Bibliotekscensur och mötesfriheten

dn

DNs ledarskribent Lisa Magnusson uppmärksammar idag  att svenska bibliotekarier hindrar inköpsförslag av Tino Sanandajis bok Massutmaning (DN 24/2, 2017). Ivar Arpi gjorde detsamma  tidigare (SvD 20/2, 2017).

Det är bra att dessa märkliga inköpsrutiner uppmärksammas. Men det finns mycket mer som pågår vid svenska bibliotek som hindrar mötes- och yttrandefriheten.

Här finns fler händelser sedan 2014:
1) Professor KO Arnstberg hindrades tala på Göteborgs stadsbibliotek
2) Jan Sjunnesson hindrades att tala på Göteborgs stadsbibliotek

https://sjunne.com/2015/06/30/lat-mig-tala-i-goteborg/

3) Jan Sjunnessons tal på Uppsala stadsbibliotek ifrågasattes av UNT
4) Bok bortplockad i Ljungby bibliotek
5) Låntagare förvägrad fjärrlån vid Karlskoga bibliotek
6) Översikter av hot mot tryck- och yttrandefriheten, särskilt för journalister och fotografer
7) Föredrag avbokade av föreningar inom  Stockholms stads kulturförvaltning. Möte utomhus istället.

 

Multiculturalism and immigration in Sweden

511n8wuf2hl-_sx331_bo1204203200_

A chapter from my book The Swedish Story (2013)

”Sweden received many immigrants after 1945 that wanted to leave their war torn countries and were in demand from booming manufacturing industries.

They became a part of working life and Swedish society. With no racial streaks from bounds to former colonies or imported slaves, Sweden seemed like a hospitable country with a homogenous but quite bland population. Boredom, cold winters and small language were manageable obstacles.

Since the mid 1970s when borders were closed for migrant workers, Sweden has received mainly refugees from countries in internal conflicts, dictatorships or victims of catastrophes. Some refugees were more motivated by social and economic reasons to enter Sweden, than political, but questions were few, especially during the Balkan crisis 1992-1995, Somalia 1991- , Iraq and Afghanistan wars 2003 and many other regions in disorder or chaos (Middle East, north and central Africa and Latin America).

Lack of strict regulations from government and social authorities to push immigrants to provide for their own livelihood has led to harsh living conditions in certain suburbs around the major cities, lower employment rates, parallel cultures to the Swedish and a division in society between the native Swedes and the newly arrived. With seven years on average for a male immigrant to provide for his or her own living, restlessness stir from both immigrants not feeling accepted and Swedes paying for their livelihood.

Outspoken racism is rare but exists in small white supremacist groups, usually disgruntled young males in rural areas. The Sweden democrats party are often portrayed as racist but are more of a traditionally nationalist nostalgic party similar to True Finns with 20 % in Finland, Fremskrittspartiet with 23 % in Norway and Dansk Folkeparti 12 % in Denmark.

In the 2010 election, the Sweden democrats entered parliament for the first time as the 6th largest party (of 8) with 5.7 %. in 2014 the party got almost 13 %. The lack of a representation of nationalist parties before 2010 is due to the well organised socialist working class structures absorbing all opposition. The anxiety of media and establishment to acknowledge any problems with immigration backfired in 2010, when the Sweden democrats could portray themselves as martyrs of Swedish political correctness and gain votes, especially from traditional workers living in areas with many immigrants, where few journalists would enter voluntarily, not to speak of living there.

Liberal party Folkpartiet gained many votes in 2002 by arguing that a language test should be a requirement for citizenship. Sweden is unique (along with a few Western nations) in having no demands at all, besides living for four years and being reasonably non-criminal. But ruling Folkpartiet ministers have not dared to bring its own 2002 idea to parliament due to its unpopularity in the left leaning media and self-proclaimed anti-racist leagues.

The party gave anti-Islamist Somali-Dutch activist Ayaan Hirsi Ali its Demokratipris in 2005, but has since turned away from any views that could endanger the anxious party priggish stand on immigration. Islamophobia is the word used when racism is not applicable to any proposal that can be interpreted as sign of racism.

A view of native Swedes as intrinsically racist has become an accepted point of view, when two other disrespectful racist views are probably more prevalent. Primary view, one ethnic immigrant group negative to another immigrant group and second, immigrants turning negative towards Swedes (as the gang rapists did and their backers). Few Swedes dare to speak openly outside small groups they trust about this, but some books exist outside mainstream media[1].

Immigrants are often more outspoken, also about their fellow faulty countrymen and can discuss what goes on around them without fearing harassment, censorship or censoring themselves. Swedes are starting to understand what a laughing stock they have become among immigrants but usually keep quiet.

Journalists who have a job to write about these kinds of events and issues, such as illegal immigration, welfare frauds, plans for terrorism or criminal immigrants, do not do their work well. Stories and actual documents from illegal or dubious immigration cases at the Migration Board are available in print on the 466 pages collected by writer and migration activist Merit Wager and online everywhere except in print, television or radio. Each story would be possible to cover respectfully with regard to ethical guidelines by Union of Swedish Journalists.

Readers would get useful information, politicians would discuss policies and an open debate would follow. Or a media hunt. Journalist Jan Guillou tried already in 1980s to present Romani gypsies living in Sweden as true as he could do, which is quite well since he disclosed the Swedish intelligence service IB in 1973 and served one year in prison for doing it. Even his sober presentation was interpreted as implicitly racist[2].

Given the Swedish tradition of being silent, doing what is right and being kind and nice to people in dire circumstances, it is no hard guess that many Swedish authorities were and still are taken for a  ride by clever immigrants of all kinds. Or not so clever as the Chilean travel agency in Valpariso which sold the same four stories named A or B or C or D along with a single ticket to Stockholm in the 1980s. The so called political refugees from the Chilean dictatorship were regular criminals, acquitted from prisons by general Pinochet just like President Fidel Castro had done with the reality behind the film character Tony Montana of Scarface and his compañeros about the same time.

Same shady mechanisms would work in transition to Sweden involving fake passports and ages, smugglers, making up stories and identities along the way. Many refugees that has come the last 30 years are hard-working and honest people who had to leave their countries with more or less decent reasons according to international conventions in Geneva or to amendments due to humanitarian, subsidiary protection or otherwise in need of protection.  But migration policies are not an exact science. Norway and Finland who have signed exactly the same conventions and protocols allow much less immigrants into their countries.

Contrary to official statistics, a fourth of accepted refugees have by UN, EU or domestic legal agreements right to stay, the rest do not.  96 % of all asylum seekers do not carry passports so the frustration of civil servants at the Migration Board and among police officers is boiling[3]. Receiving 100 000 people a year in a country of 9 million, Sweden is given high ratings and praise from UNHCR and EU. 20 % of residents in Sweden have now foreign background.

The costs of immigration are around $7- 14 billion due to higher unemployment, retraining many without education and higher expenses. The argument that sparsely populated and aging Sweden needs more people does not hold as the immigrants get old too and work less than as much as the Swedes do. Only a huge rise (15 %) of more employed immigrants would make Sweden break even in costs and benefits, which is less likely to happen and though utopian official policy, seldom discussed sensibly even by economists[4].

Why Sweden must receive twice as many immigrants than Norway and Denmark is usually answered that Sweden has to be more open. But if the majority of the refugees do not have legal right to stay or a workplace waiting, why must Sweden accept them? With a view of Sweden as an exceptionally decent country, a world champion in morals, it follows logically from the preceding chapters that Sweden must do what no one else does because it is the best alternative.

Calculations of resources spent on housing, livelihood, education, administration and security in receiving immigrants give that resources spent in neighboring countries (Kenya, Pakistan, Turkey etc.) are many more times effective. But even these conclusions are brushed away as implicit racism as much else. With few frank and open discussions, strange discussions start online and racism grows.

Real racism, not the kind directed to minister of culture Lena Adelsohn-Liljeroth, who accidentally cut a cake consisting of a black naked woman with the black artist Makode Linde laying under the serving table screaming in spring 2012, causing world attention and critique. The Museum of Modern Art in Stockholm had invited her and led her to the table with no intention to make an implicitly racist scene nor did she know what was happening when someone gave her a cake knife. Yet the Afro- Swedish Association blamed her as racist since she was cutting up a black woman and between the legs.

The issue blew all over the world and the mad connection of the cake with female genital mutilation was forgotten. Artist Makode Linde was not forgotten and his sensation gave a boost to his art sales. Minister Adelsohn- Liljeroth apologized. If this welfare art trick is racist, there are no words left for the real thing.

The tradition of exceptional Swedish openness in spite of even Swedish evidence to the contrary has a recent history. During the Balkan crisis summer of 1992, more than 30 000 people entered from Kosovo, the Albanian part of the failing Yugoslavian state. A few percent of them had legal status but the majority was out of work due to conflicts in other parts of Yugoslavia and in Switzerland.

The minister in charge, liberal Birgit Friggebo, did not act but told the Migration Board, who were putting up tents when renting expensive hotels was not enough, to do the necessary. Diplomatic and UNHCR reports confirmed that the leaving Kosovo Albanians were better cared for where they were and faced unemployment rather than political repression, but to no avail.  The socialists who had closed borders to some extent while in charge in 1989 brought integration minister Friggebo, prime minister Carl Bildt and head Christina Rogestam of Migration Board to the Constitutional Court at Swedish parliament. Bildt was ruled as “not able to fail critique”[5].

This was the last time the socialists criticized their center-right opponents for being too open with immigration policies. Following decades, socialists would compete with left wing party, green party and liberals in being most open to immigration. The minority cabinet of Fredrik Reinfeldt does not have majority in parliament after the 2010 election and has been forced to seek support from the green environmentalist party. In exchange for support, the Greens have gained acceptance for receiving around 15 000 Somalis without legal documents, no restrictions of proofs of identity and support for free hospital treatment to immigrants residing in Sweden illegally, that is people residing there after their cases have been rejected in asylum or other courts and with a verdict to leave the country immediately.

Further, fears of terrorist attacks have grown since Sweden became a target for Islamist terror. It was not always so. Osama Bin Ladin actually mentioned Sweden in November 2004 around the George W. Bush re-election campaign. Bin Ladin explained in a grainy video why Al-Qaeda “attacks USA and not Sweden for example”.

Another leading Al-Qaeda ideologue, Al- Abu Mus’ab al-Suri, supported also the Scandinavian countries due to their lax security and generous welfare systems[6]. Since then much has happened which has lead Al-Qaeda to put Sweden as No. 1 enemy in their glossy terror magazine Inspire, summer issue 2010.[7] The enemy Sweden sent forces to Afghanistan under NATO and UN supervision and the artist Lars Wilks had portrayed the prophet Muhammed as a dog. These actions resulted in two aborted terror attacks, one in Sweden and one in Denmark but done by Swedes or residents of North African and Middle Eastern origins.

On  the 10th December 2010, Taimour Abdulwahab al-Abdaly accidentally blew himself up instead of his target, Christmas shoppers by a pedestrian street in central Stockholm. He sent messages to media and police before the fatal incident, mentioning Swedish troops in Afghanistan and the artist Wilks and called “all Mujahedin in Europe and Sweden” to follow his fight.

19 days later on December 29, 2010, five men of Middle Eastern and North African origins were caught in Copenhagen by Danish and Swedish secret police before they could execute their plan. They had prepared to kill journalists and others at the Danish daily Jyllands-Posten that five years before had published cartoons of the prophet Muhammed, which had ignited more than 100 deaths and violent stormings of Danish embassies in Muslim countries.

Four of the terrorists reside in Sweden and three are Swedish citizens. An attack was also aborted in Bosnia in 2005 where Misrad Bektasevic, a jihadist Swede of Balkan descent, almost succeeded to blow up a bomb in central Sarajevo in collaboration with the real Al-Qaeda network. Artist Lars Wilks has had several attempts on his life, been attacked twice at universities (Karlstad, Uppsala) and at his residence including arson.  Then in July 2011, white supremacist counter-jihadist Anders Behring Breivik killed 8 government employees in central Oslo, Norway and 69 youngsters at Utøya Island from the socialist Workers’ Youth League. The three aborted jihadist attacks would not even combined have ended in so many casualties.

Keeping these attacks in mind and many other incidents where immigrants were victims or perpetrators, falsely using Swedish welfare and fooling migration authorities but also being under attacks from Sweden democrats, has led to no possibility of a normal debate about immigration in Swedish parliament, municipal councils and certainly not in the press. There have been small streaks of racism before World War II, but since 1945 Sweden has made many efforts to keep all such concepts out of discussion about foreigners.

The opposite view that Swedish racism has been severely overestimated is rather true. Tendencies in mainstream media and policy discussions accuse normal native Swedes of racism and find racist structures in government, labour market, culture, health and schools. Insisting on respect for cultural traditions from other mostly Muslim countries, such as separate times for men and women at public baths, divided classrooms according to gender or carrying of female dresses of niquab and burqua while in school or work, divide Swedes and immigrants into unfortunate groups blaming each other for racism in a cacophony seldom heard in public debate before.

The very idea of being Swedish versus of immigrant origins, has turned many discussions sour, as some vocal defenders of multiculturalism want to have it both ways –  respect for identity of people born abroad or with foreign parents and respect for their Swedishness. Even the word immigrant is not used much as it may exclude or harass people who have been born in Sweden but look foreign.

There are fuzzy lines if one goes beyond the mere fact of Swedish citizenship as what counts as Swedish, but people calling themselves Swedish and some others immigrants are not inherently racist. Reference to Swedish culture, Sweden as nation and Swedes are ridiculed, mostly by priggish Swedish journalists and grounds for victimization, hurt feelings and claims of rewards. A state television reporter was surprised in 2009 when musicians played the national anthem and asked whether the song might not be viewed politically right- wing and nationalist.

The Swedish flag has been center of similar bans as schools have asked pupils not to wear t-shirts or wave the yellow and blue flag as it could be interpreted as racist. The only ones who wave the flag and celebrate the national holiday with pride are immigrants who are happy to be in a free and decent country.

Unlike in 1930s when nationalism went right in Europe under Mussolini and Hitler, but left in Sweden, the socialists have abandoned any affirmation of nationalism as at worst racist, or at best parochial. Per Albin Hansson was able to transform feelings of patriotism using the neologism folkhemmet cleverly and turning Swedish social democracy into an exception[8]. Contemporary left leaning leader shun all such references  in favour of EU and globalism, thus losing all patriotism to the nationalist party Sweden democrats.

The situation of identifying criminal immigrants can be labeled racist. Lund University had problems of theft in 2010 and a security officer sent out a mail to staff at computer labs to look out for people with Indian or Asian features. Soon the mail was reported to the university bureau of discrimination and media and had to be rephrased so no one could identify any thieves.

Stockholm police office published a report on heroin peddling and found out that many Gambians were involved. Whether this was true or not was not analyzed, but the mentioning of this particular immigrant group was and the report was labeled racist. The last extreme story comes from the commercial television network TV3. In their talk show on wanted criminals, a clip from a surveillance camera was shown of man with non- Swedish features robbing a store, but with his face mostly blurred with a white square. A police asked viewers if they could identify this man and the studio host repeated the message, “If you recognize this man, please call this number”.

Faces of Swedish criminals are shown though. Stories like these make people frustrated and distrustful of media and establishment. Doctors protest against proposals from Migration Board on medical examinations of young people who claim to be minors under 18 years and entering easily. The doctors believe such measurements of skeleton and teeth examination are racist. Et ad infinitum.

Most immigrants find these discussions futile while some other vocal immigrants (Group D below) defend normal and universal values among Swedes and other civilizations. They defend Swedes against attacks from other immigrants (Group C below) with their agenda of multiculturalism, often aligned with radical leftism and feminism[9].

Intersectionality is the latest PoMo/PC buzzword but may have gone stale already. These self-proclaimed anti-racist attackers who are researchers, activists and media people are mostly funded by the Swedish government and act as spokespeople for all immigrants, telling them that Swedes do not like them, want them to leave and keep all jobs to native Swedes.

In that way, they claim Swedes to be racist and themselves to be on the anti-racist side, but the opposite is sometimes true.  Sociology professor Masoud Kamali of Iranian descent and his subordinates pushed out other researchers from the 2004 parliamentary commission on integration because they were native Swedes and thus by default could not do research on structural racism in Sweden, a fact that was taken for granted by Kamali but not by other social scientists[10]. Socialist minister of integration Mona Sahlin obeyed his call for absolute powers over the commission, enrolled almost only of immigrant scholars and dismissed the Swedish professors.

Sadly the idea of Sweden as a racist country prevails within the left, socialist, green and in multicultural advocacy groups with the result that some easily fooled immigrants give up hopes of being integrated and start hating Swedes. A change in labour policy that may give work to jobless immigrants is attacked for being inherently racist. No jobs are better than low wages the multiculturalists argue.

The left wants to have even stricter rules for employers who now have to make diversity plans each year for ethnic and gender equality. Still the labour market is overregulated and Swedish employers behave very well in hiring people of non-Swedish origins[11].

But being dragged to court because you asked a prospective employee to shake your hand and fined $10 000 for doing so do not make employers happier to hire strangers. This happened to an employer who had a female manager that was rejected by a Muslim trainee who preferred to hold his had close to his heart as Muslims do in Muslims countries[12]. She was fined for asking.

Most immigrants do not care about such nonsense and they are luckily in majority. A simple and imprecise but useful way to understand the field of discourses on migration and integration is to divide all immigrants residing in Sweden into four groups:

A – overwhelming majority of honest, working or work searching immigrants

B – disloyal minority, violent, trouble makers, fraudulent behaviour, criminal[13]

C–  self chosen spokesmen for all immigrants, multicultural and self- proclaimed “anti-racist”

D – immigrants that insist on universal rights and duties for all, yet proud of their foreign origins

 

A do not care much for C, who are defending B against A and D. Neither does A care much for D, But they are very concerned over B, their mostly younger family members who attack Swedes or other immigrants, throw stones at policemen and behave badly in school.

Some of B also are on welfare while working illegally somewhere, but that is a tricky area as there are some in A who are proud workers too, even if illegally. The possibility of someone from D starting a discussion about how badly B behaves may lead C to appeal to Godwin’s law and replace Hitler with Breivik and then the discussion and sanity ends. Godwin’s law states that anyone that can relate any political discussion to Adolf Hitler by using the trick of guilt by association has won. It is a joke abroad and online but reality in Sweden.

Months after the horrible Norwegian tragedy, any sensible discussion about problems around immigration lead C to attack D and all Swedes for implying support for Breivik and thus the meek Swedish journalists were silenced.

As a result of silenced discussions on problems with immigration in the left leaning media, Swedes have highest distrust of media reporting on immigration in EU. 60 % of all polled Swedes do not think they get reliable information from media compared to the average 40 % in EU[14].

Group D exists and does not form a homogenous group of journalists and intellectuals, but they are usually in favour of universal human rights and respect for individuals, against silly forms of multiculturalism and soft headed arguments[15].

When Swedes back down and do not take a fight, they defend Sweden, civic humanism and same rights and duties for all. Sometimes they are called racists, home niggers (husnegrer), Oreo cookies (brown outsides, white insides) Uncle Toms and islamophobes by C. Group A and B exist but not in media.

The vast majority of vocal immigrants either working in media or as activists/ politicians belong to C and are too many to mention.  They have vast support in state television and radio, in academia and in the cultural pages of all newspapers including them with liberal- conservative editorial pages.

Swedish radical academics and journalists use group C as an alibi for their identity politics and hip radicalism, much like Palme and his generation used fighters in the anti-colonial struggles in Asia, Latin America and Africa, to make them feel the heat and strife of hardships for a while. On an American scale, the Swedish group C stand for old identity political multicultural world of Jesse Jackson, while group D is more with Barack Obama, who told black teenagers to study hard and their parents to shape up.

The cultural left and nationalists have more in common than they know. The cultural left is repressing every dissent by using the most Swedish of traits in public discourse, conformism. The nationalists want Sweden to live up to its cultural heritage which include conformism.

By insisting that everyone should share the ideals of multiculturalism (and a certain kind of feminism, share their income with others through high taxes, wear helmets when biking etc.) and keep quiet about problems related to large immigration, the left is being utmost Swedish. The more conservative Sweden democrats have found a secret ally in the public debate as they openly declare nostalgia for the 1930s Swedish socialist folkhem conformism and consensus seeking ideology. Besides conformism, the Sweden democrats defend economic protectionism which parts of the illiberal left does too. What distinguishes them is immigration.

Immigration to Sweden is hailed by the UN but that praise is for the legislation, not for the reality which is another game. It takes as mentioned on average seven years for male immigrants to land a job. Sweden receives more immigrants than similar countries.

Laws for entering and staying are very lax, but firm to adhere to international conventions when immigrants have committed a crime, their application for residence permit has been rejected or they have unclear national status. Sweden keeps sentenced criminals who have done their time in prison because no country wants them back, especially people coming from Africa and Middle East.

Still Swedes have high acceptance for new cultures and want to keep borders as open as possible, polls show. But acceptance is not enough. The combination of large immigration and lax legislation is problematic and will not be solved until all facts are on the table and open for discussion. Every sixth inhabitant in Sweden has foreign roots, some of them negative to more influx of immigrants, some accepting. Socialists have usually strong support in the immigrant population, but that has started to change

 

Jan Sjunnesson

Video of me with film team  being assulted in Rinkeby 2016 with comments

 

Notes:

[1]Karaveli 1997, Arnstberg 1998, Björkman et al 2006, Arnstberg 2008, Eriksson and Rennerfeldt 2009, Caesar 2010a and 2010b and Wager 2011. The last book contain reports from civil servants at the Migration Board who want illegalities, irregularities and mistakes to be known but dare not blow the whistle, thus all of them are anonymous. A pattern repeated since Huntford 1971 interviewed high placed government officials anonymously.

[2] Guillou 2010. Being an independent minded and hardworking journalist and former Maoist, now still left of the left party, he does not care much for feminism or silly mulitculturalism but defends working class values, harassed immigrants and personal integrity. Together with other independent socialist writers Leif GW Persson and Jan Myrdal, he has much influence in contemporary debates. Mostly for the better. Persson always, Myrdal rarely.

[3] Sandelin 2011.

[4] Tullberg 2011.

[5] Sveriges Riksdag. Konstitutionsutskottets Granskningsbetänkande, 1992/93. KU: 30. Del 1, p.104. See also Björkman et al 2006, p.66-73.

[6] In Sandelin 2012, p.39

[7] Sandelin 2012. p.15.

[8] Berman 2006.

[9] A potent mixture where the attackers’ respect for religious and cultural patriarchy lead to tolerance for misogyny, as in debates over honorary killings where the mentioning of the concept of honour being related to feudal traditions in East Africa and Middle East immediately lead to accusations of racism.

It took at least three lives of young people (Fadime Sandahl, Pela Atroshi  and Abbas Rezai) and ten years until these traditional views could be discussed somewhat sensibly by Swedish politicians, researchers and journalists. Sweden has around two known honorary killings per year. Discussions on the merits of receiving immigrants that kill their own family members are heated and calling participants racist for discussing horrific traditions among immigrants rise the temperature to boiling point. Same mechanisms apply to debates on female genital mutilation, halal meat in schools, sharia law, Swedish identity, forced marriages and ethnic strife. Given the Swedish insistence on being kind and nice to all, especially downtrodden strangers, many native Swedes feel uncomfortable when facts are presented and conclusions drawn that imply stricter rules also for immigrants. See Rothstein 2006b for lack of constitutionally based social cohesion in multicultural Sweden and Johansson Heinö 2011 for overview of Swedish immigration debate.

[10] Borg 2006.

[11] Zaremba 2006, Rezania 2007, von Bahr 2011 and von Bahr 2012. In her latest report, von Bahr shows that Swedish employers are less likely to prefer hiring their own citizens than employers in Denmark, Norway, Canada and Germany.

[12] Diskrimineringsombudsmannan 2010.

[13] According to BRÅ 2005, the national Crime Prevention Agency, immigrants are twice as often sentenced. The 2005 report is for 1997-2001 and the agency has not done same report after the large immigrations from Iraq, Afghanistan and Somalia since.

[14] European Commission 2011.

[15] Nima and Tino Sanandaji, Harry Schein, Tomas Gür,  Nima Dervish, Nyamko Sabuni, Maciej Zaremba, Dilsa Demirbag-Sten, Merit Wager, Mauricio Rojas, Hanif Bali, Alice Teodorescu, Boris Benulic, Sakine Madon, Arhe Hamednaca and Sara Mohammed among others, and globally,  for example Salman Rushdie  and Kenan Malik.  This group D and the anonymous group A will be part of making Sweden normal and actually save the nation along with more sane, hardworking and aspiring immigrants.

Andel muslimer i Sverige

pew_antal_muslimer

 

Denna text på Avpixlat

Hur många muslimer som bor i Sverige och flyttar hit de närmaste åren är viktigt att beräkna, liksom deras födelsetal och de svenskar som dör bort.  Innan jul skrev Claes Lönegård i SvD (18/12, 2016) att svenskarna överskattar andelen muslimer i Sverige.  Tillfrågade svenskar av undersökningsföretaget PEW uppgav att 17 % är muslimer, trots att de egentligen är 4, 6 % menade SvDs journalist Clas Lönegård segervisst.

Men den flitige bloggaren Project Morpeus  upptäckte felet och skrev i fredags (vilket Snaphanen noterade. Se även Invandring och mörkläggning   utifrån Affes statistikblogg).

”Det SvD inte redovisar är att siffran 4, 6% är från 2010, det vill säga att den är drygt sex år gammal, långt innan asylkrisen 2015SvD uppgav artikeln i december 2016 att 4, 6% var muslimer i Sverige. I verkligheten ligger siffran alltså mellan 7, 1% – 8, 2% beroende på vilka man inkluderar i kalkylen. Det är en felberäkning på 2, 5 – 3, 4 procentenheter”.

 

En ekonom och affärsman, Pekka Rousu har hört av sig till mig och gjort egna beräkningar som redovisas nedan. Jag som reporter har inte dragit fram siffrorna och jag välkomnar andra ekonomer att kontrollera dem, liksom ”Affe Karlsson”, Jan Tullberg och Gunnar Sandelin.

Min källa Pekka Rousu börjar med liksom Morpeus att avfärda SvDs beräkningar, men han hittade fel även i den gode Project Morpeus blogg:

Felen är dessa grupper inte inkluderats:

  • födda barn
  • döda äldre
  • sk ”arbetskraftsinvandring”
  • anhöriga övriga

 

Därför är SvD:s siffra på 7 % redan den för låg enligt min källa. Hur hög är den egentligen då undrar ni?

Vi går först bakåt till år 2010 och utgår från PEWs statistik som då var korrekt.

 

TIO MILJONER 2017

Om vi börjar 2010 och antar att PEW Research hade rätt om antalet muslimer i Sverige. Vi var i Sverige då 9 miljoner och här fanns en halv miljon muslimer. Alltså en av 20 var muslim och 8, 5 miljoner var icke-muslimer. Dvs ca 5 % muslimer.

Kollar vi sedan på befolkningsökningen fram till 2017 så har vi blivit 10 miljoner. Det föddes 840 000 barn och det dog 630 000 under dessa 7 år. Det förklarar 210 000 personer av miljonen vi ökade med nyligen. Varifrån kommer de övriga 790 000 människorna?

Svaret är förstås invandring, vilket medges till och med officiellt och som något positivt. Det är enkelt att se i en tabell hur många som invandrat till Sverige varje år och från vilka länder.  Mycket riktigt var det ca 800 000 som kom under dessa 7 år och grovt räknat var 80 % av dessa muslimer, dvs 640 000 personer

Om vi antar att de muslimer vi hade 2010 ännu lever (500 000) och så lägger vi vill 640 000 muslimer så blir det 1, 14 miljoner. Det blir 11 %.  Redan där hamnar PEW och SvD fel.

Barnen som föddes var också delvis muslimer vilket är en felkälla som inte tas med fullt ut, så 11 % är lågt räknat. Inklusive total invandring dess, även om det är ett felaktigt antagande med 80 % muslimer, så är det dagens Sverige snarare 9 – 13 % som är muslimer än knappt 5 % som SvD skrev innan jul.

 

År 2000 var andelen muslimer 1 %, dvs 1 av 100

År 2010 var det 5 %, dvs 1 av 20

År 2017 var det 11 %, dvs 1 av 9

År 2020 blir det 17 %, dvs 1 av 6, utifrån känd information

År 2025 blir det 25 %, dvs 1 av 4, beroende på vald politik

 

Den muslimska befolkningen idag och invandrande muslimsk befolkning är ung och barnafödande. Av 9 miljoner icke-muslimer idag är det minst 5 miljoner för gamla för att få barn, men inte bland muslimska familjer.

Muslimska kvinnors nativitet är högre än etniska svenskor. Försiktigt räknat så föder en muslimsk kvinna 2, 5 jämfört med svenskornas 1, 5 barn (en siffra som kan sjunka vid social oro).

Muslimska kvinnor föder barn tidigt i livet (18 – 30 år) och svenskor sent (30 – 34 år). På ett sekel föds fyra generationer muslimer och tre generationer svenskar.

Hur stor invandring blir i framtiden från muslimska länder är omöjligt att veta, men gissningsvis önskar befintliga muslimer få hit fler muslimer till Sverige och absolut inte kristna invandrare.

 

DETALJERADE BERÄKNINGAR

Här finns mer belägg för siffrorna där nativitet och mortalitet tas. Kort sammanfattning:

äldre icke-muslimska etniska svenskar dör undan och ersätts av yngre muslimer med högt barnafödande.

 

Asylinvandring 2010 – 2017

Enligt Migrationsverket fick 215 000 fick uppehållstillstånd mellan dessa år. Räkna med att 80 % är muslimer.

172 000 muslimer

 

Anhöriginvandring 2010 – 2017

69 000 (32 % av asylsökare samma period) och 80 % muslimer.

55 000 muslimer

 

Barn födda till föräldrar med PUT 2010 – 2017

Migrationsverket uppger bara 35 000 föräldrar och om 80 % är muslimer och om alla deras barn antas ha samma religion som sina föräldrar blir det

28 000 muslimer

 

Anhöriga övriga 2010 – 2017

Detta är sk kärleksinvandring. Den var under dessa år 134 000 personer, så det är ett betydande antal men inkluderar även att muslimer i Sverige tar in muslimska makar utifrån. Går man igenom nationaliteter bland dessa återfinns inte bara från typiska muslimska länder utan från Thailand och Ryssland. En uppskattning att 50 % av dem är muslimer, alltså

67 000 muslimer

 

Arbetstagare och anhöriga till dessa 2010 – 2017

Dessa var 101 000 arbetare och 61 000 anhöriga. Det har alltid funnits ett antal experter och udda omständigheter som gjort att vissa flyttat till Sverige. Men de tal vi haft efter att Alliansen tog makten 2006 är exceptionella. En muslimsk invandrare som äger en pizzeria kan anställa två personer från hans hemland genom att ansöka om arbetskraftsinvandring. I princip är alla arbetskraftsinvandrare lågkvalificerad arbetskraft. I snitt är det 15 000 arbetare per år. Det finns några tusen riktiga arbetskraftsinvandrare som är i Sverige i några år för att det är nödvändigt och sedan åker hem, men för det stora flertalet så gäller inte detta. 67 % av dessa söker asyl i Sverige inom några år så vad det handlar om är förtäckt asylinvandring. Det finns massor av arbetsgivare som säljer sådana intyg så människor får komma till Sverige. De söker de asyl och stannar i Sverige. 67 % av 162 000 är 109 000. Andelen muslimer är ju 80 % av desssa så det blir

87 000 muslimer

 

Inne i asylprocessen 2017

Dessa finns inte som invandrare i Sverige utan de är på väg in i systemet. De är 122 000.

Beviljandegraden för asyl har tidigare varit ca 35 – 45 %, men sedan Sverige skärpte  gränskontrollen hösten 2015, så har procenten nu gått upp mot 75 % och bland muslimer upp mot 85%. Vi antar att 90 % av dem är muslimer och att 85 % får stanna så det blir

93 000 muslimer

 

Andel som stannar illegalt när de fått avslag eller hoppar av asylprocessen kan vara minst 100 000 inklusive de som stannat sedan år 2000. Om 75 % av dem är muslimer

75 000 muslimer

 

Födda barn i Sverige 2010 – 2017

Antalet födda barn är inte svårt att få fram, men andel muslimska barn är värre. Det föddes  120 000 barn per år dessa sju år och det blir 840 000 barn. Sedan tidigare vet vi att barn födda av invandrade föräldrar med PUT var 28 000. Muslimer är ca 10 % av befolkningen men de är i barnafödande ålder.

Gällande svenskar så är sex av de nio miljonerna inte i barnafödande ålder då de flesta är för gamla. Muslimska kvinnor föder barn 18 – 34 år och föder minst 2,2 barn per kvinna. Det innebär att det blir fyra generationer muslimer per sekel. Svenska kvinnor föder mellan 28 – 39 år ca 1,5 barn. Det innebär tre generationer per sekel. Så per sekel blir det väldigt många fler muslimer än svenskar.

I barnafödande åldrar så är andelen muslimer 20 %. Det innebär med mitt nativitetsantagande att muslimer föder 27% av barnen. Alltså kan det bli 227 000 muslimer till (andelen muslimska barn kan vara både högre och lägre, alla barn följer inte föräldrareligionen och vad som dessutom trasslar till beräkningar är att det finns blandäktenskap etc.)

227 000

 

SUMMERING

 

Antal muslimer i Sverige 2017:

 

Inflyttade sedan 2010         515 000

Asylinvandring                   172 000

Anhöriga asylinvandring    55 000

Födda PUT-barn                 28 000

Kärleksinvandring              67 000

Arbetskraftsinvandring      87 000

Bifall inom asylprocessen  93 000

Födda muslimska barn       227 000

Illegala i landet                   75 000

 

Totalt blir det 1 255 000 muslimer.

 

Enligt folkräkningen är vi 10 miljoner så det blir 12,5 % muslimer. Alltså 8,8 miljoner icke-muslimer och 1, 25 miljoner muslimer.

 

FRAMTIDEN 2017 – 2020

Antal döda är i huvudsak etniska svenskar över 75 år och blir ca 270 000 fram till 2020.

270 000 färre svenskar

 

Anhöriga till människor som redan kommit till hit måste läggas till fram till år 2020. Migrationsverket har sagt en siffra på ca 350 000 just nu. Den beräkningen beror på politiska beslut den kommande tiden och hur man tillämpar lagen och hur praxis är i verkligheten. Av dessa 350 000 är minst 80 % muslimer så ytterligare

280 000 muslimer.

 

Asylsökare

Myndigheterna talar om allt från 50 000 – 100 000 per år. Under 2016 sökte 35 000 asyl. Antar att det blir 35 000 per år fram till 2020 och att de är till 80 % muslimer och att 80 % får stanna. Det blir

67 000 muslimer

 

Anhöriga till de nya asylsökarna

Vi säger 25% anhöriga så det blir

17 000 muslimer

 

Kärleksinvandring

Den kan antas ligga kvar på samma nivå (runt 18 000/år) och att de är 50 % muslimer. Det blir

27 000 muslimer

 

Sk arbetskraftsinvandring med anhöriga

Antar samma nivå som tidigare 7 år bakåt. 23 000/år och att 2/3 söker asyl och att 80% är muslimer. Det blir

37 000 muslimer.

 

Födda barn

Antal att det fortsätter på 120 000/år och att det är 27 % muslimska barn.

97 000 muslimer

 

Befolkning år 2020

Antal muslimer från 2017, 1 255 000 personer redan här

 

Anhöriginvandring till befintliga invandrare 280 000

Asylsökare 67 000

Anhöriga nya asylsökare 17 000

Kärleksinvandring 27 000

Arbetskraftsinvandring och anhöriga 37 000

Födda muslimska barn 97 000

Totalt antal muslimer 1 800 000

 

Antal icke-muslimer

Sedan 2017, 8 800 000 personer

Döda 270 000 –

Födda barn 263 000 +

Anhöriginvandring till befintliga invandrare 70 000

Asylsökare 17 000

Anhöriga till nya asylsökare 4 000

Kärleksinvandring 27 000

Arbetskraftsinvandring 9 000

Summa icke-muslimer: 8 920 000

Totalt i Sverige 8 920 000 + 1 800 000 = 10 720 000 och 16,8 % muslimer

 

Andel muslimer i Sverige till 2050:

År 2000 1 %, dvs 1 av 100

År 2010 5 %, 1 av 20

År 2017 12 %, 1 av 8

År 2020 16 %, 1 av 6

År 2030 31 %, 1 av 3

År 2040 50 %, 1 av 2

År 2050 70 %, 2 av 3

 

ANDEL MUSLIMER I ÅLDERSINTERVALL

Det säger något om ett samhälle hur det ser ut och fungerar. Antaganden nedan för 2017 och 2020 för dessa åldersintervall bör göras, men har inte fullföljts av Pekka Rousu:

0- 6 år, förskola, fritids, barn

7 – 18 år, skola

18 – 30 år, ålder muslimska kvinnor föder och börjar rösta

31 – 39 år, ålder svenska kvinnor föder

40 – 63 år, slutet av arbetstiden

63 – 75 år, pensionärer som inte behöver så mycket sjukvård

75 – 95 år, åldringar som behöver mycket hjälp

 

Tiden efter 2020 går tillväxten muslimer snabbare. Muslimska kvinnor föder barn i yngre ålder. Muslimska kvinnor föder fler barn/kvinna. Den muslimska befolkningen i barnafödande ålder är mycket hög andel.

Om vi tänker oss tiden från 2020 till 2040. Vilka kommer då att dö? Jo, mestadels de som då är 70 – 95 år. Dessa är idag 67 – 92 år. I den åldern finns i princip 0 muslimer. Om vi säger att det är 90 000/år så kommer det att dö 1,8 miljoner svenskar som är icke-muslimer. I denna ålderskategori har vi i princip enbart etniska svenskar (och en och annan från Finland, Grekland och Turkiet).

Pensionärer år 2040 kommer att vara nästan enbart etniska svenskar födda innan 1980 och nästan inga muslimer. Hur kommer betalningsviljan i Sverige se ut då för pensionärer? Hur mycket pension vill framtidens muslimer ge gamla svenskar? Hur mycket sjukvård tycker de dessa gamla svenskar är värda? Eftersom det kommer att råda klara motsättningar i samhället mellan muslimer och icke-muslimer så är frågan relevant.

 

Eller är det möjligt att barn till muslimska föräldrar inte blir muslimer? Är det dessutom så att majoriteten av de muslimer som flyr hit vill inte återupprätta sina dysfunktionella muslimska samhällen? En del tyder på att detta gällt tidigare, dvs att sekulära muslimer och religiöst ointresserade barn varit de flesta av muslimerna i Sverige. Men sedan 1990 har muslimer ersatt arbetare som socialdemokratisk väljarbas (Kenan Maliks bok Från fatwa till jihad, DN 2009 ), högljudda muslimska grupper tagit plats i debatten (Ivar Arpi,  Timbro 2014 ) och förorter islamiserats (Nalin Pekgul, Fokus 2017).

De muslimska generationer som kom till Europa efter 1945 var sekulära, men deras barn och barnbarn, liksom de senaste decenniernas muslimska invandrare, är inte det. Dessutom är de väldig, väldigt många fler.

Jan Sjunnesson och Pekka Rousu

Mina texter och tal om islam sedan 2011

 

Googlingar Jan Sjunnesson, 9 feb, 2017

Flashbackare spekulerar
Flashbackare spekulerar

Jag googlade mitt namn och fick fram en del från mitt framträdande i SVT Opinion samt i en Flashbacktråd om skvaller om mig (FB anteckn):

http://www.dagensmedia.se/medier/marcus-birros-nya-uppdrag-bloggare-pa-svt-6821169#conversion-431683414

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/01/27/fredagskronikan/

https://www.flashback.org/p59774753#p59774753 nominerad till Årets Flashbackare 🙂

https://www.flashback.org/sp59500245

https://www.flashback.org/sp59748237

https://www.flashback.org/sp59747810

https://www.flashback.org/sp59741108

https://www.flashback.org/sp59733303

fl

 

”Segui il tuo corso, e lascia dir le genti”, Dante Alighieri

 

Intervjuad om sexarbetarorganisation

Så då har mitt sexradikla förflutna på 1990-talet och ett par år in på 2000  blivit intressant för historiker i och med denna mailförfrågan häromdagen:

”Hej Jan, 

Jag heter Jens Rydström och jag är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet. Just nu håller jag på med ett projekt om de nordiska sexarbetarföreningarnas historia och jag har samarbetat en hel del med Petra Östergren. Hon säger också att jag bör intervjua dig, eftersom du var väldigt aktiv för att stödja sexarbetarna i att ordna en egen intresseförening.  
Jag har intervjuat de kvinnor som drev Sexualpolitisk front på 1970-talet och jag har intervjuat andra som var aktiva senare. Jag har intervjuat danska sexarbetare från SIO och jag ska snart till Oslo för att möta dem som drog igång PION på 1990-talet Snart hoppas jag få tillfälle att intervjua Pye Jakobsen. Men du är en viktig aktör som jag också vill ska berätta om dina hågkomster från den tiden då du engagerade dig i detta. 
Jag vill som sagt ha ett nordiskt perspektiv och en av mina huvudfrågor är den skiftande politiska kontexten i varje land. Frågor jag vill ställa handlar om organisationsformer och om det motstånd och det stöd de fick från personer utanför den egna organisationen. Vilka allianser eftersträvade de och vilka allianser lyckades de forma?
Minnen från den tiden och hur du upplevde arbetet med frågan, bemötandet från sexarbetarna och från andra människor som hade åsikter i frågan. 
Om du vill ställa upp, och om du kan redan nu på torsdag den 19 januari vore det perfekt, eftersom jag är i Stockholm den dagen (för det är väl där du är baserad?). Annars kan vi komma överens om något annat tillfälle. 
Hälsningar
Jens

—————————————————————————-
JENS RYDSTRÖM, Professor
Department of Gender Studies
Lund University, Box 117, S-221 00 LUND”
Igår kom Jens Rydström för att intervjua mig i det nordiska forskningsprojektet Propol. Hans beskrivning på Lunds universitet webb:
Prospol – Comparing European prostitution policies: Understanding scales and cultures of governance, med över 40 deltagande forskare från 24 länder. Projektet kommer att utmynna i en rad böcker och artiklar om europeisk prostitutionspolitik. Mitt bidrag till projektet är en historisk studie: Nordic sex workers’ organisations: Origins and contemporary challenges.
Vi pratade i en timme och jag fick tillfälle att leta fram gamla tidningsklipp och dokument från slutet av 1990-talet.
Här är mitt inlägg i Frihetlig tidskrift 1997 som förseddes med en varningstext (Sverige är nog den enda land där anarkister varnas av anarkistiska redaktörer för att läsa fritt efter eget omdöme):
ft-hess
ft1
ft2
ft3
Jag var ordförande i Vänsterpartiet Uppsala 1998-2000 och tog dit Petra Östergren, Alexander Bard m fl sexradikaler för en offentlig diskussion på vårt bokkafé, ett fullsatt arrangemang 🙂
Även i Vänsterpress stred jag för sexarbetarnas rättigheter
v1
v2
Debatt 2002 på Kägelbanan, Mosebacke, med Mattias Gardell som från SAC-syndikalisternas sida kunde tänka sig att öppna upp en sektion för sexarbetare. Arr av Shame.
www.qx.se 2002
www.qx.se 2002

 

En ideell förening, Rosea – Riksorganisationen för Sex- och ErotikArbetare, bildades med mig som kassör. Talesperson var Pye Jakobsen. Vi lade ned något år senare eftersom vi knappt fick några sexarbetare aktiva.

16111308– – –

Länkar om min sexradikalism inklusive om sexualundervisning

https://www.qx.se/nyheter/2098/queer-festival-for-frihetliga-till-hoger-vanster/

http://www.flashback.se/artikel/1562/riksorganisationen-for-sex-och-erotikarbetare

http://www.flashback.se/artikel/1538/strippor-nekas-medlemskap-i-sac

http://pedagogiskamagasinet.se/queer-ar-straight/

http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Rapporter-studier/kartlaggning-samlevnad.pdf?epslanguage=sv

http://sourze.se/2003/08/20/sexdebatt-del-1__79427#.WH8q2vnhCM8

http://sourze.se/2003/07/29/prostitution-borde-vara-lagligt__79219#.WH8q-_nhCM8

http://sourze.se/2003/07/14/sexarbete-utan-forakt__79123#.WH8rHPnhCM8

http://sourze.se/2003/07/12/subjektivationen-foucaults-amne.-del-1__79118#.WH8rPfnhCM8

http://sourze.se/2003/07/28/moralstatens-rotter__79214#.WH8rXfnhCM8

https://sjunne.com/2015/07/21/pink-washing/

Idag 2017 fortsätter Rose Alliance med att driva opinionsbildning för och av sexarbetare.  Lycka till !

Rapporter från socialtjänst och polis i Stockholm

 

Socialkontor attackerat
Socialkontor attackerat, Barometern, juli 216

 

Två Facebookvänner rapporterar om läget i Stockholms socialförvaltning och polisväsende. Se min anteckning

En socialsekreterare som är min Facebookvän skriver anonymt:

”Under mina år inom socialtjänsten i Kista Stadsdelsförvaltning i Stockholms stad, stationerad ute i Husby, fick jag stor erfarenhet av rättsapparaten. Vi socialsekreterare var utsatta för ständiga hot och hade en direktkoppling till polisen i Västerort och två väktare nere i receptionen.
Jag jobbade där under åren 1997-2000. Vi fick en dag för att lära oss Personligt Självförsvar ute på Polishögskolan i Sörentorp där vi fick gå i närkamp med polisernas egna tränare. På förekommen anledning. Vi var samtliga något rosiga om kinderna när dagen var slut, om man säger så.
Hot mot oss socialsekreterare var vardag. Något som man hanterade på ett proffsigt och föredömligt sätt inom förvaltningen. Vi hade nolltolerans mot kränkningar, som att bli kallad hora och hot. Standard var att jag, mina barn och övrig familj hotades med döden och de värsta sexuella kränkningar.
Under mina tre år där blev jag stamkund på Stockholms Tingsrätt. Inte mindre än fem mål på tre år. I och för sig trevligt med alla snygga manliga jurister i kostym som jag fick som bisittare. Här måste jag säga att rättssamhället inte brister. Alla hot mot tjänsteman tas på största allvar.
De åtalade försökte försvara sig. ”Det var inte du som var hora, förstår du? Det var broschans svägerska som jag skulle dödat, ok?”
Rätten gick helt på min linje. Samtliga fällda var invandrade muslimska män. De var också alla dömda tidigare för hot mot tjänsteman, misshandel, rån. Men de gick fria på våra gator och dömdes även dessa gånger till enbart böter och skadestånd som man kan se sig om efter i rymden.
Efter Husby har jag varit på två rättegångar till, den senaste för tre år sedan. Då behagade den åtalade inte dyka upp. Men han befanns skyldig till hot hur som helst. Han hade avvikit från Frivården och inte skött sina kontakter där efter sin senaste dom om grov misshandel. Så man får väl kanske förstå att att han inte var så pigg på att infinna sig i Nacka Tingsrätt.
Det var lite tufft därute i Husby redan på den tiden, om man säger. Då parkerade jag min bil på ett parkeringsdäck en bit ifrån förvaltningen. Många var de gånger som min chef följde mig till bilen för att jag skulle vara trygg och inte bli attackerad. Skulle jag parkera min Saab 9.5 på samma däck idag så skulle bara ratten och backspeglarna återstå efter femton minuter.. “
—-
Bloggaren Ronie Berggren har talat med poliser i Stockholm:
“Eftersom Brottsförebyggande rådet nyss släppt en rapport om kvinnors rädsla för att gå ut tänkte jag här kort dela en berättelse.
Jag fick här om dagen ett samtal från en polis i en av Stockholms invandrartäta förorter (som jag här undviker att nämna vid namn). Han gillade min podcast och min inställning till saker och ting.
Han berättade om kvinnors situation. Hur salafister kan åka runt i bilar och säga till tjejer de ser att klä sig anständigare om dessa inte följer islamiska regler.
Polisen har sett sådant vid många tillfällen. Men eftersom polisen ägnar sig åt brott så är det ingenting de kan göra åt den saken. Det är helt lagligt för män att prata med kvinnor.
Svenska tjejer är mycket utsatta, för att bli nedslagna och utsatta för rån och grov brottslighet. På dagtid är det hyfsat okej, men inte på kvällstid. De vita, svenska tjejer som rör sig i förorten ifråga är tjejer med dåligt självförtroende, självskadebeteende etc. Och de råkar illa ut.
Däremot klarar sig strikt muslimska tjejer bra. De blir inte rörda utan behandlas med respekt, förklarade polisen för mig.
En stor majoritet av de riktigt grova våldsbrotten som begås i Stockholm begås heller inte av Jan, Sven eller Sture, utan av män med utländska namn – tydligt kopplade till islamiska kulturer, förklarade han för mig.
Polisen utsätts också ofta för stenkastning, och bakhåll ibland genom falsklarm där de blir inlurade i bakhåll. Till förorten åker man med två polisbilar även för vanliga enkla undersökningar. Två poliser gör undersökningen och två andra poliser vaktar den tomma polisbilen från att vandaliseras.
Han ansåg också att det talades alldeles för lite om hur situationen faktiskt ser ut i verkligheten, och att det är svårt, även inom poliskåren att lyfta upp dessa saker. Och jag förmodar att det var därför han tog kontakt med mig.
Han menade dock att svensk lagstiftning och polisens befogenheter inte är anpassade till de förhållanden som nu råder på många håll i Sverige. Saker förändras. Det går fort. Och vi är inte beredda.
Vi får se om det blir någon intervju för min podcast. Det är inte säkert, men eventuellt.
Men att media tillsammans med fega politiker har svikit en av våra viktigaste myndigheter – vår polismyndighet – är jag helt övertygad om.
Och att de i ännu högre utsträckning svikit Sveriges kvinnor råder inga som helst tvivel om.
Mina inlägg

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: