Kategoriarkiv: Debatt

Uppdatering om nya boken och inställda föredrag i Sydsverige

Formgivning av stilsäkre Thomas Arfert

Så kom fem lådor med 200 exemplar av min nya bok, Skandinavisk kulturkamp.  Glädjande för en författare att få se sin bok i tryck!

Men i coronakrisens tider så ställs även jag inför beslut om att ställa in mina planerade föredrag om boken i Sydsverige i april, vilket innebär att Växjö 6 april och Lund 8 april utgår.

Min förhoppning är att mina möten i  Umeå 9 maj (lokal bokad i Mariehem), Uppsala 23 maj  och Stockholm den 10 juni kan genomföras,  men håll utkik här och på min Facebooksida och Twitter för uppdateringar.

Vill ni beställa boken för 200 kr inkl porto så maila eller ring, se kontakter. Leverans i Stockholm går bra för 150 kr.

Tino Sanandajis kritik av min delning av försvanskat citat

Tino Sanandaji kontaktade mig i natt efter att jag delat ett foto där han tycks säga hur många miljader massinvandringen kostat, vilket han dementerar. Beklagar att jag spred ett falskt citat. Det är nu raderat.

Dock står det helt klart för den som läst docent Jan Tullbergs beräkningar, se Tullbergs webb och boken Låsningen (som ni kan köpa direkt av mig), att invandringen har varit olönsam sedan ungefär 1980.

De 90 % invandrade som aldrig haft asylskäl men ändå tagit in sedan dess och tagits om hand av såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har belastat vår ekonomi avsevärt, ja i 1000-tals miljarder. Framförallt sedan 2005 då MP grundlade sitt inflytande med Göran Persson.

Beräkningar i Norge och Danmark visar att massinvandring av utomeuropéer utan önskvärda kvalifikationer varit oerhört kostsamt. Men få svenska ekonomer har vågat göra egen forskning. Där är Tino ett föredöme, även om hans resultat förvanskas och jag har egen förskyllan i delningar.

För att sluta med framgångsrika exempel på lyckade invandrare vill jag uppmärksamma att Tinos bror Nima Sanandaji, som förutom att han är en framgångsrik svensk-iransk forskare och författare själv, har skrivit en bok om hur just iranier lyft sig ur fattigdom i Sverige:

Denna text refuserades av Erik Almqvist 2014 som då ledde SDs webbtidning Samtiden, där jag var redaktör och ansvarig utgivare. Den hade nog publicerats av Dick Erixon.

Tack Tino som hörde av sig och hoppas att fler ekonomer inte blev rädda av ett falskt citat spreds i sociala medier utan att de läser in sig på forskningen, t ex Paul Colliers Exodus

Också refuserad av Erik Almqvist i Samtiden 2014.

Ny bok – Skandinavisk kulturkamp – ute och på turné i landet i vår

Min senaste bok, Skandinavisk kulturkamp, finns nu att köpa på Vulkan och på Adlibris/Bokus. Även i Norge och Finland på Adlibris.

Från förlagspresentationen:

”I Danmark, Norge, Sverige och Finland pågår en kamp för ländernas frihet och oberoende och ett ihärdigt folkligt försvar för dess kultur och medborgarna, mot islamisering, mångfaldsvurm, massinvandring och politisk korrekthet.

Skribenten Jan Sjunnesson vill med denna bok visa vad som sker i Sveriges grannländer där befolkningarna nu insett att de måste stå upp för sin kultur, sin historia och sina värderingar. Denna kulturkamp försiggår på internet och i alternativmedier, men också bland föreningar, partier och bokförlag. Skandinavisk kulturkamp ger inblick i de senaste 50 årens strider i Norden för självständighet, frihet och nationell kultur”

BOKTURNÉ I VÅR FRÅN SKÅNE TILL NORRLAND

Jag ska resa runt i vår och tala om boken och yttrandefrihet i flera städer i regi av Yttrandefrihetsombudsmannen:

Växjö 6 april, kl 18, restaurang 4Krogar vid Växjösjön.

Lund 8 april, kl 18, sal Kyrkan, Stadsbiblioteket (ingång Bredg 3B)

 

Umeå 9 maj, med Pontus Persson. 7:ans mötesplats Mariehems Centrum/Mini aula – Tranan

Uppsala 23 maj, kl 14, Mallas sal, Stadsbiblioteket

Stockholm 10 juni, kl 18, Pressklubben, Vasagatan 50

Ni kan då köpa boken och samtidigt kanske några av mina andra böcker. Välkomna !

/Sjunne

Skolplikt eller undervisningsplikt?

 

Rätten att själv ordna undervisning för sina barn, så kallad hemundervisning, är garanterad i de flesta EU-länder. Förbud upprätthålls ordentligt i två länder: Tyskland och Sverige.

I Tyskland införde den nazistiska utbildningsministern förbudet 1938 så att ingen elev skulle undkomma den statliga propagandan. I Sverige skärpte den liberale utbildningsministern Jan Björklund skollagen 2010. Borgerliga politiker har varit lika hårda mot hemundervisning som socialister skrev Thomas Gür i SvD 2012.

Undantag finns men det är extremt ovanligt att få tillstånd att bedriva hemundervisning, cirka 200 barn per år godkänns. Den intresserade kan läsa mer på organisationen ROHUS (Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige) hemsida, där många historier berättas om svenska hemundervisade familjer som flytt till Åland där lagen tillåter hemundervisning och alla talar svenska.

Vad som existerar i Europa, USA, Australien och andra västländer är en plikt att barn och unga ska undervisas. En undervisningsplikt innebär att samma plikt att lära sig landets språk, räkna, orientera sig i samhälle och i naturen, gäller för alla, oavsett om de går i skola eller inte. Undervisningen behöver alltså inte skötas av en skola, den kan lika gärna skötas av föräldrar, en grupp vuxna eller annat arrangemang, som knyter barnet till en skola för att där regelbundet avlägga prov. I USA klarar de hemundervisade barnen sig ofta bättre än andra och de är inte ansedda som asociala, tvärtom.

Den risk många statslojala svenskar ser i att inte alla barn socialiseras in i att lära sig älska staten från koltåldern existerar, men de bör lita på att med uttänkta system för att visa kunskaper för behöriga lärare bör detta inte vara oöverstigligt problem. Om andra västerländska demokratier kan klara av det bör även Sverige finna på fungerande system.

De invandrade familjerna bör givetvis uppmärksammas men det är möjligen så att de barn som inte lämnats vind för våg av sina föräldrar som begår brott i högre utsträckning än de som gått i förskola tidigt. Boken Kärlekens roll av Sue Gerhardt visar att just ungdomsbrottslingar inte haft god kontakt med sina mödrar under sina första år.

Den psykologiska anknytningen till föräldrar är livsviktig för barnets överlevnad och bör inte överlåtas till statens representanter alltför tidigt, alltför länge under dagen och i synnerhet inte av familjer med dåligt socio-ekonomisk standard, se min genomgång 2012.

Detta talar för hemundervisning och sen start i förskola. Sverige har i båda angelägenheter en närmast totalitär syn på barn som skulle glatt en auktoritär filosofi som Platon, som ville skilja barn från föräldrar vid tvåårsåldern, och som visar att romanförfattaren Aldous Huxleys Du sköna nya värld blivit verklighet.

Vad som dessutom är häpnadsväckande är att Sverige har en skolplikt, men knappast någon undervisningsplikt. Vi har ett mer totalitärt system där alla småbarn så tidigt som möjligt ska in i förskolan till vilket pris som helst (se professor Ulla Waldenströms kritik i SvD Debatt 2014).

Ivar Arpi skrev i höstas i SvD om förslaget att tvinga in utlandsföddas barn i förskolan –ett krav som partiet Liberalerna fört fram i Januariöverenskommelsen:

”En god liberal är för allas lika möjligheter, vilket här tycks betyda att man tar barnen så tidigt som möjligt. Bara i statens försyn kan det bli rättvist.”

Arpi sätter fingret på skolpliktens frånvaro av undervisningsinnehåll när han skriver om den av Liberalerna föreslagna förskoleplikten och skriver vidare:

”Att kalla det ‘förskola’ är bara ännu en av de många eufemismer som vårt språk koloniseras av. Det är i de allra flesta fall knappast en skola, men den systematiska, politiska propagandan har onekligen lyckats. Inget ont om alla duktiga förskolepedagoger, men det är i det generella fallet knappast omistlig pedagogisk undervisning de ägnar sig åt. ”

Varje dag får medborgarna bevis i medier och föräldrar hör från sina barn hur uselt den svenska skolan fungerar vad gäller undervisning och dess resultat. Stök och slarv är mer vanligt idag än tidigare. Ändå råder skolplikt. Men någon plikt att bli undervisad eller för lärare att bedriva vettig undervisning verkar inte gälla.

Sverige har ett planekonomiskt system där alla ska in i offentligt finansierade institutioner så tidigt som möjligt, oavsett vad som pågår där. Redan 1983 uppmärksammade nationalekonomen Gunnar Adler-Karlsson fenomenet i boken Skolan-en parkeringsplats för onödiga? Ivan Illichs Samhälle utan skola från 1970 är också relevant liksom Paul Goodmans böcker.

Jag har undervisningserfarenhet från förskola via vuxenutbildning och folkhögskola upp till universitet och kan intyga att vad som pågår i svenskt undervisningsväsende är tidvis mer förvaring än pedagogik. På gymnasiet existerar ofta ett slags tonårsdagis; på högre utbildning, arbetsmarknadskurser och komvux är en förvaringsplikt av vuxna utan att de undervisas nämnvärt.

Nästa regering bör riva upp förbudet mot hemundervisning och låta Sverige bli en del av västvärldens demokratier på allvar, där föräldrar ges makt över sina barn mot staten.

Jan Sjunnesson, gymnasielärare och fil mag i pedagogik

Norske Asle Toje till svenska tankesmedjan Oikos

Wikipedia Commons

Den norske statsvetaren, utrikesexperten och ledamoten i Nobel-kommittén för fredspriset Asle Toje har nyligen gått med i den svenska tankesmedjan Oikos, som leds av Mattias Karlsson från SD:s ledning, Lyssna på  SvD:s ledarredaktions intressanta samtal i veckan.

Toje har visat intresse för Sverige länge, särskilt svensk invandringspolitik och mediebevakning.

2013 gav han ut boken Rødt, hvitt & blått som är resultatet av en färd på motorcykel runt i Europa, även Sverige  (Göteborgsförorter) och egna tankar om europeisk kulturkamp och demokratins tillstånd. Jag recenserade boken i Dispatch International.  

Tojes intresse för Sverige kan komma väl till pass för Oikos. Han har skrivit för Timbro och i dansk press om just svensk invandring, Vi har haft en del kontakt genom åren.

2017 skrev han en djup analys, ”Män som hatar kvinnor”, i danska Weekendavisen om mordet på Elin Krantz i Göteborg 2010 och de svenska mediernas hållning. Han var inte nådig.

Den ende svenska journalist som förstod att Elins död var resultatet av missriktad svensk invandring och välvilliga myndigheter och medier var enligt Toje den fortfarande utskällda skribenten Julia Caesar vid danska Snaphanen.

Hon hade i två stora artiklar, ”Ett politiskt mord del 1” och del 2  2011 gått till botten med det vidrigt brutala överfallet begånget av afrikanen Ephrem Yohannes. 2017 fick hon komma till tals i Sveriges Radio om sin analys av medierna.   Men Toje var den som förstod vad hon menade om mordet ett politiskt mord, inte en enskild våldsam  och dödlig våldtäkt.

Samma år fortsatte han sin rapportering från Göteborgs förorter genom att följa med poliser på utryckningar. Göteborgsposten skrev en ledare om hans text i  danska Weekendavisen, kallad ”Sveriges Gotham”.

Vad Toje och Caesar visade i sina analyser av mediebevakning av våldsbrott begångna av invandrare mot infödda är att själva brottet blir sekundärt. Det primära är att inte röra upp känslor av hat och rasism mot de utländska gärningsmännen.

Douglas Murray insåg samma sak i maj 2013 då en våldsam jihadist högg ned den brittiska soldaten Lee Rigby i uniform. Han skrev i Dispatch International i juni 2013:

85-årig dam handfängslades för oförskämdheter mot några muslimer.

LONDON. Den islamofobiska backlashen. Det är vad folk i Europa ständigt varnas för. Blodet från den senaste terroristattacken har inte torkat, kroppen från det senaste offret har inte hunnit kallna förrän varningarna om den islamofobiska backlashen börjar.

Efter slakten av trumslagaren Lee Rigby på en gata i södra London satte varningarna igång rekordsnabbt. En brittisk soldat låg fortfarande halshuggen på en brittisk gata när förvandlingen av alla muslimer till offer ägde rum. Med opassande snabbhet stämde politiker och andra offentliga personer in i mediernas kör och varnade för den massiva backlash som nu var oundviklig.”

Murray och Toje behövs i svensk debatt och tankeutveckling. Men det har tagit lång tid innan de fått komma in i finrummen, Murray i Sveriges Radio 2019 och Toje i Oikos.  Ja, Oikos är självfallet mitt i rummet oavsett vad medierna ylar om dess anknytning till SD.

När jag var redaktör för  SD:s webbtidning Samtiden 2014-15 var tankesmedjan Samtid och Framtid (det bolag som ägde Samtiden) en förhoppning och jag är mycket glad över att Oikos kommit till världen. Synd bara att Roger Scruton inte hann uppleva dess födelse.