Kategoriarkiv: Kultur

Två finska bloggare- oklippt version

Här är sex oklippta minuter med dåligt ljud från helgen i Helsingfors där jag träffade de frimodiga nationella bloggarna Kenneth Sikorski och Vasahammaren.  En längre version med bättre ljud kommer på Swebbtv snart, där jag tidigare visat liknande intervjuer från Norge.

Allt material ska publiceras i bokform som Skandinavisk kulturkamp.

 

Annonser

Tre intervjuer om yttrandefriheten i Norge

 

Text från Swebbtv:

”Jan Sjunnesson – tre intervjuer om yttrandefriheten i Norge”.

Du hittar programmet på www.swebbtv.se

Jan Sjunnesson for till Norge i mitten av september 2019 där han mötte flera norska frimodiga debattörer.

Tanken var att få inblick i den norska offentliga diskussionen om invandring, islam och politisk korrekthet. Förhoppningen att Norge skulle vara öppnare än Sverige är fortfarande en öppen fråga som tål att diskuteras efter dessa intervjuer och samtal.

Först ut i intervjuraden var Hege Storhaug, informationsledare vid stiftelsen Human Rights Service, www.rights.no

Hon intervjuades av Sjunnesson för Swebbtv  redan 2016 om sin bok Landsplågan Islam som det finns mer information här. Hege Storhaug berättade om sin mer pessimistiska syn på norsk debatt och den smygande islamiseringen.

Sedan tog den pigga debattören Nina Hjerpset-Østlie vid. Hon bloggar numera själv på www.gjenstridig.no men har tidigare arbetat på Hege Storhaugs stiftelse och på den etablerade norska alternativpublikationen Document.no

Document.no leds i sin tur av redaktör Hans Rustad som fick avsluta intervjuerna i Norge. Han samtalade med krönikören Kent Andersen, en musiker och reklamman som gått över till alternativmedier.

Jan Sjunnesson skrev två översikter av norsk debatt våren 2019. Dessa ska tryckas i en bok, Skandinavisk kulturkamp, tillsammans med texter om Danmark, Sverige och Finland, där liknande kulturkamper för våra nationer pågår. Samtliga texter (utom om Finland) finns på Katerina Magasin.

Det är viktigt att upprätthålla kontakter med vad som sker i de nordiska grannländerna och ta tillfället i akt att lära sig hjälpligt att förstå talad norska i dessa inslag.

Som läget är i Finland så verkar de snarare gå åt Sveriges håll än Danmarks, med ökad invandring, islamisering och åsiktsförtryck. Se merpå www.tundratabloids.com

Samtidigt går Sverige mycket långsamt i riktning mot Norge och Danmark.

——–

Stöd Swebbtv på olika sätt:

– Handla i vår butik på https://butik.swebbtv.se

– Skicka dina tips eller förslag på ”inskickade klipp” till info@swebbtv.se

– Texta våra program på svenska eller engelska. Skicka mail om du är intresserad

– Se alla våra program på vår hemsida www.swebbtv.se och berätta för andra

– Stödja ekonomiskt på Swish 123 535 86 92 (OBS Nytt), eller bankgiro 147-0558.

Du kan också donera direkt eller som månadsgivare på bankkonto 9235-229 1186 (9235 är clearingnummer).

The elementary forms of Swedish life may be okay

You are born into the Swedish large society’s cradle and leave in its coffin. And for the most part, and for the majority living in 21th century Sweden, they are satisfied. Maybe I am too, just maybe.

I have quarreled with the Scandinavian Nanny State I have grown up with for the most part of my life. In the 1970s and onwards from a libertarian leftist prespective (all the way into the Italian rebel Toni Negri’s autonomist marxism) and from the millennium shift from the right, albeit a libertarian one. I guess Christopher Hitchens and myself have gone much in the same direction in our lives.

But now I wonder if all my bashing from left to right of the welfare state paternalistic ideology, its huge bureuacracy and its socialdemocratic/progressive liberal practice has been a waste. Most Swedes seem to like to pay very high taxes, more than 60 percent of their disposable incomes (weighing in VAT, mandatory government social insurance fees etc.). Who am I to question my fellow countrymen decade after decade?

PEOPLE MAY BE RIGHT
This article is written in spite of my conviction that there is something fundamentally wrong with an overencompassing state that tries to fulfill every need for its citizens.

I question my beliefs in individual liberty and integrity, resolute minimal government and I may reach a postmodern Stoicism that has much in common with Richard Rorty, a philosopher who tried to have it both ways.

His Contingency, Irony and Solidarity in 1990 was such a project, but failed. He argued for an ironic stance for the few, and a welfare state for the many. A position that got him much anger but he was onto something. Maybe I have finally come to his stance now, in 2019, after seeing him for the first time i Paris in that year and interview him later.

More than 80 percent of Swedes leave their children under 3 years to goverment run or financed child care They leave their parents to old people’s homes and work now more than ever in our history.

We still top the indexes of innovation, reputation, sustainability, environment, global respontibility and so forth . A kind, benevolent nation far in the far north that once was at a shared no 4 GDP/capita position (with Switzerland) in 1970, but has fallen 10 points since then. But not too much.

Swedes are reputed for their tolerance, efficiency and pragmatic solutions. And very politically correct, a small Canada, that behaves like an American New England state on the East Coast. No wonder Bernie Saunders and Michael Moore love us.

Swedes have been ridiculed for behaving like naive millenials for decades. The British newpaper Observer’s correspondent to Stockholm, Roland Huntford, wrote a vitriolic diatribe in 1971, The New Totalitarians. We were basically still medieval serfs he argued, then under a feudal master, now under the tax officer and socialist bureaucrat

I love to read his Sweden bashing comments but my country has since then not done much to change direction. The right of center parties have rather become more socialdemocratic. All eight parties in parliament, including the right-wing populists, the Sweden Democrats, hail the socialdemocratic welfare state.

We have green socialdemocrats, red, blue, liberal, populist – all variations of the same theme: high taxes, government regulation and welfare services, which yields a strong support. Including for ban on selling alcohol beverages in supermarkets (and closed state run alcohol shops on Sundays) and a ban on smoking at outdoor resturants and cafées.

In 2013 I wrote a historical and contemporary study of the Swedish national malaise, which lay great emphasis on our extreme position in the World Values Index, the world’s most individualist and non-traditional country.

© World Values Survey

SWEDENIZATION
In spite of my dislike of our extremism, the researchers behind the map, Ronald Inglehart and Christian Welzel, has tracked a progression towards our coordinate, a process of ”Swedenization”, replacing the former ”Americazation” that Western welfare states used to prefer. More countries want to become like us even if it is a strange and extreme position where freedom may be to obey.

The political scientist Gina Gustavsson noted:

”However, Swedes are often portrayed as the epitome of freedom-oriented people (Berggren and Trägårdh, 2006; Schwartz, 2006). Inglehart and his associates even speak of a ‘Swedenization’, as opposed to an Americanization, of the world (Inglehart and Welzel, 2005: 65, 87). The Swedish data may thus also tell us something of a more general interest.

They suggest that valuing freedom need not, as previous research often assumes, be incompatible with strongly condemning certain choices, or even favouring their restriction by law. In fact, it is not entirely unlikely that the positive Swedish attitudes towards prohibitions are to some extent an effect of valuing freedom; not in the sense of doing what one pleases unhindered by others, but in the sense of realising one’s authentic self (Berggren and Trägårdh, 2006: cf. 213; Gustavsson, 2010).”

The two scholars who uphold this Swedish ”state individualism”, historians Henrik Berggren and Lars Trägårdh, agree with her that the Swedish conception of freedom may be reconciled with prohibitions and obedience to a strong welfare state.

I used to differ from them in that the state individualism Berggren and Trädgårdh prefer is too totaltarian, albeit in a soft version where the state provides welfare in return for high taxes at the expense of civil society, individual responsibility and human dignity. The new mild and progressive totalitarianism that Huntford detected four decades earlier, a version closer to Huxley’s Brave New World than Orwell’s Nineteen-Eightyfour.

MATERIAL SUPPORT GIVES PUBLIC SUPPORT
The failure of the socialist Soviet Union was in part due to its failure to meet the demands of its citizens. The production of goods and services were too low.

But Sweden his a high technology semi-socialist state that has billions to spend on new government initiatives, on welfare services and social benefits for the disadvantaged. Where Soviet did not deliver the cash, we do and people are happy, among the top 10 in World Happiness index.

So my conclusion to this rant, inspired by Stephanie Georgopulos’ thoughts in Medium.org about the joy of being wrong about yourself, is that my country may have the money to pay welfare benefits to everyone that may need them. And that freethinkers like me and Richard Rorty, and his ironic readers of Nietzsche and Heidegger, may look down on the masses’ dependency on government and its propaganda and their profane materialism.

We intellectual aristocrats may be right, or wrong in our disdain. But the country still runs. I am bewildered.

Jan Sjunnesson, writer and teacher, born 1958.

Yttrandefriheten är satt under press

Facebook har förklarat att vissa välkända amerikanska och brittiska konservativa skribenter har blivit avstängda på livstid från Facebooks internettjänst.

Den uppgivna anledningen är att dessa skribenter företräder högerextrema åsikter och att de sprider hat och lögner. Facebook anger dessutom att de som sprider inlägg skrivna av de avstängda personerna kan bli straffade på samma sätt, d.v.s. med livstids avstängning. 

Men, det finns ett viktigt undantag från avstängningsregeln: nämligen om man till delningen fogar ett tydligt avståndstagande från innehållet eller från personen ifråga. Slutligen hotar Facebook med att de som bryter mot dessa regler också kan bli avstängda från vissa betalningstjänster som Mastercard, Visa och PayPal.

Vad innebär då dessa åtgärder? Facebook har deklarerat att de har laglig rätt att ta bort (censurera) inlägg som de anser inte följer deras s.k. communityregler samt att de kommer att utöva den rätten. Facebook går dessutom ännu längre genom att man straffar ”syndarnas” sympatisörer även om de själva inte har skrivit något opassande.

Ur yttrandefrihetssynpunkt finns det starka skäl att ifrågasätta Facebooks avstängningsbeslut. De som äger och driver plattformar dit allmänheten bjuds in på sätt som är fallet med Facebook behöver i princip inte stå till svars för vad som yttras på plattformen.

De åtnjuter nämligen ett undantag i den amerikanska lagstiftningen som syftar till att den som upplåter utrymme åt allmänheten inte har något ansvar för vad enskilda personer säger eller gör. Hittills har ingen ifrågasatt att Facebook omfattas av det undantaget.

Bl.a. har terroristorganisationer som IS och Muslimska Brödraskapet kunnat sprida sina åsikter där. Privatpersoner har också kunnat uttrycka minst sagt kontroversiella saker i kommentarsfälten utan att Facebook blivit anmält eller åtalat. I Sverige har ett uppmärksamt mål hållits som avser en grupp där den ansvarige åtalats för hets mot folkgrupp. Inget sådant krav har riktats mot Facebook i dylika fall.

Det som framstår som helt klart är att man inte samtidigt kan hävda privilegiet av vara publicist (d.v.s. rätten att censurera innehåll) och samtidigt slippa ta ansvar för vad som sägs på deras plattform. Hittills förefaller man dock ha lyckats med den balansgången.

Frågan är i hög grad politisk. Särskilt brännande är den i USA genom den pågående konflikten mellan president Donald Trump och hans politiska motståndare. I konflikten är det helt klart att Facebook liksom de andra tech-giganterna, Google, Twitter och Apple, står på Trumpmotståndarnas sida.

Otvetydigt har censuren praktiskt taget enbart drabbat Trumpanhängare och konservativa, men knappast någon som företräder den ”progressiva” sidan; d.v.s. vänstern.

Att frågan ännu inte drabbat Sverige med full kraft hindrar inte att den är av största intresse även här. Polariseringen mellan olika centrala grupper, även utanför de politiska partierna, har ökat. Från vissa aktiva personer har det t.ex. framställts krav på diktatoriska regler vad gäller åtgärder mot klimatförändringar.

I Europaparlamentet har det nyligen antagits nya regler beträffande upphovsrätt som innebär begränsningar i rätten att ta del av material som tidigare varit fritt åtkomligt på Internet.

 

De åtgärder som Facebook vidtagit är i full överensstämmelse med dem som idag gäller i Kina inom ramen för deras sociala kontrollsystem Dragonfly (som för övrigt haft ett flerårigt samarbete med Google). Dragonfly är ett poängsystem som gynnar dem som talar med rätt personer, säger rätt saker och är allmänt lydiga individer. De som däremot inte uppfyller önskade kriterier riskerar att bli av med jobb, bostad och kreditmöjligheter.

Vi känner på grund av ovan beskrivna händelser en stark oro för yttrandefrihetens och därmed demokratins framtid i Sverige. Den oron borde delas av våra politiska företrädare.

Med denna artikel vill vi uppmana de politiska partierna att ta avstånd från den sorts beslut som Facebook  har fattat om att censurera åsikter eller inlägg som inte strider mot svensk eller internationell lag.

Om den svenska Yttrandefrihetsgrundlagen därvid inte räcker för att hindra Facebook från åsiktscensur är det angeläget att lagstiftningen ändras så att åsiktscensur ej ska vara möjligt.

Vi som tagit initiativet till denna skrivelse är;

Föreningen för Medborgarjournalism

Åke Thunström

 

och bloggarna

Jan Sjunnesson

Fredrik Antonsson

Inlägget på Facebook

 

 

 

 

Review of my thriller Sara Sarasvati

A kind reader (but not informed that I do not consider myself as ”altright”) at Amazon has reviewed my Indo-Swedish thriller Sara Sarasvati:

”Jan Sjunnesson is one of Sweden’s bravest journalists and commentators. He’s a public intellectual of the Swedish alt-right, and freedom of speech – or the lack of it – is one of his key themes.

But he is anything if not open-minded: the thriller clearly draws on the author’s experiences of international personal relationships, and his evocatively described Stockholm is a delight to savour. He is clearly an expert on the twists and turns of Swedish politics, connected as he is – in real life – to the very latest developments in Rosenbad and the riksdag (Swedish parliament).

He has made sure to write the book in such a way that not too much foreknowledge of Swedish conditions is required. Instead, what unfurls is an exciting story, featuring intrigue and drama centred on a fully-textured young Indo-Swedish heroine.”

The book is available as Kindle, in print and ebook/Epub.