Om valet i Sverige- debatt hos danska Trykkefrihedsselskabet

Med Mikael Jalving, Gunnar Sandelin och Aia Fog, sällskapets ordförande

http://snaphanen.dk/2018/09/18/sverige-i-trykkefrihedsselskabet-loerdag/

https://denkorteavis.dk/2018/sveriges-debat-i-trykkefrihedsselskabet-loebet-er-ved-at-vaere-koert

Annonser

Folket röstade rätt

 

När besvikelsen lagt sig på valnatten över att SD inte kom över 20 %, och definitivt inte runt 25 % vilket jag hade hoppats, så lät jag tankarna gå i en mer försonlig riktning. Tänk om folket visste bättre än oss SDare om vad som var bäst och görligt för landet? Tänk om SDs knappa 18 % var precis vad som behövs för att få S och M att ta ansvar.

 

PEKFINGER I ÖGAT

Man bör alltså inte underkänna folkets förnuft och påstå att valet var fel, riggat, folket förledda av SVT eller något annat dumt. Bättre då att gilla läget och se att Jimmie Åkesson har med sitt partis ganska stora ökning satt ett pekfinger i ögonen på Stefan Löfven och Ulf Kristersson – Nu får ni se till att leverera och reda upp migrationseländet! Annars kommer vi tillbaka 2022 med över 30 %.

Detta pekfinger ska alltså få S och M att verkligen stifta de lagar som krävs, ge Migrationsverket nya direktiv så att den halva miljon migranter som Gunnar Sandelin beräknat ska komma till och med 2021 inte kommer.  Min förhoppning är alltså att S och M kommer tvingas ta beslut som SD givetvis godtar och alla andra förnuftiga partier (ej MP, C och V). Folket har aldrig stött en stor invandring, tvärtom.

Men att baxa in en stram asylpolitik, helst utan anhöriginvandring alls, kommer bli svårt eftersom alla partier utom SD hittills aldrig klarat av att formulera en sådan politik, än mindre genomföra den. Som Thomas Gür visat blir sådana reformer svåra men är icke desto mindre nödvändiga.

 

1990-TALETS FINANSKRIS

Man kan jämföra S och M år 2018 med hur dessa maktbärande partier tog sig an finanskrisen på 1990-talet.

Carl Bildt hade ett ekonomiskt reformprogram som han ville genomföra men inte kunde. Att ge Ny Demokrati makt i det läget var otänkbart. Istället tog först Ingvar Carlsson vid 1994 och sedan , med den kraft bara en äkta sossepamp har, Göran Persson. Han genomförde vad Assar Lindbeck hade föreslagit, men utan större proklamationer om systemskifte. Bara en socialdemokratisk regering tillåts skära i de offentliga utgifterna och stå upp mot LO.  Det gjorde GP med den äran.

Dessutom lät han Urban Bäckström, moderat chefsekonom och tillsatt som Riksbankschef av Carl Bildt, att sitta kvar i banken i ett decennium tills det mesta skitjobbet var gjort och 750 000 industrijobb försvunnit. Men den svenska kronan hade återfått sitt värde och moderaterna Bildt och Bäckström  kunde skåla i smyg med sossarna Lindbeck (jodå, han är en ursosse) och Persson, över ha räddat landet. Att dessa fyra män tog ansvar tillsammans är något enastående och en inspiration.

Carl Bildts linje innebar mycket skrik och lite verkstad, medan Göran Persson teg men lade om transfereringar under största möjliga tystnad (se Anders Lindbom 2011 och Annika Ström-Mellin 2010) .  Lite skrik, mycket verkstad.

LO surade rejält och övervägde att dra in partibidraget till sossarna, men besinnade sig. 2009 gick Metalls ordförande Stefan Löfven med på sänkta löner så denna pragmatism och realism har funnits och finns inom svensk arbetarrörelse, ljusår från Olof Palmes naivitet.

BÖRJA LEVERERA, S OCH M

SD är på ett sätt bra lottat med denna beskedliga ökning som ger partiet tillräckligt med kraft att pressa S och M att börja leverera, vilket Wall Street Journal  och statsvetaren  Jan Kallberg också noterat efter valet. Så jag är i gott sällskap om att tro att S och M även denna gång kan ta sitt ansvar, men de har bara knappt fyra år på sig och gränsen måste helst stängas innan jul.

En aspekt på SDs framgångar i ljuset av att S och M möjligen kan komma till sans är att ett SD på 25 % i år hade kanske splittrat landet och utsatt befolkningen för stora spänningar. Jag kan ha fel men SD har tyvärr fått den rollen som polariserande parti, starkt för eller emot.  Genom att växa långsammare kommer SD bli det stora breda konservativa parti man vill uppfattas som. Partiet kommer definitivt att växa mer 2022 och tills dess måste S och M ha lagt om framför allt migrationspolitiken. Rejält.

 

MED och AfS

Två tankar om MED och AfS. Att bygga upp nya partier tar tid och är kanske inte det rätta sättet att få till stånd förändringar i ett digitalt och rörligt medielandskap där medborgare deltar alltmer utanför partipolitiken och i sociala medier. Jag har två förslag till dessa nya uppstickare som tröskar landet runt med att skapa lokalföreningar och återskapa SDs framgångar som tog 22 år innan de nådde riksdagen.

Till MED: Lägg ned alla idéer om partibygge och skapa en ny vital borgerlig tankesmedja. Vassare än Timbro/DNV/Ratio/IFN/SNS och mer i linje med SDs politik som alla vet är en framgångssaga, men som inte bärs upp av en egen tankeproduktion. Samtiden blev ju inte riktigt vad man tänkte sig. Även om jag gillar webbtidningen så behövs en tankesmedja också som kan föra ut budskap till ledarskribenter och partier som gör jobbet med att ändra opinionen.

Till AfS: Lägg ned alla idéer om partibygge och skapa en ny vital nationell aktionsrörelse i stil med identitärerna på kontinenten, fast mer svenskt och utan överdrifter. Nyckeln är att ta fasta på de metoder vänstern använt alltsedan Gramscis dagar och ge dem ett annat, kulturkonservativt, innehåll.  Fast idag skulle en sådan hållning vara kulturradikal eftersom den står upp mot den kulturkonservativa vänstern.  Det finns ideologiska problem med AfS och identitärer precis som det fanns med den utomparlamentariska vänstern (särskilt i Väst-Tyskland med Benno Ohnesorges död och RAFs framväxt), men samtidigt har dåtidens situationister mycket gemensamt med dagens jippon i Wien.  Så länge man använder sig av ickevåld är aktioner för nationellt självbestämmande och utan hat mot minoriteter viktiga protester.

 

SLUTORD

Slutordet blir att jag tror det svenska folket om gott och att de närmaste åren blir förjäkliga, ja nästan outhärdliga. Men jag är beredd och vet att på sikt kan och måste landet räddas. Arbetarklassen har insett läget och snart kommer även medelklassen att inse sitt klassmedvetande.  Hela folket är snart höger, bara eliten är vänster.

 

 

#jagärhär fick Facebook att stänga ned mitt konto helt

Jag har tidigare blivit avstängd i 1, 7 och 30 dagar men aldrig har detta hänt, att kontot Jan Sjunnesson som jag haft sedan 2007 blivit nedstängt. Detta skedde i förrgår, 2 aug.

Enligt en spanare i Facebook-gruppen #jagärhär var de ansvariga och ganska nöjda. Helst vill de även stänga med mina YouTube och Twitter konton också.

Idag lyckades jag ladda ned 1,6 Gigabyte som Facebook välvilligt samlat ihop åt mig sedan 2007. Gamla foton sedan jag var gift, flyttade till Indien och hem igen. För detta är jag tacksam men jag passade på att överklaga deras beslut att helt stänga ned mitt originalkonto.

Möjligen kan FB ha reagerat på att jag haft ett reservkonto, som stängdes ned samtidigt i förrgår. En del insatta har skrivit att FB inte tillåter flera konton, medan andra sagt att de inte bryr sig. I alla fall så har jag nu ett tredje konto som jag nog inte ska hålla så offentligt.

Jag hade 5000 FB vänner och över 1000 i kö på det första och lade ut allt offentligt. #jagärhär och Näthatsgranskaren bevakade allt och fick mig till och med till polisförhör.

Mitt enskilda öde är inte så viktigt men att Facebook har blivit som ett offentligt torg utan torgets legala status är märkligt. En offentlig arena med över 2 miljarder användare som regleras av ett privat amerikanskt företag.

Historikern Niall Ferguson kommer in på denna paradox i sin senaste bok The Square and the Tower som han berättar om i denna intervju.

Dreven fortsätter, Bassam, Annelie Sjöberg, Katerina

Fortsättning följer.

År 2023, inte i #Finspång

framtidsmannen

Sommaren 2014 var jag redaktör på SDs webbtidning Samtiden och skrev klart en roman om Sverige åren 2013 till 2023, kallad Framtidsmannen. I den bytte jag ut Jimmie Åkesson 2017 mot en svensk-kurdiska som blir statsminister 2022 i en SD/M/S regering.

Hon som med all visshet blir det heter dock inte Lezin Barzani/Lena Barsson som i boken utan Paula Bieler. Men annars prickade jag in ganska rätt, en högutbildad kvinna med utländskt påbrå och skinn på näsan. Nåväl, jag kan ha fel, så till boken:

I det sista kapitlet för denna romanfigur Lena Barsson ordet. Hon blev änka till SDs ekonomisk-politiske talesman, Paul-Krister Matthiasson, kallad PK, som mördades år 2020. En forskartyp som påminner starkt om Joakim Ruist för övrigt. . .

”Rosenbad, 22- 25 augusti, 2023 Kära landsmän,

Ni får här några texter som jag själv valt ut för att hedra minnet av min make och partikollega Paul-Krister Matthiasson.

Sist återfinns det tal drottning Victoria höll vid den första ceremonin på Stockholms Slott när vi förstått att Paul-Krister Matthiasson gått hädan för att han nyttjat sin yttrandefrihet som svensk medborgare och ledamot av Sveriges Riksdag. Älskad av många, hatad av få. 

Först delar av en skuggbudget han skrev veckan innan han gick bort efter nyår 2020. Sedan utdrag ur de förhör i Konstitutionsutskottet med de statsråd som föregick denna regering och motiveringar till de Illis Quorum-medaljer som delades ut till hans hemliga medhjälpare som verkat under pseudonymerna Affe Karlsson och Julia Caesar, numera offentligt kända som X och Y.

Min kollega. Min bäste vän. Min kärlek /…/

‘Utdrag ur anmälan till Konstitutionsutskottet den 12 januari, 2023

Dnr    029-3485-2022/23

Till Konstitutionsutskottet, Sveriges Riksdag

Härmed ber vi Konstitutionsutskottet granska de statsråd som under 2014-2022 haft ansvar för den svenska migrations- och invandringspolitiken. För varje person finns ytterligare bilagor som tagits fram i den Departementsskrivelse som antogs vid regeringsskiftet 2022, den 25 september.

Här kommer endast huvudpunkterna i anmälan sammanfattas.

  1. Birgitta-Cecilia Malm-Ström, tidigare vice statsminister och EU-minister, har genom sitt handlande gentemot den Europeiska Unionen åsidosatt att säkra vårt gränsskydd. Hennes medverkan i beslutet att ordna så kallade säkra resvägar till Sverige, strider mot de intentioner vi lade fast redan vid inträdet i EU Där slås fast att gränsskyddet inte är förhandlingsbart med den Europeiska Unionen oavsett andra avtal, till exempel Schengen. Malm-Ström har därmed inte haft mandatet att föra Sveriges talan utan en grundlagsändring.
  2. Torbjörn Billstrand, migrationsminister 2006-2018 och biträdande utrikesminister 2018-2022, har gått emot de direktiv som finns för våra ambassader och Billströms verkställande av beslut att införa asylförfarande vid ambassader är inte grundat i den rättsordning som finns för utrikesförvaltningen. Han har inte lyssnat på personal och ambassadörer i tillräcklig utsträckning utan genomfört asylprövningarna trots den rättmätiga kritik som framförts.
  3. Henrik Haag, integrationsminister 2010-2018 och justitieminister 2018-2022 , har med sitt agerande inom sina områden integration och rättssäkerhet brustit i att följa upp de utrikesföddas brottslighet. Han har medvetet undanhållit fakta såväl för riksdagen som för de svenska medborgarna och inte respekterat den rättsordning som gäller för alla i landet oavsett ursprung.
  4. Mia Ferma, integrationsminister 2018- 2022, anmäls för sina försök att styra den forskning som bedrivs inom hennes område. Hon har inte respekterat forskarnas frihet och rätt att söka ny kunskaper, utan styrt deras resultat på ett sätt som strider mot grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheter.
  5. Birgit Ä. Olson, statsminister 2018-2022, har haft det samlade ansvaret för det demografiska folkutbyte som påtalats främst av Paul-Krister Matthiasson. Hennes förtal av hans resultat, förföljelse av hans forskningsgrupp och den okänsliga hanteringen av hans sorgliga bortgång 2020, är att betrakta som högförräderi, dock av lägre graden. Vi kommer därför begära en särskild session med Birgit Ä. Olson som inte bara kommer ske i Konstitutionsutskottet, utan även bli föremål för granskning av Justitiekanslern.

Lena Barsson, statsminister

Michael Dame, förste vice statsminister Magda Abraham, andra vice statsminister”.

 

Alla personer är lätta att känna igen och ska avkrävas ansvar. Dock inte i lyktstolpar i Östergötland. Ämnet är allvarligt och jag tänkte på det för fyra år sedan. Nu ser jag att fler gör det vilket är bra men gör som östeuropéerna gjorde efter 1989, sakligt och rättssäkert.

Köp boken och läs om vad jag förutspått.

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: