Kategoriarkiv: Debatt

Debatt och reportage från 1988

Mot MAI avtalet 1998

Intervju med filosofen Charles Taylor 1993

Porrdebatt 1998

Stockholms universitet 1988

Drogdebatt 2001

MP 1988

Ny radikal högskola 1992

Stoppa vapenexport till Tunisien 1996

Mer drogdebatt 1998

Delat barnbidrag 1999

Kritik av Lenin 1999

Mer drogdebatt 2002

Sexdebatt 1998

Privat hemtjänst 1988

Annonser

Svenska Skolan – ny skolkoncern ?

Den svenska Flumskolan är på nedgång och skolor med sikte på kunskapsförmedling och ordning vinner framgångar efter att jämlikhet premierats tidigare på bekostnad av goda PISA resultat och studiero. Katederundervisning uppskattas alltmer av yngre lärare.

Engelska Skolan är attraktiv för föräldrar som vill ha traditionell undervisning och kan även tänka sig skoluniformer. Många av dem är utlandsfödda och därmed vana både vid uniformer och respekt för lärare och äldre.

I Storbritanniens nedgångna förorter etableras skolor med strikt ordning.   I USA  skedde liknande utveckling tidigare i skolprojektet KIPP som dokumenterades i boken Work hard, be nice.

Mitt förslag är att Skolsverige behöver liknande skolor som premierar ordning och reda för att nå resultat och respekt. Dessa skolor skulle bygga på respekt för nationalstaten Sverige och dess kultur, sedd i ljuset av västerländsk civilisation.

En ny skolkoncern kallad Svenska Skolan i likhet med Engelska Skolan skulle lätt kunna vinna intresse bland föräldrar och skolfolk. Idag finns ”Svenska Skolan” utomlands i Spanien, Paris och Thailand m fl platser men inte i Sverige. Ett initiativ för att etablera ett koncept byggt på erfarenheter från traditionella skolor utomlands, och det bästa från svensk skoltradition är fullt möjligt.

En sådan koncern av Svenska Skolor har idag inga konkurrenter förutom just Engelska Skolan eftersom alla svenska skolor idag är del av det flumpedagogiska komplexet, eller PIE (Pedagogisk Ideologiska Etablissemanget, som rektorn (och min fd chef) Johan Kant kallar det).

Men det räcker inte bara att återuppvärdera den svenska gemensamma kulturen, nationen och lärarauktoriteten. Vi hör ihop med resten av västvärlden från Jerusalem, Aten och Rom till dagens kulturella sammanhang där Europa och USA måste stå på sig.

1987 skrev den amerikanske litteraturprofessorn E. D. Hirsch det behändiga uppslagsverket What every American should know. En svensk upplaga kom 1991, Vad varje svensk bör veta (som jag gav till ett av mina barn).

Tanken är att det finns en slags kulturell kanon, cultural literacy, som är värd att bevara för nästkommande generation. Hirsch gick därför från teori till praktik och startade en pedagogisk stiftelse för att genomföra sin vision. Ett 20-tal skolor finns nu i USA och 8 till i Europa, Asien och Mellanöstern.

Mitt förslag till  konceptet Svenska Skolan är att överväga att starta filialer i Sverige.

Från förskola till årskurs 8 finns inom Core Knowledge upplägget detaljerade kursplaner för alla ämnen (exemplen är för USA, men är givetvis anpassade för de länder som deltar som Kina, Schweiz, Albanien, Mellanöstern och England). Att känna till samma innehåll är enligt detta skolprogram en grundläggande förutsättning för att ge alla studenter samma förutsättningar. Kvalitet och rättvisa tillsammans.

I Sverige har vi betonat färdigheter och att behärska metoder och verktyg för att förstå innehåll snarare än innehållet i sig. Denna väg har inte visat sig framgångsrik vilket PISA undersökt. 2011 införde Jan Björklund ett litet steg i de nya läroplanerna där innehåll
specificerades mer vilket gick tvärtemot de tidigare läroplanerna Lpo94/Lpf94. Sedan dess har inget hänt men danskarna införde en litterär kanon   redan 2004.

Att gå hela vägen till en kanon som i Core Knowledge vore ett rejält steg i rätt riktning för svensk skola. Flera studier visar att innehåll betyder mer än metodik, se den unga brittiska läraren Daisy Christodoulous Seven myths about education och den amerikanske sociologen Charles Murrays Real education.

På webbsidan www.coreknowledge.org/ finns massor med exempel, guider och material. Förutom tanken på att ett gemensamt innehåll är viktigt betonas Core Knowledge progression från årskurser och mellan ämnen.

För mig framstår skolformen Core Knowledge som ett komplement för vissa elever och föräldrar (inte minst för utlandsfödda) som skulle uppskatta högkvalitativ skola och bildning men i en ny
form. Det finns möjligen inte plats för mer än en sådan skola i några städer som Stockholm,  Lund, Uppsala och Göteborg, men de skulle vara som fyrbråk på höjden

Dessa Core Knowledge affilierade skolor måste kompletteras med mer allmänna skolor Svenska Skolor där inte samma fokus skulle läggas på det västerländska arvet. I så fall skulle både djup och bredd vinnas  och många barn erbjudas något de idag saknar, en riktig utbildning som tar strid mot en statlig flumskola där ingen blir vare sig bildad eller nöjd. Bara frustrerad, elev som lärare.

Halalslakt, skattemedel och terrorism

Halalkost är religiöst välsignad och särskilt slaktat kött för rättroende muslimer som innebär vissa problem för dem och befolkningen i de länder där inte islam och sharia råder.

Om vi först går till själva slaktproceduren så kan slakten bara utföras av en muslim. När slaktmomentet är igång måste slaktaren vända djuret mot Mecka, säga att slakten sker i Guds namn och skära av halspulsådern under struphuvudet. Detta sker i Sverige under bedövning även om det enligt vissa lärda muslimer är fel att djuret är bedövat. Enligt Jordbruksverket utförs halalslakt enligt svenska djurskyddsregler, dvs. att djuret är bedövat men så sker inte allt utomlands.

SD vill utöka kontrollen av det halalkött som importeras så att vi kan välja att inte köpa halalslaktat kött till exempel från EU eftersom att bedövning ska ha skett inte är möjligt.

Den andra invändningen mot halalkött  handlar om de avgifter som måste betalas till inspektörer från muslimska
halalcertifieringsorganisationer eller religiösa grupper, i Sverige via Halalcertifiering AB  (som rekommenderas av Islamguiden som godtar kvinnomisshandel ) .

Avgifterna är inte offentliga men kan handla om en till två procent av omsättningen och ska ske årligen annars dras rätten in från halalinspektionen. Vad som är oklart och eventuellt kriminellt med halalcertifieringsavgifterna är hur stor andel av dem som går till terrorgrupper via de halalcertifieringsorganisationer som finns i
Mellanöstern, inte minst i Saudi-Arabien.

Enligt australiska One Nation kostar halalslakten i Frankrike runt 7 miljarder dollar med deras 5 miljoner muslimer , dvs.
omkring 9000 kr per muslimer och år. Förutsatt att ungefär samma förhållande råder mellan vår halvmiljon muslimer och kostnaden
för deras kött blir omsättningen runt 4,5 miljarder kr per år.

Om certifieringsavgifterna är 1, 5 % skickar vi runt 70 miljoner till Mellanöstern utan någon som helst kontroll över vilka
mellanhänder som skickar de vidare till terrorgrupper, ofta kallade bistånd eller utbildning. Expressen avslöjade 2016 hur sådana pengatransaktioner kan gå till från Södermoskén till jihadistgruppen Al-Nusrafronten som står nära Al-Qaida.

Ett annat sätt att räkna ut hur mycket vi lägger ned på halalkött är att gå via siffror för elevmaten i våra 4800 grundskolor, 1200 gymnasier och 10 000 förskolor. De lägger ned sex
miljarder på skolmat men andelen kött är inte redovisad. En variant är att se hur många skolor som finns i våra 196 utanförskapsområden och de 55 no-go zonerna.

Alla är givetvis inte muslimer men kanske mellan en fjärdedel och hälften. Jag har inte satt mig in i hur vi ska kunna ta reda på mer exakt hur mycket vi lägger ned på halalkött så ni bloggläsare får
gärna försöka räkna ni med. Om så bara 5 % av halalavgifterna går till terror är det drygt tre miljoner, varav mycket från skattemedel via skolmåltider i områden med många muslimer, vilket för oss vidare till nästa invändning.

Den tredje invändningen mot halalkött i svensk offentligt finansierad verksamhet som skolor och institutioner är att halalkött ofta erbjuds till alla elever eller patienter, oavsett om de är
troende muslimer eller  sekulära. Föräldrar bör enligt mig istället få välja om deras barn ska äta denna religiösa specialkost.

Jag har i ett utkast till motion för kommunfullmäktige på denna
blogg lånat från SD Örebro visat hur en sådan framställan kan se ut. Vilket politiskt parti som helst kan vilja att ens väljare ska kunna ta ställning till om ens barn ska tvingas äta halalkött. Enligt Skolinspektionen strider det dock inte att endast servera halalslaktat kött i skolbespisningen  , vilket görs i många stadsdelar och orter med muslimer oavsett om de är i majoritet eller inte.

Bloggen Varg i Veum  noterar att ”halalmat i länder där det är främmande handlar inte bara om bisarra tolkningar av
koranen, utan om stora pengar som du som konsument i slutändan betalar för att vissa muslimer ska bli nöjda och inte ’kränkta’”.

Icke-muslimer utsätts för en slags utpressning som innebär att om inte bara halalkött serveras i skolan är det uttryck för rasism och diskriminering.

Nima Gholam Ali Pour instämmer i ett inlägg i Samtiden:

”Att det finns människor som inte vill se religiösa inslag i sin vardag är också en del av religionsfriheten. Det är en del av religionsfriheten att slippa religion. Det kallas negativ
religionsfrihet. Men detta har halalvännerna glömt. Svenssons rätt att slippa halalkött och Svenssons religionsfrihet offras så andra grupper kan få mer religionsfrihet.”

Slutligen är frågan om alla muslimer måste äta halalkött. De som inte bryr sig är inget problem, men om man är rättrogen finns faktiskt andra vägar. Enligt muslimsk sed kan man av nödvändighet, darura, behöva äta icke halalslaktat kött, till exempel om det inte finns
något annat. Man kan äta fisk eller vegetarisk mat, ja till och med fläskkött om man är tvungen.

Begreppet darura  betyder helt enkelt att det som är förbjudet är tillåtet om praktiska omständigheter råder som innebär att man inte kan lyda Koranen och sunna – traditionen. För maten innebär det att den rättrogne sägerBismillah, I Allahs namn, och därmed är maten välsignad och ätbar.

Naturligtvis vill några hårdföra muslimer insistera att det inte är så enkelt, men eftersom islam inte har någon fast rättsordning så kan även denna gälla till exempel i svenska skolmatsalar i
förorterna. Mohammeds yngsta hustru Aisha och den lärde domaren Al-Mawardi under Bagdads storhetstid på 900-talet är två som försvarat darura begreppet.

Att inte vilja ta striden mot skolmyndigheter som man gjort i Svedala, Trelleborg, Tierp, Sigtuna, Lund, Landskrona m fl. kommuner innebär att skattemedel fortsätter att rinna ut ur
landet till tveksamma syften i arabvärlden. Dessutom innebär det att det svenska skolväsendet lyder under sharialagar. Enligt islam så ska deras religiösa lagar även gälla för icke-muslimer.

Skolinspektionen förstår inte detta men det är ingen anledning att acceptera sharia. Kontakta dina barns skola eller någon politiker du litar på och berätta om vad du anser om att alla ska tvingas äta halalslaktat kött. Stoppa islamiseringen av Sverige.

Detta inlägg på Avpixlat 2016)

Föredrag igen om det extrema Sverige

Jag har hållit föredrag igen om det extrema Sverige. Denna gång den 1 oktober i Lidköping för SD avdelningen där, se video på Facebook. 2015 höll jag samma föredrag för SD avdelningar i Vallentuna, Norrtälje och Borås.

Allt började med att jag skrev ett längre inlägg 2008 och sedan boken Sverige 2020/The Swedish Story. Därpå anordnade jag ett föredrag i föreningen Fri Folkbildnings regi på Södermalm i juni 2015, se video.  Det uppmärksammades till vänster av Mathias Wåg och höger av Dick Erixon.

Det extrema Sverige börjar uppmärksammas internationellt och här hemma. Jag vill tro att jag bidragit till diskussionen inom och utanför SD.  Att komma hem till Sverige från USA  är som att resa till en annorlunda, avlägsen bizarr planet sa Roland Poirier Martinsson.  Att bo här innebär att försöka vara normal i ett onormalt land. Håll ut vänner, 2020 vänder det!

Diskussion med Vänsterpartist på Facebook hamnar i Expressen

 

Jag har ett par socialdemokrater och vänsterfolk som Facebook-vänner. I en tråd 14 augusti där SD diskuterades- vad annars? – angrep Per Sundgren (V) mig rejält.

Han utvecklade resonemanget i ett långt inlägg i Facebook-tråden med citat från SD:s principprogram och fick svar på tal av mig i denna anteckning. Han avslutade med att tolka mitt inlägg som bevis på att han hade rätt.

Till min förvåning ser jag idag den 5 september att Per Sundgrens inlägg mot mig blivit en debattartikel i Expressen.

Så kan det bli när man läser en meningsmotståndare ordentligt och försöker svara efter förmåga. Tack Per Sundgren och Expressen. Dock har han inte rätt i sak. SD har inte rasismen nedskriven i sitt program alls. Läs min anteckning så ser ni det.

Däremot passar hans minimala definition på medborgarskap det globala kapitalet:

” Den avgörande gränsen går vid medborgarskap. Som medborgare ska du lyda lagarna, men du få ha vilken lojalitet eller identitet som helst och tillhöra vilken religion som helst, alltså svensk medborgarskap”

Med den blir alla arbetstagare utbytbara och flyttbara dit företagen behagar. Vi blir robotar. Det förstår den borgerliga ledarskribenten Ivar Arpi i SvD 18 feb 2017, men inte Per Sundgren.

Återupprätta kunskapsförmedlingen i svensk skola

I helgen (20/8, 2017) skrev fyra professorer ett debattinlägg i SvD om att den svenska skolan måste börja förmedla kunskaper. Det fick mig att tänka nedanstående bloggpost som jag skrev för tre år sedan och som nu finns i mitt kompendium Pedagogik och polemik.

Den engelska lärare och skoldebattör som nämndes i min text, Daisy Christodoulou,  har sedan dess uppmärksammats i Axess hösten 2015.

Håll till godo, skolfolk, elever och föräldrar.

 

800px-Matteusskolan_2010a

 

 

Bloggpost 29 september 2014:

Hur märkligt det än kan låta har skolans traditionella men bortglömda uppdrag att förmedla kunskaper knappt diskuteras i skoldebatten. Ändå har detta uppdrag varit centralt för skolan fram till 1970-talet men har sedan dess fått ge vika för annat. Flera argument har förts fram för att skolan i mindre grad ska ägna sig åt att ge elever kunskaper och läget är ganska dystert som de flesta har förstått efter intensiv skoldebatt sedan de usla PISA- resultaten redovisades.

Det första argumentet mot kunskapsförmedling gavs redan av Alva Myrdal i 1946 års Skolkommission. För mycket detaljkunskaper skymde sikten för skolans uppgift att fostra demokratiska medborgare genom nyttig och samhällsrelevant kunskap menade denna socialdemokratiskt styrda utredning. Kunskaper var inget mål i sig utan ett medel för att nå social sammanhållning. Myrdals skolexperter betonade också att läraren skulle agera handledare snarare än allvetande efter ideal från den amerikanska progressiva pedagogen John Dewey.

Att utvecklingen går så snabbt att lärarens kunskaper snabbt blir förlegade var ett annat tidigt argument mot kunskapsförmedling. Bättre då att lära eleverna att söka efter kunskap med nya tekniska verktyg, som idag motsvaras av läsplattor och annan IKT. Bort med skolatlas och in med Google Earth utropade geografilärarna vid Stockholms universitets lärarutbildning 2012 när Jan Björklund ville återinföra användningen av kartböcker. Men de fick ge sig och Jan Björklunds nya läroplan LGr11 föreskriver till och med ett visst kunskapsinnehåll. Ett litet steg mot kunskaper men inte mycket när till och med lärarutbildarna är emot kunskapsförmedling.

Mellan 1994 och 2011 rådde annars anarki i det svenska skolväsendet eftersom inga kunskapsmål angavs utan varje lärare, skolledare och kommun själva fick leta efter vad som skulle läras ut. Bedömningen skulle sedan ske av ”kunskapskvaliteter”, inte ”kunskaper” enligt de postmoderna läroplanerna LPO94/LPF94. Det gick ju sådär och kommunaliseringen hjälpte inte till för skolfolk i de rådvilla 7000 grundskolorna ute i 289 kommuner.

En tredje invändning mot kunskaper som fortfarande hörs är att Sverige inte är ett homogent land längre och därför kan man inte enas om vilka kunskaper som ska läras ut. Utifrån så kallade ”kulturkrig” i USA sedan 1980-talet där minoriteter insisterat på deras intressen förtryckts inom ett skolsystem som dels förvaltats av vita heterosexuella män, dels lärt ut vad vita heterosexuella döda män skapat genom århundraden (Bibeln, Platon, Shakespeare osv.) så har samma befängda idéer importeras till Skandinavien efter år 2000.

Den amerikanska litteraturprofessorn E.D. Hirsch reagerade dock snabbt och gav ut en bok om gemensam bildning och vetenskap som i svensk översättning heter Vad varje svensk bör veta (1991). Hirsch skapade sedan en utbildningsstiftelse, Core Knowledge Foundation. Tillsammans med sociologen Charles Murrays bok Real education (2008) ger dessa initiativ argument för att införa en kanon av gemensamt kulturarv och en liten grund för att uppvärdera gemensamma kunskaper men de är flämtande ljus i bildningsmörkret i väst. I öst har man förstått vikten av att integrera skilda samhällsgruppen genom att utgå gemensam litteratur och historia oavsett religiös och kulturell bakgrund. Danmark inför en litteraturkanon 2004 så visst finns närmare exempel.

En viss tillnyktring har skett i skilda skolpolitiska läger men det kommer ta tid att förändra generationer av lärare och skolexperter som inte vill enas kring att läsa om Nils Holgerssons resa eller Strindbergs verk. Den radikala ungdomskulturforskaren Thomas Ziehe, populär på svenska lärarhögskolor, har numera upptäckt felen med att be barn gå till skolan för att hänga med kompisar och hitta sig själv. För de flesta vuxna är det självklart att man går till skolan för att lära sig, varför annars stiga upp en kall decembermorgon. Men holländaren Ziehes gamla flumpedagogiska ideal från 1970-talet hänger kvar i trendsättande svenska skolor som Fryshusets gymnasiums passionsprogram.

Den unga brittiska läraren Daisy Christodoulou berättar i boken Seven myths about education,utgiven som ebok 2013 och i tryck 2014 av The Curriculum Centre, om den chock hon fick när hon förstod att kunskapsförmedling inte var vad de engelska skolorna värnade om. Istället fann hon sju myter som omhuldades, där liksom i Sverige och i övriga västvärlden:

Fakta underminerar förståelse

Lärarledd undervisning är passiviserande

2000-talet förändrar allt

Du kan alltid kolla upp det

Vi måste lära ut överförbara färdigheter (”transferable skills”)

Projekt och aktiviteter är de bästa sätten att lära sig

Att lära ut kunskaper är indoktrinering

Hon beskriver myterna kortfattat på sin blogg The Wing to Heaven

Hon anser att de sju myterna är konsekvensen av en postmodern utbildningsformalism (”educational formalism”). Innehållet, det vill säga kunskaperna, är inget, formen är allt. Eftersom det postmoderna tänkandet relativiserar all kunskap så finns därmed inget gemensamt att lära ut och former blir vad som återstår. Lätt överförbara färdigheter i informationssökning är skolans övergripande mål, och helst ska detta ske på ett lustfyllt vis av en lärare som inte visar vad den kan, om hon ens gör det. Eleverna ska först lära sig sammanhang genom förståelse, inte basfakta som kan bygga upp förståelse.

I Sverige handlar detta ofta om att prioritera experiment och fantasi framför att kunna de grundläggande fakta om ett område. Fakta förstör fantasin menar de svenska skolexperterna och många lärare och kanske föräldrar med. Tyvärr.

Daisy Christodoulou pekar på myter som finns i hela västvärldens skolsystem men där Sverige utmärker sig negativt genom att ha anammat kunskapsföraktet mer än andra länder. Den svenska språkprofessorn och skoldebattören Inger Enkvist har liknande invändningar mot kunskapsförfallet i sin genomgång av internationella skolsystem i boken God utbildning – och dålig (2013). Vidare berättar historieprofessorn och lärarutbildaren Hans-Albin Larssons bok Mot bättre vetande. En svensk skolhistoria (2011) bakgrunden till att kunskaperna försvann. Se även mina inlägg om lärarutbildningen och svensk skola.

Men hindren är många. Det nuvarande kunskapsföraktet är lagfäst. Skollagens portalparagraf vid grundskolans införande 1962 var att skolan skulle ”främja eleverna allsidig utveckling samt att därvid meddela kunskaper och öva deras färdigheter”.

Lägg märke till ordningen; utveckling (social och/ eller individuell) kommer före kunskapsförmedling. I dagens läroplan LGr11 står avsnittet ”2.1 Normer och värden” fortfarande före ”2.2 Kunskaper”. Att resonera om detta kan verka fjuttigt men det tyder fortfarande på att barnen går till skolan för att upprätthålla normer och värden i första hand. Att lära sig något är väl bra men inget uppdrag längre.