehre gebührt, för att islam och hedersförtryck nämns
2009- saudiern Mazen Abdul-Jawad döms till 1000 piskrapp och fem års fängelse i Saudiarabien för att ha berättat om sitt sexliv i en libanesisk radiokanal
2009 – holländskt filmprojekt, “Dreamland” av Theu Borman, om Hirsi Alis liv stoppas
2009 – tyska fotbollsklubben Schalke 04 uppmanas att ändra sin klubbsång från 1924 pga drift med Mohammed
2009 – den österrikiska politikern Susanne Winter döms i Graz för antimuslimska yttranden
2009- muslimska hackare tar sig in i radiostationen Basingstokes hemsida för att den sänt den kristna sångaren Cliff Richards “Hallelujah” som julhälsning
2009 – I Duisburg, Tyskland, bryter polisen sig in i en lägenhet och tar bort en israelisk flagga i fönstret
2009 – den franska bloggaren de Conquilla döms till tre månaders fängelse och böter för sin islamkritiska webbsida “Pilori”
2009 – den kanadensiska radiovärden Lowell Green anklagas av Canadian Broadcast Standards Council för att ha kritiserat islam
2009 – den religiösa polisen i Saudiarabien stoppar blomsterförsäljarnas röda rosor med anledning av Alla Hjärtans Dag för att blommorna anses uppmana till otukt
2009 – Yussuf Al-Qaradawi från det Muslimska Brödraskapet hyllar i teve-stationen al-Jazeera Adolf Hitler och säger att “Förintelsen var ett gudomligt straff för judarna”
2009- bibliotekarierna i Leicester, England, flyttar Koranen till den översta bokhyllan för att emotse muslimers krav på att den som Guds ord bör stå över andra böcker
2009 – domstol i holländska Haag frikänner en man från Valkenswart för att ha överträtt lagen med att yttra: “Stoppa kräftsvulsten islam”.
2009 – Den iranska bloggaren Omidreza Mirsayafi begår självmord i fängelset i Teheran
2009- turkiska författaren Nedim Gürsel dras till domstol för sin bok Allahs döttrar
2009 – 13 kvinnor arresteras i Khartoum i Sudan för att de har byxor
2009 – två belgiska parlamentsledamöter, Alain Destexhe och Claude Demelenne, kritiseras för att ha uttryckt kritik mot den beslöjade parlamentsledamoten Manihur Özdemirs klädsel
2010 – den iranska filmregissören Jafar Panahi döms till sex års fängelse och tjugo års förbud mot att göra film
2010- sjukhuset Linge Poliklinik i holländska Leerdam tar bort tre tavlor med glada grisar
2010- den islamiska försvarsfronten FPI i Indonesien uppmanar till angrepp på varje biograf som visar filmen The menstruating ghost of Puncak
2010- muslimska ledare i Spanien hotar en sekulär muslimsk kvinna, Fatima Ghailan, som utbildat sig, går obeslöjad, kör bil och fått eget arbete
2010- den turkiska dramatikern Ozen Yulas komedi “Yala, ama Yutma” i Istanbul om en helig porrstjärna från himlen, stoppas
2010- malaysiska modellen Kartika Sari Dewi Shukarno döms enligt muslimsk lag för att ha druckit ett glas öl
2010- den engelska kommunalpolitiken Shiria Khatun dödshotas för att hon inte har muslimska kläder
2010- muslimska medier i Indonesien stoppar en konferens med The International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans- and Intersex Association
2010- unga muslimer avbryter den islamkritiska författaren Benno Barnards föreläsning vid universitetet i Antwerpen, Holland
2010- egyptiska advokater vill förbjuda den klassiska arabiska boken Tusen och en natt pga dess sexuella anspelningar
2010- egyptiska musikförbundet stoppar konsert med Elton John pga hans homosexualitet och kritik av arabvärldens intolerans
2010- sydafrikanska tidningen Mail & Guardian publicerar en teckning av Mohamed på en psykologimottagning, vilket de sedan ber om ursäkt för
2010- två män dödas i Suga Holaha, Somalia, för att de sett på VM i fotboll, något som är icke-muslimskt
2010- muslimska ledare i Malaysia uppmanar till bojkott av fotbollslag som Manchester United, FC Barcelona, landslagen i Norge, Portugal, Brasilien, Serbien m fl länder för deras spelardräkter
2010- den muslimska amerikanen Zachary Adam Chesser dödshotar skaparna av den tecknade serien South Park där Mohamed förekommer
2010 – den amerikanska tecknaren Molly Norris som startat Everybody draw Mohamed Day dödshotas och går under jorden i USA
2010 – en grupp holländska muslimer bakom webbsidan The Arab European League döms till böter för att ha lagt upp en bild som förnekar Förintelsen
2010 – en bloggare i Strasbourg, Frankrike, som visar video på sin webbsida där han river sönder och kissar på Koranen, dras till domstol
2010 – brittisk polis anhåller sex män i Gateshed som gjort en video där de bränner Koranen
2010- palestinier döms till livstids fängelse för islamkritisk webbsida
2010 – engelska läromedelsföretaget Early Learning Center tar bort en gris i sitt leksaksutbud HappyLand Goosefeather Farm för att inte kränka muslimska familjer
2010 – den österrikiska mannen Helmut G., som joddlar utomhus i sin trädgård när den muslimska grannen ber sin bön, döms till 800 euro
2010 – rättegång i Bryssel mot förlaget Moulinsart som ger ut Tintin i Kongo (1931)
2010 – FNs kommittée för mänskliga rättigheter antar förbud mot blasfemi, vilket stoppas 2011
2010 – bomb vid tidningen Charlie Hebdo, Frankrike
2011 – åtal mot Geert Wilders pga kritik av islam, frias, i Holland
2011- den egyptiska bloggaren, feministen och ateisten Aliaa Elmahady som lagt ut nakenbilder på sig själv dras inför domstol
2011- en kvinna i Wien, Elisabeth Sabaditsch-Wolff, döms för att ha förtalat Mohammed. Stöd henne på https://english.savefreespeech.org/
2011- kristen egyptisk student lägger ut bild på Mohammed varefter hans fars butik tänds på och kristna egyptier misshandlas av unga muslimer
2011- brandattentat mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris
2011 – den privata tevekanalen D i Turkiet bötfälls för 2 miljoner kronor för att ha sänt ett avsnitt av Nalle Puh där han dricker root beer med sina vänner
2011- militanta muslimer stormar biograf i Tunisien som visar filmen No God, no Master, av den fransk-tunisiska regissören Nadia El-Fani
2011 – den norske dramatikern Ibsens klassiska 1800-talsdrama ”Hedda Gabler” förbjuds i Iran eftersom det innehåller en kyss mellan två ogifta personer
2012 -Lego drar tillbaka leksaker pga kritik från islam, Danmark
2012 – islamistiska aktivister bryter sig in på det buddhistiska muséet i Maldiverna och slår sönder antika Buddhastatyer
2012- fotbollsklubbarna Barcelona och Real Madrid modifierar sina klubbars logotyper efter påtryckningar från muslimska länders fotbollslag, muslimska fans i Spanien och investerare
2012- den amerikanska islamkritikern Pamela Geller sätter upp tunnelbanereklam mot jihad i New York
2012- Facebook stänger ned gruppen Uprising of Women in the Arab World
2012- den egyptiske islamisten Murgan Salem al-Gohary uppmanar i en teve-kanal rätttrogna muslimer att förstöra pyramiderna och sfinxer
2012- islamistiska gruppen Ansar Dine slår sönder 700 år gamla byggnader i Timbuktu, Mali
2012- två kristna egyptiska pojkar på 9 och 10 år arresteras för att de ska ha rivit sönder och kissat på Koranen, vilket deras far säger är möjligt men de visste inget eftersom de är analfabeter
2012- tysk kampanj mot radikal våldsam islamism dras tillbaka efter kritik från muslimska grupper
2012- Australien vägrar Geert Wilders inresa pga hans åsikter
2012- Charlie Hebdo publicerar karikatyrer av Mohammed vilket leder till att Frankrike stänger ambassader, skolor och institut i 20 länder, och flera våldsamma jihadister anhålls efter planer på att döda Charlie Hebdos anställda
2012- protester i arabvärlden och Europa mot filmen Innocence of Muslims leder till över 50 döda och hundratals skadade
2012- webbsidorna för Bank of America, New York Stock Exchange och J.P.Morgan Chase hackas av muslimska dataexperter som lägger upp hyllningar till Allah och hotar om att filmen Innocence of Muslims måste tas bort från internet
2012- den engelske historikern Tom Holland dödshotas efter att ha gjort filmen “Islam: The Untold Story” som ifrågasätter islams tidiga historieskrivning
2012 – iranska dataspelsutvecklare lanserar spelet “The Stressful Life of Salman Rushdie and Implementation of his Verdict” vid en datormässa i Teheran
2012- den turkiska klassiska pianisten Fazil Say twittrar dikter av 1000-talspoeten Omar Khayyam och kallar sig ateist, vilket leder till åtal
2012- McDonalds lanserar en superhjälte och monster i plast som enligt Saudiarabien kan ses bilda namnet Mohammed, så figurerna dras tillbaka
2012- Lady Gagas konsert i Indonesien ställs in då hon anses uppmuntra till satanism, homosexualitet och inte är kompatibel med indonesisk kultur enligt den Islamska Försvarsfronten m fl muslimska grupper
2012- tysk-iranske rapparen Shahin Najafi döms till döden av Iran för sin låt Naqi
2012- den tyska delrepubliken Nordrhein-Westfalens minister Ralf Jäger vill införa förbud mot att visa Mohammedteckningar offentligt vid demonstrationer, men förslaget stoppas
2012 – salafistgruppen DawaFFM offentliggör dödshot på YouTube mot namngivna tyska journalister som undersökt gruppens gratisutdelning av Koranen i Tyskland
2012- saudiske poeten Hamzi Kashgari twittrar gratulationer till Mohammed på hans födelsedag och arresteras på flygplatsen i Kuala Lumpur, Malaysia
2012- bloggaren Walid Bahomane arresteras i Rabat, Marocko, för att gjort satiriska bilder av kung Mohammed och därmed kränkt heliga värden
2012 – en man i hoodie filmar deltagare vid ett möte om sharia på Queen Mary University London, hotar att förfölja dem och mötet ställs in
2012 – den indonesiske ateisten ”Alexander” skriver God doesn’t exist på Facebook, blir misshandlad och åtalas för hädelse
2012 – islamister förhindrar Salman Rushdie att tala vid litteraturfestivalen i Jaipur, Indien.
2012- ateisten, feministen och lesbiska aktivisten Caroline Fourest hindrades att tala om Marine Le Pen vid Bryssels universitet pga burkaklädda muslimers aggressiva uppträdande
2012 – försäljning av dockor från Simpson förbjuds i Iran (Barbie förbjöds 1996, men Spiderman och Stålmannen godtas för att de stödjer “undertryckta folk”)
2012- den egyptiske komikern Adel Imam döms till tre månaders fängelse för att ha gjort sig lustig över muslimer
2012 – en egyptisk miljardär, Naguib Sawiri, dras inför rätta i Kairo för att ha kränkt islam genom att lägga ut bilder på Musse Pigg i skägg och Mimmi Pigg i slöja
2012- studentförening vid University College London uppmanar ateistisk grupp att ta bort en teckning där Jesus och Mohammed dricker öl vid en bardisk
2012- tysk islamiskt råd vill förbjuda landets säkerhetstjänst att använda orden “islamism” och “islamistisk”
2012- spansk-pakistaniern Imran Firasat varnas av domstol i Madrid för att visa islamkritisk film
2013- självutnämnd Muslim Patrol patrullerar östra London, stör pubbesökare, kvinnor m fl
2013- Iran förbjuder innehav av buddhastatyer
2013- Channel 4 och BBC vägrar att visa Lloyd Newsons islamkritiska hyllade teaterpjäs ”Can We Talk About It?”
2013- islamkritiska ateistiska bloggaren Ahmed Rajib Haider dödas av muslimska studenter i Bangladesh
2013- tunisiska flickan Amina Tyler som visar halvnakna foton på sig på internet och stöder FEMEN förtjänar att stenas menar imam i Tunisien
2013- FEMENS webbsida hackas av islamister
2013- tre europeiska kvinnor från FEMEN som visat brösten i Tunis döms till fängelse
2013- nitton skådespelare anhålls i Tunisien efter att de attackerats av salafister under en föreställning om anti-islamisten Chokri Belaid, som salafisterna tidigare mördat
2013- den kristna pakistaniern Sajjad Maih döms till livstids fängelse för att ha skickat ett blasfemiskt SMS
2013- Queen Mary’s University i England tillåter en muslimsk organisation att hålla ett könsuppdelat möte
2013- två iranska poeter, Fateme Ekhtesari och Mehdi Moosav, försvinner i Iran efter besök i Sverige
2013- förskola i Littleton Green, England, tvingar barnen till att delta i ett religiöst arrangemang, annars får föräldrarna en anmärkning om Racial Discrimination som kommer följa barnets skolgång
2013- studenterna Chris Moos och Abhishek Phadnis förs bort från London School of Economics för att de bär tshirts med “Jesus and Mo”
2013- den tysk-pakistanske islamkritiske författaren Zahid Khan överfalls utanför Frankfurt och försvarar sig med att skjuta en av angriparna i benet
2013- den liberala saudiske bloggaren Raif Badawi döms till 600 piskrapp och sju års fängelse för sina åsikter
2013- nyhetsbyrån Associated Press (AP) ändrar sin användning av ordet islamist efter påtryckningar från muslimska gruppen CAIR i USA
2013- egyptiska universitetsprofessorn Mona Prince avskedas sedan hon talat om kvinnor under islam
2013- elva personer som twittrat om mordet av en jihadist på soldaten Lee Rigby i Woolwich, England, anhålls, samtidigt uppmanas engelska soldater att inte bära uniform när de är civila
2013- Grekland tar bort antika stayer av nakna män vid en utställning i Doha, Qatar
2013- den beslöjade programledaren Riham Said vid den egyptiska teve-kanalen An-Nahar tar av sig slöjan under intervju med imam Yousef Badri
2013- koreanska rapparen PSY (Gangam Style) tvingas ändra titeln på ny låt, ”Assarabia”
2013 – Burger King drar tillbaka logo på dessert pga kritik från islam, USA
2013 – EU parlamentariker föreslår förbud inom EU mot kritik av islam, feminism, invandring, hädelse
2013 – konstnärerna Firozeeh Bazrafkhan och Abel Azcona i Spanien dödshotas pga konstverk om Koranen
2014 – Mohammed Cheikh Ould Mohamed döms till döden i Mauretanien för hädelse av islam
2014- vänsteraktivister i Berlin avbryter möte med den invandringskritiske författaren Thilo Sarrazin
2014- de spanska forskarna Ricard Zapata-Barrero och Gema Rubio Carbonero har uppfunnit ett tekniskt hjälpmedel som sägs avslöja främlingsfientlighet i politiska tal
2014- den brittiske politikern Paul Weston anhålls vid trapprona till Winchester Guildhall under ett tal där han läste ut Churchills bok om islam från 1899
2014- islamister i England stör firande indiska muslimer under Chaand Raat – festivaler
2014- unga kvinnor i gruppen ”Happy in Tehran” som gjort en dansvideo på internet döms till piskrapp och fängelse i Iran
2014- den iranska bloggaren Soheil Arabi döms till döden i Iran för att ha smädat Mohammed
2014- Saudiarabien deklarerar att ateister är lika med terrorister och ska dömas lika
2014- den somalisk-holländska islamkritiska författaren Ayaan Hirsi Ali håller föredrag på Yale universitetet i USA under stora protester från muslimska studenter och hennes hedersdoktorat vid Brandeis University dras tillbaka
2014- islamkritikeren Michael Stürzenberger döms i München för ha kränkt muslimer
2014 – den franske programledaren Eric Zemmour avskedas för att ha uttryckt stöd för utvisning av invandrare
2014- BBC sänder program med anti-jihadisten Maajid Nawaz och två andra som har tshirten “Jesus and Mo”, vilket BBC gör allt för att inte visa i bild
2014- den tyska komikern Dieter Nuhr åtalas för att ha kränkt muslimer
2014- Anne Feast, som stickat en svart tygapa och lagt den i sitt fönster, får besök av polis som anser den vara rasistisk. Ely, Cambridgeshire, England
2014 – Ridley Scotts film ”Exodus: Gods and Kings” förbjuds i Marocko
2014 – Katy Perry popstjärna i USA drar tillbaka smycke i musikvideon Dark Horse som sägs påminna om text om Allah
2015- den libanesiskfödda porrstjärnan Mia Khalifa, boende i USA, dödshotas i Mellanöstern efter en scen där hon har sex iförd en slöja
2015 – 18 personer mördas vid Charlie Hebdos redaktion och judisk matbutik i Paris. Medier i USA vägrar att visa de Mohammedteckningar som Charlie Hebdo tryckt, men franska tidningar trycker dem. Tyska Hamburger Morgenpost som tryckt teckningar utsätts för brandattentat. Den franske journalisten Caroline Fourest avbryts i direktsändning i engelska Sky News när hon visar teckningen från Charlie Hebdo
2015- Charlie Hebdo massakern får franska festivaler, museer och biografer att dra tillbaka verk som kan uppfattas som provocerande av muslimer
2015- den franska graffitikonstnären Combo misshandlas då han skriver symboler för islam, kristendom och judendom på en mur i Paris för att uppmana till religiöst samförstånd
2015- BBC Arabic vill förbjuda ordet terrorist om mördarna vid Charlie Hebdos redaktion i Paris
2015- två attackerande muslimer skjuts ihjäl vid en utställning med Mohammedteckningar i Dallas, USA
2015- amerikanska motorcyklister protesterar genom att visa teckningar av Mohammed utanför den moské i Dallas där två muslimer höll till innan de dödades vid en attack
2015- en teaterpjäs utifrån Michel Houllebecqs bok Elementarpartiklarna ställs in i Kroatien
2015- den sekulära bokförläggaren Faisal Arefin Dipon mördas på sitt kontor i Dacca, Bangladesh
2015- kanadensisk människorättsorganisation med uppdrag att övervaka medier och sociala medier, vill klassificera all kritik av islam som hets mot folkgrupp
2015- Al-Azhar universitetet i Kairo förbjuder en iransk film om Mohammed
2015- den tyska justitieministern Heiko Maas uppmanar Facebook att censurera mer
2015- reklam med lättklädda leende kvinnor i den muslimdominerade stadsdelen Friedrichshain-Kreuzberg i Berlin får inte sättas upp
2015- den amerikansk-bangladeshiska bloggaren och sekulära författaren Avijit Roy yxmördas i Bangladesh
2015- den saudiske advokaten Waleed Abu al-Khair döms till 15 års fängelse för att ha försvarat saudiska regimkritiker
2015- iransk bild av Muhammed tas bort vid Victoria and Albert Museum i London
2015- Saudiarabien förbjuder snögubbar
2015- muslimska tonårsflickor som stormar scen när koreanska pojkbandet B1A4 uppträder och pussar artisterna anklagas för att ha skändat islam
2015- påven vill begränsa tryck- och yttrandefrihet om religion
2015- en utställning om yttrandefrihet vid Tintinskaparen Hergés muséum i Belgien ställs in pga hot
2015- den tyska varuhuskedjan Aldi tar bort tvålen Ombia ur sortimentet eftersom den har en bild från sagan Tusen och en natt med minareter som kränker muslimer
2015- Oxford University Press förbjuder bilder och text om grisar, korv och bacon i sina barnböcker
2015- pojkboken The Adventures of Huckleberry Finn av Mark Twain tas bort från skolor i Philadelphia pga dess icke politiskt korrekta språk
2016- den egyptiske författaren Ahmed Naji döms till två års fängelse för erotiska skrifter
2016- en man döms till piskrapp, tio års fängelse och böter i Riyadh, Saudiarabien, för ateism
2016- den danske kulturredaktören Flemming Rose som publicerade Mohammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten 2005, adlas till riddare av Ordre des arts et des lettres i Paris
2016- Universitetet i Cape Town, Sydafrika, bjuder in Flemming Rose till att hålla en gästföreläsning men ställer in efter hot, se Index on Censorship
2016- på årsdagen av massakern på Charlie Hebdos redaktion publiceras några satirteckningar men i övrigt helt tyst i den franska pressen kommenterar L’Express chefredaktör Christophe Barbier
2016- 46 shiamuslimer avrättas i sunnimuslimska Saudiarabien
2016- akademiker, hinduer, kristna och shiamuslimer huggs ned av islamister i Bangladesh
2016- i den engelska barnteveserien Brandman Sam finns en figur som sägs stå på en sida av Koranen, vilket får leksaksföretaget Mattel att dra tillbaka avsnittet
2016- polisbesök i 60 tyska hem som misstänks för “verbalradikalism” på internet
2016- twittraren Matthew Doyle från South Croydon i England arresteras och anklagas för hets mot folkgrupp efter en tweet om en fråga till en muslimsk kvinna
2016- den kanadensiska reportern Lauren Southern överfalls i Vancouver av AFA-aktivister och dränks i urin för att hon hävdar att det bara finns två kön
2016- brittiska The Spectator startar en satirtävling för att skämta med Turkiets statsminister Erdogan som varit föremål för ett skämt av den tyske komikern Jan Böhmermann, vilket lett till diplomatisk kris mellan Tyskland och Turkiet
2016 -Angela Merkels regering åtalar Jan Böhmermann efter påtryckningar från Turkiet
2016- EU ingår avtal med Facebook, Twitter, Google, YouTube och Microsoft om att stoppa sk hate speech
2016- ledaren för tyska PEGIDA Lutz Bachmann åtalas för hatbrott
2016- de två turkiska journalisterna Ceyda Karan och Hikmet Cetinkaya vid Cumhuriyet döms till 2 års fängelse i Turkiet för att ha publicerat en Mohammedteckning från Charlie Hebdo
2016- den tyske socialdemokraten Thomas Oppermann vill ha mer reglering av hatbrott på internet
2017 – föredrag med ateisten och biologen Richard Dawkins ställs in i Berkeley, USA, pga hans åsikter om islam
2017- Breitbart-redaktören Milo Yiannopoulos planerade föredrag på University of California i Berkeley och Davis ställs in pga våldsamma protester
2017- en akademisk artikel om fördelar med kolonisering av statsvetaren Bruce Gilley vid Portland State University, USA, stoppas efter protester.
2017- tumult vid bokmässan i Frankfurt då aktivister angrep förlaget Antaios och tidskriften Jünge Freiheit
2017- Google beslutar av begränsa spridning av Russia Today och Sputnik News
2017 – nya dödshot mot franska satirtidskriften Charlie Hebdo
2017- den engelske komikern Stephen Fry åtalas i Irland för hädelse av kristendom
2017 – pakistaniern Taimoor Raza döms till döden för att ha förtalat islam på Facebook
2017- Tyskland vill göra internetbolag ansvariga för vad deras användare lägger upp i lagen ”Gesetzes zur Verbesserung der Rechtsdurchsetzung in sozialen Netzwerken”
2018- operahuset i Florens ändrar slutet på Bizets verk Carmen så att hon inte dödas eftersom hennes död kan motverka feminismen
2018 – Manchesters konstmuséum tar bort en 1800-talsmålning av J.W. Waterhouse som föreställer nakna kvinnor
2018 – tyske författaren Thilo Sarrasins bok om islam dras in av förlaget Random House
2018- Mona el-Mazboh döms till 8 års fängelse i Egypten för att ha sagt i en video att landet är ett “son-of-a-bitch-country”
2018- aktivisten Alex Jones spärras från samtliga sociala medier och YouPorn
2018- Kina förbjuder film om Nalle Puh för att björnen liknar deras president
2018- England fd utrikesminister Boris Johnson kritiseras av sitt konservativa parti för hans skämtsamma uttalanden om burkaklädda kvinnor, vilka Rowan Atkinson (“Mr.Bean”) finner lustiga
2018- Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fastställer en dom i Österrike mot Elisabeth Sabaditsch-Wolff för kritik av islam 2011
2018- artikel i vetenskaplig tidskrift om könsfördelning av intelligens av matematikprofessor Theodore Hill i USA måste dras tillbaka efter kritik
2018- Samar Badawi, syster till dissidentbloggaren Raif Badawi, fänglas i Saudiarabien
2019- Netflix stänger av ett avsnitt i serien Patriot Act med Hasan Minhaj efter kritik från Saudiarabien
2019- psykologen Jordan B Peterson och programledaren Dave Rubin upphör med inslamlingssajten Patreon pga deras borttagande av samarbete med dissidenten Carl Benjamin (“Sargon of Akkad”)
2019- en studentska vid universitetet Al-Azhar i Kairo i Egypten relegeras från undervisning för att hon kramat en manlig student som filmats och lagt ut på nätet
2019- 26 000 undertecknare protesterar mot skotillverkaren Nikes modell Nike Airmax 270 som lär ha en teckning på skons sida vilken kan påminna om det arabiska tecknet för Allah, om man läser det upp och ned.

www.sjunne.com/2019/03/17/hot-mot-yttrandefrihet-1993-2019-fran-danska-fri-debats-lista/

När sociala problem förvärras av sociala insatser

Det sociala bostadsprojektet Pruitt Igore sprängdes 1972

Två exempel felslagna sociala åtgärder i USA

Mycket tal om sociala insatser i valrörelsen utifrån förorter och kriminalitet medan hela Sverige är en social insats enligt Lars Åberg. Danmarks rivningar av problemområden har spätt på debatten.

USA har haft liknande sociala problem tidigare vilket vi behöver minnas, liksom lösningarna.

The Negro Family: The Case For National Action

Den demokratiske presidenten Lyndon B. Johnsons program för att hjälpa svarta i USA på 1960-talet, The Great Society och de nya medborgarrättslagarna som underlättade röstning, gick ibland fel,

Projekt som skulle avskaffa fattigdomen förvärrade den genom att stärka de ledare för de fattiga som utnyttjade de statliga programmen till sin egen fördel. På 1990-talet arbetade jag i Rinkeby och Akalla med dessa integrationsprogram som byggde på att segregationen fortsatte och gav sådana som mig fortsatt sysselsättning.

Rapporten The Negro Family: The Case For National Action av sociologen Daniel Moynihan i 1965, ibland betecknad som neokonservativ, beskrev hur svarta kvinnor övergavs av sina män och försörjdes av socialbidrag, ett ständigt återkommande problem som varken lösts i USA eller i Sverige sedan 1960-talets välfärdsprogram.

Incitatmenten att separera och gå på bidrag är starkare än äktenskap. En ghettokultur och arv från slaveriet bidrog till misären. Liknande studier av Charles Murray och Thomas Sowell bekräftade hans teser om de självförstärkande mekanismerna bakom de svartas fattigdom.

Idag sitter var åttonde svart ung man i fängelse och andelen ensamhushåll, där svarta kvinnor fostrar barn utan en man, är långt högre än för andra grupper

Rivningen av bostadsområdet Pruitt–Igoe

1972 revs ett socialt bostadsprojekt i Missouri därför att sociala myndigheter inte längre kunde försvara det. Se video från sprängningen.

Det hade byggts 1954 för att husera skilda grupper men enbart svarta flyttade in i vad som då var USAs största bostadsområde med funktionalistisk arkitektur. Kriminalitet, dåligt underhåll, skadegörelse och tomma lägenheter ledde till förslumning redan efter fyra år.

Statliga pengar sköts till men förgäves. Rivningen anses vara slutet för modernistiska höghusprojekt som bostäder. Arkitekten ångrade att han ritat de anonyma elva våningar höga husen.

Motsvarande byggprojekt gjordes i Sverige 1965-75, ”Miljonprogrammet”, där många av dagens 200 utanförskapsområden återfinns.

Mina minnen från Rinkeby 1996 och Tensta 2005.