Kategoriarkiv: Debatt

År 2023, inte i #Finspång

framtidsmannen

Sommaren 2014 var jag redaktör på SDs webbtidning Samtiden och skrev klart en roman om Sverige åren 2013 till 2023, kallad Framtidsmannen. I den bytte jag ut Jimmie Åkesson 2017 mot en svensk-kurdiska som blir statsminister 2022 i en SD/M/S regering.

Hon som med all visshet blir det heter dock inte Lezin Barzani/Lena Barsson som i boken utan Paula Bieler. Men annars prickade jag in ganska rätt, en högutbildad kvinna med utländskt påbrå och skinn på näsan. Nåväl, jag kan ha fel, så till boken:

I det sista kapitlet för denna romanfigur Lena Barsson ordet. Hon blev änka till SDs ekonomisk-politiske talesman, Paul-Krister Matthiasson, kallad PK, som mördades år 2020. En forskartyp som påminner starkt om Joakim Ruist för övrigt. . .

”Rosenbad, 22- 25 augusti, 2023 Kära landsmän,

Ni får här några texter som jag själv valt ut för att hedra minnet av min make och partikollega Paul-Krister Matthiasson.

Sist återfinns det tal drottning Victoria höll vid den första ceremonin på Stockholms Slott när vi förstått att Paul-Krister Matthiasson gått hädan för att han nyttjat sin yttrandefrihet som svensk medborgare och ledamot av Sveriges Riksdag. Älskad av många, hatad av få. 

Först delar av en skuggbudget han skrev veckan innan han gick bort efter nyår 2020. Sedan utdrag ur de förhör i Konstitutionsutskottet med de statsråd som föregick denna regering och motiveringar till de Illis Quorum-medaljer som delades ut till hans hemliga medhjälpare som verkat under pseudonymerna Affe Karlsson och Julia Caesar, numera offentligt kända som X och Y.

Min kollega. Min bäste vän. Min kärlek /…/

‘Utdrag ur anmälan till Konstitutionsutskottet den 12 januari, 2023

Dnr    029-3485-2022/23

Till Konstitutionsutskottet, Sveriges Riksdag

Härmed ber vi Konstitutionsutskottet granska de statsråd som under 2014-2022 haft ansvar för den svenska migrations- och invandringspolitiken. För varje person finns ytterligare bilagor som tagits fram i den Departementsskrivelse som antogs vid regeringsskiftet 2022, den 25 september.

Här kommer endast huvudpunkterna i anmälan sammanfattas.

  1. Birgitta-Cecilia Malm-Ström, tidigare vice statsminister och EU-minister, har genom sitt handlande gentemot den Europeiska Unionen åsidosatt att säkra vårt gränsskydd. Hennes medverkan i beslutet att ordna så kallade säkra resvägar till Sverige, strider mot de intentioner vi lade fast redan vid inträdet i EU Där slås fast att gränsskyddet inte är förhandlingsbart med den Europeiska Unionen oavsett andra avtal, till exempel Schengen. Malm-Ström har därmed inte haft mandatet att föra Sveriges talan utan en grundlagsändring.
  2. Torbjörn Billstrand, migrationsminister 2006-2018 och biträdande utrikesminister 2018-2022, har gått emot de direktiv som finns för våra ambassader och Billströms verkställande av beslut att införa asylförfarande vid ambassader är inte grundat i den rättsordning som finns för utrikesförvaltningen. Han har inte lyssnat på personal och ambassadörer i tillräcklig utsträckning utan genomfört asylprövningarna trots den rättmätiga kritik som framförts.
  3. Henrik Haag, integrationsminister 2010-2018 och justitieminister 2018-2022 , har med sitt agerande inom sina områden integration och rättssäkerhet brustit i att följa upp de utrikesföddas brottslighet. Han har medvetet undanhållit fakta såväl för riksdagen som för de svenska medborgarna och inte respekterat den rättsordning som gäller för alla i landet oavsett ursprung.
  4. Mia Ferma, integrationsminister 2018- 2022, anmäls för sina försök att styra den forskning som bedrivs inom hennes område. Hon har inte respekterat forskarnas frihet och rätt att söka ny kunskaper, utan styrt deras resultat på ett sätt som strider mot grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheter.
  5. Birgit Ä. Olson, statsminister 2018-2022, har haft det samlade ansvaret för det demografiska folkutbyte som påtalats främst av Paul-Krister Matthiasson. Hennes förtal av hans resultat, förföljelse av hans forskningsgrupp och den okänsliga hanteringen av hans sorgliga bortgång 2020, är att betrakta som högförräderi, dock av lägre graden. Vi kommer därför begära en särskild session med Birgit Ä. Olson som inte bara kommer ske i Konstitutionsutskottet, utan även bli föremål för granskning av Justitiekanslern.

Lena Barsson, statsminister

Michael Dame, förste vice statsminister Magda Abraham, andra vice statsminister”.

 

Alla personer är lätta att känna igen och ska avkrävas ansvar. Dock inte i lyktstolpar i Östergötland. Ämnet är allvarligt och jag tänkte på det för fyra år sedan. Nu ser jag att fler gör det vilket är bra men gör som östeuropéerna gjorde efter 1989, sakligt och rättssäkert.

Köp boken och läs om vad jag förutspått.

Annonser

Den kommande auktoritära regimen

 

Pendeln som svängt till vänster sedan 1968 är på full fart ut till höger, snabbare än folk och politiker uppfattar. Denna pendels hastighet ökar högerut och  kan sluta med ett auktoritärt maktövertagande inom 8 år, låt vara demokratiskt valt 2026.

Tills dess måste de större partierna, SD, S och M, förmås att tala med varandra som Widar Andersson skrev nyligen i Folkbladet (S)  :

”S stora möjlighet att hålla sig kvar som ett relevant parti är att ärligt och kunskapsunderbyggt bjuda in andra partier – framförallt M och SD – till överläggningar om tunga problem som skolresultaten, tryggheten i socialförsäkringar/pensioner, bostadsfinansieringen, gängkriminaliteten och sjukvårdsbristerna.”

Dock tror jag att han är för optimistisk om socialdemokratins möjligheter att stanna kvar som ett relevant parti. S kommer få under 25 % i år och SD långt över.  Därmed har isen brutits och möjligheter uppstått att reda upp inte bara i migrations- och integrationspolitiken utan i den hotande statsfinansiella krisen, kommunernas skulder, vårdens köer, försvaret, skolan, se Widar Anderssons lista.

Ansvaret vilar tungt på M och S, och i någon mån på de partier som blir kvar i riksdagen efter 9 september,  C och L. V går inte att ta på allvar i detta prekära läge som kommer innebära att lotsa så mycket av SD:s politik igenom riksdagen utan att någon märker det.  S och M har redan till hälften accepterat SD:s program och verklighetsbeskrivning.  Men de kommer inte ge SD det reella inflytande som partiet förtjänar.

Tiden till 2022 är avgörande. Antingen får SD igenom det mest nödvändiga och landet kan andas ut eller så vågar de andra partierna inte göra så mycket utan mest förvalta, som Löfven gjort i fyra år. Då har vi kommit ur askan i elden.

2022 måste i så fall Medborgerlig Samling och Alternativ För Sverige röstas in. De kan båda förmå borgerligheten respektive SD att driva rätt frågor med kraft. Men det finns stor risk att även dessa tre partier inte klarar av att utvisa, straffa, tillrättalägga, ordna, dra in bidrag och med fast hand styra landet bort från vänstertänkandet i medier, offentlig sektor, rätts- och utbildningsväsende.

2023–24 kan landet ha hamnat i sådant läge med lokala konflikter, uppror från besvikna bidragstagare, organiserade grupper mot svensk polis och annat vi inte kan föreställa oss idag, att folk inte nöjer sig med SD, MED och AFS.

De blir urförbannade och ser sig om efter ett auktoritärt högeralternativ bortom AFS. Ett parti som vill ha svensk välfärd bara för svenskar, en nationell socialism, långt från den välfärdspopulism SD anklagades för 2010 av Markus Uvell.

Detta parti kan få stöd från alla de som ser mörkhyade som problem, något varken SD, MED eller AFS gör. Tvärtom har SD en öppen svenskhet som möjlighet för de som inte fötts här eller har utlandsfödda föräldrar och vill bygga bilar snarare än att bränna dem.

Men om landets styrande inte ordnar upp det elände, som till stor till orsakats av okontrollerad invandring och påbjuden mångkultur under ett politiskt korrekt åsiktsförtryck från förskola till ålderdomshem, kan en äkta rasism utvecklas.

Denna rasism som den rödgröna vänstern och Alliansen varnat för kan bli resultatet av deras oförmåga att lösa de problem som SD varnat för sedan dess bildande 1988. Vänstern och den ängsliga borgerligheten får den rasism de önskat skulle existera så att de själva kunde berättiga sin existens som antirasister och goda.

Jag blir då i framtiden tvungen att varna mina vänner och kollegor med utländskt påbrå att landet inte är säkert för dem. Inte heller min mörkhyade dotter, som visserligen är svensk medborgare  och bor utomlands, skulle kanske inte vara välkommen år 2026.

Alla invandrare som betalt skatt och skött sig skulle känna sig som andra klassens medborgare om en auktoritär regim blir resultatet av sjuklöverns och de nya partiernas misslyckande.

Denna auktoritära regim skulle vara populär om Sverige hamnar på randen till inbördeskrig, raskonflikter och systemkollaps. Det finns tecken redan nu men ansvaret åvilar i första hand de sju partier som ställt till röran.

Hoppet står till SD och den demokratiska reformistiska Sverigevänliga folkrörelsen.

 

 

Katerina Janouch om vardagsjournalistik

Nyfiken på hur Katerina Janouch ser på de vardagsberättelser hon publicerar på Katerina Magasin ringde jag upp henne för ett samtal. Hon berättade om den vanmakt vanligt folk känner och hur hon vill skildra deras verklighet, något som traditionella medier inte vill.

Hon berättade också om sina resor runt i landet till mindre orter där hon fått fatt i folk som inte fått sina lokala medier att ta upp kontroversiella händelser och otäcka utvecklingstendenser. Utsatta arga kvinnor och flickor behöver höras mycket mer anser hon.
”Svenneblattar”, de invandrare som kommit sedan 1970-talet (som hon själv 1974) och fram till 1990-talet, har lättast att prata. De behöver inte visa upp en glättig bild av mångkulturen som ängsliga svenskar.

Tack för samtalet och hoppas att våra kollegor ute på redaktionerna tar efter!