Kategoriarkiv: Debatt

Åsa Linderborg om mitt avhopp

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kommenterade mitt inlägg igår.

Hennes kommentarer var i stort sett sakliga, men det är ändå intressant för mig att nyansera dem.

Orsaken till att jag hoppar av de alternativa medierna är inte enbart den försåtligt antisemitiska krönika som Avpixlat publicerat (och sedan avpublicerat efter att Mats Dagerlind försvarat den i många ordalag), även om den var starkt bidragande till mitt beslut.

Anledningen att kliva av Avpixlat m fl alternativmedier är att deras funktion fylls alltmer av vanliga medier som faktiskt gör sitt jobb, om än inte fullt ut.  Man kan säga att de alternativa medierna har blivit omkörda av de traditionella. Optimistiskt javisst, men allt mer rätt alltefter som flera fakta och nyheter kommer fram och folk i vården, på skolor, poliser och bibliotekarier börjar berätta.

Men sen skriver Åsa Linderborg något märkligt med tanke på hennes status som arbetarrörelsehistoriker:

”I slutet framgår att hans tack och hejdå i grunden handlar om att han inte är gångbar på arbetsmarknaden med det belastningsregister som ett liv i SD-kretsarna innebär”.

För de socialistiska agitatorer som cyklade  och gick runt på den svenska landsbygden för 100 år sedan gällde det att klara försörjningen. De blev ofta svartlistade hos arbetsgivarna och fick svälta sig fram.

Så har inte jag det men samma villkor existerar idag. Googlar man mitt namn kommer rasismbeskyllningar upp och mina texter på Avpixlat, Nya Tider osv. Jag har därför inte blivit kallad till de jobb jag sökt, från rektorsuppdrag (vilka jag haft tidigare) till boendestödjare och personlig assistent.

En annan parallell till förra sekelskiftets stridbara arbetare är att de inte fick låna möteslokaler av de borgerliga logerna och sällskapen. Istället hölls fackföreningsmöten och politiska möten utomhus i backar och i vägkorsningar. Förra året anordnade jag ett sådant möte i Rålambshovsparken i april då vädret faktiskt var rätt hyggligt.

Denna lista på vad jag och mina gelikar blivit utsatta för kan jämföras med de agitatorer blev utsatta för, de frimodiga män och kvinnor såg till att vi fick en stark reformistisk arbetarrörelse och ett omsidor ett fungerande folkhem.

Att jag vill kunna försörja mig själv, och den dotter jag har försörjningsplikt inför, ska inte spottas på. Jag ska dessutom inte behöva ta avstånd från mina politiska intressen för att kunna ta anställning, vilket Linderborg antyder vore lämpligt:

”Att Sjunnesson drar sig betyder inte att han gör upp med sina åsikter. Han kommer säkert tillbaka i något offentligt sammanhang, förmodligen i ungefär samma ärende”

Nej, jag ska inte behöva ta avstånd alls egentligen, men som läget är vill jag gå vidare utan det bagage som mina skriverier åsamkat mig. Jag ångrar inte vad jag skrivit eller står för, men väljer andra arenor. Inte märkligt men synd att detta beslut inte kan tas på allvar.

Vidare från Linderborgs penna:

”Sjunnesson är en notorisk avhoppare; han har fler kasserade partiböcker än de flesta”

Säkert har jag varit medlem i fler partier än de flesta vilket tyder på ett starkt intresse av att hitta rätt under nya villkor. Mina medlemskap kanske inte intresserar men så här ser de ut:

 

1977-1986, VPK. Gick ur pga ovilja att göra upp med Sovjet

1991-2000, V. Gick ur pga kommunismens återkomst (se intervju)

2001-2007, S. Passiv medlem i högersosseföreningen Nya Allmänna.

2007-2012, FP. Trodde på batongliberalerna Rojas/Sabuni/Björklund, men socialliberalerna vann

2013, SD.

 

Samtidigt verkar Åsa Linderborg inte helt oförstående inför att en fritänkare som jag väljer att nyorientera mig. Hennes och min bakgrund sammanfaller i viss mån, och vi har mötts vid ett par tillfällen t ex  då jag arrangerade ett föredrag vid Vänsterpartiet Uppsala runt 2000 om hennes avhandling om socialdemokratins självbild.

Under gymnasiet valde jag som specialarbete att skriva om socialdemokratinsidéhistoria och varför partiet föll 1976. Jag satt på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva för att läsa mikrofilmade tidningslägg och fick  ihop drygt 40 sidor. En B-uppsats ansåg min handledare att den nog kunde duga som, vilket jag inte alls förstod vidden av som gymnasist.

Jag träffade många äldre kämpar från arbetarrörelsen då, Anton Nilsson, Gunnar Gunnarsson, Lars Furuland  m fl som gjorde att saker och ting i historien föll på plats, liksom att jag undervisade ett tag på Brunnsviks folkhögskola och ledde marxistiska studiecirklar hos ABF och runt studentvänstern.

Åsa Linderborgs ingång i arbetarrörelsen är annorlunda med hennes familjs ryska kopplingar och hennes egna ideologiska fränder, de tyska vänstersocialisterna Karl Liebnecht och Rosa Luxemburg.

Mina hjältar var 1800-talsanarkisterna Bakunin och Krapotkin, de upproriska Kronstadsmatroserna  och Machno i Ukraina 1921, över till FAI-CNT i Spanien 1936, de ungerska arbetarråden 1956 och de utopiska upproren världen över och som tydligast i Paris 1968.

Denna frihetligt socialistiska tradition är lika oppositionell mot staten som mot kapitalet. En verklig maktkritik kan komma från vänster javisst, men även från höger och rentav från mitten. Att jag hållit fast vid denna frihetliga och folkliga tradition gör mitt val av SD enkelt.

Stryk alltså socialismen men behåll friheten och folket, Åsa.  Där hittar du mig.

 

Vad Rebecca Weidmo Uvell håller på med

Den flitiga borgerliga bloggaren Rebecca Weidmo Uvell har samlat ihop sina bästa texter i boken Vad håller ni på med? (Vulkan, 2016), självutgiven med stöd av nästan 400 givare på Kickstarter.

Bokens genomgående tema är slöseri med skattemedel, ett ämne som hon fick utveckla till fullo 2014 då hon blev Slöseriombudsman (Slöso) hos Skattebetalarna.

De mest spridda inläggen handlar om fd statsrådets Mehmet Kaplans resor till Turkiet, samröre med turkiska fascister och islamister, den obefintliga bostadspolitiken  och  Miljöpartiets taffligheter.

Uvell är inte bara bloggare utan även civilekonom, inriktning företagsekonomi. I sin research går hon in på LOs opinionsbildning (uppdatering 2017),  men driver också hejdlöst med okunniga socialister, extremvänstern och bidragsentreprenörer som tidningskoncernen ETC.

Att läsa hennes kloka och humoristiska inlägg är ofta väldigt underhållande.  Men också dystert eftersom de ofta vittnar om maktfullkomlighet, arrogans och slöseri med allmänna medel. Många arga medborgare har tipsat henne och Slöso om kommunalt slarv och slöseri.

Hon ogillar genusindustrin, skattefinansierad och sossestödd radikal islam, Fair Trade,  fackliga maffiametoder, IOGT/Systembolaget . sosselotterier, sosseadeln och slöseri med skattemedel.

Rebecca Weidmo Uvell slog igenom 2015 som  opinionsbildare och skriver också i vanlig press samt poddar med Jenny Sonesson.

Boken Vad håller ni på med? är utmärkt för alla politiskt intresserade och förbannade. Man klarar inte av att sträckläsa den på grund av alla stolligheter, men jag rekommenderar den liksom ett gäng andra böcker för Sverigevänner och andra nyfikna och orädda.

 

 

Föredrag om boken PK-Samhället för SD Örebro

 För fjärde gången fick jag nyligen förmånen att tala för Sverigedemokraterna i Örebro. Denna gång talade jag om Karl-Olov Arnstbergs bok PK-Samhället som jag även recenserat. Förra gången i Örebro handlade mitt filmade föredrag om förskola, familj och feminism.

Med mig i Örebro var ex-muslimen, poeten och debattören Eddie Mohamed Omar som talade fritt om sina egna erfarenheter av islam. Vi blev båda väl mottagna och publiken såg ut att uppskatta vad de hörde. Tack SD Örebro.

 

Avståndet till högerradikalerna ökar

 

Daniel Friberg på Ingrid Carlqvists Facebook

Mitt inlägg om antisemitism i Avpixlat och hos Ingrid Carlqvist har föranlett kritik från högerled.

Högerradikalen Jan Olof Bengtsson (se även hans uppdatering)  är osaklig och lika surt lillgammal som identitären Daniel Friberg här intill.

 

 

 

 

På Flashback surras det hejvilt

Skvaller

Judiska Avpixlat

Ingrid & Conrad

SWEBBTV

 

Stöd för mitt ställningstagande kommer från danska Trykkefrihedsselskabet och norska Document.no, två rejält islam-  och invandringskritiska institutioner som klarar av att upprätthålla gränsen mot antisemitism och Förintelseförnekelse (se John Gustavssons krönika för sambandet mellan dessa).

Se även ordväxlingen mellan Dan Korn och Ingrid Carlqvist i kommentarerna.

Tack för att ni steg in i debatten, Ingrid, Daniel, Jan Olof och alla andra. Nu vet vi var vi har er.

Håll till godo och läs på, gott folk.

Avståndstagande från antisemitism i Avpixlat och av Ingrid Carlqvist

TVÅ AVSTÅNDSTAGANDEN FRÅN ANTISEMITISM

Den 14 april 2017 publicerade Avpixlat en krönika av Rolf Malm som innehöll antisemitiska påståenden. Han beskrev judar som om de agerade gemensamt, vilket är en konspiratorisk föreställning. Vidare skulle svenska judar på 1960-talet vilja slita sönder det svenska samhället. Detta lika illa tänkt och formulerat som resten av Malms utfall. Jag tar bestämt avstånd från hans åsikter och från Avpixlats publicering.  Den borde inte ha gått igenom en redaktionell granskning.

Dan Korn beskrev Malms förtäckta antisemitism i NyheterIdag igår, liksom Svenska Kommittén mot antisemitism (som dessutom har noterat att Avpixlat raderade delar av texten efter publiceringen) och den konservativa skribenten och poddaren Ronie Berggren har gått i hård polemik på Facebook. Jag ställer mig bakom deras kritik vilket jag påtalat för Avpixlats chefredaktör flera gånger.

I en mailkonversation tillsammans med andra upprörda Avpixlatläsare, där fler judar ingår, reagerade även jag på Malms text. Jag skickade deras kritik till Mats Dagerlind. Detta var dessvärre dagen efter publiceringen, men då var det för sent.

Jag har också en del annat att tillägga.

För det första så skriver jag regelbundet krönikor, reportage, nyheter, notiser bokrecensioner och essäer i Avpixlat. Jag visar och deltar i webbtv, ibland tillsammans med Avpixlats ansvarige utgivare Mats Dagerlind. Till skillnad från Rolf Malm är jag alltså mer knuten till denna kontroversiella webbtidning, men i likhet med honom har jag inget inflytande över själva publiceringarna.

För det andra så är Rolf Malms antisemitiska krönika  Mats Dagerlinds huvudvärk, men jag inser att den publiceringen även drabbar mig som fast skribent. Därför vill jag förtydliga att min reaktion på Malms krönika ingalunda är ett tillfälligt ställningstagande mot antisemitism i den så kallade Sverigevänliga folkrörelsen, tvärtom har jag beskyllts för att vara både så kallad bilderbergare och sionisthora.

 

INGRID CARLQVIST

För två månader sedan, den 7 februari, reagerade jag negativt på Ingrid Carlqvists antisemitiska uttalanden under ett föredrag i Göteborg. Jag satt på första bänk och hade tänkt att skriva ett referat för Avpixlat, men upptäckte under kvällen att det var omöjligt. Ingrid Carlqvists utfall mot svenska judar var desamma som Rolf Malms, vilket Svenska Kommittén mot antirasism noterade i sitt blogginlägg igår.

Istället för att skriva om föredraget för Avpixlats räkning, författade jag ett debattinlägg där jag tog avstånd från hennes uttalanden. Detta sändes till SVT Opinion, DN, SvD, Expressen och Nyheter24, men refuserades av samtliga.

Att Josefin Sköld på DN tackade nej efter att ha rapporterat om  Red Ice Radio  ett par dagar innan, ett högerextremt och vitmaktförespråkande medienätverk som drivs av Henrik Palmgren och som Ingrid Carlqvist samarbetar med i Norse News (vilket hon stolt berättade om på scenen i Göteborg) var märkligt. Men antagligen ville DN inte spräcka bilden av att personer som jag tillhör samma högerextrema fåra som Henrik Palmgren och, dessvärre Ingrid Carlqvist.

Jag tar mig helst rätten att definiera vad jag står för själv. Jag står bakom tanken på nationalstaten som ett fredsfrämjande projekt. Utan den ingen demokrati. Den måste försvaras utan hänvisningar till etniska grupper som judar eller andra folkgrupper. I detta kan alla samlas. Därmed finns inget utrymme i en sådan demokratisk samling för landet för de antisemitiska utfall som Rolf Malm och Ingrid Carlqvist visat prov på.

Etablerade medier vill gärna bunta ihop oss kritiker av invandringspolitiken till en och samma åsiktsgemenskap, där inga nyanser finns, där det som någon skriver påmålas en annan person.

Det finns en agenda i att få oss samtliga att framstå som människofientliga, uppenbart konspiratoriska och antisemitiska, istället för att lägga skulden på den individ som bör bära den. Hade min text publicerats då för två månader sedan, hade jag förmodligen inte förknippats med Rolf Malms antisemitiska svammel.

Nu kan ni själva avgöra. Texten ligger här nedan.

 

MITT REFUSERADE INLÄGG

”Den radikalisering högerut som präglar delar av den Sverigevänliga rörelsen bekymrar mig. Den är odemokratisk, antisemitisk och bidrar till fortsatt marginalisering och beröringsskräck av sunda islam- och invandringskritiker. Denna utveckling har tyvärr inte avstannat sedan ungdomsförbundet SDU:s ledning uteslöts ur moderpartiet 2015, utan tagit nya vägar på nätet och bland grupper på gatorna.

Jag lyssnade i helgen 4/2 på journalisten Ingrid Carlqvists föredrag i Göteborg, ”Från Sverige till Absurdistan”. Ni kan själva höra henne på YouTubekanalen IngridochConrad. Där pekar hon ut att fyra invandringsförespråkare på 1960-talet var judar. Dessutom lanserade hon webbtv-kanalen Norse News som görs i samarbete med Henrik Palmgrens Red Ice Radio, en svensk-amerikansk högerextremist (se DN, 3/2, 2017 ).

Slutklämmen på föredraget var att det nedlagda högerrevolutionära Svenskarnas Partis ordförande Stefan Jacobsson bjöds upp på scenen.

För mig som känt Ingrid Carlqvist sedan 2012 och samarbetat med henne i föredrag, texter och poddar, är det bedrövligt att hon valt denna inriktning tillsammans med parhästen pseudonymen Conrad, identitären Daniel Friberg, Nordisk Ungdoms Fredrik Hagberg m fl.

Hennes stöd för Nordiska Motståndsrörelsen 2016 i en podd är ett till exempel på urspårning. Idag är hon och de som lierar sig med henne inte till gagn för den opinion och folkrörelse som byggts upp runt alternativa medier och folkliga demokratiska protester, tvärtom.

Det är lätt att gå för långt när man vill kritisera ett missförhållande. Jag skriver inte under på Ingrid Carlqvist och Geert Wilders uppmaning att förbjuda islam i EU. Däremot är jag kritisk till radikal islam som växer i våra förorter och anser att den politiska versionen, islamismen, ska begränsas betydligt mer.  Likaså vad gäller invandringen.

Det räcker gott att försöka utvisa de minst 80 000 som befinner sig illegalt i landet efter att ha fått avslag. Att dessutom utreda och utvisa de tiotusentals invandrare som fått medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder är både rättvist och effektivt.

Den positiva utveckling som skett i den offentliga debatten om islam och invandring får inte försinkas genom att högerextrema alternativ växer fram. Dessvärre bidrar beröringsskräcken med SD från övriga partier och medier till att ett tomrum skapas till höger för de otåliga som anser att SD och dess eventuella samarbetspartner i riksdagen är för försiktiga.

Ansvaret vilar därför på alla demokratiska krafter att föra öppna förnuftiga samtal om islam, invandring och andra kontroversiella ämnen. Annars växer högerextremismen, antisemitismen och rasismen.

Jan Sjunnesson, journalist, författare och debattör”

Danska Trykkefrihedsselskabet kommenterar

Norska Document.no kommenterar
 

 

 

 

Dissidenter nu och då i Europa

 

Dissidenter i Sovjet 1977

Wkipedia

 

De senaste åren har jag intresserat mig för de förföljda opinionsbildarna i Östblocket och Sovjetunionen, dissidenterna, men också för nu levande oppositionella européer.

Det har blivit ett  30-tal texter på denna blogg och i Avpixlat. En dissident är förföljd av sin egen stat och av medier och etablissemang. Det räcker inte att bara blogga och skriva på Facebook. Man måste också riskera fängelse eller i vart fall bli utsatt som person.

Jag har funnit två nu levande europeiska dissidenter, Peder Fjordman Jensen och Tommy Robinson. Läs om dem i Dissidenter IV.

I Sverige idag är nog Ingrid Carlqvist och Julia Caesar att betrakta som att bli dissidenter, liksom ett par av personerna bakom Granskning Sverige. Dan Park är sannerligen dissident med sina fängelsevistelser.

Men annars anser jag att vi som bedriver seriös samhällskritik, Jan Tullberg, Gunnar Sandelin, KO Arnstberg m fl, inte är förföljda av den svenska staten.  Kritik från medier och etablissemang får man stå ut med.  Att få böcker indragna från bibliotek och förvägras tala där är mer tveksamt. Därför har även dessa händelser tagits med liksom föredrag om tryck- och yttrandefrihet

 

2013

Three Dutch heroes and a Dane

 

2014

Frihetskamp i Polen

Den polske författaren Czeslaw Milosz

 Den ungerske författaren György Konrad

Den tjeckoslovakiske författaren Vaclav Havel

Tystnad och terror under Lenin och Stalin

Sovjetmänniskan och angiveriet

Föredrag om yttrandefrihet

Omstridd föreläsning inställd

 

2015

Det fria ordet?

SVT drar in yttrandefrihet

Ny lokal

Avbokade på Östermalm

Avbokade igen

Utomhusmöte

Avbokade igen

Låt mig tala i Göteborg

Persona Non Grata på Kulturhuset

Uppsalatidning vill hindra mig att tala

UNT anmäld till PO

Tryck- och yttrandefrihet under attack

Expo anmäls för brott mot PUL

När Svenska PEN svek svenska dissidentskribenter

Bibliotek ogillar min roman

 

2016

Dissidenter I

Dissidenter III

Dissidenter IV

Svenska ”dissidenter” i kanadensisk webbtv

Repression of journalists in Sweden

 Hat och hot stoppar inte yttrandefriheten

Föredrag om yttrandefrihet

Internationell tryck- och yttrandefrihetskonferens i Stockholm

 

2017

Den maktfullkomliga dissidentsonen

Flygande universitet i Sverige

Bibliotekscensur och mötesfrihet