Four speeches on islam by Tania Groth – leader of Danish For Freedom


Below are four speeches in text and film held in Sweden by Tania Groth, the  spokesperson for the  islamcritical Danish group For Freedom /For Frihed.



The first speech is from November 2015 at a manifestation by Folkets Demonstration in central Stockholm. Video

Stockholm, Nov 2015. Photo: Roger Sahlström

”The EU has failed in their task of safeguarding our national economies and our safety, by failing to protect our outer borders. As Victor Orban, one of the few real leaders in the EU, said in his recent excellent speech – and I quote:

‘Immigrants are now not just pounding on our doors, but are breaking them down on top of us. This is the destruction of our countries, our lives and the lives of your children, your grandchildren. It is essentially genocide.’

I am asking you to remember what Sweden used to be. How beautiful and how safe and that it was a country to be proud of, a country hailed worldwide as an almost perfect society.

Now Muslims and even returning jihadi warriors are flooding your country, demanding money and preferential treatment, while they are raping the Swedish women. Roma people are literally shitting all over your parks and backyards and robbing you blind.

We stand here because we now see with open eyes that we cannot wait for our governments to fix the issue because they are not going to. We need to tell people that it is OK to be angry. But use that anger constructively and with precision. No more political correctness nonsense and no more polite talk.

You need to show that Sweden has had enough!  The time has come when you must either fight for your country or lose it forever!”



The second speech was in Tensta, a Muslim dominated suburb outside Stockholm, on Women’s Liberation Day March 8, 2016. Video.

Tensta north of Stockholm, March 2016. Photo: Roger Sahlström




”It is a great honour to again be standing here before you and especially on this day “international women’s day”.  I hope I don’t take up too much of your time because it is a subject about which I have much to say.

I stand here because strong Scandinavian women, the REAL feminists, have fought long and hard for equality, in a struggle that has been going on for almost 150 years in every sphere of our society.  I love my life here in Scandinavia – in Europe – as a women and I feel incredibly privileged and grateful for the twist of fate that allowed me to be born into a society where I can freely stand here before you and speak my mind.  But not everybody has the privilege to freely voice their opinion – even if they DO live in our Scandinavian countries!

So…we are here today to take off the veil.  There are, however, other and different veils that need taking off other than the physical veil.  What I would like to talk about today is taking off the mental and spiritual veil that keeps millions of women in perpetual slavery, misery and subjugation or in the case of western feminists creates in them a veil of ignorance as to the plight of their sisters, not just in the Western world but worldwide.

We are in the midst of a cultural battle and one which shows itself in many and various ways – in especially womens lives.

About 8 years I heard a man savagely beating his wife from 4 floors away.

Filled with anger, I yelled at him to stop by saying I SEE WHAT YOU ARE DOING!

He stuck his head out the window and replied in broken Danish “FUCK DIG, DIN DANSKE LUDER, JEG SKAL KOMME EFTER DIG” (FUCK YOU, YOU DANISH WHORE…I’M GOING TO COME AFTER YOU)

He then slammed the window shut and closed the curtains but the screaming stopped.

What struck me about it was that he felt no shame about what he was doing – he just showed anger.  How dare I challenge him!  He was reacting, as I now know, in quite a normal way for a man from a paternal culture where women are worth little.

I’m afraid however that many would not have reacted.  Out of “cultural respect”.  We aren’t really supposed to stick our nose in other people’s “business”.

I am here to say that we NEED to stick our noses in THAT type of business and we need to say NO, I will not accept it.  We must NOT close our eyes and ears nor windows and doors and think that we have no right to interfere because it is another culture that we have to respect!

A culture where it is legitimate to beat up on women deserves no respect.

And yet, that is exactly what we are expected to do.

We do not and MUST not in any way respect that type of primitive and violent behavior whether it be mental or physical.  It is HER right – whether she be from another culture or our own – to demand OUR respect for her life, liberty and well-being and to expect our help – AND our interference.  I am not sure how much my interference helped this particular woman but at least she KNEW that there was somebody who DID care about her well-being!  And that is worth something.

And here is the real heart of my speech.  I ask you, where ARE the collective howls of outrage from women?

Why DO we minimize and turn a blind eye to the examples of misogyny that we see ever more in our society?  And why aren’t more non-muslim feminists speaking up about violence against women – ALL women – not just in muslim-majority countries but right here at home?

Why do we ignore the terrible fate of some women who live right here in our own societies.  Not just muslim women but our own indigenous Scandinavian women who are, as we speak, being harassed, and groped and raped at an unprecedented rate by Islamic men who have no cultural respect for women.  It has become, horrifyingly, almost a normal thing to read in the newspaper…oh well just another woman raped, or stabbed, or beaten! More of the same – every damned day!

I am going to read to you a short story I read recently on a blog – by a young muslim woman who is questioning islam:

I am a 19 year old female who lives with two Palestinian Muslim parents. Since I was a little girl, I remember the taste of Islam in my mouth was a sour one. I would have nightmares about Hell and I felt a crippling fear towards God. I was told my nightmares were a warning to stay faithful and that my fear in God was only devotion.

When I was 14, I attended a wedding. The next morning I woke up very sick, and my mother was convinced that I’d received ”evil eyes” from the other guests. For the next year, I went through a severe depression and instead of getting proper help, I was bombarded with religious ”medicine”; I’d been to at least 4 sheikhs who promised to ”heal” me through the will of God. It was all very unsettling and scary for me as a kid and by my 17th birthday, I had become obsessed with researching Islam and the theory of religion as a whole.

For the first time, I felt relief to be wrong, that my parents were wrong. Last month, I openly discussed religion with my mother and father and younger sister, and they rejected almost everything I showed them, barely listening to me, even though I’d been decent enough to listen to them. Their passive aggressiveness turned into full-fledged wrath, and I was told to shut up and never bring this up again by my father while my mother cried and screamed about how her oldest daughter was a ”blasphemy” and she was embarrassed to be my mother and how I was going to send them both to Hell for my selfishness, yada yada.

Things still aren’t good, I am now dealing with them assuming I’ve become an apostate to ”whore” around, do drugs, and abandon them, because that’s what faithless people do – what Godless women do. A woman of Islam is obeying and quiet and compliant and I am none of these things. They have told countless times I am the worst type of woman. As a woman, however, I am more than ever feeling the effects of Islamic misogyny, and as their daughter, I feel forgotten, like the person I’ve always been has been thrown away and replaced with the image of an adulteress demon riddled with disease and perverseness.

I am still me, just not what they wanted. I feel like any confidence I’ve had in my decisions before is gone now, because I don’t want them to think I am doing something bad, even if I’m not. Even though I am so angry with them, their anger towards me affects me more. I feel like I turned my backs on them and that I put my mother, especially, through a lot. I don’t really know where to go now. How do I battle the emotions of guilt with the desire to pursue a life and identity of my own?

That was the story of a young muslim girl who WANTS to be a part of our society.

A huge number of women are imprisoned in this way under a misunderstood government sanctioned politically correct cloak of cultural “sensitivity”.   There is no way of out of this jail for these women unless we become aware and help give them the key to get out.

There are many women living under Islamic oppression who WANT to be a part of our society – who have seen it as an opportunity to gain a measure of freedom when they come here.

Imagine then their distress when they find that they have to live in Islamic enclaves and become even MORE Islamic!  To live even MORE restrictive lives than they did even in their homeland – because their families are afraid that they might become westernized!

And then imagine the ultimate distress…that not even Scandinavian women care about their situation!  They see and hear these selv-indulgent insane modern Scandinavian feminists who do nothing but wallow around in their self-righteousness.

I call them false feminists – pseudo-feminists – because they have made it abundantly clear that they don’t care about what happens to other women, they care about themselves and their own liberty – only.  Never mind that other people get trampled in the process, men, women…who cares.  So long as they can stand, pioius, self-righteous and holy and proclaim themselves a proud FEMINIST!

It is a label that I today would be embarrassed to wear.  I see them making victims of themselves.  I see them passively aggressively trying to claim that they are so hard done by – in order to get special status, protection and attention.  I am woman – hear me roar.  It is not about equality – it is about power – at the cost of others.

Like Frankenstein, todays feminism has become a parody of the real living thing.  A real “feminist” is somebody who is first and foremost a human being.  It is a person who can look beyond her own little miniscule pond and see the other fish as well.  They have forgotten what we are fighting for, not just as women, but as people.  A collective freedom.  They have become selfish and they swim about in their monstrous puddle of perceived persecution and insult.  They attack their own, even their sisters who just want to be home-makers and good parents, they attack men for…well, for just being MEN!  They waste their time on trivialities and stupidities – like insisting that there is no he or she and that boys must play with dolls.

Even as we stand here with the greatest threat to humanity and womanhood and womens welfare – EVER – the islamisation and the increasing violence in our societies – they still wallow in their own self-indulgent pond, swimming in egoistic circles around themselves.  And all the while there are women out there who truly WANT freedom, thirst for it, hunger for it – but who do not know how to break free. Do not have the resources, do not have the advice and help needed.

Many of these women have come to our country in the hope of a free life, a life of liberty. Do we hear about feministic solidarity and the fight for them?

I hear nothing but thundering embarrassing silence.

I say to you feminists of Scandinavia.  You have forgotten what solidarity between people and between women means.  You are letting your sisters down while you navel gaze and holler up about your own rights and privileges.  You are demanding concessions and squabbling about small insignificant issues while women are being raped, dying and their lives destroyed.

I am here to ask you to look into yourself and to look beyond yourself.  I am here to ask you to listen to and learn from women who are WORTH looking up to, listening to and learning from.  Women with REAL messages.  We are talking about the REAL feminists who are trying to help other women out of their prisons – Ayaan Hirsi Ali, Mona Walter, Wafa Sultan, Sister Hatune, Hege Storhauge, Elmas Berke and thankfully so many more – and their voices need to be heard.

They don’t call themselves feminists – they call themselves THEMSELVES and they are too busy dealing with reality.  They don’t mess about and boo hoo hoo with small personal issues in order to work their own narrative about how terribly cruel and how unequal it is for them.

The pseudo-feminists need a real god solid kick in the rear and we all need to wake up from our slumber and make some real changes and to focus on the REAL challenges.

We have to, for example, work toward making our laws reflect a TRUE equality for ALL regardless of gender AND culture. And not just equality for the western woman – but for those of other cultures who share their lives in our countries.

We have to be unafraid to talk about cultural differences and the unique challenges the muslim women live with – misogyny and violence in their culture and in their homes – which is so very much different from the small challenges that we western women face.

We also have to let them KNOW that we DO care about them and want to help them assimilate and gain their freedom.  We have to be prepared to open our hearts and our doors to those women already here who WANT to be a part of our society.  If we do not let them know that we are there for them they will not know where to go and what to do – other than the woman’s crisis centers.  And we will have helped put them there.

We have to establish safe places where they can come and get REAL help in making a new life for themselves or to just get away from abusive families and husbands.  We have to be not afraid to use the law against those who would keep them from realizing their lives as free women.  This is a hard bit because we have to be unafraid to tell their families that they WILL be prosecuted, harshly, if they try to prevent these women from getting a new life.  They have to know that they will be protected.  Because they are worthy of our protection.

We have to challenge their culture.  And we have to dare challenge the screwed up political correct elite who through their “goodness” are keeping the status quo.  We have to challenge our fear of interfering in another culture.

But alas we do not!  We accept that they are repressed because that is their culture and our politically correct environment has ensured that their culture must be respected at ALL costs!

Are we really OK with other women living in our society, right here at home, that are treated like second class citizens and who do not have the same rights as us?

They deserve no less freedom and equality than any Western born woman.

We need to try to help those muslim women who WANT a different life and help them achieve that freedom.  The freedom they as human beings deserve and have a right to enjoy.  We have to become aware of their situation and to stand together and to protect them and help them take off their own veils – even as we take off our mental ones.

And, if WE take the veil of ignorance off and un-blind ourselves – not only will they have a chance.

WE – will have a chance as well!”



The third is from the first demonstration by the Swedish group For Freedom/ För Frihet in Stockholm, April 2016.


Old Town /Gamla Stan, Stockholm, April 2016 with Jan Sjunnesson
Old Town /Gamla Stan, Stockholm, April 2016 with Jan Sjunnesson

”Today is a very special day. I am the leader of For Frihed Denmark and I have the great privilege of standing here with you at the first For Frihed Sweden demonstration. We stand here united because we are worried about what is happening in Europe today.

We stand also with the people of Europe, people who have had enough of the insanity, united now against the forces of fascism and, in particular, the fascist ideology of Islam.  On the 25th of January I stood, together with Pegida UK, before an ocean of patriotic Germans in Dresden and signed the following declaration,The Prague Declaration, on behalf of For Frihed, Pegida Denmark. It is my hope that For Frihed Sweden also will join in the coalition.Link

The declaration reads as follows:

Conscious of the fact that the thousand-year history of Western Civilization could soon come to an end through the Islamic conquest of Europe, and conscious of the fact that the political elites have betrayed us, we, the representatives of the various nations of Europe, declare as follows:

We shall not surrender Europe to our enemies. We are prepared to stand and oppose political Islam, extreme Islamic regimes and their European collaborators.

We are prepared to risk our freedom, our property, our occupations and careers and perhaps also our lives as generations have done before us. It is our obligation to future generations.

We refuse to submit to a European central government. The regulations of the global elites have brought us poverty, unemployment, corruption, chaos and moral collapse. It is time this came to an end.

We respect the sovereignty of European nations and the rights of people in all European countries to govern their affairs as they see fit.

We hold it to be a sacred right of the citizens of all European countries to protect their borders and to decide which migrants they accept and which they do not accept into their countries.

We call attention to our common European roots, traditions and values, as well as to the historical alliances of our nations.

We are resolved to protect Europe, freedom of speech and all other civil liberties, as well as our common way of life together.

…Ladies and gentlemen!

A revolution has already taken place in the West – while we have been sleeping.

2000 years of reason has been replaced by cultural Marxism and Islamic supremacy in the form of political correctness.  Cultural Marxism and cultural relativism is anathema and lethal to our civilization.  We have seen it before in Europe as we have suffered Franco, Hitler, Mussolini and other totalitarian despots who have held millions of people in misery and contempt.

We in the west have ourselves swallowed a lethal cocktail of arrogance, ignorance, blindness – but most of all… self-loathing – a loss of self. It is a poisoned cocktail that has been killing us slowly and that is now showing itself by our confused and paralyzed attitudes to what is happening right around us – right now.  We have lost our pride and forgotten what we are about.  And I don’t think that we fully understand what it is we are fighting for.  It is our freedom, our culture…our very lives.

What WE are doing is counterrevolutionary.  This is a counter-revolution.  We are attempting to right the wrong – we are striving to restore all that we have built and what has made the West the greatest, free’est and fairest place for humanity in all human history.  We will turn back the clock and fight for the life that so many have died to create for us.

We are here to tell our politicians and the world that we will not be silent and let our beautiful Scandinavian and European culture laid to waste on the altar of political correctness and multiculturalism.

And on that note, I would like to thank you again for letting me address you here today.

Never surrender. ”



Video from Helsingborg before the speech. July 2016
Video from Helsingborg before the speech. July 2016

Years ago the proud lion of Sweden’s Nordic Battlegroup’s coat of arms sported an erect penis. Enraged about this symbol of masculinity, a group of female soldiers lodged a complaint with the European Court of Justice – and Swedish politicians in their – by then – already feminized ignorance – obligingly removed the offending member. The lion was emasculated. Literally castrated.

Now I can’t help but compare this emasculation to the state of Sweden today. Swedens men having now been neutered and feminized and rendered essentially harmless. Dangerously so, and clearly therefore, unable to protect Sweden’s women and young girls from the most horrific crisis of mass rape in modern times.
Feminism is no longer about women’s rights, it is a deliberate Marxist-Feminist machinery set about to bring down the temple of Western civilization.

Denmarks’ Iben Thranholm recently wrote – and it is hard to disagree with her: “The deficiency of masculinity in European culture renders it impotent in the face of the political and cultural chaos that has escalated along with growing immigration.” and I also fully agree with her when she wrote “The shortage of masculine virtues is the underlying cause of the immigration problems.

And in fact, this is what this invasion of mostly muslim migrants was meant to do.

Apologists for Islam claim that Islam has been hijacked by violent extremists. A 10 minute read of any Islamic scripture can show anyone who bothers to look that this is not true. Islamic jihad is central dogma to Islam.

In fact it is feminism that has been hijacked, along with modern Jewish and black rights groups. Hijacked by Marxists who are using the genuine historical inequities in women’s rights and black rights and even the Holocaust to push a communist agenda. Feminism today is anti-women as it shills for Islam, just as Soros-funded fake Jewish groups like “J street” pretend to be about Jewish rights while working against Israel, and “Black Lives Matter” work to create hatred between white and black people in America and beyond.

Sweden once, was outwardly both a people and a country who had a stellar reputation around the world. A people who had created the perfect society of equality and liberty. And it WAS so and it was lauded and celebrated across the Western world. A superpower of a sort. Not a military superpower, not even an economic superpower with weight to throw around. But a superpower of the sort of which legends are made. The perfect society made of equality, liberty AND economy – where everything went up into a perfect and higher whole.

A story a bit like King Arthur’s Camelot. A story almost too good to be true – and apparently so it has been.

And yet now, my sister country, Sweden, has cancer – and it is growing. Its love affair with Marxist hijacked Feminism has destroyed a healthy equalitarianism and made it sick with undeserved moral superiority such that now even Norway has said it will take no Swedish refugees when it finally collapses.

That cancer is called feminism. Or should I say the Cultural Marxism that has infected every level of your society because it certainly does not bear any resemblance to feminism as it once was – or meant to be.

As the original feminists, it should anger us all.

In its infancy and years after feminism meant something good. It meant equal rights and elevating women’s status in society – not as it is now, trouncing and squashing other people, whether it be men – or women of your own kind or others.

And oddly, Islam seems to be exempt from the Marxist-feminist attacks on our cultures.

And why is that?

Because modern feminism, like homosexual rights groups, alternative sexual practice advocacy groups, Black people groups, Jewish groups and others too numerous to name are in fact thieves of the moral authority of the groups they pretend to represent.

When what many of them really are, are George Soros-funded, culturally Marxist battering rams against classical civilization meant to use the moral authority we ourselves give to these groups due to past hardships, as weapons against our entire culture, legal system and organizing principles.

This is no less than a war being waged on our very essence.

Remember the words of famous Palestinian assassin and convert to Islam, Carlos the Jackal.
“Only a coalition of Marxism and Islam can defeat the United States”

We can substitute the Western World for the US and it still holds true.

Feminism used to mean standing by your rights as a woman, not emasculating your men and ignoring the plight of your sisters. It means equality, not superiority, it means a collective freedom, not just freedom for some.

Once upon a time strong Scandinavian women, the REAL feminists, fought long and hard for equality, and we, here in Scandinavia, achieved that equality.

The same was true across the world in democracies for various groups that had to fight for equality of opportunity in mainstream society. The American Civil Rights movement, for example under Dr. Martin Luther King. A man who today would be called a “far right extremist” by the contemporary left.

Once we start to understand that all these groups are the ones that are hijacked, and not Islam which in fact is being true to its historic principles of violent conquest and brutal control of other cultures and peoples, the comfort levels of modern Feminist groups and Islam make perfect sense.

The same as Black lives matter, who never cause problems when there is genuine injustice towards blacks because that would create a better society. They only cause riots when a police officer shoots a black man who might richly have had it coming – because that chaos will destroy our societies – and the very destruction of our societies is their goal.

This is no different than feminist groups creating enmity against Swedish natives while ignoring or minimizing the horrors against women, the mass rapes, the murders, of Swedish women by Muslims.

Swedish politician Barbro Sörman, recently said: “it’s far worse when Swedish men rape women than when migrants do it. Because, you see, when Swedes rape, they’re doing it despite believing in ”gender equality.”

And suddenly this makes perfect sense.
Modern identity groups are usurpers. Thieves of the moral authority of past injustices towards weaker groups in order to weaponize them against real liberals.

Ladies and gentlemen, we are not far right wing. Who knows what that even means any longer. We are those who want the West to prosper.

We are the real liberals like Thomas Jefferson and the great liberal philosophers of Europe like John Locke, Voltaire, Kant and James Mill.

Modern feminists are false feminists – pseudo-feminists – because they have made it abundantly clear that they don’t care about what happens to other women. Instead they are making women targets for Islamic aggression and then blaming the machinery of the most fair state in the history of the world for the results.

They are literally the sacrificers of women and the destroyers of women’s rights – along with all the rest of ours – if they win.
Enter Islam and you have a lethal cocktail.

Women all over Sweden are being harassed, groped and raped at an unprecedented rate by Islamic men who have no cultural respect for women. It has become a horror of normalcy. It barely even runs as news now and no longer is anyone surprised.

Women being raped, stabbed, groped, harassed by Muslims are countered by insane strategies like rubber bracelets in Swedish saying “tafsa inte” – “don’t grope me”. The insanity of this “strategy” is mindboggling – and about as useful as the German strategy of keeping migants at arms length.

Actually less useful as these Muslims for the most part do not read Swedish.

But really, if you need a bracelet to tell you not to sexually molest someone a bracelet is not going to do it and it is ludicrous to think so.

As it turns out, at the most recent music festival where 5 women were raped and 45 were sexualy assaulted, some migrant marauders were themselves wearing the “tafsa inte” wristbands!

We are in the midst of the worst possible situation, the perfect storm. While Marxists disguised as feminists have hounded and vilified, essentially castrated men, the invaders, mostly young muslim men have NOT forgotten their masculinity and they take, just like any invader, what they want – unimpeded. They see a soft nation of soft men and a soft government that is unwilling to tackle the problem.

We useful idiots, not recognizing the narrative of cultural Marxism using genuine human rights groups as weapons, have served them a smorgasbord of soft femininity – and there is nobody left to fight for you or to protect you or your culture and laws – because you have essentially taken those who COULD have fought the invaders out of the game!

Again, this was no accident.

Islam is the main weapon of the Marxists who would tear down our peaceful and cooperative civilization. Islam is the perfect killing machine.

And with its unholy alliance with Marxist hijacked Feminism, weaponized fake black rights groups and other mostly fake identity groups, we can now see the edge of the cliff.

It is also no accident that Leftists demand safe spaces against reason and opinions they do not share, but actively seek to destroy real safe spaces for women such as a girl’s bathroom, locker room or school shower.

Those genuine safe spaces for women have been destroyed by decree in much of the West already. And groups claiming to be feminist groups are partly responsible.

Again, this makes perfect sense when you realize the intention was to deconstruct us.

I am here to ask you to you need to take off the veil of ignorance and un-blind yourselves. I am asking you to stand strong on Swedish values and culture and to guard them with your life – to fight for them. And I am asking you to reject the false feminist narrative with their lies and manipulations and to take back your pride in your respective genders and to celebrate those differences. Because men and women ARE different! We have different strengths and abilities and they are both equally important and equally needed.

Ladies and gentlemen the time has come to make choices and these choices will have consequences.
Not just for ourselves, but our children and the conditions under which we as a people will exist.

The kinds of choices for which our ancestors have fought bloody wars.

Existential choices.

This conflict is moving into a new phase. And we had better all be prepared to do our part whatever part that may be.

Ladies and Gentlemen, the madness needs to stop! Because a war is being waged against us – and we had best recognize this.

And, don’t take my word for any of this! Get curious, read about Cultural Marxism and read about the left’s agenda at deconstructing our societies, destroying our cultures and our values. All of our futures’ depend on this, especially since your government is pushing this destructive agenda. If our cultures and peoples are to survive it is time to wake up.
Ladies and gentlemen, thank you for your time.”


Demonstration in Copenhagen, 2015
Demonstration in Copenhagen, 2015. Dispatch International.






Fritt Forum i Uppsala 1992 – ett fritt folkbildningsförsök


När jag letade bland mina gamla tidningsklipp och texter så hittade jag mitt examensarbete från Folkhögskollärarlinjen i Linköping 1992. Det gick ut på att arrangera och utvärdera ett antal fria samtal vid Uppsala Stadsbibliotek som jag höll i. Inte helt olikt mitt nya initiativ idag, Fri Folkbildning.

Men jag var redan då rätt megalomanisk och hade planer på att starta något i stil med Södertörns Högskola eller Arenagruppen.  Se sist i denna post för mitt förslag på ett nytt folkbildningsinstitut drivet av fackföreningar och folkrörelser. Intressant att jag ändå har samma bildningsambitioner idag som då, och idag mer folkliga än då Idag vill jag ju starta en Sverigevänlig folkrörelse och gärna leda en ny folkhögskola, eller varför inte ny högskola.

Denna uppsats och ett 40-tal texter om pedagogik och skola kommer jag sammanställa till en stor klippbok kallad Pedagogik och polemik som förhoppningsvis kommer ut denna höst 2016.

Håll till godo, gott folk!

/Jan Sjunnesson, examinerad folkhögskollärare och folkbildare


– – – – –


Fritt Forum, ett offentligt diskussionsforum i  Uppsala hösten 1992 –

examensarbete vid Folkhögskollärarlinjen, Linköpings universitet



Fritt Forum är ett försök att utveckla folkbildningen, att demokratisera lokal och nationell politisk debatt och att omforma föreläsningstraditionen i Uppsala. Tanken är att samla åhörare kring ett ämne, få någon kunnig och engagerad person att inleda ett samtal för att sedan låta diskussionen löpa fritt. Det är direkt inte fråga om föredrag utan mer öppna diskussioner kring aktuella teman i Uppsala, Sverige eller världen. Dessa möten har jag alltså realiserat i form av regelbundna öppna offentliga samtal på lördagar i Uppsala denna höst (se bilagor 1-2  för presentation) och försöker i detta examensarbete att något beskriva och utvärdera verksamheten.

Syftet med mötena är att samla deltagare runt aktuella ämnen för att de ska kunna komma till tals utanför massmedia, universitetet och organisationer. Ett folkligt deltagande i så måtto att alla med intresse för samtidsdebatt är välkomna. Perspektivet ska komma underifrån för att människor ska komma till sin rätt utan makthavares, läromästares eller massmedias vakande blickar. En god förebild för Fritt Forum tycks de nutida tyska ”Medborgar-hearings” vara, men eftersom jag bara fått dem mig refererade kan jag inte här jämföra de båda initiativen.

Politiskt sett är Fritt Forum en konkret bild av det ”civila samhället” utanför stat och marknad, ett kritiskt medborgarforum i Vaclav Havels anda om man så vill. Om arrangemangen verkligen var det under denna period låter jag vara osagt. Fritt Forum är alltså inte ett forskningsinriktat examensarbete utan ett utvecklingsinriktat experiment med gamla och nya folkbildningsidéer. Det är inte utvärderat enligt någon särskild modell eller pedagogik utan denna rapport ska ses som en beskrivning av själva verksamheten. För att rätt värdera initiativet bör man delta någon gång.

Tyvärr har inga bandinspelningar gjorts eller intervjuer/enkäter med deltagarna, men mer referat finns att tillgå i mina anteckningar som legat till grund för beskrivningarna nedan.

Deltagande observationer med sociologisk aktionsforskning som metod hade naturligtvis passat förträffligt, men de praktiska arrangemangen och planeringen har tagit överhand till nackdel för själva utvärderingen. Jag hoppas kunna få återkomma till utvärderingsaspekterna av Fritt Forum vid ett senare tillfälle, om detta försök får fortsätta i liknande former.



Fritt Forum är en första start på flera bildningsinitiativ i Uppsala som jag planerat sedan ett par år tillbaka. Tanken är att smälta samman det bästa ur folkbildningen med det bästa ur universitetsutbildningen och ge det en samhällskritisk och kulturradikal inriktning.

Fritt Forum kommer förhoppningsvis fortsätta efter denna höst, men flera alternativ kommer anordnas parallellt. Till våren 1993 planerar jag med kretsen runt Fritt Forum och andra intresserade en föreläsningsserie kring välfärdsstaten (se bil 3) och till hösten 1993 är tanken att starta ett kritiskt mindre studiecenter på universitetsnivå i Uppsala (se bil 4-6).

Formellt kommer antagligen studierna på studiecentret att administreras som studiecirklar hos t ex ABF-Uppsala och pågå i deras lokaler dag- och kvällstid, men nivån kommer att förutsätta kompetens hos deltagarna motsvarande högskolenivå. Ett intresse för en radikal och demokratisk samhällsförändring för folkflertalets bästa är en grundprincip som måste genomsyra studiecentret anser jag.

Idéen är att gammal. Redan ABF:s förste rektor Richard Sandler, fil lic i geografi, ville skapa en ”Arbetarhögskola” på 1910-talet, men stötte på motstånd. Arbetarrörelsen skulle inte ta över universitetsvärlden. Dels fanns en ”proletärkulturinriktad” skepsis inför borgerlig bildning, dels vördade arbetarrörelsen den objektiva rationella ”Vetenskapen” som framtidshopp och auktoritet.

Efter nyvänsterns återupptäckt av marxismen på 1960-talet och många löntagares förlamande erfarenheter  under 1970- och 80-talen av den ofärdiga välfärden, krispolitik, stagflationsekonomin, motionerade Metallfacket 1986 för högskolestudier i arbetarrörelsens namn. Vad nationalekonomer från Umeå till Lund inte kunde förklara, och svajiga regeringar inte kunde sköta, borde fack och folkrörelser ta sig i kast med istället. Men förslaget avslogs. Endast Bona folkhögskola har idag kritiska högskolestudier på folkhögskola med folkbildningspedagogik.

Jag har i sommar skissat på två större alternativ baserade i Stockholm och skickat dem till ett 50-tal makthavare, debattörer och forskare. I det enda alternativet (FO*) finns folkrörelserna med, i det andra (Fr*) har jag skissat ett fristående högskoleinstitut.  Det fordras enormt stort arbete, politisk vilja och mycket pengar för att fullfölja dessa verkligt kraftfulla bildningsalternativ i en kritisk tradition. Fritt Forum är alltså bara ett av flera liknande initiativ jag tagit under 1992. Detta som en orientering om vilket sammanhang Fritt Forum ingår.



Universiteten ska stå fria från partsintressen, men är oftast beroende av stat och näringsliv för sin existens. Att använda vetenskaplig kunskap för radikal förändring leder ofrånkomligt till konfrontation med traditionella värderingar inom etablissemanget. Det går till en viss grad att kritisera makten men bara från ett enskilt forskarhåll, aldrig samlat. Man biter inte den hand som föder en. Och vid en viss gräns drabbas den kritiske forskaren själv av systemet som vill upprätthålla kunskapsmonopol, examina, kontroll och en fast genomströmning av studenter, texter, kurser, konferenser etc.

Den vetenskapliga kunskapen bör efterfrågas av folkbildningen. Där har folkbildningen en stor uppgift. Inte att popularisera vetenskap, men att ta upp samma problem med samma verktyg, teorier, fakta, analysmetoder och gå vidare till ställningstaganden och värderingar som ofta utesluts inom vetenskapliga ramar. Inte för ”nyttighetsmaskens” skull nödvändigtvis som Hans Larsson så riktigt varnade för, men för mänskligt liv till den torra lärdomen.

Kunskap i folkbildning bygger på insikt som kan leda till handling, medan vetenskapen sällan får gå längre. Vill man gå längre och identifiera särskilda ”kunskapsintressen”, en disciplinär ”vilja till makt/sanning” i traditionell västerländsk kunskapsproduktion, så finns det mycket som visar sig just vara en form av instrumentell rationalitet, maktpositionering, t ex i J Habermas och M. Foucaults undersökningar.

Dessa två engagerade samhälls forskare visar på möjligheten av att bedriva kritisk forskning inom universiteten, men det högsta värdet är när deras verk läses och används i offentligheten.



Idéen till Fritt Forum spreds genom mig till olika grupper och personer i Uppsala våren 1992. Såsom politiskt, socialt och kulturellt aktiv Uppsalabo sedan 1970-talet har jag många kontakter bland de lokala aktivisterna och föreningarna. Jag tog snabbt kontakt med studentsällskapet Sine Qua Non, lokalavdelningen av Nordiska Sommaruniversitetet, SAC-Uppsala samt enskilda personer med intresse för kultur- och samhällsfrågor.

Uppsala har en tradition av föreläsningsföreningen såsom Verdandi, Heimdahl, Laboremus m fl, men jag ville dels lägga arrangemangen på en lokal mötesplats, dels även ha med lokala aktuella frågor vid sidan av de mer övergripande och oftast bara för Uppsalastudenter och akademiker intressanta frågorna.  De lokala frågorna kunde stimuleras både av mer generella ämnen och av fokus på Uppsala, naturligtvis. De traditionella föreläsningarna är just föreläsningar, medan jag ansåg det viktigaste var att deltagarna kunde göra sig hörda efter en kort inledning. Därför Fritt Forum.

En viktig tanke enligt mig var och är fortfarande att Fritt Forum bör kunna fungera utan inbjudna talare eftersom folk idag redan är så insatta i aktuella frågor via massmedia att de snarare behöver lufta sina intryck än få ytterligare information. Att även ställa krav på deltagarnas egen aktivitet genom att förbereda möten genom inläsning av artiklar, uppsatser mm en till två veckor innan och sprida detta genom bibliotek var något som jag ville förverkliga.


Första mötet

Vid ett möte vid påsken 1992 träffades nio personer hemma hos mig för att diskutera förslaget och planera eventuella ämnen. Diskussionen blev ganska livlig med många ämnesförslag och organisatoriska ställningstaganden. Studentgruppen Sine Qua Non som redan hade ett kulturcafé med föredrag och poesi varannan söndag samt en egen tidskrift, KAOS, hade ganska lite tid till Fritt Forum, men några av dem var intresserade av att planera samtalsämnen och att hjälpa till rent praktiskt. Ett enigt möte samlades kring idéen Fritt Forum som sådan, men avvisade tanken på att bilda en separat förening ”Fritt Forum”, något som jag skissat på i ett stadgeförslag.

Ämnena spände över vida gränser: ”Från Heidegger till nedskärningar i barnomsorgen” bör vara parollen skämtade vi, men dessa två ämnen visade sig kunna inrymmas i Fritt Forum. Vi tog även upp idéen att inte ha inbjudna inledare och låta samtalen löpa fritt kring vad som stått i massmedia och vad folk intresserar sig för, men lät inte något arrangemang planeras så. Inte heller tanken på att i förväg läsa artiklar och uppsatser togs upp ordentligt.

En tydlig markering gjordes av mötet för de lokala ämnena som rör Uppsalabor. Annars hade idéen lätt kunna spåra ur när studentaktivismen lagt sig menade framförallt jag med liknande erfarenheter av en lokal alternativtidning i Uppsala 1983.

För att ytterligare rota Fritt Forum lokalt i Uppsala beslöt mötet att förlägga arrangemanget till Uppsala Stadsbibliotek. ABF- Uppsala hade tillfrågats av mig tidigare om ekonomiskt stöd till arrangemangen, det att betala lokalhyran för kulturnämndens- och bibliotekets styrelserum, den billigaste men mest svårtillgängliga lokalen, ca 5000 kr/termin.  Lokalen visade sig dock vara mycket lämplig för samtal eftersom möbleringen var i rundabordsform, så att alla kunde se varandra till skillnad från den senare utnyttjade samlingssalen med föredragsbord och fasta bänkar.

Gruppen Sine Qua Non och jag berörde möjligheten att använda Fritt Forum som samlingspunkt för aktiva medborgare för att utifrån diskussioner där samlas kring konkreta aktioner senare ute på gatan. Detta sågs som ett viktigt och frihetligt inslag i Fritt Forum av alla deltagare, men hur sträckan från Stadsbiblioteket till Stadshuset skulle forceras rådde det delade meningar om.

ABF-Uppsala stödde idéen efter mötet. Under sommaren gjorde jag lite planering inför hösten. Ett möte utlystes till den 21 aug, men ingen kom varför jag överlade enskilt med några intresserade från mötet i påskas och beslöt att starta arrangemangen redan 12 sept. Kontakter med andra föreningar, mest för att sprida idéen, gick då om intet. De tillfrågade Stadsbibliotekets Vänner och Verdandi ville ha ett mer utförligt program än vad vi mäktade med och ville, presenterat i augusti . Improvisation var ju en viktig ingrediens.

Jag ansvarade för de flesta  kontakterna med inledare och annonsering  gratisguiderna tors- och lördagar i Upsala Nya Tidning och Uppsala-Demokraten, liksom i studenttidningen ERGO. Jag gjorde även små A4-affischer på laserutskrift som skickades till de inblandade, främst Sine Qua Non, för affischering runt stan, på bibliotek och i studentområdena.

Strax före varje arrangemang på lördagseftermiddagarna gick jag själv runt in bland de prasslande tidningsläsarna i den angränsande tidningssalen på Stadsbiblioteket och påkallade uppmärksamhet för att berätta om vad som om några minuter skulle tas upp i Fritt Forum intill.

Ämnen fanns det gott om under hela perioden men att ta reda på vem som kunde när blev tidvis ganska ansträngande för mig personligen då alla inblandade inte ställde upp i motsvarighet vad jag och de själva hade hoppats. Vi ville gärna hålla en beredskap för spontant uppkommande inslag och lyckades till den 26 sept få en ganska känd forskare, Bo Rothstein, till oss för att tala om det då mycket aktuella krispaketet. Han hade tidigare under sommaren sagt sig villig att delta kring ett samtal om socialdemokratins teknokratiska framtoning (utifrån en recension i Moderna Tider sommaren 1992), men vi ändrades temat pga de plötsliga finanskrisen. Internationella teman såsom Somalia och Jugoslavien aktualiserades ständigt och jag försökte få tag i inledare men lyckades inte.

Ett försök att ta upp kvinnopartifrågan gjordes i september genom kontakter med aktiva feminister och kvinnliga studenter i Uppsala men det föll inte i god jord. Kanske en bättre idé idag när detta skrivs, nov 1992.

Vid varje Fritt Forum presenterade jag idéen med Fritt Forum (en kort inledning, därefter fritt tankeutbyte och diskussion), arrangörerna, inledaren och temat. Efter inledningen sökte jag leda diskussionen så att alla fick komma till tals som ville, även jag själv, men i så liten grad som möjligt.




12 september. Styrelserummet i Stadsbiblioteket. Ca 25 deltagare. Inledare: Hans Niklasson, anti-rasist och studerande i statskunskap.

Hans N. inledde med  att under 45 min att teckna en snabb historik över den svenska högerns nutidshistoria. På en stordia visade han ett vittförgrenat kontaktnät mellan olika högerextrema grupper, t ex Narvaförbundet, Ungsvenska Klubben, Ung-Gustavianerna, Sverigedemokraterna, Framstegspartier, BSS m fl.

Det framkom bl a att utrikesminister Margareta af Ugglas hade talat på ett av dessa gruppers möten och att personallianser fanns mellan Ny Demokrati och några högerextrema smågrupper. Att uppnå politisk respekt var viktigt för vissa grupper genom dessa kontakter,  särskilt för Sverigedemokraterna med det största medlemsantalet, ca 4000.

Hans N. hade studerat den kommunala representationen och aktiviteten hos dessa små grupper i ett pm i statskunskap som han utgick från i inledningen. Det märktes att han behärskare talarsituationen väl för att han hade varit ute bl a i grundskolan och talat om högerextremism och rasism.

Särskilt framträdande var den skånska högerns framgångar hade han funnit i sin studie, inte bara genom Skånepartiet i Malmö utan över hela Skåne fanns små lokala aktiva högerextrema grupper. Den omskrivna men ytterst fåtaliga gruppen V.A.M. togs knappast upp alls. Hans N. gick även in på partiprogram, varav rasism och nationell samling var de vanligaste punkterna. Tidskrifter från organisationerna skickades runt under föredraget.

Framställningen var roande med många lustiga exempel på högerextremisternas ordval (meningsmotståndare kallades generellt för ”knarkarkommunistbögar”), personcentrering (ett högerextremt ”parti” bestod att ett gift par och deras bekanta) osv.  Efter inledningen började en livlig men något splittrad debatt om orsakerna till högerns framfart och den växande främlingsfientligheten i Sverige. Många inlägg var  spontana och tankar formulerades högt, inte alltid välsorterat. Även åsikter som ”greker och turkar är i alla fall kulturfolk från Medelhavet” och ”De får ta seden dit de kommer” kom fram liksom tydliga krav på mötesdeltagarna på orsaksförklaringar av politisk-ekonomisk art.

En säkerhetspolis som bjudits in av mig utan att ge sig tillkänna fick veta att ”poliser är ju fascister, det vet man ju” av en deltagare. Polisen hade bjudits in av mig för att om möjligt bidra till diskussioner om våld mot flyktingar i Uppland, hotbilder och lokala vinklar på högerextremism utan att närmare gå in på spaningsläget, men han valde att inte träda fram på detta möte.

Vid slutet av mötet som mest berörde rasism gav sig en invandrad ung man in i den stormiga debatten med att berätta om sitt ungerska ursprung. Han ville bli behandlad som en individ sa ha eftertryckligt och inte som en del av ett invandrarkollektiv. Han bemöttes med gensvar från mötet även om det var generella problem som stod i centrum av diskussionen. Hans Niklasson var själv nöjd med den livliga debatten.

Slutomdöme: Välbesökt, livligt, hetsigt, splittrat, roligt.


19 september. Styrelserummet i Stadsbiblioteket. Tema: Nedskärningarna i Uppsala kommun. Inledare: Terry Carlbohm, statsvetare och kommunpolitiker (fp). Deltagare; 5 st.

Detta lilla möte inleddes av Terry C. med en ekonomisk orientering kring Uppsala kommuns budget, men redan snart kom deltagarna in i det mer informella samtalet. Ca 500 miljoner saknas till drift och ränteförluster på en miljon/dag redovisades. Terry C. berättade vidare att kommunens finansutskott lade redan 1989-90 fram en prioriteringslista på 12 punkter pga det tilltagande underskottet på 20 miljoner, men fick inte gehör för sina krav på återhållsamhet och prioriteringar.

De högsta ansvariga i kommunen lär förstå att de visserligen ansåg en fortsatt utgiftsnivå vara ”vansinnig men den var tagen i majoritet”, enligt Terry C. Styrsystemen i budgeten fungerade inte menade han vidare. En deltagare diskuterade då ingående skilda redovisningssystem med honom. Uppsalas kommundelssystem var ineffektivt, modet saknades hos kommunledningen och inget nytänkande vågade sig fram menade Terry C.  och flera andra i den täta diskussionen. Två frågor borde ställas menade Terry C.:

  1. Sysslar kommunen med vad den ska?
  2. Sysslar den med detta på rätt sätt?



En deltagare lade fram ett förslag på förändrad kommunorganisation med en liten kompetent styrka av politiska sekreterare vid varje partikansli som effektivt skulle kunna besvara kommuntjänstemännens utredningar och ge bättre direktiv. Ett förslag på direktval till kommundelsnämnden togs upp, men beskattningsrätt saknas varför det skulle bli omöjligt.

Alla deltagare fick möjlighet att yttra sig länge och detaljer togs upp som inte hade kommit fram annars. Diskussionen avslutades med att Terry Carlbohm och deltagarna gav sig ut i den stundande ”Kulturnatten” i Uppsala, vilket säkert var orsaken till det låga deltagarantalet då annonseringen inte fungerat tillfredsställande i det enorma utbudet denna dag.

Slutomdöme: Yvigt, fritt, men även konkret och intimt.


26 september. Styrelserummet i Stadsbiblioteket. Tema: Krispaketet. Inledare: Bo Rothstein, statsvetare. Deltagare: 8 st.

Bo R. inledde med en orientering kring den korporativa staten, intresseorganisationerna och offentlig politik. Är krispaketet spiken i välfärdssverige frågade han och besvarade den själv nekande.

Med hjälp av en tabell på stordia visade han upp hur Sveriges ”ojämlikhetstal” fördelade sig jämfört med andra västliga industriländer. Efter offentliga transfereringar  lagts till hade svenskarna de mest jämt fördelade inkomsterna. Det beror på den generella välfärdspolitiken som ger en stor jämlikhetseffekt menade Bo R. Att enbart hjälpa de mest behövande i underklassen via riktade insatser har inte alls samma effekt. Medelklassen varken förlorar eller vinner på omfördelningen, men måste stödja välfärdspolitiken om systemet ska fungera. Socialdemokraterna har dock tappat greppet om medelklassen under de senare decennierna som i sin tur  till stor del valt bort den offentliga servicen när den inte passat deras individuella behov.


Krisuppgörelsen bör ses som ett spel mellan staten och intresseorganisationerna menade Bo R. vidare. Fackföreningsrörelsen med dess höga organisationsgrad på 85 % är basen i socialdemokratin insisterade han. Facken räddades av krispaketet genom fyra inslag:

  • Planer på en statlig arbetslöshetsförsäkring och höjda a-kasseavgifter försvann
  • Arbetsrätten stärktes
  • Sjukförsäkringen gavs nya förhandlingsområden och därmed berättigande till fackligt engagemang
  • Krispaketet tvingade SAF tillbaka till centrala förhandlingar


Förlorare var bl a pensionärerna men några måste offras i ett cyniskt spel för systemets räddning menade Bo R. Krisuppgörelsens konsensus räddar även vänsterpartiet som ensam opposition då Ny Demokrati förväntas stödja innehållet utan att få delta i förhandlingarna.

En stillsam diskussion vidtog efter inledningen med bl a utgångspunkt i en DN-debatt om ekonomi i våras som en deltagare uppehöll sig vid ganska mycket. Själva innehållet i krisuppgörelsen togs även upp i stora drag utifrån vad som blivit känt i massmedia veckan innan. Bo Rothstein verkade nöjd även om han fick försöka svara på många svåra frågor om paketets fördelningspolitik, banksocialisering, korporativa lösningar och hegemoni i ekonomiskt tänkande i välfärdssverige.

Slutomdöme: Intensivt, akademiskt, engagerat, vidsynt.


3 oktober. Styrelserummet i Stadsbiblioteket. Tema: Uppsalas trafikleder. Inledare: Ebba Erikzsson och Mats Bergfors, aktiva i den lokala trafikpolitiken. Deltagare: 8 st.


Ebba E. inledde med att berätta om de manifestationer hon och andra aktivister deltagit i och som pågår även denna lördag utanför biblioteket på gågatan. Hon blev tillfrågad som inledare och tänkte inte hålla någon längre inledning. Jag försökte staga upp diskussionen genom att rita upp trafiklederna på en tavla, och de planerade trafiklederna runt Uppsala bl a den omstridda Bärbyleden. Den skulle ha fått en ordning dragning enligt ett riksdagsbeslut vid julen 1991 som vilat i 30 år, men den borgerliga kommunledningen och Vägverket valde att gå emot invånarna i berörda områden. Därför var opinionen extra stark i Uppsala just mot Bärbyleden men även mot Västerleden som beräknas gå rätt igenom villaområden och den populära Stadsskogen.

Mats Bergfors, miljöpartiets representant i kommunens trafiknämnd, kom in något senare i diskussionen och tog över Ebbas roll som inledare. Debatten kom mycket att handla om MP:s spårvagnsförslag och planer på en gemensam opolitisk aktionsgrupp. Se referat i  lokaltidningen UNT 1992-10-05.

Slutomdöme: Kunnigt, vinklat, splittrat, praktiskt involverat.


10 oktober. Samlingsrummet i Stadsbiblioteket. Tema: Kritiska universitetsstudier. Inledare: Jan Sjunnesson, doktorand i filosofi, studentaktivist. Deltagare: 7 st.

Jag inledde kring begreppet kritik som dels kan anses vara en naturlig del av akademisk skepsis och finns inskrivet i universitetens statuter, dels kritik av etablissemang och traditioner överhuvudtaget. Det senare förknippas ofta med vänster och avantgarde.

Jag refererade kort mina erfarenheter av studier och kontakter med Umeå, Göteborgs, Lunds,  Stockholms och Uppsala universitet, men även från mina studier och kontakter i England, Frankrike, Schweiz och USA. De hinder som finns för kritiska universitetsstudier kan vara professorsvälde, konservatism, ämbetsmannaskola, karriärsträvan, slutenhet och girighet.

De få Uppsalafästen för kritiska studier, kritisk forskning och debatt redovisades kort: kulturgeografen, Centrum f Kvinnoforskning, Historiska, Ekonom-Historiska, kulturtidskriften Hjärnstorm samt enskilda forskare som t ex Kaj Håkansson.  Att verka innanför universitetsvärlden kan förlama kritisk inriktning och är verklig kritik endast möjlig utanför ? – frågade jag auditoriet.

Mina idéer om att ta det bästa från folkbildningen och universiteten och skapa nya bildningsalternativ under rubrikerna ”Öppet Seminarium”, ”Bildningscenter”, ”Folkrörelsernas institut för högre kultur- och samhällsstudier” etc (se bil 5- 6).

Diskussionen blev till en början inriktad på möjligheten att överhuvudtaget ställa sig kritisk till forskning dåden görs helt på näringslivets uppdrag. En äldre deltagare med anställning vid Sveriges Lantbruksuniversitet berättade om de hårda villkor som gäller för forskningsuppdrag där.  Att börja tala om kritik var omöjligt så länge forskare inte fick gå  utanför vissa företags beställningar. En liten diskussion uppstod om hur långt kritik inom vissa områden kommit med naturvetenskapen som särskilt dåligt exempel.

En annan deltagare gick sedan fram och ritade upp relationer mellan vetenskap, kultur, teknik och politik. Först utifrån Frankfurterskolans kritiska teori inom samhällsvetenskapen, sedan utifrån ett mer humanistiskt synsätt från socialpsykologin. Omsider kom även ekologin med som det allomfattande kritiska grundvillkoret för vår överlevnad när lantbruksforskaren gripit in vid tavlan.

Behovet av kritiska studier för att främja mer kommersiell kreativitet berördes av samma deltagare, som ansåg att innovationsklimat och tankeutbyte i industrivärlden vara i behov av just kritiska studier för bättre handlingsberedskap.

Slutomdöme: (väl) samstämmigt, för vittfamnande, översiktligt.


17 oktober. Styrelserummet i Stadsbiblioteket. Tema: Vaclav Havels antipolitiska politik. Inledare: Mats Bäckman, engagerad medborgare och syndikalist.

Mats B. inledde med att säga vad han inte skulle tala om: Havels  presidentskap, praktiska gärning och Tjeckoslovakien. Istället skulle Havels idéer och dess relationer till andra idéer komma fram. Efter en kort biografi av den högborgerlige teatermannen, privatpersonen och frihetskämpen Vaclav Havel gick Mats B. över till bakgrunden för de politiska, filosofiska och moraliska idéerna.

Det för Havel viktiga romerska begreppet ”virtus” (dygd) översatte Mats B. närmast till ”medborgerligt engagemang”. Kravet på att ”vara sann”, ”autentisk” i existensfilosofisk bemärkelse är också nödvändigt för att utöva medborgarskapet. Havel framstod i Mats B.s framställning som en moralisk, ideologikritisk och existentiell filosof där motståndaren heter Teknokratin med dess ödmjuka tjänare, ”apparatchnics”. Då tekniken betyder lika mycket för öst som för väst har den officiella retoriken om socialism och liberalism lite med de verkligt stora frågorna om makt att göra. Vårt beroende av makten gör oss till våra egna tankepoliser då det öppet totalitära samhället dolts i ett post-totalitärt där medborgare håller reda på varandra och sig själva utan nämnvärt mycket yttre tvång. ”Produktionen styr sig!”.


Mats B. gick vidare in på villkoren för motstånd mot Teknokratin. Endast genom att vara instinktiv och naiv kan man se igenom den ”goda” makten. Lögnen från de härskande är ful och sjaskig, menade furst Mysjkin hos Dostojevskij och Mats B. lät denna bild fogas till Havels funderingar kring barndomens förvåning inför de fula fabriksskorstenarna i 1940-talets Tjeckoslovakien. Havel står mot vår tids fula dumhet. Tankelinjerna till filosoferna J-J Sartres och M. Heideggers existentialism är tydliga hos Havel även om denne tar avstånd från de metafysiska anspråken. Havel är mer Voltaire än Robespierre, mer Diderot än Rousseau avslutade Mats Bäckman, un citoyen celèbre, spirituellt sin inledning.

Reaktionerna i auditoriet lät sig dock inte hållas inom de ramar som inledaren satt upp, dvs att inte beröra de praktiska tillämpningarna av Havels idéer. Mycket diskussion uppstod varför han givit sig in i presidentskapet överhuvudtaget. Särskilt en deltagare med erfarenheter från Prags ”Sammetsrevolution hösten 1989 deltog med värdefulla synpunkter. Kritiska synpunkter på Havel berördes kort eftersom han fått något av en helgongloria kring sig i massmedier och kanske även i detta mötes inledning av Mats B.

Denne poängterade dock att han såg Havel som en privatman, inte som en statman. Såsom privat medborgare, visserligen lidelsefullt engagerad sådan men ändå, vill han vidga deltagandet i samhällslivet och värna tankefriheten. Att då ställa krav på praktisk tillämpbarhet vore ogörligt menade Mats B och flera deltagare.

Slutomdöme: Intensivt, tankeväckande, gemenskapsbefrämjande.


24 oktober. Samlingssalen i Stadsbiblioteket. Tema: Uppsala kommuns kulturansvar. Inledare: Per Bill, kommunpolitiker (m) och Med dr.

Per B sade inledningsvis att han inte representerade moderaterna i denna fråga utan mer ville provocera fram öppen debatt och fritt åsiktsutbyte i kulturfrågorna. Eftersom han kallats ”kulturmarodör” av UNT:s kulturredaktion borde förutsättningarna finnas menade han med ett roat leende.

På vilket sätt ska kultur administreras i en modern stad som Uppsala? Staden har varit en kulturstad i 2000 år medan den haft en kulturnämnd endast i 20 år, så det ena hänger inte ihop med det andra sa Per B. Med början i ett citat från en sydsvensk kommuns definition, att ”kultur är icke-kommersiellt driven fritidssysselsättning” lade han sedan på ett antal stordior med provocerande åsikter som ”Biter du den hand som föder dig?”, ”Ska kommun, landsting och stat överhuvudtaget stödja kultur? Och i så fall hur ?” m fl tankeväckande frågor.

Per B. presenterade andra vägar för att stödja kulturlivet, t ex via ”kulturcheckar”, stiftelser och kommundelsnämnder. Dessutom är dagens system för at söka bidrag godtyckligt och svårgenomträngligt menade han och drog ett exempel på en invandrarförening som fått bidrag från fyra skilda enheter. Ganska snart i framställningen grep deltagarna in, främst bibliotekschefen som bjudits in. Hon menade att Per B. blandade samman vitt skilda belopp då han behandlade kulturbudgeten på 60 miljoner per år. Den summan ska fördelas på ren administration, drift och produktion inflikade hon bestämt. Per B. följde snabbt upp inlägget och en jämförande diskussion utbröt angående dessa 60 miljoner  och kommunens ränteutgifter på en miljon per dygn.

Per B. gick sedan vidare till en historik över den svenska välfärdsutvecklingen. Med hjälp av två figurer med tre ringar i varje av skilda storlekar fick han fram en tydlig bild av hur staten vuxit fram på marknadens och ”gemenskapernas” stora områden vid början av sekelskiftet. Slutsatsen bör enligt Per B. vara att dessa två områden gör återfå sina platser i samhället. Men det förutsätter aktiva medborgare som villigt löser in ”kulturcheckar” i biblioteken eller som själva sköter tidigare kommunalt administrerad service. För att synliggöra kostnader kunde  Per B. tänka sig att vid brukare varje besök på offentliga inrättningar fick ett kvitto där det framgick faktisk kostnad och ev subventioner. –Det vore hederligt, utbrast en deltagare nöjt.

Bibliotekschefen redovisade med hjälp av aktuell statistik, inhämtad under detta mötes gång av en annan bibliotekarie, att för Stadsbibliotekets del vore ett sådant förfarande olämpligt. Alltför många besöker biblioteket enbart för andra ändamål, tidnings- och tidsskriftsläsning, för att fråga vid informationsdisken mm. Hon såg sedan gärna mer aktiva medborgare, inte minst på biblioteken, men menade att de resurssvaga barnen försvann i Per B:s nyliberala privatiserade version. Ingen diskussion uppstod kring detta inlägg.

Diskussionen kom istället in på försöken att avgiftsbelägga bibliotekslån, fn aktuellt i Sollentuna.

-En avgift på lånekort eller på varje boklån skulle vara en inskränkning i de demokratiska fri- och rättigheterna eftersom det framgår av grundlagarna att varje medborgare ska ha tillgång till det fria ordet, dvs böcker, avböjde bibliotekschefen förslaget. Dessutom skulle ett avgiftssystem bli krångligt och odemokratiskt lade hon till.

Flera deltagare bröt nu in i diskussionen och snart var alla inbegripna i ett vittfamnande samtal om kulturens villkor i en allt fattigare välfärdsstat. Var verkligen alla underliga, Kulturrådsunderstödda och föga lästa tidskrifter verkligen nödvändiga att ha i biblioteken? undrade en deltagare flera gånger.

Avgifter tycktes inte vara något hot mot den egna plånboken menade samtliga, men var grundlagen i fara borde man gå försiktigt fram sade flera.

Per Bill lyckades verkligen tända åhörarna och var själv nöjd med den livliga diskussionen.

Slutomdöme: Provocerande, konkret, angeläget.



De sju arrangemang som beskrivits ovan har alla varit olika, men ändå inte så vitt skilda att en sammanfattning vore omöjlig. Några punkter redovisas nedan med en avslutning sist med sikte på 1993.



Deltagarantalet kunde varit större och mer spritt. I de flesta fall har hälften av deltagarna varit inblandade i själva arrangemangen på något sätt t ex som stödförening (Sine Qua Non) eller inom samma krets (syndikalister, vänsteraktivister). Det har alltid funnits med deltagare utan anknytning till de lokala bekantskaps- och aktivistkretsarna, men tonen har ibland varit akademisk och ganska lite folklig om man med det menar utifrån de bredare folklagrens synsätt och konversationskultur.

Det går alltså att nå ut men knappt två månaders verksamhet räcker inte för att göra ett litet offentligt diskussionsforum känt i en stad på 150 000 inv och med ett hektiskt student- och föreningsliv. Det är också svårt att förbigå det faktum att Uppsala är en universitetsstad och att jag och många aktiva i Fritt Forum ingår i akademiska sammanhang, även om jag själv är infödd Uppsalabo.

Slutsatsen bör vara att fortsätta försöken att nå ut till fler, men inte helt tappa den profil som verksamheten haft för då kommer ingen förmodar jag.



Ämnena har varit olika, men ofta hamnat inom den politiska sfären och där med en given förutsättning att mer eller mindre traditionell vänsterdebatt är viktig att föra. Undantagen var kanske främst moderaten Per Bill och folkpartisten Terry Carlbohms teman och inledningar. Kulturämnen har inte fått sin rättmätiga plats med undantag för Haveltemat som ett lysande exempel på angelägen kritisk humanism inom politiska sammanhang.

Ämnenas räckvidd an sträckas ut till vitt skilda politiska och kulturella områden men frågan är då om arrangörerna, mig inkluderad, är intresserade av att driva Fritt Forum. Det handlar om vilken ideologi man anser får det största utrymmet i media och maktens överväganden.

Det torde inte vara någon överdrift att påstå att högerideologier fn dominerar samtidsdebatten i Uppsala såväl som i Rosenbad. Fritt Forum kan bli ett litet fristående och öppet alternativ inom den vänsterinriktade folkbildningstraditionen till de rådande tankesystemen, vilket ligger helt i linje med folkbildningens uppdrag om inte en viss partipolitisk eller dogmatisk åskådning tar över arrangemangen helt.

Slutsatsen bör vara att det kan inte vara fel att begränsa ämnen till en viss inriktning, men att även andra för arrangörerna motstående ämnen och inledare bör kunna stimulera tankeutbytet.



De praktiska uppgifterna var ibland alltför besväriga för att helt handhas av en enda person, även om det behövs en eldsjäl i början. Med detta vill jag inte klandra någon inblandad men jag tror inte att jag i lika hög grad kommer kunna delta i vinterns och vårens planering för och deltagande i Fritt Forum.

Idéen var min från början och jag har, i stort sett, gått i land  med den även om deltagandet kunde varit större vissa gånger och diskussionerna mer koncentrerade någon gång och friare andra. Att inte inbjuda någon kunnig inledare och lita till deltagarnas egna synpunkter och kunskap har inte fungerat denna höst, mest pga rädsla tror jag, men kanske kan det komma när Fritt Forum blivit en mer känd lördagstradition i Uppsala. Detsamma gäller förhandsinläsning av aktuella artiklar och uppsatser.



Mina erfarenheter som arrangör och diskussionsledare har jag utvecklat denna höst, men jag har inte alla gånger varit fulländad i dessa roller på det fritänkande Fritt Forum. Folkhögskollärarlinjen i Linköping och praktiken på Nordens folkhögskola Biskops-Arnö har båda varit bra erfarenheter att stödja sig på, även om mina tidigare läraranställningar givit mig viss rutin. Politiskt arbete i Uppsala och mina lärdomar från universitetet har också givit mig en grund för att kunna föra djupare diskussioner om kultur- och samhällsfrågor, liksom mina erfarenheter som journalist, inte minst i Uppsala.

Ingen är naturligtvis oersättlig och jag önskar gärna att andra diskussionsledare framträder på Fritt Forum eftersom det lätt blir känt som ”Jan Sjunnessons” arrangemang med mig både som praktisk arrangör i bakgrunden med val av inledare och ämnen och som diskussionsledare i möteslokalen.



Om Fritt Forum är ett gott exempel på nutida folkbildning är kanske för tidigt att säga. Det motsvarar nog inte alla de krav Folkbildningsutredningen från 1997[1] ställer i sitt ”testschema” nämligen:

  • Frivillighet
  • Självständighet
  • Varaktighet
  • Fast organisation
  • Medlemsanslutning
  • Social spridning
  • Geografisk utbredning
  • Ideologiskt inslag
  • Dynamiskt moment

Jag ska inte mer ingående värdera Fritt Forum på dessa punkter, blott understryka att kanske hälften av dessa nog kan vara uppfyllda, beroende på hur man vill definiera arrangemangen och tanken bakom. Men 3, 5, 6, och 7 är inte uppfyllda. Dessa punkter måste inte gälla för att fånga folkbildningsaspekten på ett lite vildsint experiment i ett modernt och föränderligt utbildningssamhälle, men de ger fortfarande en viss vägledning inför senare utvärderingar.

Fritt Forum skiljer sig från folkbildningens fasta ramar, nr 3-4, genom föränderligheten i varje diskussion och ämne och det improviserade upplägget av hela verksamheten. Få studieförbund i Uppsala hade tagit ett sådant initiativ tror jag.

Balansen mellan universitetsämnen och mer lokala ämnen är också nödvändig idag eftersom aktiva människor inte är aktiva inom blott ett område, utan gärna vill röra sig över fler för att få ihop sin ekologiska, filosofiska eller politiska helhetssyn. Där tror jag att Fritt Forum handlar om något mycket väsentligt: vår vardag och världens struktur. Både barnomsorg och Heidegger.

Samtidigt  har ju människor samlats till möten förr i bibliotek och folkbildningssammanhang. Fritt Forum kan därmed sägas ingå i en föreläsningstradition från den tidiga folkbildningens barndom över stormöten, alternativgrupper och studentaktivism på 1960- och 70talet till ett mer eller mindre nytt inslag i folkbildningen. Vad som möjligen är nydanande inslag idag är tilltron till deltagarnas initiativförmåga, kunskap och uttrycksvilja.

Fritt Forum fungerar inte om deltagarna inte säger något och det sätter extra press på deltagarna, särskilt om de inte är fler än tio. Hittills har dock inget möte varit pinsamt tyst och folk har haft mycket att säga. Det tror jag beror på att det inte finns något liknande i Uppsala dit folk kan komma in spontant och prata om aktuella ämnen.



För att gå vidare kommer jag att sammankalla till ett konstituerande möte för att sammanfoga de initiativ jag tagit; Fritt Forum, föreläsningsserien om välfärdsstaten, och studiecenter för kritiska högskolestudier. Förhoppnings bildar de aktiva runt Fritt Forum en ideell förening, ev kallad ”Uppsala Bildningscenter”, som i samarbete med folkbildningsorganisationer utvecklar den lokala demokratin, inspirerar till kritisk forskning och studier och engagerar människor i ett aldrig avslutat bildningsarbete,

[1] S. Leander Folkbildning och folkföreläsningar, LT:s förlag (1978). S 41- 42.




























Hamed Abdel- Samad to the free speech conference Oct 1

Der deutsch-â°gyptische Schriftsteller und Politologe Hamed Abdel-Samad spricht am 01.07.2013 in M¸nchen (Bayern) wâ°hrend eines Interviewtermins. Foto: Inga Kjer/dpa +++(c) dpa - Bildfunk+++
Der deutsch-egyptische Schriftsteller und Politologe Hamed Abdel-Samad spricht am 01.07.2013 in M¸nchen (Bayern) wâhrend eines Interviewtermins. Foto: Inga Kjer/dpa +++(c) dpa – Bildfunk+++


As previously noted, professor Daniel Pipes will attend the international conference Dangerous Words 250 in Stockholm on Oct 1.  We are very happy for that additional resource on the Middle East.

Now another important defender of free speech as agreed to come, the author Hamad Abdel Samad from Germany and born in Egypt. I reviewed his book on Islamic fascism, which will be translated into Swedish. His presence will also  be fruitful since he knows how it feels to be a persecuted writer in Europe 2016 living with death threats from islamists.


Abdel Samad has recently had the French translation of his book being cancelled due to threats and fear from violent islamists in France.

Invitation is also being sent to Milo Yiannopoulus.

If you want to attend the conference, go to the website for details of payment and registration.



Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: