Kategoriarkiv: Kultur

Mohamed Omar om min roman Framtidsmannen och andra framtidsskildringar

https://detgodasamhallet.com/2019/08/22/mohamed-omar-perfekt-storm-en-roman-om-sverige-efter-det-islamistiska-maktovertagandet/

Jag gjorde en liknande översikt för dessa böcker i ett inlägg våren 2019

Annonser

Yttrandefriheten är satt under press

Facebook har förklarat att vissa välkända amerikanska och brittiska konservativa skribenter har blivit avstängda på livstid från Facebooks internettjänst.

Den uppgivna anledningen är att dessa skribenter företräder högerextrema åsikter och att de sprider hat och lögner. Facebook anger dessutom att de som sprider inlägg skrivna av de avstängda personerna kan bli straffade på samma sätt, d.v.s. med livstids avstängning. 

Men, det finns ett viktigt undantag från avstängningsregeln: nämligen om man till delningen fogar ett tydligt avståndstagande från innehållet eller från personen ifråga. Slutligen hotar Facebook med att de som bryter mot dessa regler också kan bli avstängda från vissa betalningstjänster som Mastercard, Visa och PayPal.

Vad innebär då dessa åtgärder? Facebook har deklarerat att de har laglig rätt att ta bort (censurera) inlägg som de anser inte följer deras s.k. communityregler samt att de kommer att utöva den rätten. Facebook går dessutom ännu längre genom att man straffar ”syndarnas” sympatisörer även om de själva inte har skrivit något opassande.

Ur yttrandefrihetssynpunkt finns det starka skäl att ifrågasätta Facebooks avstängningsbeslut. De som äger och driver plattformar dit allmänheten bjuds in på sätt som är fallet med Facebook behöver i princip inte stå till svars för vad som yttras på plattformen.

De åtnjuter nämligen ett undantag i den amerikanska lagstiftningen som syftar till att den som upplåter utrymme åt allmänheten inte har något ansvar för vad enskilda personer säger eller gör. Hittills har ingen ifrågasatt att Facebook omfattas av det undantaget.

Bl.a. har terroristorganisationer som IS och Muslimska Brödraskapet kunnat sprida sina åsikter där. Privatpersoner har också kunnat uttrycka minst sagt kontroversiella saker i kommentarsfälten utan att Facebook blivit anmält eller åtalat. I Sverige har ett uppmärksamt mål hållits som avser en grupp där den ansvarige åtalats för hets mot folkgrupp. Inget sådant krav har riktats mot Facebook i dylika fall.

Det som framstår som helt klart är att man inte samtidigt kan hävda privilegiet av vara publicist (d.v.s. rätten att censurera innehåll) och samtidigt slippa ta ansvar för vad som sägs på deras plattform. Hittills förefaller man dock ha lyckats med den balansgången.

Frågan är i hög grad politisk. Särskilt brännande är den i USA genom den pågående konflikten mellan president Donald Trump och hans politiska motståndare. I konflikten är det helt klart att Facebook liksom de andra tech-giganterna, Google, Twitter och Apple, står på Trumpmotståndarnas sida.

Otvetydigt har censuren praktiskt taget enbart drabbat Trumpanhängare och konservativa, men knappast någon som företräder den ”progressiva” sidan; d.v.s. vänstern.

Att frågan ännu inte drabbat Sverige med full kraft hindrar inte att den är av största intresse även här. Polariseringen mellan olika centrala grupper, även utanför de politiska partierna, har ökat. Från vissa aktiva personer har det t.ex. framställts krav på diktatoriska regler vad gäller åtgärder mot klimatförändringar.

I Europaparlamentet har det nyligen antagits nya regler beträffande upphovsrätt som innebär begränsningar i rätten att ta del av material som tidigare varit fritt åtkomligt på Internet.

 

De åtgärder som Facebook vidtagit är i full överensstämmelse med dem som idag gäller i Kina inom ramen för deras sociala kontrollsystem Dragonfly (som för övrigt haft ett flerårigt samarbete med Google). Dragonfly är ett poängsystem som gynnar dem som talar med rätt personer, säger rätt saker och är allmänt lydiga individer. De som däremot inte uppfyller önskade kriterier riskerar att bli av med jobb, bostad och kreditmöjligheter.

Vi känner på grund av ovan beskrivna händelser en stark oro för yttrandefrihetens och därmed demokratins framtid i Sverige. Den oron borde delas av våra politiska företrädare.

Med denna artikel vill vi uppmana de politiska partierna att ta avstånd från den sorts beslut som Facebook  har fattat om att censurera åsikter eller inlägg som inte strider mot svensk eller internationell lag.

Om den svenska Yttrandefrihetsgrundlagen därvid inte räcker för att hindra Facebook från åsiktscensur är det angeläget att lagstiftningen ändras så att åsiktscensur ej ska vara möjligt.

Vi som tagit initiativet till denna skrivelse är;

Föreningen för Medborgarjournalism

Åke Thunström

 

och bloggarna

Jan Sjunnesson

Fredrik Antonsson

Inlägget på Facebook

 

 

 

 

Review of my thriller Sara Sarasvati

A kind reader (but not informed that I do not consider myself as ”altright”) at Amazon has reviewed my Indo-Swedish thriller Sara Sarasvati:

”Jan Sjunnesson is one of Sweden’s bravest journalists and commentators. He’s a public intellectual of the Swedish alt-right, and freedom of speech – or the lack of it – is one of his key themes.

But he is anything if not open-minded: the thriller clearly draws on the author’s experiences of international personal relationships, and his evocatively described Stockholm is a delight to savour. He is clearly an expert on the twists and turns of Swedish politics, connected as he is – in real life – to the very latest developments in Rosenbad and the riksdag (Swedish parliament).

He has made sure to write the book in such a way that not too much foreknowledge of Swedish conditions is required. Instead, what unfurls is an exciting story, featuring intrigue and drama centred on a fully-textured young Indo-Swedish heroine.”

The book is available as Kindle, in print and ebook/Epub.

Tjecken Milan Kundera uppmanade oss redan 1983 att stå upp för Europa – mitt andra inlägg på Det Goda Samhället

A Kidnapped West or Culture bows out, samma essä i Granta 1984

Jag skriver idag 10 juni 2019 om det tjeckiske författaren Milan Kunderas visionära essä om Europa i Det Goda Samhället II . Tankesmedjan Timbro har återpublicerat hans plädering för Centraleuropa och ett uppvaknat stolt Europa från 1983.

Här är den oredigerade texten till Det Goda Samhället med fler referenser:

1989 föll Berlinmuren och därmed befriades Östblocket från kommunism. Den liberala tankesmedjan Timbro uppmärksammade i förra veckan 30 årsjubiléet av befrielsen med fyra essäer i behändigt fickformat.

Två av författarna har ursprung i Östblocket, tjecken Milan Kundera och bosniern Jasenko Selimović, två i Sverige och Timbro, statsvetaren Andreas Johansson Heinö och Andreas Ericson, borgerlig debattör.

Den mest intressanta texten är onekligen Milan Kunderas ”Ett kidnappat Västerland -eller Centaleuropas tragedi”, ursprungligen skriven på franska och först publicerad i svenska Ord & Bild 1983.

Kundera inleder med en rapport från det ungerska upproret 1956 då ett telexmeddelande skickades ut från den befriade ungerska nyhetsbyrån, minuterna innan det ryska artilleriet anföll:

”Det var ett förtvivlat meddelande om den ryska offensiven mot Budapest som hade inletts samma morgon. Det avslutades med dessa ord: ‘Vi kommer att dö för Ungern och för Europa!”.

Resten av Kunderas analys handlar om vad dessa och fler geografiska storheter, Polen, Tjeckoslovakien, Östeuropa och Centraleuropa, egentligen består av. Kundera menade att redan 1956 var hänvisningen till att Ungern var en del av Europa obsolet. Ungern var obönhörligen Östeuropeisk genom den sovjetiska ockupationen såsom Västeuropas uppfattade saken.

Tragiken bestod i för Kundera att för Västeuropa var Polen, Ungern och Tjeckoslovakien (och Österrike enligt hans förståelse av Centraleuropa) visserligen politiskt dominerat av Sovjetunionen, men kulturellt sett en historisk och betydande del av Europa, något som få fransmän, belgare, holländare och i synnerhet amerikaner skulle förstå när de fick telexen 1956.

Anledningen är historisk. Centraleuropa stammar från det romerska riket och den katolska kyrkan medan Östeuropa stammar från det ortodoxa Bysans. Bulgarien är det tydligaste exemplet på ett östeuropeiskt land med kyrilliskt alfabet precis som det ryska.

Efter 1945 flyttades gränserna västerut i Europa med Roosevelts och Churchills godkännande i Jalta året innan. Kundera skriver att några nationer som alltid hade betraktat sig själva som västerländska vaknade upp en vacker dag vid krigsslutet och fann att de befann sig i öst.

Hans tes är att Centraleuropa med de kulturella metropolerna Wien, Bratislava, Prag, Budapest och Warzawa är definitivt inte östeuropeiskt. Det inte var en tillfällighet att motståndet mot den ryska ockupationen var som starkast där (Polen 1956, 1968, 1970, 1980 (med stöd av påven), Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968), och inte österut.

Detta folkliga motstånd bars fram av stridbara representanter för varje lands kultur. Kundera har höga tankar om vad nationell kulturkamp kan innebära:

”Identiteten hos ett folk eller en civilisation avspeglas och sammanfattas i den helhet av andliga skapelser som brukar kallas ‘kultur’. Om denna identitet utsätts för ett dödligt hot intensifieras kulturlivet, det skärps, och kulturen blir det levande väsen som hela folket samlas kring. Det är därför som det kulturella medvetandet och det samtida andliga skapandet har spelat en större och mer avgörande roll i alla de centraleuropeiska revolterna än någon annanstans och i någon annan europeisk folklig revolt någonsin”.

Själv skulle ex-kommunisten Milan Kundera, som flytt till Paris 1975, slå igen året därpå, 1984, med romanen Varats olidliga lätthet, som utspelar sig i Centraleuropa runt 1968 med uppror, kultur och erotik som några teman.

Kunderas essä från 1983 är aktuell idag eftersom den dels visar vikten av folklig kulturkamp mot makten, dels tar fasta på det Europa som idag är mer ifrågasatt än någonsin. Den brittiska debattören Douglas Murrays bok The Strange Death of Europe från 2017 går att läsa som en sentida dyster kommentar till vad Kundera såg komma drygt tre decennier tidigare, ett suicidalt och svagt Europa utan självförtroende. Jag och Mohamed Omar talade om Murrays bok här på Det Goda Samhället förra året och han besökte Stockholm senare. En liknande analys gjorde fransmannen Pascal Bruckner 2006 i La Tyrannie de la pénitence: Essai sur le masochisme Occidental.

För ungrare, polacker, tjecker m fl centraleuropéer är Europa inte en geografisk yta utan en andlig föreställning som är liktydig med ordet ”Västerlandet”, skriver Kundera. Det djupaste i centraleuropéernas motstånd är deras försvar av sin identitet, deras västerländska karaktär.

Därmed är Kunderas tankar aktuella för dessa länder igen. Visegradgruppen, de grupp centraleuropeiska länder inom EU som vänder sig med kraft mot EU:s diktat om migration, forskning, medier, valresultat, lagstiftning mm, består av samma upproriska länder som aldrig lät sig ockuperas av Ryssland och de gjorde motstånd mot anfallande muslimer under ledning av Vlad III Dracula på 1400-talet, vid Wien 1683, på Balkan 1912-13 och fram till det osmanska rikes fall 1924.

”Vad som bestämmer och avgör den centraleuropeiska helheten kan alltså inte vara de politiska gränserna (som inte är autentiska utan alltid har påtvingats genom invasioner, erövringar och ockupationer) utan de stora gemensamma situationer som samlar folk och förenar dem på ständigt nya sätt att tänka inom tänkta, ständigt skiftande gränser där man finner samma gemensamma minne, samma gemensamma erfarenhet, samma gemensamma tradition”, noterar Kundera och fortsätter:

”Det är därför som det är i denna region av smånationer vilka ‘än ej är förlorade’ som Europas sårbarhet, hela Europas sårbarhet, har blivit mer synlig och tidigare synlig än någon annanstans. I vår moderna värld, där makten har en tendens att allt mer koncentreras i händerna på några få stora, riskerar i själva verket alla de europeiska nationerna att snart bli smånationer och möta samma öde. I denna mening framstår Centraleuropas öde som ett föregripande av det europeiska öder i allmänhet, och därmed får dess kultur med en gång en våldsam aktualitet”.

Han anklagade Västeuropa 1983 för att inte ha insett hur illa hela Europa kan fara om inte européerna tar sitt ansvar för att återupprätta sin kultur. Europa uppfattar inte sin enhet som en kulturell enhet, sprungen ur den judeo- kristna religiösa traditionen från Jerusalem och från antikens Aten och Rom. Ett aktuellt glädjande undantag är Finlands president som inledde Riksmötets öppnande i Helsingfors i april i år med orden:

”Våra gemensamma värderingar som den europeiska andan bygger på. Det sägs att denna anda har sina rötter i tre städer: Jerusalem, Aten och Rom. De religioner, den etik, kultur och samhällsordning som vi ärvt från dem har förädlats till demokratins, jämlikhetens och de mänskliga rättigheternas Europa. Låt oss värna om dem och ihärdigt försvara det som är gott.”

1983 var Milan Kundera mer pessimistisk. Centraleuropas tragedi är inte Ryssland, utan Europa menade han. Det telexmeddelande som i vanmakt sändes ut till den fria världen från Budapest 1956 byggde på en illusion. Europa uppfattades inte längre som ett värde av de européer som mottog budskapet att ungrare skulle dö för Ungern och Europa inför de ryska kanonerna.

Med Douglas Murray, den finske presidenten Sauli Niinistö och Visegradländerna kan Milan Kunderas uppmaning besvaras och Europa försvaras, igen.

Jan Sjunnesson

***

Mitt första inlägg om invandringskritiska invandrare på Det Goda Samhället I.