Kategoriarkiv: Personligt

Julklapp till flykting jag mött

1999 reste jag och dottern Hedvig, 10 år, till MacLeod Ganj i norrra Indien för att besöka den exiltibetanska byn där Dalai Lama bott sedan 1960. Vi var på ryggsäcksluff, ett vagabonderande som jag alltid gillat.

Vi tog in på ett hotell och träffade strax en mycket vänlig och språkkunnig engelsktalande munk, Kelsang Dorje.

Han hade flytt över Himalaya som många tibetanska politiska flyktingar och arbetade nu som översättare vid ett centrum för tibetanska flyktingar, Gu-Chu-Sum.

Jag gav honom lite bidrag till uppehälle och vi började brevväxla. När jag gifte mig i New Delhi 2004 fick vi varsin vit tibetansk halsduk av honom. Under åren har jag satt in lite pengar på hans bankkonto vid juletid.

Hans brev är formella till större delen och handlar om den tibetanska exilregeringens kontakter med omvärlden och andra relevanta händelser som en översättare sysslar med.

Nu tänkte jag att några av er kanske vill bidra med en slant till någon som arbetar för flyktingar i världen. Jag har ju mött honom och mer seriös aktivist för flyktingar har jag sällan stött på. Sätter in runt 20 dec.

Swisha över en peng till 0769000900 eller sätt in på bankkonto 6154-532511972. Märk med Tibet.

God Jul !

Bomb i bygden

Utbombat trapphus lördag förmiddag, 12 okt

I natt slängde någon in en granat i ett bostadshus en kilometer från min bostad i västra Stockholm. Nationella bombskyddet var där men ingen skadades rapporterar Omni.    På Flashback diskuterar mer eller mindre insatta motivet till dådet.

Jag skrev en krönika för Avpixlat 2016 om hur brott och stök längs den Gröna tunnelbanelinjen kröp allt närmare. Hässelby, Vällingby och Blackeberg verkade då vara på fallrepet. Med mordet på en kvinna 30 september i år  kan även Råcksta räknas bort. Gänget som dödade henne använde automatvapen.

Mina kvarter i Brommastadsdelen Abrahamsberg är vanligtvis trygga och folk från alla länder trivs, arbetar och sköter sig skrev jag 2017. Jag vet inte mer än någon annan här men  det verkar som att Gröna linjens t-banestation Abrahamsberg nu får räknas till min dystra lista från 2016.

Paulina Neuding skrev i Quillette i somras efter sprängningar i Linköping, Malmö och Göteborg samma tid att Sverige borde utlysa ett nationellt nödläge.  Men vi lallar vidare ett tag till.

Paradoxal kosmopolitisk patriot

 

Att gå emot sina egna preferenser kan vara bra om än paradoxalt. Låt mig förklara:

Jag har försökt flytta från Sverige ett antal gånger, har med nöje arbetat i Rinkeby, Akalla, Tensta och med invandrarkurser inom vuxenutbildning och folkbildning. Dessutom har jag varit gift med en utom-europeisk kvinna och tidvis etablerat mig i hennes hemland Indien. Videon ovan är från den förort i södra New Delhi, Vasant Kunj, där vår dotter nu bor.

Jag uppskattar mångfald av kulturer, mat, åsikter och ogillar svenskt klimat. Om jag personligen ska välja mellan den svenska livsstilen och vädret och något sydligare, så är jag nog mer benägen att föredra Sydeuropa framför Sverige.

Jag är nog en ”anywhere” som David Goodheart kallar oss , en kosmopolit , en landsflyktig som hade kunnat hamna utomlands och vara rätt nöjd med det liksom mina döttrar och en syster som bor i USA, England, Indien och Australien. I sommar hälsade jag på flera av dem i Canberra, New Delhi och London.

Men jag blev en slags motvillig patriot runt 2010. Orsakerna går att läsa i de tusentals inlägg som denna samtidsblogg samlat sedan dess; migrationseländet, vanstyret, den obefintliga nationalismen, mångfaldsvurmen.

Som globalt inriktad patriot är jag kluven mellan min egen preferens för ett annat mer öppet och kontinentaleuropeiskt liv (jag bodde som ung fattig skribent i Köpenhamn och som ung pappa i Schweiz) och nödvändigheten av att stå upp för mitt hemland nu när det verkar falla isär. Jag tänker inte flytta, så det så.

Jag blev patriot mot min vilja, men det är så när man känner när en utlandsflytt igen skulle vara snudd på landsförräderi.

Jag har ingen lösning på hur man ska kunna få sina egna preferenser att gå ihop med vad man måste göra som ansvarsfull medborgare om det strider mot ens egen livsföring. Men det är bra att ibland kunna inse att man inte behöver låta sina egna preferenser gälla för alla.

De flesta svenskar vill ju bo här och deras självklara positioner måste nu försvaras eftersom svenskarna är på väg att bytas ut mot ickesvenskar i en rasande takt vilket min stridskamrat Gunnar Sandelin beskrivit nyligen.

Kanske är det sunt att ta strid mot sina egna önskningar. Men paradoxalt.

 

Review of my thriller Sara Sarasvati

A kind reader (but not informed that I do not consider myself as ”altright”) at Amazon has reviewed my Indo-Swedish thriller Sara Sarasvati:

”Jan Sjunnesson is one of Sweden’s bravest journalists and commentators. He’s a public intellectual of the Swedish alt-right, and freedom of speech – or the lack of it – is one of his key themes.

But he is anything if not open-minded: the thriller clearly draws on the author’s experiences of international personal relationships, and his evocatively described Stockholm is a delight to savour. He is clearly an expert on the twists and turns of Swedish politics, connected as he is – in real life – to the very latest developments in Rosenbad and the riksdag (Swedish parliament).

He has made sure to write the book in such a way that not too much foreknowledge of Swedish conditions is required. Instead, what unfurls is an exciting story, featuring intrigue and drama centred on a fully-textured young Indo-Swedish heroine.”

The book is available as Kindle, in print and ebook/Epub.