Kategoriarkiv: Personligt

Bob Dylan 1975

Bob Dylans senaste verk. Murder most foul, har igen gjort honom till ett mediefenomen som alla från Andres Lokko till Johan Hakelius hyllar eller skriver en runa om. Jag ska inte skriva om den utan om vad som skedde 45 år tidigare,

Sommaren 1975 reste jag till den amerikanska Södern. Ett år som Senior i Mountain View High School, Arkansas.

Senior High, Mtn View, AR, 1975

Fadern i min värdfamilj, född 1940, hade en del gamla Dylanplattor som snurrade från hans 1960-tal. Min flummiga flickvän tjatade om Blonde on Blonde, men hennes hippiefamilj var för fattig för att ens äga en skivspelare. Men jag tog mig långsamt in i Dylans låtskatt, som jag nosat på tidigare i Uppsala där jag faktiskt ägt ett munspel inkl ställ och akustisk gitarr.

I Little Rock, 1976

Dock blev inte Dylans 1960-tal vad som fick mig att lyssna ordentligt på honom utan hans 1970-tal. Bland traditionella Dylanfans finns ofta en förkärlek för antingen de fyra första akustiska albumen 1962-64 eller hans elförstärkta period med Bringing it all back home, Highway 61 Revisited och Blonde on Blonde 1965-66.

Hans 1970-tal fångade alltså mig, först livealbumet med The Band Before the Flood 1974. Året därpå begav han sig ut på turnén Rolling Thunder Revue, samma höst då jag naturligtvis helt ovetande befann mig i USA. Denna turné blev uppmärksammad förra året Martin Scorseses dokumentär på Netflix.

Klippet ovan som visar Dylan i sin allra bästa form med en elektrifierad version av A hard rain’s a-gonna fall, en låt han brukade ackompanjera sig själv på med en gitarr på 1960-talet. 1975 är han en commedia del-arte figur, en trickster som vitsminkad väser och spottar fram de besvärjande poetiska orden om det förestående hårda regnet. Dessa minuter av ren energi innehåller allt man behöver veta. Jag har sett det 100 gånger nu och ska se dem minst lika många gånger till.

Joakim Thåström måste ha haft denna sceniska energi vid samma tid, helt oberoende av Dylan men ändå som en lärjunge. Dylans närvaro, hans utspel och totala fokus kan ha nått till Oasen i Rågsved.

Sommaren 1975 var Dylans äktenskap i spillror. Han hade berättat delar av sin och Sara Dylans stormiga och sorgsna kärlekshistoria i Blood on the Tracks som kom ut vintern 1975.

Men det fanns mer att säga och han sa det bara en gång i ett framträdande på The Bitter End Café med folksångaren Ramblin’ Elliot den 3 juli. Ett talande namn på denna lilla konsertlokal där Dylan sjöng om övergiven kärlek, Abandoned Love.

Han hade sig själv att skylla, som han sjöng i I threw it all way senare på turnén. En låt han hade skrivit långt tidigare, men som nu visade sig bli sannspådd.

Konsertturnén Rolling Thunder Revue visar upp Dylan där han var som bäst, 1975. Ett år utan familj, ute på vägarna med ett nytt projekt, ett cirkussällskap med vänner och musikerkollegor som Joni Mitchell, Patti Smith, Roger McGuinn, Mick Ronson, Joan Baez och många fler som de tog upp längs vägarna i New England. De spelade bara på små lokaler och budgeten sprack, trots att Idiot wind, Isis, One more cup of coffee och One too many mornings var underbarare än någonsin.

Allen Ginsberg, Dylans mentor sen 1960-talet och beatniklegend, följde med. Först som poet men till sist som bärare. Ginsberg och Dylan passade på att besöka en annan beatniklegends grav, Jack Kerouacs. när de spelade i Lowell, Massachusetts, där Kerouac växt upp. Märkligt nog så träffade de franska poststrukturalisterna Gilles Deleuze och Félix Guattari de båda amerikanerna vid denna konsert 1975.

Bruce Springsteen och Bob Dylan backstage i New Jersey 1975

Jag skrev 2016 om tre artister från delstaten New Jersey, Frank Sinatra, Allen Ginsberg och Bruce Springsteen. I detta inlägg berättade jag också om vad de vilda franska tänkarna gjorde i New York på konferensen Schizo Culture och om mina reseäventyr runt USA 1979.

Martin Scorseses konsertfilm Rolling Thunder Revue. A Bob Dylan Story innehåller både dokumentära avsnitt från turnén och samtida kommentarer från de som var med inklusive Dylan.

Jag har nog sett filmen 20 gånger nu och dessutom läst dramatikern Sam Shepards loggbok. Han skulle skriva dialoger till en film, Renaldo and Clara, men det gick inte så bra. Jag såg hela filmen på Biskops-Arnö folkhögskola en sömnig natt 1982 när Anders Weidar, redaktör för Café Existens, visade den.

En annan koppling till Bob Dylan var mitt möte och intervju för folkhögskolekursen samma år, 1982, med Izzy Young i Stockholm, den amerikanske folkmusikarrangören som upptäckte Dylan, nu dessvärre borta. Samma sommar såg jag Dylandyrkaren Ulf Lundell i Danmark dit jag flyttat.

För fyrtiofem år sedan var Bob Dylan alltså som bäst. Albumen Desire och Hard rain är bevis nog, liksom trippelalbumet nr 5 i Bootlegserien. Man behöver inte köpa alla 14 CD i boxen från Rolling Thunder turnén för 1159 kronor. Eller . . .?

/ Besökare vid Stadsteaterns föreställning Dylansällskapet 2016

Elva böcker på sju år

 

20180731_1330498448093590738614960.jpg

Länge ville jag bli författare men debuterade först vid 55 år, då med besked. Jag har nu givit ut elva böcker nu på sju år mellan 2013- 2020, varav tio via egenutgivning och den tionde på ett litet nytt förlag, Rosa Alba.

En del är gamla texter och översättningar från engelska som blev mitt debutspråk, men mycket är nyskrivet. Ni kan köpa direkt av mig eller via internetbokhandlar (Adlibris, Bokus och Amazon).

2013

Texter jag översatt från engelska om politisk filosofi och tre egna texter. Adlibris.

Min första egna bok. En samtidshistorisk studie av Sveriges utveckling. Adlibris.

Något utvidgad översättning. Adlibris.

Min första skönlitterära bok. En framtidsdeckare om Sverige och Indien. Adlibris.

2014

Filosofiuppsatser i metafysik, etik och samhällsfilosofi. Adlibris.

Min framtidsroman om Sverige, Indien och Kurdistan. Hälften översatt från Sara Sarasvati. Adlibris.

2017

Samlade texter om utbildning, ungdomar, folkbildning och pedagogik. Adlibris.

2018

Samling skönlitterära texter och kulturdebatt. Adlibris.

Samlade texter i journalistik, debatt, filosofi, kultur med mera. Publit.

Min självbiografi. Första boken på ett förlag, Alba Rosa. Adlibris.

2020

Skandinavisk kulturkamp. Vulkan.

Recensioner, utdrag, eboksupplagor, presentationer.

Publications in English

Uppdatering om nya boken och inställda föredrag i Sydsverige

Formgivning av stilsäkre Thomas Arfert

Så kom fem lådor med 200 exemplar av min nya bok, Skandinavisk kulturkamp.  Glädjande för en författare att få se sin bok i tryck!

Men i coronakrisens tider så ställs även jag inför beslut om att ställa in mina planerade föredrag om boken i Sydsverige i april, vilket innebär att Växjö 6 april och Lund 8 april utgår.

Min förhoppning är att mina möten i Stockholm den 21 april, Umeå 9 maj (lokal bokad i Mariehem) och Uppsala 23 maj kan genomföras,  men håll utkik här och på min Facebooksida och Twitter för uppdateringar.

Vill ni beställa boken för 200 kr inkl porto så maila eller ring, se kontakter. Leverans i Stockholm går bra för 150 kr.

Ny bok – Skandinavisk kulturkamp – ute och på turné i landet i vår

Min senaste bok, Skandinavisk kulturkamp, finns nu att köpa på Vulkan och på Adlibris/Bokus. Även i Norge och Finland på Adlibris.

Från förlagspresentationen:

”I Danmark, Norge, Sverige och Finland pågår en kamp för ländernas frihet och oberoende och ett ihärdigt folkligt försvar för dess kultur och medborgarna, mot islamisering, mångfaldsvurm, massinvandring och politisk korrekthet.

Skribenten Jan Sjunnesson vill med denna bok visa vad som sker i Sveriges grannländer där befolkningarna nu insett att de måste stå upp för sin kultur, sin historia och sina värderingar. Denna kulturkamp försiggår på internet och i alternativmedier, men också bland föreningar, partier och bokförlag. Skandinavisk kulturkamp ger inblick i de senaste 50 årens strider i Norden för självständighet, frihet och nationell kultur”

BOKTURNÉ I VÅR FRÅN SKÅNE TILL NORRLAND

Jag ska resa runt i vår och tala om boken och yttrandefrihet i flera städer i regi av Yttrandefrihetsombudsmannen:

Växjö 6 april, kl 18, restaurang 4Krogar vid Växjösjön.

Lund 8 april, kl 18, sal Kyrkan, Stadsbiblioteket (ingång Bredg 3B)

Stockholm 21 april, kl 18, Pressklubben, Vasagatan 50

Umeå 9 maj, med Pontus Persson. 7:ans mötesplats Mariehems Centrum/Mini aula – Tranan

Uppsala 23 maj, kl 14, Mallas sal, Stadsbiblioteket

Ni kan då köpa boken och samtidigt kanske några av mina andra böcker. Välkomna !

/Sjunne

Jörn Donners Sverigebok, 1973

Hösten 2014 skrev jag i min artikelserie om Sverige sett utifrån i SDs webbtidning Samtiden om Jörn Donners Sverigeboken (W&W, 1973).

Jag hade fått boken i augusti 1975 av min far som reselektyr inför mitt år i USA som utbytesstudent, men jag läste den aldrig då.  Kanske var det rätt för jag hade inte förstått alla fina blinkningar och fräcka tilltag hos Donner om det grannland han hatälskade. En finne jag redan saknar.

Här är texten som jag fick till efter att ha läst boken sommaren 2014:

”Den finlandssvenske författaren, filmaren och provokatören Jörn Donner gav ut sin Sverigeboken 1973. Dessa strängt personliga för att inte säga intima iakttagelser av folk och företeelser i Stockholm och andra städer han reser runt i påminner om ett land som då stod på tröskeln till en ny modern tid: Olof Palmes skördetid av reformer och framtidstro.

Samtidigt är Donner självupptagen, skeptisk och har svårt att dölja sin avund inför grannlandet. Överallt letar han sprickor i muren, likt författaren Lars Gustafsson gjorde vid samma tid. Han hamnade som 16-åring efter kriget hos en svensk familj i södra Stockholm där den odrägliga sonen Sven Lindqvist retade sig på Donner. Lindqvist skulle sedan bli berömd författare men Donner var inte imponerad av socialistsnobben Svenne.

Den raljanta recensionen av Sverige rullar på i högt tempo: Handlar man vindruvor från Chile eller Grekland stödjer man diktaturer. Folket uppmuntras till kollektiva aktioner, det finns ett tryck och en terror på svenska arbetsplatser att delta. Den som inte deltar är fascist. När den regerande socialdemokratin bestämt att alla partier bör gå med i gemensamma uttalanden om Chile bör alla gå med, ve de reaktionära, för fem kronor insamlingspengar fredar du ditt radikala samvete.

Ändå älskar Jörn Donner Sverige. Och han ogillar absolut inte det Svenska Sexualforskningsinstitutet. Där kan äkta par få bot mot för tidig utlösning eller ingen alls, fridigidet och anpassningssvårigheter. ”Kanske några knullövningar under sakkunnig ledning kan hjälpa upp det hela”. Eller är Donner ironisk? Ibland ler man bara och läser vidare.

Sverigebokens huvudperson heter J och arbetar på Filminstitutet vid Gärdet på Östermalm. Han super och saknar sin kvinna, H, som dock är gift på annat håll i Finland. Därför fördriver J tiden med att intervjua bankdirektörerna Browaldh och Wallenberg, ministern Ingvar Karlsson och många fler representanter för det svenska samhället. Ingmar Bergman och Harry Schein dyker upp på middagar hos Bonniersfamiljen som Donner gör allt för att förstöra med gap och skrik, fylla och festliga påhitt. En rabulist som gör allt för att reta upp de sävliga svenskarna i världens mest förnuftiga samhälle enligt honom själv. Inte ironiskt utan allvarligt menat tycks det.

Kanske är detta lyckolandet. Kanske J inte vet vad lycka är. Lycka är att sitta hemma med en kaffekopp och se människor skjutas till döds i Bangladesh: det är beklagansvärt att världen utanför våra fönster är så primitiv. Sverige är nära 1984. Tio år dit.

Boken slutar med att J står på stranden vid Östersjön och ser tillbaka mot Sverige, säger ”jag älskar dig”.

I sin memoarskrift kallad Mammuten eller Jörn Donners efterlämnade handlingar. Om illamåendets historia i Finland (2012) berättar han om mottagandet av Sverigeboken 40 år tidigare. Hans korta noteringar om Olof Palme var de mest uppseendeväckande delarna.

På valvakan 1973, som slutade i oavgjort 175 – 175 mandat för de två blocken, såg Donner en trött statsminister som var ”ur form”.

Palme anmärkte på denna beskrivning men Donner menade att formsvackan snarare tydde på att Palme också var en skådespelare som för några ögonblick tappat bort sina repliker. Regissören Jörn Donner noterade och beskrev vad han såg, tänkte och kände.

Sverigeboken är som en dokumentärfilm över ett svunnet svenskt välfärdssamhälle. Den bitvis odräglige Donner gör vad han kan av alla stela studiebesök, trista möten med myndigheter och statistiska uppgifter om det land han säger sig älska. En bedrift. Sisu.

24 aug 2014 intervjuades Jörn Donner om sin Sverigesyn i Sveriges Radio.”