Kategoriarkiv: Debatt

Incitament för invandring

 

Syrier i Malmö 2015

 

Nedanstående funderingar, som handlar om vilka som skor sig på att folk flyr, är något jag inte kan belägga utan gränsar mot konspirationsteorier och cynism. Ändå kan jag inte avhålla mig från att delge er dem.  Vore intressant om någon hörde av sig om de gick att verifiera på något sätt.

 

TVÅNGSSKATT

Den första funderingen berör Eritrea men kanske finns andra länder som tvingar sina flyende medborgare att betala tillbaka en tvångsskatt från utlandet.

Eritrea har länge haft en avgift för de som flytt landet. För att processa handlingar begär ambassaden att de ska betala en slags ”tvångsskatt”,  2 % av sin inkomst/år enligt exileritreaner . Systemet har pågått i över tio år och verkar kanske fortfarande i det fördolda.

Min tanke om detta system är att fundera hur förtryckarregimen kan dra nytta av att folk flyr landet. Finns det ett incitament hos de ledande i Eritrea att behålla förtrycket? Att låta folk fly , vilket är ”olagligt” enligt ambassaden i Stockholm och tvinga dem att betala:

”Så det är olagligt att lämna Eritrea?

– Ja, men om du har tillstånd att lämna Eritrea så behöver du inte fylla i dokumentet. Men har man begått ett brott så måste det få konsekvenser.”  (SVT, januari, 2016)

En konsekvens är alltså att exileritreaner får betala för nya dokument men också för att finansiera kriget mot Etiopien, annars trakasseras familjemedlemmar som är kvar.

Slutsatsen blir att diktaturen i Eritrea tjänar på att skicka ut oppositionella. Eller är det för cyniskt? Kan regimer resonera så om sina (fd) medborgare? Jag vet inte, men frågan inställer sig att detta statliga skuldindrivande är ett incitament för att behålla förtrycket.

Frivilliga inkomster från utlandet var en gång en tredjedel av Eritreas BNP. Men nu kanske tvångsskatten har fått liknande funktion, dock mindre och mer svåradministrerad.

Mina dystra funderingar verkar stödjas av BBC och International Crisis Group som rapporterade 2014 om FNs tidigare uppmaningar:

”The Eritrean government is ambivalent about people leaving because it benefits from the large diaspora, the International Crisis Group reported. The government collects a 2 percent income tax from many immigrants through consulates or party affiliates overseas.  In 2011 the U.N. Security Council called on Eritrea to “cease using extortion, threats of violence, fraud, and other illicit means” to collect this tax, which yielded $73 million for the country from 2010 to 2013, the U.N. monitoring group found in 2014.”

 

MISÄR MOTIV

Min andra kanske än mer cyniska fundering berör hur en miserabel situation i ett utvandrarland upprätthålls av de som anlänt till trygga  länder för att motivera sin flykt och status som flykting. Förbättras situationen kan inte samma regler gälla när landet var i krig, befolkningen under hårt förtyck osv.

Somalia är ett talande exempel på denna logik dit flyg går regelbundet och kreditkort fungerar. Norge och Danmark  ser inte situationen där lika illa som vi i Sverige gör (med undantag för SvDs Per Gudmundson 2014 och 2017). Och Finland utvisar afghaner och irakier.

Fredrik Antonsson  jämför på bloggen  Iotakt dagens migranter som reser tillbaka utan besvär med ester som kom under 1940-talet. Mer tragikomiskt blev det 2014 då 100-tals somalier på semester i Somalia blev strandade, något som KDs Gunilla Gomér ogillade skarpt. Syrier i Danmark har gjort liknande resor.

Min fundering är vilka som tjänar på att vidmakthålla bilden av misär i utvandrarlandet. Förutom migranter som vill få tillstånd och asyl så måste flyktingsmugglarna vinna på att fler flyr om man kan påstå att landet är i kaos och krig. Skulle fred och stabilitet råda minskar deras vinster. Andra är givetvis passförfalskare och otaliga fixare längs flyktingrutterna.

Men kan våldsdåd utföras för att destablisera så att fler kan fly och fler få skäl att stanna bortom våldet? Nej, naturligtvis inte. Så resonerar inte självmordsbombare i Mogadishu eller Bagdad. De gör vad de tror på oavsett vilka som flyr deras våld.

Men en oroande slutsats blir att instabilitet upprätthåller asylstatus i väst och ger ett incitament att inte berätta om eventuella framsteg eller att man till och med åker tillbaka till det land man flytt från.

Terrorism verkar genom anonymitet. En bomb smäller av, ingen tar på sig ansvaret men hela städer och länder destabiliseras och folk börjar fly. Varje sådant dåd kan länkas till en fruktan och ovilja att stanna kvar. Samma sak med dysfunktionell stat, repression, korruption. Allt elände bidrar till att folk flyr.

Ändå görs framsteg och det finns säkra regioner i såväl Syrien som Irak, Afghanistan och Somalia. Men det är som om dessa bilder av eländet inte kommer fram eller undertrycks, medvetet eller omedvetet. En migrant som  jublar över freden i hemlandet kanske inte blir populär hos landsmännen om tillfälliga uppehållstillstånd kan dras in.

 

QUI BONO?*

Hur orsaker till flykt kan motiveras är alltid känsligt för de inblandade. Länge fick chilenare asyl i Sverige på 1980- och 90 talen, långt efter att landet haft demokratiska val och lugn rådde.  De chilenare som flytt från militärkuppen 1973 blev förbannade på de som kom långt senare med tveksamma asylskäl.

Någonstans i mina obehagliga funderingar finns en historia att berätta om eländets incitament och hur föreställningar behålls långt efter att de tjänat ut som verklighetsbeskrivningar. Kanske någon reporter på fältet i Mellanöstern/Afrika kan inspireras att dra fram alla som tjänar på eländet, det reella och det förljugna.  Reportage och analys i stil med Paul Colliers Exodus vore intressant

Jag är övertygad av att  de flesta migranter är offer för detta spel med deras liv och att vi liksom de har allt att vinna på att deras hemländer stabiliseras och  att vi kan tala om dessa framsteg utan hinder.

 

Annonser

Annie Lööf statsminister

Mina tankar om Centerpartiets partiledare som landets ledare handlar inte om vem jag hellre skulle se (Åkesson, Busch Thor eller Kristersson) utan om vad som nu sker i regeringssonderingarna i Löfvens andra vecka.

Kristersson misslyckades med att få stöd för Alliansen och försökte med tre ytterligare alternativ, 3-2-1. En Moderatregering med stöd av SD ratades av C och L, så turen gick till S och övergångsstatsministern. En roll Löfven tycks gilla eftersom hans förhandlingsvana kommer fram, dock inte med något resultat ännu (23 okt).

Han kommer att misslyckas. Allt tyder på att Annie Lööf får uppdraget nästa vecka.

Hon har bidat sin tid med att se på medan Allianskollegan Ulf Kristersson och en tveksam regeringspartner Stefan Löfven misslyckas. Hon har allt att vinna på att dra ut på regeringsförhandlingar för att sent på dagen dra upp ett par ess ur rockärmen.

Och varken S eller M är så sugna på att ta hand om ett Sverige på väg in i en lågkonjunktur och med stora problem att lösa (kaos i brottsbekämpning, försvar, bostäder, integration, vården, skolor. . .)

Vilka kan då möjliga regeringsalternativ med Annie Lööf vara?

Kanske en regering som består av C + L eller C+L+MP. Den skulle kunna släppas fram av KD, M och S men röstas ned av V och SD, dvs. de sk ytterkantpartier som många i mitten ratar. S kan få besvär med att godta Annie Lööf men alternativet med nyval är värre. M å sin sida kan nog lägga ned sina röster och anse att man försökte med att hålla ihop Alliansen.

För många SDare och invandringskritiker som resonerar som jag är Centerns migrationspolitik ett rosa skynke av öppna gränser och humanitära floskler, men de har en del annat:

Centern har lika tuff migrationspolitik som M

Centern vill minska på tillgången till våra bidrag och vård för de som inte betalat in skatt och kvalificerat sig in i vårt välfärdssystem

Centerns vilja att ha kvar öppenhet men till mindre kostnad har stort stöd

Jag är ingen vän av denna tokliberala politik som tidigare torgfördes av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i boken Migrationens kraft (jo, jag var med på bokreleasen och såg TIno Sanandaji såga deras ekonomiska beräkningar).

Den låter bra i teorin men bortser från att invandrare som kan vilja leva på 1000 kr/mån ändå skapar problem för oss som bor här. Deras medeltida livssituation är inget vi vill återskapa idag med fattighjon och välgörenhetsmadamer.

Men SD och deras eventuella partivänner i KD och M är ännu inte så populära att svenskarna kan acceptera en regering med dem i eller utanför som stödpartier. Vi har inte nått dig Dansk Folkeparti var för knappt 20 år sedan. Vi kan inte bättre och vad vi förmår är att rösta fram S och M än en gång för att lösa allt åt oss men just dessa partier kan passa i år.

Centern och Liberalerna kan då ta åt sig makten och försöka hålla ned migrationen och lösa de problem den ställt till med. Det är inte bra. Det är åt fanders men vi kan inte bättre och förtjänar Annie Lööf i fyra år.

Vi är världens mesigaste land och jag tror att statsminister Lööf får äta skor varje dag oavsett Stefan Löfvens inviter nu eller senare.

Björklund kommer bytas ut till Nyamko Sabuni som kommer driva igen det förslag som Liberalerna vann på 2002, ett språktest för medborgarskap, ett förslag de inte vågade lägga i riksdagen under de 8 år de hade integrationsministerposten.

Vem som ersätter Annie Lööf vet jag inte men hon kanske kan visa sig motsvara folkets höga förtroende av någon för mig okänd anledning. Vi vill vara snälla (mot vuxna afghaner) och samtidigt lite förnuftiga (lägre bidrag). Då är Annie Lööf rätt. I fyra år.

Kanske vi lär oss att rösta mer på andra partier tills dess. Eller så visar sig Annie Lööf vara den valkyria som ser till att lotsa igenom ganska vettiga sakpolitiska förslag med stöd av M och S i riksdagen. Jag är beredd att tänka tanken nu när M och S verkar ha kört slut på talmannen.

Pressmeddelande om inställd bokmässa

26/9 2018

Pressmeddelande

Den av privatpersoner självständigt organiserade Alternativa Bokmässan som skulle ha hållits i helgen i en tältpaviljong på Heden i Göteborg ställs in av polisen och Göteborgs stad.

Anledningen är att polisen inte ansåg sig kunna ansvara för säkerheten för utomstående på angränsande ytor Aviserade angrepp från framför allt den autonoma vänstern ligger sannolikt bakom den bedömningen.

Vi hade tidigare ett hyreslöfte från Park Hotell på Kungsportsavenyn som de dessvärre inte stod fast vid.

Att hyra ett tält på Heden för en mindre bokmässa hade vänstern (ETC och Leopard förlag) gjort 2017 för att protestera mot att Nya Tider tilläts medverka på den ordinarie bokmässan. Den gången behövdes inte kravallstaket, betongsuggor och att ta hela Hedens yta i anspråk för att kunna stå emot eventuella attacker med fordon och fyrverkerier.

Den gången behövdes inte kravallstaket, betongsuggor och att ta hela Hedens yta i anspråk för att kunna stå emot eventuella attacker med fordon och fyrverkerier.

”Anledningen till stoppet av den alternativa bokmässan som förlaget AlternaMedia planerade är enligt idrottsförvaltningen av säkerhetsskäl.

– Utifrån det programinnehåll och medverkande på evenemanget, har polisen gjort bedömningen att området som behöver säkras är större än det område som arrangören bokat.

– För att täcka in hela säkerhetsområdet skulle vi i så fall vara tvungna att ställa in sedan länge inbokade träningar och matcher. Vi prioriterar föreningsliv framför privata aktörer och evenemang, säger Carola Helltén, tillförordnad enhetschef på idrotts- och föreningsförvaltningen” (Expressen 25/9).

Vi förstår stadens och polisen oro men ställer oss kritiska till att man så lättvindigt bortser från grundlagsfäst mötes- och yttrandefrihet. Att den våldsamma extremvänster som av Säpo klassats som hot mot det demokratiska statsskicket (

Att den våldsamma extremvänster som av Säpo klassats som hot mot det demokratiska statsskicket (http://www.sakerhetspolisen.se/ovrigt/pressrum/aktuellt/aktuellt/2018-08-24-extremistmiljoerna-i-fokus.html ) tillåts hota oss med våld så pass att vi inte kan genomföra vårt kulturprojekt är en skandal i det svenska intoleranta kulturlivet.

Göteborgs stadsbibliotek har tidigare kritiserats av Justitieombudsmannen för att dess chef ställt in ett föredrag av professor Karl Olov Arnstberg 2014 då samma intoleranta vänster hotade med stök (https://www.svt.se/kultur/jo-kritik-mot-installd-forelasning-om-invandring ), något som upprepades 2015 då Jan Sjunnesson inte tilläts boka en föreläsningslokal (https://sjunne.com/2015/06/30/lat-mig-tala-i-goteborg/ ).

Möjligen kan aktörer i den svenska kulturdebatten av den inställda bokmässan nu äntligen få tid att ägna en tanke åt vad verklig tanke-, tryck-, mötes- och yttrandefrihet innebär för såväl etablerade debattörer för oss regimkritiker.

Från höger har Elsa Westerstand på SvDs kulturredaktion nyanserat samtalet om vårt initiativ (https://www.svd.se/vad-ar-sa-gladjande-med-att-nya-tider-portas och https://www.svd.se/vem-ar-det-som-ar-aningslos-lisa-bjurwald 24 och 25/9) och från vänster, Stina Oscarsson (https://www.svd.se/den-bildade-rads-inte-sin-meningsmotstandare SvD 26/9). Det bådar gott.

Vi går vidare med arbetet att organisera event som den nu inställda bokmässan. Programmet finns att se på www.sverigebilden.net och vi är övertygade om att föredragshållare, debattörer och författare som dessa har en plats i Sverige.

Jan Sjunnesson, Nina Drakfors, Per Björklund och Sverigebilden*

*en person som inte kan framträda med sitt namn pga repressalier

076/9000 900 Jan Sjunnesson

Podd med Ronie Berggren om mässan

Folket röstade rätt

 

När besvikelsen lagt sig på valnatten över att SD inte kom över 20 %, och definitivt inte runt 25 % vilket jag hade hoppats, så lät jag tankarna gå i en mer försonlig riktning. Tänk om folket visste bättre än oss SDare om vad som var bäst och görligt för landet? Tänk om SDs knappa 18 % var precis vad som behövs för att få S och M att ta ansvar.

 

PEKFINGER I ÖGAT

Man bör alltså inte underkänna folkets förnuft och påstå att valet var fel, riggat, folket förledda av SVT eller något annat dumt. Bättre då att gilla läget och se att Jimmie Åkesson har med sitt partis ganska stora ökning satt ett pekfinger i ögonen på Stefan Löfven och Ulf Kristersson – Nu får ni se till att leverera och reda upp migrationseländet! Annars kommer vi tillbaka 2022 med över 30 %.

Detta pekfinger ska alltså få S och M att verkligen stifta de lagar som krävs, ge Migrationsverket nya direktiv så att den halva miljon migranter som Gunnar Sandelin beräknat ska komma till och med 2021 inte kommer.  Min förhoppning är alltså att S och M kommer tvingas ta beslut som SD givetvis godtar och alla andra förnuftiga partier (ej MP, C och V). Folket har aldrig stött en stor invandring, tvärtom.

Men att baxa in en stram asylpolitik, helst utan anhöriginvandring alls, kommer bli svårt eftersom alla partier utom SD hittills aldrig klarat av att formulera en sådan politik, än mindre genomföra den. Som Thomas Gür visat blir sådana reformer svåra men är icke desto mindre nödvändiga.

 

1990-TALETS FINANSKRIS

Man kan jämföra S och M år 2018 med hur dessa maktbärande partier tog sig an finanskrisen på 1990-talet.

Carl Bildt hade ett ekonomiskt reformprogram som han ville genomföra men inte kunde. Att ge Ny Demokrati makt i det läget var otänkbart. Istället tog först Ingvar Carlsson vid 1994 och sedan , med den kraft bara en äkta sossepamp har, Göran Persson. Han genomförde vad Assar Lindbeck hade föreslagit, men utan större proklamationer om systemskifte. Bara en socialdemokratisk regering tillåts skära i de offentliga utgifterna och stå upp mot LO.  Det gjorde GP med den äran.

Dessutom lät han Urban Bäckström, moderat chefsekonom och tillsatt som Riksbankschef av Carl Bildt, att sitta kvar i banken i ett decennium tills det mesta skitjobbet var gjort och 750 000 industrijobb försvunnit. Men den svenska kronan hade återfått sitt värde och moderaterna Bildt och Bäckström  kunde skåla i smyg med sossarna Lindbeck (jodå, han är en ursosse) och Persson, över ha räddat landet. Att dessa fyra män tog ansvar tillsammans är något enastående och en inspiration.

Carl Bildts linje innebar mycket skrik och lite verkstad, medan Göran Persson teg men lade om transfereringar under största möjliga tystnad (se Anders Lindbom 2011 och Annika Ström-Mellin 2010) .  Lite skrik, mycket verkstad.

LO surade rejält och övervägde att dra in partibidraget till sossarna, men besinnade sig. 2009 gick Metalls ordförande Stefan Löfven med på sänkta löner så denna pragmatism och realism har funnits och finns inom svensk arbetarrörelse, ljusår från Olof Palmes naivitet.

BÖRJA LEVERERA, S OCH M

SD är på ett sätt bra lottat med denna beskedliga ökning som ger partiet tillräckligt med kraft att pressa S och M att börja leverera, vilket Wall Street Journal  och statsvetaren  Jan Kallberg också noterat efter valet. Så jag är i gott sällskap om att tro att S och M även denna gång kan ta sitt ansvar, men de har bara knappt fyra år på sig och gränsen måste helst stängas innan jul.

En aspekt på SDs framgångar i ljuset av att S och M möjligen kan komma till sans är att ett SD på 25 % i år hade kanske splittrat landet och utsatt befolkningen för stora spänningar. Jag kan ha fel men SD har tyvärr fått den rollen som polariserande parti, starkt för eller emot.  Genom att växa långsammare kommer SD bli det stora breda konservativa parti man vill uppfattas som. Partiet kommer definitivt att växa mer 2022 och tills dess måste S och M ha lagt om framför allt migrationspolitiken. Rejält.

 

MED och AfS

Två tankar om MED och AfS. Att bygga upp nya partier tar tid och är kanske inte det rätta sättet att få till stånd förändringar i ett digitalt och rörligt medielandskap där medborgare deltar alltmer utanför partipolitiken och i sociala medier. Jag har två förslag till dessa nya uppstickare som tröskar landet runt med att skapa lokalföreningar och återskapa SDs framgångar som tog 22 år innan de nådde riksdagen.

Till MED: Lägg ned alla idéer om partibygge och skapa en ny vital borgerlig tankesmedja. Vassare än Timbro/DNV/Ratio/IFN/SNS och mer i linje med SDs politik som alla vet är en framgångssaga, men som inte bärs upp av en egen tankeproduktion. Samtiden blev ju inte riktigt vad man tänkte sig. Även om jag gillar webbtidningen så behövs en tankesmedja också som kan föra ut budskap till ledarskribenter och partier som gör jobbet med att ändra opinionen.

Till AfS: Lägg ned alla idéer om partibygge och skapa en ny vital nationell aktionsrörelse i stil med identitärerna på kontinenten, fast mer svenskt och utan överdrifter. Nyckeln är att ta fasta på de metoder vänstern använt alltsedan Gramscis dagar och ge dem ett annat, kulturkonservativt, innehåll.  Fast idag skulle en sådan hållning vara kulturradikal eftersom den står upp mot den kulturkonservativa vänstern.  Det finns ideologiska problem med AfS och identitärer precis som det fanns med den utomparlamentariska vänstern (särskilt i Väst-Tyskland med Benno Ohnesorges död och RAFs framväxt), men samtidigt har dåtidens situationister mycket gemensamt med dagens jippon i Wien.  Så länge man använder sig av ickevåld är aktioner för nationellt självbestämmande och utan hat mot minoriteter viktiga protester.

 

SLUTORD

Slutordet blir att jag tror det svenska folket om gott och att de närmaste åren blir förjäkliga, ja nästan outhärdliga. Men jag är beredd och vet att på sikt kan och måste landet räddas. Arbetarklassen har insett läget och snart kommer även medelklassen att inse sitt klassmedvetande.  Hela folket är snart höger, bara eliten är vänster.

 

 

År 2023, inte i #Finspång

framtidsmannen

Sommaren 2014 var jag redaktör på SDs webbtidning Samtiden och skrev klart en roman om Sverige åren 2013 till 2023, kallad Framtidsmannen. I den bytte jag ut Jimmie Åkesson 2017 mot en svensk-kurdiska som blir statsminister 2022 i en SD/M/S regering.

Hon som med all visshet blir det heter dock inte Lezin Barzani/Lena Barsson som i boken utan Paula Bieler. Men annars prickade jag in ganska rätt, en högutbildad kvinna med utländskt påbrå och skinn på näsan. Nåväl, jag kan ha fel, så till boken:

I det sista kapitlet för denna romanfigur Lena Barsson ordet. Hon blev änka till SDs ekonomisk-politiske talesman, Paul-Krister Matthiasson, kallad PK, som mördades år 2020. En forskartyp som påminner starkt om Joakim Ruist för övrigt. . .

”Rosenbad, 22- 25 augusti, 2023 Kära landsmän,

Ni får här några texter som jag själv valt ut för att hedra minnet av min make och partikollega Paul-Krister Matthiasson.

Sist återfinns det tal drottning Victoria höll vid den första ceremonin på Stockholms Slott när vi förstått att Paul-Krister Matthiasson gått hädan för att han nyttjat sin yttrandefrihet som svensk medborgare och ledamot av Sveriges Riksdag. Älskad av många, hatad av få. 

Först delar av en skuggbudget han skrev veckan innan han gick bort efter nyår 2020. Sedan utdrag ur de förhör i Konstitutionsutskottet med de statsråd som föregick denna regering och motiveringar till de Illis Quorum-medaljer som delades ut till hans hemliga medhjälpare som verkat under pseudonymerna Affe Karlsson och Julia Caesar, numera offentligt kända som X och Y.

Min kollega. Min bäste vän. Min kärlek /…/

‘Utdrag ur anmälan till Konstitutionsutskottet den 12 januari, 2023

Dnr    029-3485-2022/23

Till Konstitutionsutskottet, Sveriges Riksdag

Härmed ber vi Konstitutionsutskottet granska de statsråd som under 2014-2022 haft ansvar för den svenska migrations- och invandringspolitiken. För varje person finns ytterligare bilagor som tagits fram i den Departementsskrivelse som antogs vid regeringsskiftet 2022, den 25 september.

Här kommer endast huvudpunkterna i anmälan sammanfattas.

  1. Birgitta-Cecilia Malm-Ström, tidigare vice statsminister och EU-minister, har genom sitt handlande gentemot den Europeiska Unionen åsidosatt att säkra vårt gränsskydd. Hennes medverkan i beslutet att ordna så kallade säkra resvägar till Sverige, strider mot de intentioner vi lade fast redan vid inträdet i EU Där slås fast att gränsskyddet inte är förhandlingsbart med den Europeiska Unionen oavsett andra avtal, till exempel Schengen. Malm-Ström har därmed inte haft mandatet att föra Sveriges talan utan en grundlagsändring.
  2. Torbjörn Billstrand, migrationsminister 2006-2018 och biträdande utrikesminister 2018-2022, har gått emot de direktiv som finns för våra ambassader och Billströms verkställande av beslut att införa asylförfarande vid ambassader är inte grundat i den rättsordning som finns för utrikesförvaltningen. Han har inte lyssnat på personal och ambassadörer i tillräcklig utsträckning utan genomfört asylprövningarna trots den rättmätiga kritik som framförts.
  3. Henrik Haag, integrationsminister 2010-2018 och justitieminister 2018-2022 , har med sitt agerande inom sina områden integration och rättssäkerhet brustit i att följa upp de utrikesföddas brottslighet. Han har medvetet undanhållit fakta såväl för riksdagen som för de svenska medborgarna och inte respekterat den rättsordning som gäller för alla i landet oavsett ursprung.
  4. Mia Ferma, integrationsminister 2018- 2022, anmäls för sina försök att styra den forskning som bedrivs inom hennes område. Hon har inte respekterat forskarnas frihet och rätt att söka ny kunskaper, utan styrt deras resultat på ett sätt som strider mot grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheter.
  5. Birgit Ä. Olson, statsminister 2018-2022, har haft det samlade ansvaret för det demografiska folkutbyte som påtalats främst av Paul-Krister Matthiasson. Hennes förtal av hans resultat, förföljelse av hans forskningsgrupp och den okänsliga hanteringen av hans sorgliga bortgång 2020, är att betrakta som högförräderi, dock av lägre graden. Vi kommer därför begära en särskild session med Birgit Ä. Olson som inte bara kommer ske i Konstitutionsutskottet, utan även bli föremål för granskning av Justitiekanslern.

Lena Barsson, statsminister

Michael Dame, förste vice statsminister Magda Abraham, andra vice statsminister”.

 

Alla personer är lätta att känna igen och ska avkrävas ansvar. Dock inte i lyktstolpar i Östergötland. Ämnet är allvarligt och jag tänkte på det för fyra år sedan. Nu ser jag att fler gör det vilket är bra men gör som östeuropéerna gjorde efter 1989, sakligt och rättssäkert.

Köp boken och läs om vad jag förutspått.