Kategoriarkiv: Invandring

Fem böcker om SD, nätkrig och högerpopulism- Del 2

Vad beror den högerpopulistiska framgången i västvärlden på? Några svar ges i de akademiska analyser och reportageböcker som getts ut de senaste åren. Jag har läst fem aktuella studier om Sverige, Europa och USA.  I denna andra del behandlas USA och Europa. Den första om Sverige finns här.

Nedan  behandlas tre amerikanska studier som försöker förstå varför så kallad högerpopulism vuxit i västvärlden och varför tilltron till den liberala demokratin har sjunkit.

 

Ideological Possession and the Rise of the New Right: The Political Thought of Carl Jung: Johnson, Laurie M.: 9781138082120: Amazon.com: Books

MASSPSYKOLOGI

Statsvetarprofessorn Laurie Johnsons bok Ideological possession and the rise of the New right (2019) är ett akademiskt försök att begripa hur personer som Donald Trump, Boris Johnson, Marine Le Pen, Viktor Orban och vår egen Jimmie Åkesson, har fått delar av västvärldens ungdom och besvikna äldre att stödja dem. Hon är en försiktigt konservativ  forskare som ogillar Trump och har utmärkta föredrag och analyser om konservatism på sin YouTube kanal.

Hennes analys bygger på psykoanalytikern CG Jungs (1875-1961) teorier om masspsykologi och vilja till samhörighet. Han menade att de båda världskrigen berodde på att många européer förlorat sin religiösa tro och därmed var vilsna. De blev lätt byten för totalitära ideologier som nazism, fascism och kommunism.

Johnson uppdaterar Jungs analys  och menar att den högerpopulistiska, men också den politiskt korrekta vänstervågen sedan 2000, SJWs och woke,  båda  har rötter i samma förvirring och längtan efter enkla budskap. En andlig tomhet har berett vägen för Trump och Åkesson.  

Möjligen finns det några andligt intresserade individer i rörelsen altright, som jag pratat om med krönikören och exmulismen Eddie Omar,  men grundorsakerna är globalism, naiv liberalism, påtvingad mångkulturalism, islamisering och massmigration. Johnson berör bara globaliseringen och har inget till övers för saklig kritik av oreglerad invandring. 

Men boken är intressant ändå eftersom den visar det ideologiska och andliga tomrum som den islamistiska attacken den 11 september 2001 visade för västvärldens mäktigaste men också mest materialistiska land. Den konservative finansmannen och IT-gurun Peter Thiel förstod detta och har talat ofta om detta hemska tillfälle 2001 som ett uppvaknande för amerikanerna om att pengar inte är allt. Muslimerna drevs av något större, en tro värd att dö för.

bokomslag The Retreat of Western Liberalism

KORT  SIKT

Två andra analyser av högerpopulismens framgång och liberalismens nederlag är Edward Luces  kortsiktiga analys, The Retreat of Western liberalism (2018) och Patrick Deneens mer långsiktiga analys Why liberalism failed (2019).

Luce är kolumnist på brittiska Financial Times och övertygad liberal, men ser ändå att hans läger begått flera misstag. Felet var att höger och vänster gick samman på 1990-talet och hyllade båda globaliseringen. Det blev ingen skillnad mellan Tony Blair och Bill Clinton å ena sidan, och deras motståndare å den andra. Till sist blev även det konservativa partiet  i Storbritannien ett läger för “red tories”, ungefär som  Reinfeldts moderater. 

Han skriver i denna  pessimistiska bok efter Trumps seger 2016:

“Western liberal democracy is not yet dead, but it is far closer to collapse than we may wish to believe. It is facing its gravest challenge since the Second World War.”

Han uppehåller sig mycket vid den optimism som rådde efter Järnridåns fall 1989 i Öst- och Centraleuropa (inte samma sak!), men som inte infriades. Tvärtom anser han att utvecklingen gått åt fel mer auktoritärt håll i Turkiet, Filippinerna, Ryssland, Polen och Ungern.

På 1990-talet arbetade Luce i Bill Clintons administration, men 20 år senare har han lite till övers för hustrun Hillary. ”Her tone-deafness towards the middle class was almost serene”.

Vad han kallar ”identity liberalism”, som Hillary Clinton gärna använde, fick vita medelklassamerikaner att ty sig till Trump.

Ett annat och grundläggande misstag är att inte rätt analysera ekonomiska skillnader och hur de påverkar en sjunkande medelklass tilltro till liberala lösningar, istället för mer populistiska som Trumps.

Västvärldens medelklass utsätts för konkurrens från Kina, Indien m fl länder men också från automatisering. Samtidigt hade eliter distansierat sig mer från massorna. Skillnaden mellan Demokrater och Republikaner, mellan Labour och Tories i Luces hemland Storbritannien, minskade.  Att välja blev som att välja mellan Pepsi och Coca-Cola.

Trump insåg den fruktan som medelklass och arbetare började känna av i och med deras relativa standardsänkningar sedan 1990, medan Hillary Clinton moraliserade över vanligt folks oro.    Hon tillhör eliten och Luce är klarsynt nog att inse det.

”The left-behinds looked rather more numerous than the cosmopolitans had supposed. The difference was that they had no party to speak for them. It was not just the economy that had left them stranded- the Clintons and the Blairs had moved along too. Having built their political careers on the aspirational vote, the Third Way leaders were unable to find the vocabulary to engage the losers. The new left had long since become fluent in McKinsey-speak, the lingua franca of Davos”.

Mer om Edward Luces bok The Retreat of Wester liberalism på min blogg.

Why Liberalism Failed (Politics and Culture): Deneen, Patrick J.: 9780300223446: Amazon.com: Books

LÅNG SIKT

Statsvetarprofessor Patrick Deneens diagnos rör sig mer i termer av misstag och framsteg under årtusenden i Europa. Enligt honom gjorde Europa och sedan USA fel redan under 1600- och 1700-talen när man övergav konservativa ideal om dygdemönster och gemensamma värderingar om vad ett gott liv innebär.  Liberala ideal om individuell frihet trängde ut traditionella ideal som fungerat i årtusenden.

Sådana tysta överenskommelser hade funnits i antika Grekland och Rom, under judisk och kristen tid i Mellanöstern,  men  stegvis försvunnit  i västvärlden i och med industrialisering, urbanisering, individualisering och sekularisering. Materiell standardökning har prioriterats framför klassiska ideal om bildning och självdisciplin.

Den liberala demokratin undergräver sig själv genom att göra alla till nytto- och begärsmaximerande individualister som struntar i det gemensamma. Denna instabila demokrati kan leda till pöbelvälde och kaos, som sedan måste ersättas av ett tyranni.

Något som de antika filosoferna Platon och Aristoteles  år 300 f. Kr. förutsåg i sina analyser av hur demokrati kan förfalla genom alltför stor individuell frihet, se Patrik Engellus inlägg. Vad grekerna kallade demokrati är vad Patrick Deneen kallar liberalism eller liberal demokrati. 

Deneen visar vidare hur staten ökar sin  kontroll över medborgarna ju mindre självstyrande och dygdiga de är. Det stämmer. Om inte individerna kan sköta sig måste fler kameror sättas upp, fler vakter, fler algoritmer som automatiskt övervakar oss.

I ett mindre modernt samhälle har medborgarna dessutom band till bestämda platser, till bestämda årstider och till tidigare och kommande generationer.  Naturen var inte en källa att exploatera med teknik utan en plats att vårda. 

Vår västerländska system var alltså dömt att gå under redan för flera hundra år sedan. Den så kallade högerpopulismen är den sista reaktionen på förfallet. Deneen fruktar att diktatorer kan komma att ta över i västvärlden. Alternativet är alltmer kontroll, nu via Artificiell Intelligens och internet, eftersom folk inte kan bete sig. 

Mer om Patrick Deneens Why liberalism failed på min blogg.

SLUTORD

Högerpopulism är ett svårt begrepp men som alla dessa böcker visar har något väsentlig hänt. Personligen lutar jag åt Edward Luces analys av att eliterna till vänster och höger gick samman på 1990-talet och övergav folket till förmån för globalisering och avreglering. Men den andliga dimensionen är också intressant och frånvarande i samhällsdebatten.

Fem böcker om SD, nätkrig och högerpopulism- Del 1

Vad beror den högerpopulistiska framgången i västvärlden på? Några svar ges i de akademiska analyser och reportageböcker som getts ut de senaste åren.

Jag har läst fem aktuella studier om Sverige, Europa och USA. I denna första del behandlas Sverige.

För SDs del men även om M och KD, kom två böcker som följt den så kallade Sverigevänliga eller högerpopulistiska rörelsen nära, Jonathan Lundbergs Sverigevänner. En bok om det svenska nätkriget (2019) och Pontus Mattssons In klampar Jimmie. Sverigedemokraternas entré i politiken (2020).

SVERIGEVÄNNER

Lundberg var anställd på Aftonbladet under valrörelsen 2018 för att bevaka sociala medier.

Han upptäckte då att SD hade sju gånger fler gillanden, delningar och kommentarer på sin Facebook sida än de sju andra svenska partierna tillsammans. Även i nätforum i USA drevs kampanjer för SD. Märkligt men spännande att utforska.
Han gjorde en grundlig research tillbaka till internetkulturens barndom, 2003, då han själv var sju år.

Då skapade en 15 årig programmerare ett regellöst diskussionsforum, 4chan, som kom att bilda modellen för senare mer eller mindre pubertala upproriska nätsidor som kom att förknippas med SD, kritik av feminism, islamkritik, libertarianism. Allt utom barnpornografi var tillåtet.
Ensamma mobbade tonårskillar, några av dem skulle senare skjuta ihjäl skolkamrater och sig själva, fann varandra och utmanade alla normer och vuxenvärlden. Svenska nätaktivister deltog och några startade webbtidningarna Politiskt Inkorrekt, Exponerat med flera runt 2010. SDaren Eric Almqvist var engagerad men realiserade inte sitt projekt förrän 2014 med webbtidningen Samtiden, där jag var redaktör.
“I Sverige har den konservativa nätrörelsen vuxit fram med SD. Det beror på att SD under många år varit det parti som haft lägst tilltro till medier och etablerade forskare. Därför har det legat i partiets intresse att uppmuntra nya kanaler på internet” skriver Lundberg.
Han går igenom resan från Politiskt Inkorrekt 2010 över till Avpixlat 2012 till Samnytt 2016, intervjuar Chang Frick och Kent Ekeroth som startade NyheterIdag. Några nyhetsflöden specialstuderas: Järnrörsskandalen, IKEA morden, sommarfestivalen WEARESTHLM, en höbal i Sundsvall uppställd som svenska flaggan, fotbolls VM då spelaren Durmaz klantade sig och webbsidor som Skurtposting.
Boken är förvånansvärt saklig och man får inblick i en okänd ungdomskultur som med ursprung i USA har format ett nätkrig här i Sverige med memes, Facebook grupper som “Stå upp för Sverige” (vars administratör fälldes för hets mot folkgrupp i kommentarsfält) och “Sverige tillsammans”, där SD möjligen kan ligga bakom.

SDs kommunikationschef Joakim Wallerstein intervjuas och berättar om fräcka strategier för att väcka opinion.
Summering blir att det svenska nätkriget framför allt handlat om bilden av Sverige som ett lyckat progressivt land eller som en misslyckad naiv utopi. Den unge författaren Jonathan Lundberg ser sig själv som expert på det svenska nätkriget genom att erbjuda föreläsningar via sin hemsida https://www.lundbergjd.se

Möjligen var han expert 2019 men på nätet rinner tiden iväg. Nyhetsbyrån som stigit fram under 2020 finns till exempel inte med.

in_klampar_jimmie

IN KLAMPAR JIMMIE

En annan journalist är Pontus Mattsson, politikreporter på SVT som redan 2009 skrev en bok om SD. Uppföljaren In klampar Jimmie handlar dels om SD, dels om övriga partiers syn på SD.

Boken är mer analytisk och bygger på reportage och samtal under de senaste åren med partiföreträdare från V, S, L, M, KD och SD. Den färska acceptans SD fått av M och KD sedan 2019 kommer fram genom resan från Göran Hägglunds och Fredrik Reinfeldts avfärdanden runt 2009 av vad de ansåg vara ett rasistiskt parti.

Varför steg SD mer än något annat parti i Europa någonsin från 2,9 procent år 2006 till 17,5 procent år 2018? Mattsson får fram att utmobbningen av partiet i medier och etablissemang var kontraproduktivt, vilket erkänns av företrädare från S som Ardalan Shekarabi, Lars Stjernkvist och Mona Sahlin, och Liberalen Torkild Strandberg i Landskrona.

SD hanterade offerrollen framgångsrikt och fick uppmärksamhet genom fulspel från andra partier. Bara Rossanna Dinamarca (V) och Magnus Manhammar (S) står kvar idag vid sitt resoluta motstånd.

Den sakfråga som SD drivit, invandringen, har varit basen, men andra missnöjesfrågor har kommit att bli del av SD:s politik: välfärdsfrågor, kultur, trafik, försvar, polis. Det blev enkelt för SD att göra sig till tals för folket mot eliten:

“Man har tagit företagare från M och arbetare från S, företrädesvis de som jobbar inom industrin, byggbranschen eller med transporter. Man har utmanat de två stora partierna bland deras traditionella kärnväljare, säger statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson” och fortsätter

“Sverige har länge varit en etniskt och kulturellt homogen enhetsstat. Den här utvecklingen kom sent till oss och den har gått fort. Hade inte SD funnits är det troligt att något annat parti hade tagit hand om den kulturella dimensionen i politiken”.

En slutsats är att de siffror över befolkningsutbytet som Gunnar Sandelin presenterat på Det Goda Samhället är den viktigaste orsaken till SD:s och andra högerpopulistiska partiers framväxt. För många kom för fort och från avlägsna länder.

Pontus Mattsson skriver engagerat från Sölvesborg, Norrköping, Landskrona och Stockholm. Hans invändningar är ungefär de som en SVT anställd förväntas ställa om ett parti som SD, det mest hatade partiet i Sveriges riksdag.

Partisekreteraren Richard Jomshof beklagar pariastämplen och menar att den har skrämt bort de medelklassväljare partiet så väl behöver.

Så kan det vara men SD har samtidigt fått just många besvikna före detta borgerliga väljare.

I nästa del recenseras tre amerikanska studier om högerpopulism och liberalism.

(Refuserad artikel av Nyhetsbyrån)

Löfven 2022 = Reinfeldt 2014

Fil:Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt efter slutdebatten i SVT.jpg – Wikipedia

Varför fattar vissa ledare  kontraproduktiva beslut som de förlorar på? För att intentionen räknas, inte resultatet.

REKAPITULATION

2010 valdes SD in i riksdagen med drygt 5 % trots massivt medie- och etablissemangsmotstånd. Även inom borgerligheten.

2011 valde Alliansen under Fredrik Reinfeldts ledning att göra upp med Miljöpartiet. I utbyte mot majoritet i riksdagen fick MP lättnader i migrationspolitiken, dvs tvärt emot SD.

2014 fick SD 13 %. Reinfeldt avgick i affekt och lämnade makten till Stefan Löfvéns regering med MP.

I en sexpartiöverenskommelse den 27 december 2014 enades partierna om att inte opponera sig mot sittande regeringsunderlag. Detta för att inte ge SD en vågmästarroll, vilket partiet utnyttjat genom att tidigare ha röstat för Moderaternas budgetmotion.

2018 fick SD knappt 18 %. Den 13 januari 2019 enades fyra partier om att stödja Stefan Löfvens regering för att inte ge SD inflytande.

Den 7 oktober 2020 enades regeringspartierna S och MP om lättnader i migrationspolitiken vilket stöds av 8 % i opinionsundersökningar (andel som vill öka invandringen).

I september 2022 är det val, oavsett om nyval utlyses innan.

 

INGET  ANSVAR

Frågan är varför Stefan Löfven gick med på MPs krav när han vet att varken det svenska folket, LO eller många socialdemokrater vill ha denna politik. Dessutom när han vet att SD kommer vinna på detta, kanske bli landets största parti 2022, orsakat av Stefan Löfvens undfallenhet inför MP.

Möjligen finns en taktisk utväg som Fredrik Reinfeldt använde valnatten 2014 när han avgick. Han visste mycket väl att landets ekonomi och sammanhållning körts i botten med massinvandring (som då låg lägre än de 163 000 migranter som kom 2015).

Reinfeldt lämnade över ett sjunkande skepp till Stefan Löfven som fick ta itu med att styra upp. Detta har Löfven ofta sagt och något ligger det i hans beskrivning, men Löfven själv har knappast skärpt invandringen. Det är en annan fråga dock.

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (som fnissande erkände 2013 att Sverige tog emot för många) visste vad de lämnade efter sig, men kunde då som nu peka på att de ville väl. Goda intentioner är guld i svensk politik, inte resultat.

LÖFVEN GÖR EN REINFELDT

I och med förra veckans avtal mellan S och MP, som kommer leda till att SD vinner flera hundra tusen fler väljare, så tar Stefan Löfven upp Fredrik Reinfeldts stafettpinne. Han rusar vidare in i en valförlust 2022 som kan bli den lägsta Socialdemokratin fått sedan 1911.

Är det cyniskt att tänka så? Kanske. Men vilken annan rimlig förklaring finns på att en rationell person skjuter sig i foten, linkar iväg till den sure grannen som får sy ihop den så gott det går.

På frågan varför den rationelle grannen skjutit sig själv svarar han att han trodde det var bra för fotens framtid. Han ville väl men det blev fel. Den sure grannen skakar på huvudet men gör likadant åtta år senare.

Möjligen är den rationelle grannen inte rationell. Hur som haver är både fot och grannar rejält sura nu. De ser till resultat, inte goda intentioner.

Tiden när ledare kunde säga att de ville väl men att det blev fel är slut.  Att säga att man var naiv är att vara naiv. Ett land kan inte ha naiva ledare.

Hamam i Rinkeby

Upptäck hammam i USA och utomlands

1996 försökte jag övertyga Rinkebyföreningar och aktiva att bygga ett hamam i Rinkeby. Ett turkiskt ångbad med hårdhänt msssage.

1995-96 arbetade jag som projektledare på ungdomsprojektet FYRVERKET som var ett slags projektcenter för arbetslösa mellan 20-25 år runt Järvafältet, de flesta från Rinkeby-Tensta. Några svenskar, men mest unga invandrare som skulle förverkliga sin projektidé.

Hela konceptet kom från Danmark där Kaospiloterna hade lyckades med just denna metodik. Jag hade besökt dem i Århus 1994 tillsammans med Studiefrämjandet Uppsala och fick jobb i Rinkeby 1995, samtidigt som Fryshuset körde en egen variant, Kosmopoliterna (och råddade Vattenfestivalen och RE:ORIENT).

Mot slutet av våren 1996 när alla unga hade slutfört sina projekt hade jag kommit på något eget som jag ville: Att etablera ett hamam i Rinkeby!

Jag hade badat i ett hammm i Istanbul 1984 och förstått vad denna urgamla badtradition innebar.

Hamam, som också är känt som turkiskt bad, kombinerar funktionalitet och fördelar från romerska och bysantinska baden med den ottomanska traditionen av att ta hand om kroppen.

I kontrast till norra Europas bastubad, vilken ger het och torr luft där temperaturen ligger mellan 70-90°C, så ger ett hammam en mild temperatur där 37-40°C dominerar, vilket gör att det förblir mer behagligt och försvagar inte kroppen på ett onödigt vis. Behaglig fukt och vattenånga genereras från flödet av hett vatten som dessutom bidrar till en avkopplande och bekväm atmosfär.”

För att finansiera detta behövdes flera miljoner och intresserade personer, företagare och föreningsfolk från Rinkeby.

Jag såg framför mig en orientalisk byggnad som skulle ligga mitt emot Rissne, där SEB då höll till. Det finns en outnyttjad plats vid E18 som med en bra skylt och uppseendeväckande arkitektur skulle ses av 100 000-tals bilister som passerade varje dygn .

Man skulle dels ha familjekort som tillät lokala besökare att gå dit under dagtid, kanske med en barnbassäng, dels företagspaket till bankfolk från SEB och datafolk från Kista tvärsöver. Dessa mer exklusiva beställningar kunde kombineras med magdans nere i en källare på helger. . .

Boka dansös — Maria Oriental

Jag kände ju en del lokala Rinkebyprofiler då och fick tag i en arkitekt som skissade fram några förslag som jag presenterade två gånger på Rinkeby Folkets Hus (som 2015 vägrade ta in mig och Mona Walter).

Men det blev inget av med detta förslag. Turkiska Riksförbundet, som då var mäktiga i Rinkeby, sa att de ville ta över projektet vilket jag gärna lät dem göra, men inget hände. Kanske var det fel, kanske var det att jag som svensk Uppsalabok inte skulle komma med nya idéer till dem, eller något annat.

Jag har alltid gillat bra mångkulturella projekt, RE:ORIENT t ex vars ledare Ozan Sunar kom till vårt projektcenter och talade. Hade Rinkeby klarat sig bättre idag om de haft ett hamam att erbjuda omvärlden och upprätthålla via egna besök? Kunde man utveckla badet till en restaurang, ett kulturcenter där Järvabor kunde flockas?

Järvaområdet har fått nytt

Idag finns ett utomhusbad på Järvafältet mellan Tensta och Akalla som är öppet på sommaren. Det fyller en annan funktion och har redan väckt rabalder genom att acceptera heltäckande baddräkter för kvinnor.

På ett haman har man herr och damavdelningar och skyler kroppen med handdukar. Men det finns även gemensamma bad för båda könen som den trånga ångbastun på Centralbadet i Stockholm, med handdukstvång.

Kanske hade ett hamam varken gjort till eller från i integrationen, men är säker på att fler svenskar skulle ha frivilligt besökt Rinkeby just därför.

En värld utan regler?

Omsider såg jag The Dark Knight från 2008 med Heath Ledger som Jokern. Batman får veta från honom att den enda regel som existerar är att det inte finns några regler.

Under civilisationens yta skymtar bara brutalitet och överlevnadsinstinkt. Jokern mördar sina offer långsamt med kniv för att bevittna deras lidande, deras dödskamp. Därför känner han Batmans döda vänner bättre än han gör.

Some Men Just Want to Watch the World Burn | Know Your Meme

-Some people just wanna watch the world burn säger Batmans butler.

Är vi där nu? Inte i Sverige, men i USA ? Min gode vän Jonas WE Andersson skrev på Facebook igår:

”Det vi ser hända över hela västvärlden nu är historiskt – och det kommer med största sannolikhet att sluta i katastrof (inbördeskrig, folkmord, anarki och västvärldens kollaps). Sverige ligger i framkant, men även USA är illa ute. Man ska inte glömma att de skadliga och destruktiva ideologier som förstört det svenska universitetsväsendet (sedan 20 år), mestadels kommer från USA. En hel generation unga människor har förgiftats”

Med alla missnöjda amerikaner beredda på ett oklart valresultat i november som kan ge vardera sida anledning att gå ut på gatorna med vapen i hand är väst betydligt värre ute än 2015.

talade de kloka debattörerna Sam Harris och Douglas Murray om Västvärldens kris, just efter morden på 15 oskyldiga franska redaktörer och judar i Paris i januari. Igår fick en anställd på satirtidningen Charlie Hebdo lämna sitt hem omedelbart pga hot från islamistiska våldverkare.

Islamiseringen stoppas inte med mindre än att den möter reellt motstånd och inte understöds på något sätt. Men vad ska vi göra åt de unga som inte insett vad islam och massinvandring står för? De som går ut på gatan med #BLM och tidigare med #metoo #GretaThunberg ?

Batmanfilmen var en tankeställare för mig. Tolv år senare är Jokern bakom Joe Bidens perifera men ändå till hans Demokratiska parti knutna gatugäng, bakom dessa vänsteraktivister som stoppar forskare, föreläsare och universitetslärare, hela deras #cancelculture och frihetsinskränkningar som pågått sedan fatwan mot Salman Rushdie 1989.

I Sverige har vi haft ett terrordåd i Stockholm 2010 som delvis motiverades av Lars Vilks teckningar. Vår självcensur har pågått än längre och aktualiserades igen nu när böcker brändes i förorter.

There are no rules. Kanske är det sant. Men anarkin kan bemötas med gemensamma regler innan den förfaller till tyranni.

Som Platon analyserade för 2500 år sedan, och Patrik Engellau igår, riskerar varje demokrati att förfalla till tyranni. Det sker genom att den individuella friheten maximeras så till den milda grad att vanligt umgänge, diskussioner och trafikregler omöjliggörs. En stark ledare efterfrågas som kan styra upp kaos. En Leviatan, statens våldsmakt.

Vänsterterroristerna Antifa, postkoloniala akademiker och SJWs i USA vill ha kaos, liksom Jokern. De vill se den västerländska civilisationen gå under, som Johan Lundberg visat i sin bok om postmodernismen, som jag kommenterade här på bloggen. Som tur var nyktrade jag till runt 2000 och med bestämdhet 2010.

En värld i kaos vill inte jag lämna till barn och barnbarn. Det måste gå att få ordning på Västvärldens usla självförtroende. Vi har ändå lyckats med det mesta vi företagit oss, inklusive avskaffa slaveriet. Det har knappast resten av världen.

My speech on islam and free speech, Stockholm Sept 2020

Last week I did a public speech in front of a mosque in the suburb Kista, Stockholm, close to the suburb Rinkeby (see when Australian tv team went there with me in 2016), where Danish counter-jihadists earlier had burned The Quran.

From Malmö to Stockholm riots had occurred since late August 2020 by angry local Muslims, some led by devotees, some just by criminal youth. Myself, I had an abridged version of the hateful book in Swedish that I spontaneously lit on my balcony just after the Danes went to immigrant suburb Rosengård in Malmö.

My public speech last week, which was heavily protected by the police, was a test to see if it was possible to criticize Islamic limitations on free speech, In this sense, the event was fruitfult but there is a resistance even to talk critically about Islam. The government funded ”anti-racist” bureau Expo agrees.

During my speech, Muslim women were asked about what to do with people who burn the Quran:

-Burn them, they said!

VladTepesBlog

From the Danish Free Speech Society https://www.trykkefrihed.dk/home.htm

Intervju med pristagaren Gunnar Sandelin i Köpenhamn

Jag intervjuade den svenske journalisten och vännen Gunnar Sandelin i Köpenhamn 19 sept 2020 då han fick danska Trykkefrihedsselskabets frihetspris. Lyssna på hans föredrag om svensk migrationsstatistik.

Interview in English

2018 talade vi två och Mikael Jalving i samma sal för samma publik om det svenska valresultatet 2018

Mer på Yttrandefrihetsombudsmannens webb

Rätt man på fel plats: SD, Sjunne & medier

(Denna text på min Facebook sida)
När jag gick till DN i februari 2015 och berättade att den SD ägda webbtidningen Samtiden som jag var ansvarig utgivare och redaktör för styrdes av den avhoppade riksdagsledamoten Erik Almqvist via hans hem i Budapest blev många Sverigevänner förbannade. Jag förklarade att jag inte hade något emot SD, det parti jag gått in i 2013 med liv och lust, men att partiets ansvar för Samtiden var under all kritik.
Det finns mer att berätta om runt Samtiden, Avpixlat och andra alternativmedier som jag tänkte ägna denna drapa åt. Juli i Sverige är torrlagt på nyheter och skvaller vet jag sedan de somrar jag vikarierat på redaktioner i Uppland, Värmland och Gästrikland så här kommer något att spinna vidare på: varje detalj kan kommenteras och kritiseras av de som var med och ni som följde från den Sverigevänliga rörelsen och dess kritiker (Expressens David Baas kan dock sluta upp med att ringa mig, utan läsa direkt här).
Jag fick uppdraget som ansvarig utgivare och redaktör för Samtiden i december 2013 efter möten med SD:s riksdagsmän Martin Kinnunen och Mattias Karlsson med Erik Almqvist på länk från Ungern. Jag, Eric Almqvist och den erfarna kristna journalisten Annica Skenberg skulle planera tidningen på våren 2014 för utgivning senast midsommar.
Vi skulle träffas IRL varje månad och ha planeringsmöten över videolänkar, då Annica Skenberg bodde i Malmö och Erik Almqvist i Budapest. Av detta blev endast ett möte av i Malmö i april under hela produktionen av Samtiden från dess utgivning i juni 2014 tills jag gick i februari 2015.
Vi hade kontakt via en chatt men inga redaktionsmöten eller utvärderingar. Allt skedde hipp som happ och varken jag eller Annica kunde publicera våra egna eller andras texter. I efterhand ljög Martin Kinnunen, Samtidens ägare, i Expressen 16 feb 2015: “Samtidens ansvariga utgivare har givetvis kunnat fungera som ansvarig utgivare såväl i praktiken som juridiskt. Den ansvariga utgivaren har haft fullständiga användarrättigheter att lägga upp och radera texter “.
Nu spelar det mindre roll och jag hade kunnat arbeta under en redaktör som ansvarade för publicering men hela systemet var amatörmässigt. Vi hade ingen backup om Erik Almqvist skulle bli sjuk, eller inte kunna publicera där han satt i Budapest och fick wordfiler mailade till sig som han sedan lade in i en wordpressläsare.
Jag hade blivit lovad att få kontroll över utgivningen, dvs att publicera, men det blev aldrig av. Detta är inget nytt men annat tillkom som förvärrade det redan planlösa redaktionsarbetet.
Annica Skenberg var erfaren skånsk lokalreporter och skribent i kristen press, Världenidag i synnerhet, men hon var dessutom en sällsynt svår person. Hon ogillade mig tidigt och intrigerade med Martin och Erik mot mig. Jag visste aldrig var jag hade henne och hon baktalade mig i den chatt vi hade fick jag reda på senare. Att hon var ogift, barnlös 65 årig kvinna och bitter vid det tillfälle vi kom att samarbeta kan ha bidragit eftersom hon fräste om mina barn och mina förhållanden. Hon skulle bara sköta utrikesbevakningen och gjorde det med den äran, men hennes utfall mot mig och Eriks bortförklaringar var påfrestande.
Martin Kinnunen och Paula Bieler var i styrelsen av bolaget Samtid och Framtid AB som formellt styrde Samtiden, medan Erik Almqvist var ensam om att sköta allt. De hade aldrig några idéer om vad vi skulle skriva om, bara det inte var sk “Avpixlat-nivå” och svarade nästan aldrig på mail eller telefon.
Erik hade fått medieuppdraget av SD 2013 som plåster på såren efter att han blivit av med riksdagsplatsen den 30 december 2012 till följd av den sk järnrörsskandalen. Fyra miljoner beräknades hans riksdagslön ha kunnat inbringa under de år han hade kvar inklusive pengar som SD ville lägga på en ny mediesatsning. De tidigare hade inte gått bra. Erik Almqvist fick alltså fyra miljoner att leka med, något som retade upp SDare ute i landet. Men han hade ledningens öra och fick göra vad han ville. Men inte med mig.
Han hade alltså full kontroll över allt som kunde publiceras i Samtiden. Jag var en van skribent som hade fått artiklar publicerade 1981, ett år innan Erik föddes. Han hade inte arbetat på tidningsredaktioner alls vilket jag hade och dessutom varit redaktör och ansvarig utgivare 1983 i Uppsala innan jag började skriva frilans och vikariera i landsortspressen, bland annat som kulturredaktör vid Arbetarbladet i Gävle 1989.
Almqvist hade redan i mars 2014, tre månader före utgivningen av Samtiden, fått in texter av mig, bland annat en recension av utvecklingsekononomen Paul Colliers bok Exodus. Den och cirka 60 till texter blev dock refuserade. Varför vet jag inte, men på omvägar fick jag höra att jag skrev illa. Må så vara men jag var beredd att låta mina texter redigeras vilket skedde först efter nyår 2015 då en till redaktionsmedlem, C, anställdes.
Hon var kompetent och insåg efter en vecka vad som pågick med den bittra Annica Skenbergs ränker och förtal. Hon och jag kom att samarbeta bra de månader jag var kvar, men det räckte inte med en enda vettig person på redaktionen: Annica och Erik måste sluta, i den ordningen.
Jag presenterade ett förslag för Martin Kinnunen tisdagen den 10 februari då han för första gången kom till vår lokal i Årsta för att tala med oss, dvs jag, C och den nya ledarskribenten Markus Jonsson som skulle ta över ansvarig utgivarskapet från mig (vilket Kinnunen sagt direkt till mig i december 2014 och som jag godtog). Erik och Annica var inte på plats utan i Budapest och Malmö som vanligt. Jag hade inte sett någon av dem sedan våren 2014.
Mitt förslag gick ut på att Annica Skenberg måste sluta omedelbart och Erik Almqvist något senare. Eriks arbete med vårt webbsystem kunde med fördel skötas av Roger Salle Sahlström ansåg jag, en skicklig fotograf, vass bloggare och modig alternativmedieföreträdare som arbetat med Dispatch International sedan 2012 och attackerats av vänsterextremister. Dessutom var han rolig, lättsam och en bra resurs på alla sätt för den Sverigevänliga rörelsen. Men icke.
Kinnunen sade nej till att jag, C och Salle skulle kunna driva tidningen. Den moderata ledarskribenten Markus Jonsson kunde gärna vara kvar som ansvarig utgivare ansåg jag eftersom han inte gjorde någon skada. Han skrev lite sura ledare en gång i veckan och fick bra betalt där han satt på vårt redaktionsrum och smorde in sina dyra läderskor, några han gärna berättade om liksom sina tweedkostymer.
Han ville bli en knökkonservativ kuf men var för töntig tom för Heimdal i Uppsala. Oduglig för Sverigevänner ute i landet och knappast originell som då högermoderat ledarskribent av vilka fler började synas då. Men han var ofarlig och hade platsat i ett omorganiserat Samtiden som jag såg det. Idag skriver han för Nya Tider och jobbar för Exakt24. En till högerradikal fostrad av SD.
Jag är övertygad om att mitt förslag hade gjort succé för SDs mediestrategi men Kinnunen vek sig inte. Han litade bara på Erik Almqvist, en högerradikal som introducerat mig till Jan Olof Bengtsson, Gustaf Kasselstrand, Anton Stigermark, trevliga killar men klart höger om SDs mittfåra vilket skulle visa sig under våren 2015 då de försökte ta över SD Stockholm (där jag var medlem) och sedan uteslöts. Att reda ut att SDs ledning hellre litade på dessa personer än på mig och Salle är för mig en gåta. Ironiskt nog kom Salle senare att arbeta som fotograf för SDs kommunikationsavdelning.
Samma eftermiddag, tisdag 10 februari 2015, gick jag till polishuset på Kungsholmen där Dan Eliasson hade samlat redaktionsfolk med anledning av attacken mot Charlie Hebdo i Paris då jihadister mördat 14 redaktionsmedlemmar och 4 judar. Jag var inbjuden av polischefen Eliasson eftersom han fått mitt visitkort vid en debatt på Publicistklubben i Stockholm då han sagt att alla var välkomna denna eftermiddag.

Eftersom Samtiden var islamkritisk liksom Charlie Hebdo var vi givetvis ett mål för terrorister, liksom Avpixlat.

Mats Dagerlind, chefredaktör vid Avpixlat, var också där på polishuset med ett 50-tal journalister inklusive den SD-hatiska Lisa Bjurwald. Hon upptäckte oss och varnade Eliasson för att befatta sig med oss, liksom Tidningsutgivarnas ordförande Jeanette Gustafsson gjorde.
En mer professionell hållning till terrorhot hade David Flam som ägde det kontorshotell i Årsta Park där Samtidens redaktion fanns (dock nästan alltid tom). Flam förstod vad som kunde ske och vår lokal anonymiserades.
När Martin Kinnunen så tydligt visat att han inte ville bli av med varken Annica Skenberg eller Erik Almqvist så beslöt jag mig för att läcka hela upplägget till DN. Min gamle vän Anders Forsström på DN hade en kollega, Ewa Stenberg, som jag träffat kort där. Jag ringde henne, bokade in intervju på torsdag med henne och Karin Eriksson, båda bra politikreportrar. Innan dess åkte jag till Stocksund för att träffa Gunnar Sandelin, Jan Tullberg och Lars Stockis Liljeryd för att höra vad de tyckte.
De blev inte alls glada. Jag försatt en chans att äntligen få in SD och vettiga åsikter i medierna sa de. Jag hade skött mig utomordentligt i tevesofforna, i valvakan september 2014 och i radiodebatter så varför inte bita ihop med Samtidens strul? Jag stod på mig och att sa att jag fått över 60 artiklar refuserade, blev baktalad var dag av en vresig kärring och var alltid ifrågasatt av SD ledningen. De ville inte ha mig och jag inte dem. Dessutom hade de utnyttjat mig i över ett år som bulvan, en ansvarig utgivare som inte hade ansvar för utgivningen av den tidning jag ansvarade för, juridiskt. De bad mig dra tillbaka DN -intervjun men jag stod på mig.
Sagt och gjort. 14 februari 2015 kom hela historien ut. Kinnunen och Bieler försökte beskylla mig för att inte godta Markus Jonsson som ny utgivare vilket var en lögn. De lade till en lögnaktig artikel av Expo som publicerats 10 februari, samma dag som jag talade med Kinnunen. Enligt dem skulle Expo ha fått mig att bli så rädd att jag gått till DN. Pyttsan!
Daniel Vergara som skrivit den tramsiga texten om att jag spred rasism på twitter är en lurig fan som jag och Salle stötte på vid Jimmie Åkessons Vårtal på Långholmen 2014. Vi två fikade i det lilla båtklubbshuset när en av oss plötsligt noterade Expo: Daniel Vergara och Anna-Sofia Quensel. Salle gick fram och presenterade sig som högerextremist, leendes. Han bjöd över dem till vårt bord och där snackade vi ett tag. Vergara är liksom Baas en trevlig typ när man träffar honom men som ljuger ihop något vid skrivbordet senare. Att jag skulle sluta på Samtiden pga hans text om mitt twittrande är uteslutet.
Men mina kloka vänner Tullberg, Sandelin och Liljeryd hade givetvis en poäng och jag funderar ibland på vad jag skulle ha gjort. Sitta tyst och godta att bli behandlad som skit av SDs ledning var aldrig ett alternativ, men jag kunde ha slutat och hållit käft. Å andra sidan hade Erik Almqvist då fortsatt styra med allt vad det innebar. Att han inom ett år skulle förespråka att starta ett nytt högerradikalt parti och numera skriva för Nya Tider och Exakt24 var ett vågspel som Kinnunen och Bieler får svara för att de medverkade till. För de gjorde de. Erik Almqvist blev länken mellan SD och blivande AFS som de inte ville släppa. Varför de gjorde så vet jag inte. Allt jag vet är att de vanskötte Samtiden och lät Erik Almqvist hållas.
När jag slutade på Samtiden stod jag utan försörjning och arbetade en månad som grovdiskare på Södersjukhuset. Tungt jobb från 7 till 16.30. Sedan blev det lättare som vikarierande lärare i en tvåa i Trollbodaskolan i Hässelby nordväst om Stockholm. Samtidigt ville jag inte sluta som skribent utan tog kontakt med Mats Dagerlind vid Avpixlat redan under våren 2015. Jag fick skriva krönikor, kulturartiklar, intervjuer och reportage- precis som jag hade önskat vid Samtiden. Dock utan betalning förutom två gånger på två år då jag fick 14 000 kr.
Jag reste runt i Danmark, i Bergslagen, Västergötland och jobbade nog halvtid i två år för 28 ooo kr. Det kom in pengar till Avpixlat via Kent Ekeroths förening så jag hade kunnat få mer men Kent satte stopp. Han är god vän med Erik Almqvist och har aldrig gillat mig, så jag slet vidare utan betalning men med ett allt sämre rykte. Om Samtiden var illa så var Avpixlat definitivt rasistiskt/högerextremt/fascistiskt i mångas ögon. Mina vänner i Uppsala försvann för alltid och jag bjöds inte in mer till SVTs Gomorron Sverige eller nyhetsprogram.
Avpixlat som nu heter Samhällsnytt hade kunnat få en annan profil. 2016 kontaktades jag av en företagare som var villig att gå in med drygt 500 000 kr för att göra den utskällda webbtidningen lönsam. Med den webbtrafik som Avpixlat hade fanns annonseringsutrymme för flera miljoner trodde han. Vi planerade tillsammans med Mats Dagerlind ett upplägg som hette “Nya Avpixlat” och ett riktigt aktiebolag där man kunde anställda folk och göra pengar på annonser istället för gåvor via Kent Ekeroth och fakturor från Mats Dagerlinds lilla bolag till Ekeroth.
Kent Ekeroth motsatte sig upplägget men insåg att det var bättre än nuvarande röriga upplägg med ideell förening, bolag, donationer. Han skulle ha 51 % av aktierna medan företagaren som skulle satsa en halv miljon skulle ha mindre. Det blev inget av med denna möjlighet för ett Nya Avpixlat dessvärre och Kent Ekeroth lär sitta kvar i samma förening med liknande upplägg. Jag skriver inte för Samnytt och har ingen insyn. Mats Dagerlind är dock den bästa redaktör jag stött på i alternativmedier, en kunnig självlärd publicist som någon bör hylla innan han går bort. Hans berättelse finns som tur är i antologin Priset, red Arnstberg 2017.
Avpixlats krönikör Rolf Malm och Ingrid Carlqvist gick för långt i sin antisemitism ansåg jag våren 2017 och skrev en inlaga som hamnade på bloggen men avsedd som debattinlägg i DN. Jag skrev den efter att ha hört henne tala i januari 2017 om svenska judars konspiration mot den svenska befolkningen.
Hon hade tidigare sommaren 2016 talat om rasideologi tillsammans med pseudonymen Conrad i deras podd och retat upp både danskar och norrmän genom att jämföra deras motståndsallianser med kommunister mot den nazistiska ockupationen 1940-45 med en möjlig allians med nazister mot islamister idag. Danska Trykkefrihedsselskabet och norska Document.no avsade sig allt samarbete med henne.
Jag hade satt igång planeringen av en alternativ tryckfrihetskonferens 2016 med henne som kunde genomföras bara utan hennes närvaro. Danskarna och norrmännen vägrade delta om Ingrid Carlqvist stod på programmet och var arrangör. Hon hade gett mig mail till Douglas Murray (som skrivit i Dispatch International 2013-4), Daniel Pipes och Anne Marie Waters, men kunde alltså inte komma till Stockholm 1 oktober 2016 då konferensen Dangerous Words 250 genomfördes med anledningen av den svenska Tryckfrihetsförordningenens 250-årsjubilieum, ett hyckleri om vår åsiktsrepression.
Daniel Pipes från Middle East Forum, Abdel Hamed Samad (förföljd tysk-arabisk islamkritiker), Aia Fog (då vice ordf i Trykkefrihedsselskabet), Douglas Murray (författare och debattör) och Anne Marie Waters (islamkritisk aktivist i UK) talade. Men Ingrid Carlqvist som hjälpt mig med det mest väsentliga kunde inte delta. Vi behöll trots allt kontakt men i januari 2017 var hon som sagt bortom räddning.
Idag hälsar hon inte på mig. Jag såg henne på Swebbtv:s kryssning hösten 2019 och sa hej men hon fräste tillbaka att mig hälsar hon inte på. Chang Frick svarar inte ens om jag säger hej till honom. Vi ses i olika sammanhang och han tittar vid sidan av mig och tiger om jag säger något.
Vi sågs första gången 2013 i Gamla Stan då han satte upp Nyheteridag med Kent Ekeroth. Något år senare var han hos mig på kalas och sen hos Per Gudmundson där alla opinionsbildare med vett samlades hösten 2014. Chang är framgångsrik och jag önskar honom lycka till som den ende av alternativmedieföretagare som lyckats. Dock verkar han rejält sur på mig och tål inte att SVT bjöd in mig till SVT Debatt som journalist. Att han samarbetat med Researchgruppen och snott 10 000-tals mail från Avpixlats föregångare Politiskt Inkorrekt är betydligt värre i mina ögon än hans beskyllningar av mig.
Alternativmediernas företrädare är osams: Dagerlind och Frick ogillar varandra. Carlqvist och jag ogillar varandra liksom Ekeroth och jag. Ingen gillar Vavra Suk. Jag skrev för hans Nya Tider 2015, blev erbjuden jobb-tackade nej, men stod i deras bås vid Bokmässan 2016. Sedan dess har jag inte haft med dem att göra . Fria Tider känner jag ingen som gillar men många läste den när den ansågs ny och fräck. Läget i alternativmedier är bedrövligt. Men andra har förstått att det finns bra historier och analyser som bör publiceras, om än i annat skick.
Idag har Kvartal och Det Goda Samhället tagit den plats som finns mellan alternativmedier och mainstreammedier. De är duktiga, professionella men har knappast samma folkliga bas som de ursprungliga alternativmedierna. Tänk att en databas, GangrapeSweden, med filer från domar i mål med gruppvåldtäkter i Sverige kunde leta sig fram till Donald Trump februari 2017.
Sådant hade alternativmedier skrivit om flera år tidigare utan någon reagerat, Samma med kvinnor som tagit in unga ensamkommande män och haft sex med dem, vilket Salle skrivit om i Avpixlat flera år innan övriga medier vågade ta upp storyn.
Det finns mer att berätta men jag stannar här. Ni får gärna kommentera men håll god ton.
Jan Sjunnesson 21 juli 2020

Knark i moskétrappan

Foto av Södermalmsmoskén, taget 1 min efter erbjudandet i trappan

Lördag kl 21, Björns trädgård vid Medborgarplatsen:

Vi går ut från restaurang Kvarnen, mätta efter en middag på Pelikan och en öl på Bajenhaket vid Tjärhovsgatan. Mitt sällskap kommenterar statyerna av Tage Erlander och Nacka Skoglund inne på Kvarnen som något rätt underligt. Jag håller med. Men svårt att förklara sambandet 1960-talssossar och fotbollslaget Hammarby på ett ledigt sätt, åtminstone för mej som ogillar fotboll.

Vi går förbi lekplatsen i Björns Trädgård där en kvinna gruppvåldtogs 2018 av tre östafrikaner. Mitt emot knivhöggs en polis året innan av en afghan. Vi passerar korvkiosken och rundar t-banestationen. Där stannar vi till.

Åtta ordningsvakter i gula västar ser barska ut och talar med två trygghetsvärdar. Alla vakter och värdar har utländsk bakgrund. Jag säger att om värdarna är från Lugna Gatan är de nog inte att lita på. Men jag kan ha fel för det står inte Lugna Gatan på deras västar.

Vi suckar och går uppför trappan som leder till Södermalmsmoskén, kopplad till det islamistiska Muslimska Brödraskapet.  Halvvägs står en kort afrikansk ung man. När vi passerar säger han tyst:

-Hasch, marijuana, kokain?

Jag reagerar inte direkt. Man gör inte det efter en stadig middag med vin och öl. Men efter 10 meter stannar jag till. Han vill sälja droger till mej, öppet och vid moskén en lördagkväll.  Det har aldrig hänt mej förut så jag blir rejält förvånad, tar fram mobilen och tar den bild som syns ovan. Att  vända mej om och fotografera langaren far genom huvudet men försvinner lika snabbt som begreppet stickskador dyker upp.

Södermalms bohemer understödjer denna svarta ekonomi genom att handla av utlänningar som dessa, kanske somalier eller eritrean, troligtvis från förorten med ett säljuppdrag. En parallell ekonomi underhålls och jag kunde dragits in om jag köpt något. I Göteborg i höstas ställde jag frågor till folk om de blivit erbjudna droger. Inte många svarade ja, och en argumenterade för legalisering.

Jag har själv inte rökt gräs sedan 1984 i Kerala, Indien, och har sedan dess förespråkat avkriminalisering.  Att bli erbjuden droger, lätta och tunga, sådär på offentlig plats med ordningsvakter 20 meter bort, av en ung invandrarkille kändes obehagligt, men verkade helt normalt på Söder och kanske överallt i utelivet i våra städer. Några som läser detta kanske tycker det inte var något, men jag fick mej en rejäl funderare över sammanhanget och händelsen.

Min övertygelse om att avkriminalisera droger står fast liksom en allt större tro på att återvandring måste påbörjas. Denna kille ska inte kunna leva här på att sälja något alls, legalt eller inte. Han ska ut.

The story behind Trump´s 2017 comment, ”You look at what happened in Sweden”

Most Swedes remember president Trump´s speech in Florida in Feb 2017, when he said, ”You look at what happened in Sweden. Sweden, who would have thought Sweden? They took in large numbers and are having problems like never thought possible”.

Soon the media networks found out that he had watched Fox News earlier and seen a program about gangrapes in Sweden. The host, Tucker Carlson, got the information through his online magazine Daily Caller. And where did they get it from, all detailed statistics about court cases on gangrape in Sweden last ten years with mostly immigrants perpetrators?

Well, in the video clip above, at 13 min, associate professor Bilyana Martinovsky tells the background:

She had contacted Daily Caller and Tucker Carlson and given them all the facts from a now defunct website, Gang Rape Sweden. The web had a datebase with all verdicts from set courtcases, so anyone could read the court proceedings and make up one’s mind about the ethnic backgrund of the criminals.

Bilyana Martinowski spoke yesterday (Jan 18, 2020) at a public meeting in Stockholm about the state of freedom of speech in Sweden, organised by the small association The Free Speech Advocate/Yttrandefrihetsombudmannen (where a full video will be uploaded with her slides).

She had not told this connection before due to fears of repercussions and harassment from the academic establishment for anyone who dares to combine ethnicity and crime. She was right.

In one morning her position at Stockholm university was ended due to her mentioning the website Gang Rape Sweden on Twitter. Two years later she was met at the Stockholm airport by six policemen and taken into arrest, without any charges being mentioned.

Listen to her story in the clips above.

This story has never been told by any media, Swedish (try again, Hugo!) or international. How a researcher who mentioned statistics about raped women by immigrant men was fired, but before that, succeeded to reach to the most powerful man in the world, Donald J. Trump.

More in these videos:

Articles in Swedish alternative media

https://www.nyatider.nu/twittrade-om-trollfabriken-jagarhar-da-forlorade-bilyana-sin-universitetspost/

https://www.nyatider.nu/ljog-om-uppsagning-av-forskare/

https://www.nyatider.nu/samhallskritisk-akademiker-frihetsberovad-av-over-tio-poliser/

https://samnytt.se/bilyana-martinovski-har-slappts-polisen-visiterade-mig-intimt-och-fornedrade-mig/

https://katerinamagasin.se/polisbrutalitet-som-i-diktaturer-systemkritisk-forskare-gripen-och-forhord-for-att-ha-sarat-kanslor-pa-twitter/

Article in Dagens Nyheter, MSM:

https://www.dn.se/kultur-noje/anstallda-vid-stockholms-universitet-trakasseras/

Online ”Hate Speech” prevention group #jagärhär

https://www.facebook.com/groups/kallkritik/permalink/446679942522884/

Vänsterakademiker som underblåst upploppen

Det var mycket stökigt i centrala Göteborg på söndagskvällen.

Stefan Jonsson

Sven Lindqvist

Paulina de los Reyes

Mattias Gardell

Stellan Vinthagen

Edda Manga

Tobias Hübinette

Massod Kamali

Irene Molina

Diana Mulinari

Eddy Nehls

Athena Farrokhzad

Ove Sernhede

Felipe Estrada

Jerzy Sarnecki

Magnus Hörnqvist

Leandro Schclarek Mulinari

 

De är långt fler. Tipsa mig så lägger jag upp fler namn som ni stött på vid högskolor och universitet. Gör en Flashbacktråd också så kan alla uppdatera.

Dessa forskare, universitetslärare och debattörer har nu eller tidigare direkt eller indirekt stött upplopp mot polismakt och myndigheter med motiv från vänsterradikala teorier om ras, ort, klass, kön och etnicitet.  Black Lives Matter har tyvärr teoretiska företrädare. Dessa är inte ensamma utan stöds av nästintill majoriteten av universitetens anställda. Förnuftiga folk i förorten Husby håller inte med, men de viftas bort.  ”Jag är jurist, jag kan det här !”

Man kan lägga till stillsammare personer som Jan Myrdal, Sven-Eric Liedman, PO Enqvist (som stödde Pol Pot 1975), men  i huvudsak är 1968-generationen passerad till förmån för deras barn och barnbarn. Per Ahlmarks Vänstern och tyranniet  och Det öppna såret är viktiga men nu är läget än värre än under 1970- och 80-talen då en viss akademisk integritet och borgerlig sans höll tillbaka de värsta stollerierna.  En hel myndighet, Statens Medieråd, tog 2013 ställning för den autonoma vänstern visade Magnus Sandelin.

Inom Svenska Kyrkan har Johan Sundéen kartlagt 68-kyrkan,men det återstår mycket att göra för att beskriva och åtgärda detta vänsterakademiska etablissemang. Johan Lundbergs Ljusets fiender och David Anderssons Med skuldkänslan som drivkraft har gått före men mer måste till.  Bengt G. Nilssons uppgörelse med sin vänstervridna Israelsyn är ett gott aktuellt exempel liksom Genusdoktrinen.

Min lista på böcker om svensk samtidshistoria rymmer en del äldre kritik liksom min genomgång av postkoloniala marxistiska tankar om ”Den Andre”, ett outtömligt tema i vänsterintellektuell polemik där segraren alltid är Offret Den Andre. 

Påfallande och särskilt dystert är att många vänsterradikaler finns på polisutbildningar och inom kriminologi. Ivar Arpi skrev  nyligen om en skakande instruktion vid Södertörns högskola där blivande poliser utbildas i att inte behandla alla lika inför lagen.

Har jag missat någon inflytelserik vänsterakademiker så kommentera.