Kategoriarkiv: Islam

Tommy Robinsons egen berättelse – Enemy of the state

I augusti 2016 skrev jag en recension i Avpixlat om en självbiografi av denne nu så berömde britt, Tommy Robinson.

Texten ingick i en serie i fyra delar  om nu levande och bortgångna dissidenter från fd Sovjetunionen och Östeuropa till dagens Tommy Robinson och Peder Fjordman Jensen (vars biografi Vitne til vanvid  om Breiviks terrordåd i Oslo 2011 också recenserades i samma text som Robinsons, se Julia Caesars anmälan )

Jag återpublicerar här vad jag då skrev om Tommy Robinson, en kille jag såg på håll 2012 på Norra Bantorget i Stockholm, framför 50 personer och med minst 500 vrålande motdemostranter. Edde Mohamed Omar kallar honom helt rätt för en arbetarhjälte i Samtiden:

”Historien om hur denna arbetargrabb från Luton norr om London blev en påläst counter-jihadist är intressant, men vi ska här mest koncentrera oss på vad han fängslats för och polisens behandling av honom.

Hans bok Enemy of the State (bok och e-bok) är partisk vilket han medger och min presentation bygger på hans upplevelser. Säkert finns fler sidor av denna lille men vige slagskämpe (se hans inhopp in i en islamistdemonstration), men man får en bild av honom själv som inte är särskilt vacker. “I am such an arsehole” är en vanlig beskrivning i boken.

Pseudonymen “Tommy Robinson” (döpt Stephen Lennon, född 1982) var en av grundarna av English Defence League (EDL), en gatuproteströrelse som opponerade sig mot islamiseringen av i första hand sin stad, Luton (först som United People of Luton, UPL).

När soldater från Royal Anglian Regiment återvände till Luton 2009 från Irak och Afghanistan möttes de av arga muslimer som hotade dem och beskyllde dem för att vara mördare, korsfarare och otrogna värda att dö. Tommy Robinson och hans fotbollshuliganer valde då att protestera mot dessa lokala muslimer som öppet föraktade demokrati, Storbritannien och engelsmän.

Robinson var flygmekaniker vid Lutons flygplats och skriver att han såg den 11/9 2001 hur vissa muslimer hyllade al-Qaida och attacken mot New York. Men det var inte förrän mer gängbråk, grooming av unga engelskor som drogades av muslimer och tvingades prostituera sig i och runt Luton eller konvertera till islam, och kvarter där sharia-lagar infördes, som han och andra reagerade organiserat 2009. Bara att bära nejlikor på veterandagar blev en protest mot islamister (se BBC 2010) med tiden.

Med EDL blev Tommy Robinson inte bara en slagskämpe utan företrädare för något mycket större och mer politiskt kontroversiellt. De kunde snabbt samla ibland upp till 10 000 personer i marscher runt England, Wales och Skottland mot moskébyggen, för att hedra soldater, men faktiskt också bekämpa högerextremism, nynazism och rasism som partiet BNP och vitmaktgrupper. Tommy Robinsons kontakter var inte bara med vita britter utan även med svarta och araber, icke-muslimer och muslimer, särskilt indiska sikher.

Han blev själv förvånad över hur snabbt folk ville protestera mot vad de ansåg vara en ovälkommen islamisering av vanliga engelska städer, skolor, shoppingcenter, gator och torg (julen döptes om till “vinterfest” för att inte kränka muslimer). Särskilt efter två jihadisters mord på soldaten Lee Rigby våren 2013 tog protesterna fart ordentligt. Fotboll och politik hörde plötsligt ihop som försvar av egna lokala gemenskaper som i Luton och andra orter.

Boken har många dråpliga inslag som när han kliver upp i ett moskébygge med en högtalare som spelar upp minareters böneutrop så att alla kan föreställa sig vad som komma skall. Redan där märkte Robinson att polisen gjorde skillnad på dem och muslimerna: en polis fick en tegelsten i ansiktet av en arg muslim men inget hände. Däremot så fängslades EDL:s medlemmar för sitt tilltag med högtalaren.

En annan gång spelade han ett spratt med en journalist som hade filmat honom och som Robinson trodde sig kunna lita på. Journalisten valde dock att framställa honom som en rasist och högerextremist vid en halvoffentlig filmvisning av dokumentären. I publiken satt då Tommy Robinson i en burka eftersom han inte hade tillåtelse ens att se provvisningen av filmen om honom. Men han reste sig upp, slet av burkan och anklagade journalisten för att ljuga!

Tommy Robinson råkade i klammeri med rättvisan redan innan EDL tog fart 2009. Han slog till en person som angrep honom när Robinson grälade med sin flickvän en sen natt 2004. Personen som attackerade honom visade sig vara en polis, något som Robinson inte upptäckt, men enligt polisen skulle han ha visat sin polisbricka innan han attackerade Robinson. Robinson nekade till att ha sett den och åkte in på ett år. Det skulle inte bli första gången, men till Robinsons vilda humör, drogvanor, fylla och huliganism, tillkommer hans fientlighet mot radikal islam. Tillsammans blev det en explosiv blandning, vilket han erkänner på varje sida i sin bok som är fylld med slang och upptåg.

Massakern i ryska Beslan 2004 blev ytterligare en anledning för Robinson att konfrontera de muslimer i Luton som stödde våldet mot icke-muslimer. Men han var aldrig ideologiskt intresserad av islam då. Det kom när han satt längre tid i fängelse och fick tid att läsa Koranen. Då förhörde han sina muslimska medfångar om vad Muhammed predikade, särskilt om hans samlag med en nioårig hustru och avrättningar av otrogna, något som få uppskattade utan besvarade med nävarna. Mer bråk.

Men det var det värt skriver han:

TR1

Hans grannes hus brändes ned, hans kusins bil brann upp, han fick själv utegångsförbud i muslimska Tower Hamlets och stoppades ideligen av polisen vid fotbollsmatcher, pubar, sitt eget bröllop, födelsedagskalas med sina barn etc. Polisen tog in honom och släppte honom på villkor att vid minsta återfall så åkte han in igen. Vilket han gjorde gång på gång, nästan alltid utan anledning enligt honom själv. Men ibland hade han åklagarna på sin sida när poliserna gripit honom utan bevis vilket var uppenbart för alla.

Han försökte resa in i USA för att möta supporters som counter-jihadisterna Pamela Geller och Robert Spencermen stoppades vid inresekontrollen. Brittisk civilpolis hade varskott dem och han fick vända tillbaka. Då klantade han till det ordentligt enligt honom själv, genom att byta namn, fixa nytt pass och försöka igen. Han till och med lånade ett extra pass av en vän men stoppades igen. Han lyckades dock fly därifrån och tog sig in i USA för att senare stoppas igen med ett falskt pass vid utresekontrollen. För detta fick han 10 månaders fängelse, vilket var långt mer än vad som var brukligt.

En stor del av trakasserierna mot Tommy Robinson handlade om ett bostadslån på 20 000 pund (drygt 220 00 kr) till hans svåger som i sin tur överdrev sina inkomster i ansökan. Därmed var Robinson också medskyldig och fick 18 månader, ett mycket långt straff för detta ringa brott. Polisen gick igenom hans bokföring på hans byggbolag, hans mors och andra familjemedlemmars ekonomi men de fann ingenting.

Han sattes i isolering 2014 för detta lilla ekobrott, men fick även möta argsinta muslimska fångar ute på avdelningen som var ute efter hans liv eftersom det fanns ett pris på hans huvud. Fångvakterna såg åt ett annat håll när hans framtänder slogs ut och de sparkade ned honom medvetslös.

Fängelseledningen, polisen och domarna var alla ute efter att sätta dit honom skriver han:

TR2

EDL var dock utan ledning medan Tommy Robinson satt inne vilket skedde regelbundet och enligt honom själv för småsaker. Högerextremister och rasister infiltrerade vad som från början var lokala fotbollshuliganer som var kritiska till radikal islam och myndigheter som inte gjorde något åt grooming och droghandel i de muslimska grupperna, tvärtom var de rädda för att bli beskyllda för rasism. Hösten 2013 lämnade Robinson EDL och anslöt sig till den moderata muslimska stiftelsen Quillam för att hjälpa dem att bekämpa radikal islam.

Ett år senare fick han tala inför den brittiska eliten vid Oxford Union, men med restriktioner från polisen om vad han inte kunde diskutera. Han talade även vid fler universitet och blev under en kort tid eftertraktad.

Tommy Robinson hann också med att träffa inrikesminister Theresa May, numera Storbritanniens premiärminister, men det var ett misslyckat möte. Han ville visa videoklipp där en engelsk flicka blir slagen av muslimer, vilket hon vägrade se på och anklagade honom efteråt för att ha överfallit henne.

Idag är Tommy Robinson borta från Quillam och leder istället Pegida UK.

Boken om honom är läsvärd med många skratt men även mycket elände, tillsammans med beska insikter om brutal islam och fega medier. Den är hans historia och kan säkert ifrågasättas, men han har nått en plats i offentligheten där han till och med försvaras av sådana som den respekterade debattören och författaren Douglas Murray (se svenska Dispatch International 2013). En dissident som helst slåss med nävarna vilket gör honom ovanlig och möjligen opålitlig som företrädare för organiserad opinionsbildning. Men han har ett stort hjärta för  sin familj och sina vänner, sin stad och sitt land.

A working class hero.”

Hela texten här

 

Annonser

Artiklar om svensk antisemitism

När jag var redaktör på SD:ägda Samtiden 2014-2015 skrev jag ett par artiklar om svensk antisemitism, intervjuade svenska judar och tog in andras bidrag.

Den fina och den fula antisemitismen – Del 1

Den fina och den fula antisemitismen- Del 2  (om enkäten 2005 vid Forum för Levande Historia om unga muslimers antisemitism, se Rebecca W Uvell)

Antisemitiskt hatbrott i Gamla Stan

Judiskt stöd för Björn Söder

Hur mycket antisemitism finns det i Svenska Kyrkan? (av Nima Gholam Ali Pour)

Malmös kommunala antisemitism (av Nima Gholam Ali Pour)

Ta unga invandrares antisemitism på allvar (Nima Gholam Ali Pour)

Aftonbladet- antisemitismens högborg (av Olof Hedengren)

Halalslakt, skattemedel och terrorism

Halalkost är religiöst välsignad och särskilt slaktat kött för rättroende muslimer som innebär vissa problem för dem och befolkningen i de länder där inte islam och sharia råder.

Om vi först går till själva slaktproceduren så kan slakten bara utföras av en muslim. När slaktmomentet är igång måste slaktaren vända djuret mot Mecka, säga att slakten sker i Guds namn och skära av halspulsådern under struphuvudet. Detta sker i Sverige under bedövning även om det enligt vissa lärda muslimer är fel att djuret är bedövat. Enligt Jordbruksverket utförs halalslakt enligt svenska djurskyddsregler, dvs. att djuret är bedövat men så sker inte allt utomlands.

SD vill utöka kontrollen av det halalkött som importeras så att vi kan välja att inte köpa halalslaktat kött till exempel från EU eftersom att bedövning ska ha skett inte är möjligt.

Den andra invändningen mot halalkött  handlar om de avgifter som måste betalas till inspektörer från muslimska
halalcertifieringsorganisationer eller religiösa grupper, i Sverige via Halalcertifiering AB  (som rekommenderas av Islamguiden som godtar kvinnomisshandel ) .

Avgifterna är inte offentliga men kan handla om en till två procent av omsättningen och ska ske årligen annars dras rätten in från halalinspektionen. Vad som är oklart och eventuellt kriminellt med halalcertifieringsavgifterna är hur stor andel av dem som går till terrorgrupper via de halalcertifieringsorganisationer som finns i
Mellanöstern, inte minst i Saudi-Arabien.

Enligt australiska One Nation kostar halalslakten i Frankrike runt 7 miljarder dollar med deras 5 miljoner muslimer , dvs.
omkring 9000 kr per muslimer och år. Förutsatt att ungefär samma förhållande råder mellan vår halvmiljon muslimer och kostnaden
för deras kött blir omsättningen runt 4,5 miljarder kr per år.

Om certifieringsavgifterna är 1, 5 % skickar vi runt 70 miljoner till Mellanöstern utan någon som helst kontroll över vilka
mellanhänder som skickar de vidare till terrorgrupper, ofta kallade bistånd eller utbildning. Expressen avslöjade 2016 hur sådana pengatransaktioner kan gå till från Södermoskén till jihadistgruppen Al-Nusrafronten som står nära Al-Qaida.

Ett annat sätt att räkna ut hur mycket vi lägger ned på halalkött är att gå via siffror för elevmaten i våra 4800 grundskolor, 1200 gymnasier och 10 000 förskolor. De lägger ned sex
miljarder på skolmat men andelen kött är inte redovisad. En variant är att se hur många skolor som finns i våra 196 utanförskapsområden och de 55 no-go zonerna.

Alla är givetvis inte muslimer men kanske mellan en fjärdedel och hälften. Jag har inte satt mig in i hur vi ska kunna ta reda på mer exakt hur mycket vi lägger ned på halalkött så ni bloggläsare får
gärna försöka räkna ni med. Om så bara 5 % av halalavgifterna går till terror är det drygt tre miljoner, varav mycket från skattemedel via skolmåltider i områden med många muslimer, vilket för oss vidare till nästa invändning.

Den tredje invändningen mot halalkött i svensk offentligt finansierad verksamhet som skolor och institutioner är att halalkött ofta erbjuds till alla elever eller patienter, oavsett om de är
troende muslimer eller  sekulära. Föräldrar bör enligt mig istället få välja om deras barn ska äta denna religiösa specialkost.

Jag har i ett utkast till motion för kommunfullmäktige på denna
blogg lånat från SD Örebro visat hur en sådan framställan kan se ut. Vilket politiskt parti som helst kan vilja att ens väljare ska kunna ta ställning till om ens barn ska tvingas äta halalkött. Enligt Skolinspektionen strider det dock inte att endast servera halalslaktat kött i skolbespisningen  , vilket görs i många stadsdelar och orter med muslimer oavsett om de är i majoritet eller inte.

Bloggen Varg i Veum  noterar att ”halalmat i länder där det är främmande handlar inte bara om bisarra tolkningar av
koranen, utan om stora pengar som du som konsument i slutändan betalar för att vissa muslimer ska bli nöjda och inte ’kränkta’”.

Icke-muslimer utsätts för en slags utpressning som innebär att om inte bara halalkött serveras i skolan är det uttryck för rasism och diskriminering.

Nima Gholam Ali Pour instämmer i ett inlägg i Samtiden:

”Att det finns människor som inte vill se religiösa inslag i sin vardag är också en del av religionsfriheten. Det är en del av religionsfriheten att slippa religion. Det kallas negativ
religionsfrihet. Men detta har halalvännerna glömt. Svenssons rätt att slippa halalkött och Svenssons religionsfrihet offras så andra grupper kan få mer religionsfrihet.”

Slutligen är frågan om alla muslimer måste äta halalkött. De som inte bryr sig är inget problem, men om man är rättrogen finns faktiskt andra vägar. Enligt muslimsk sed kan man av nödvändighet, darura, behöva äta icke halalslaktat kött, till exempel om det inte finns
något annat. Man kan äta fisk eller vegetarisk mat, ja till och med fläskkött om man är tvungen.

Begreppet darura  betyder helt enkelt att det som är förbjudet är tillåtet om praktiska omständigheter råder som innebär att man inte kan lyda Koranen och sunna – traditionen. För maten innebär det att den rättrogne sägerBismillah, I Allahs namn, och därmed är maten välsignad och ätbar.

Naturligtvis vill några hårdföra muslimer insistera att det inte är så enkelt, men eftersom islam inte har någon fast rättsordning så kan även denna gälla till exempel i svenska skolmatsalar i
förorterna. Mohammeds yngsta hustru Aisha och den lärde domaren Al-Mawardi under Bagdads storhetstid på 900-talet är två som försvarat darura begreppet.

Att inte vilja ta striden mot skolmyndigheter som man gjort i Svedala, Trelleborg, Tierp, Sigtuna, Lund, Landskrona m fl. kommuner innebär att skattemedel fortsätter att rinna ut ur
landet till tveksamma syften i arabvärlden. Dessutom innebär det att det svenska skolväsendet lyder under sharialagar. Enligt islam så ska deras religiösa lagar även gälla för icke-muslimer.

Skolinspektionen förstår inte detta men det är ingen anledning att acceptera sharia. Kontakta dina barns skola eller någon politiker du litar på och berätta om vad du anser om att alla ska tvingas äta halalslaktat kött. Stoppa islamiseringen av Sverige.

Detta inlägg på Avpixlat 2016)

Replik till UD-chefen som attackerade mig

Den chef vid Utrikesdepartementet, Peter Weiderud, som attackerade mig vid en intervju i Visby förra veckan, förklarade sig i Journalisten idag 12 juli, 2017.

I svaret medger han att intervjun avbröts därför att jag ansågs  vara ”aktör på Avpixlat”, där vid hans arrangemang i syfte att  ”snärja” den intervjuade, ”gillra en fälla”, ”ställa till det för muslimer i Sverige”, att jag intervjuade  ”under falska förespeglingar” och att mitt uppsåt var förkastligt på alla sätt och vis.

Här är ett citat med frågor från Journalistens reporter Johannes Nesser:

”Det avgörande för dig var att du fick information om att det här var personer från Avpixlat? Det var då du tyckte att det var läge att bryta?
– Ja, det är klart att det var. Annars hade jag inte reagerat så där och velat försäkra mig om att det gick sjyst till. Det var uppenbart att det var en fälla som de försökte gillra. Det är så man måste göra som myndighetsperson. Vi har en svår utveckling i samhället med polarisering, auktoritära tendenser och nedbrytning av de institutioner som vi med viss varsamhet har byggt upp.

Det kommer nog att tvinga oss som myndighetschefer och myndighetspersoner att agera. Det jag gjorde var att gå dit för att säkra upp att shejken inte blev lurad. Jag agerade som god värd i relation till vår gäst. Jag var aldrig ute efter att stoppa intervjun utan att göra situationen klar för vår inbjudna gäst och för att värna öppenhetens spelregler.

Vad tänker du kring att han har polisanmält dig?
– Det får han väl göra, jag kan inte se att jag skulle ha agerat på ett annat sätt. Vi har den här typen av polarisering nu i samhället som vi måste hantera. Vi gjorde ett seminarium där vi försökte lyfta fram en känslig fråga, att det finns en mytbildning om islam, som bygger på rädsla och skapar polarisering i det svenska samhället. De här personerna ville använda tillfället för att stödja sin agenda. Det är klart att jag hade kunnat låta bli, och vara naiv. Det valde jag att inte göra. Det här är en del av problemen vi står inför. Vi måste föra den här diskussionen rakt upp och ned.”

 

Weiderud har ingen rätt att fråga mig eller någon annan journalist vem som är vår uppdragsgivare. I mitt fall var Avpixlat inte alls aktuellt eftersom jag slutat där, vilket Weiderud inte har med att göra  i vilket fall som helst. Jag var ackrediterad som frilans av Almedalens Presscenter och sände live från min egen Facebooksida.

Vidare kan inte Weiderud avbryta intervjuer för att han ogillar intervjuaren eller dess förmodade uppdragsgivare. Han agerade klumpigt som UD-chef genom att avbryta ett fritt åsiktsutbyte mellan mig, intervjuaren Bertil Malmberg och den intervjuade personen, en hög muslimsk ledare från Libanon.

Weidrud menade att jag står för ”polarisering och vill ”skapa rädsla”, att jag hade en ”agenda” i en ”känslig fråga” och valde därför att agera som hand gjorde. Han var till och med tvungen som ”myndighetschef och myndighetsperson att agera”.

Nej, han var inte alls tvungen men kände sig pressad och reagerade som ett skrämt djur, råkade i affekt och betedde sig inte som man förväntar sig av en chef vid Utrikesdepartementet. Istället påminde hans maktfullkomlighet om hur repressiva regimers företrädare agerar när de känner sig utmanade.

Fritt meningsutbyte och fri åsiktsbildning måste tillåtas oavsett vilka som inhämtar information och utbyter åsikter. Jag tror att Weiderud inte hade agerat mot mig och Bertil Malmberg som han gjorde om vi varit etablerade journalister istället för medborgarjournalister.

Däri ligger hela dilemmat och hela diskussionen som nu kom att handla om Weideruds tafflighet istället för en lärd muslimsk ledares syn på myten om islams hot som var rubriken för den lika taffliga paneldiskussionen. Men det var kanske meningen med hans agerande, det vill säga att avbryta och tillintetgöra all offentlig debatt  om islam genom stigmatisering och handgripligheter.

Klart är att Peter Weiderud inte skäms utan står för sitt odemokratiska och olämpliga handling att avbryta en pågående intervju för att han anser intervjuarna, jag och Bertil Malmberg, vara farliga, klandervärda och bidra till polarisering.

För mig är det Peter Weiderud som är farlig, klandervärd och har nu bidragit till än mer polarisering just genom att han så öppet försvarar sitt felaktiga beteende. Det är bara att läsa hans svar så inser man att han inte kan agera som han gjorde för att han ogillar mig.

I avvaktan på eventuellt åtal kan Weiderud läsa på om brott mot medborgerlig frihet:

Brott mot medborgerlig frihet är att genom andra brott försöka förhindra demokratiska fri- och rättigheter.

Det beskrivs i brottsbalken(BrB) 18:5 som:

5 § Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.[1]

Brott mot medborgerlig frihet är även ett brott i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Det innebär att det även är ett tryckfrihetsbrott och ett yttrandefrihetsbrott.