Kategoriarkiv: Personligt

Bokrelease 20 juni: Pedagogik och polemik

 

Min sjunde bok är ett kompendium på drygt 40 texter jag skrivit om skola, barn och unga, pedagogik,  historia, utbildning i Indien, lärarutbildning, förskola med mera sedan 1983.

En del finns på denna blogg, eller på nätet här och här. Utkast till hela boken här.

Tisdagen den 20 juni kl 17 är alla välkomna till Pressklubbens sal en trappa ned i valvet för en release. Ni kan köpa något att dricka eller tugga på i baren.

Pressklubben finns på Vasagatan 50, 5 min promenad från Stockholms Centralstation, vägg i vägg med Duvels Café.

Ingen anmälan behövs men se på Facebook eventet om ni vill.

Åsa Linderborg om mitt avhopp

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kommenterade mitt inlägg igår.

Hennes kommentarer var i stort sett sakliga, men det är ändå intressant för mig att nyansera dem.

Orsaken till att jag hoppar av de alternativa medierna är inte enbart den försåtligt antisemitiska krönika som Avpixlat publicerat (och sedan avpublicerat efter att Mats Dagerlind försvarat den i många ordalag), även om den var starkt bidragande till mitt beslut.

Anledningen att kliva av Avpixlat m fl alternativmedier är att deras funktion fylls alltmer av vanliga medier som faktiskt gör sitt jobb, om än inte fullt ut.  Man kan säga att de alternativa medierna har blivit omkörda av de traditionella. Optimistiskt javisst, men allt mer rätt alltefter som flera fakta och nyheter kommer fram och folk i vården, på skolor, poliser och bibliotekarier börjar berätta.

Men sen skriver Åsa Linderborg något märkligt med tanke på hennes status som arbetarrörelsehistoriker:

”I slutet framgår att hans tack och hejdå i grunden handlar om att han inte är gångbar på arbetsmarknaden med det belastningsregister som ett liv i SD-kretsarna innebär”.

För de socialistiska agitatorer som cyklade  och gick runt på den svenska landsbygden för 100 år sedan gällde det att klara försörjningen. De blev ofta svartlistade hos arbetsgivarna och fick svälta sig fram.

Så har inte jag det men samma villkor existerar idag. Googlar man mitt namn kommer rasismbeskyllningar upp och mina texter på Avpixlat, Nya Tider osv. Jag har därför inte blivit kallad till de jobb jag sökt, från rektorsuppdrag (vilka jag haft tidigare) till boendestödjare och personlig assistent.

En annan parallell till förra sekelskiftets stridbara arbetare är att de inte fick låna möteslokaler av de borgerliga logerna och sällskapen. Istället hölls fackföreningsmöten och politiska möten utomhus i backar och i vägkorsningar. Förra året anordnade jag ett sådant möte i Rålambshovsparken i april då vädret faktiskt var rätt hyggligt.

Denna lista på vad jag och mina gelikar blivit utsatta för kan jämföras med de agitatorer blev utsatta för, de frimodiga män och kvinnor såg till att vi fick en stark reformistisk arbetarrörelse och ett omsidor ett fungerande folkhem.

Att jag vill kunna försörja mig själv, och den dotter jag har försörjningsplikt inför, ska inte spottas på. Jag ska dessutom inte behöva ta avstånd från mina politiska intressen för att kunna ta anställning, vilket Linderborg antyder vore lämpligt:

”Att Sjunnesson drar sig betyder inte att han gör upp med sina åsikter. Han kommer säkert tillbaka i något offentligt sammanhang, förmodligen i ungefär samma ärende”

Nej, jag ska inte behöva ta avstånd alls egentligen, men som läget är vill jag gå vidare utan det bagage som mina skriverier åsamkat mig. Jag ångrar inte vad jag skrivit eller står för, men väljer andra arenor. Inte märkligt men synd att detta beslut inte kan tas på allvar.

Vidare från Linderborgs penna:

”Sjunnesson är en notorisk avhoppare; han har fler kasserade partiböcker än de flesta”

Säkert har jag varit medlem i fler partier än de flesta vilket tyder på ett starkt intresse av att hitta rätt under nya villkor. Mina medlemskap kanske inte intresserar men så här ser de ut:

 

1977-1986, VPK. Gick ur pga ovilja att göra upp med Sovjet

1991-2000, V. Gick ur pga kommunismens återkomst (se intervju)

2001-2007, S. Passiv medlem i högersosseföreningen Nya Allmänna.

2007-2012, FP. Trodde på batongliberalerna Rojas/Sabuni/Björklund, men socialliberalerna vann

2013, SD.

 

Samtidigt verkar Åsa Linderborg inte helt oförstående inför att en fritänkare som jag väljer att nyorientera mig. Hennes och min bakgrund sammanfaller i viss mån, och vi har mötts vid ett par tillfällen t ex  då jag arrangerade ett föredrag vid Vänsterpartiet Uppsala runt 2000 om hennes avhandling om socialdemokratins självbild.

Under gymnasiet valde jag som specialarbete att skriva om socialdemokratinsidéhistoria och varför partiet föll 1976. Jag satt på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva för att läsa mikrofilmade tidningslägg och fick  ihop drygt 40 sidor. En B-uppsats ansåg min handledare att den nog kunde duga som, vilket jag inte alls förstod vidden av som gymnasist.

Jag träffade många äldre kämpar från arbetarrörelsen då, Anton Nilsson, Gunnar Gunnarsson, Lars Furuland  m fl som gjorde att saker och ting i historien föll på plats, liksom att jag undervisade ett tag på Brunnsviks folkhögskola och ledde marxistiska studiecirklar hos ABF och runt studentvänstern.

Åsa Linderborgs ingång i arbetarrörelsen är annorlunda med hennes familjs ryska kopplingar och hennes egna ideologiska fränder, de tyska vänstersocialisterna Karl Liebnecht och Rosa Luxemburg.

Mina hjältar var 1800-talsanarkisterna Bakunin och Krapotkin, de upproriska Kronstadsmatroserna  och Machno i Ukraina 1921, över till FAI-CNT i Spanien 1936, de ungerska arbetarråden 1956 och de utopiska upproren världen över och som tydligast i Paris 1968.

Denna frihetligt socialistiska tradition är lika oppositionell mot staten som mot kapitalet. En verklig maktkritik kan komma från vänster javisst, men även från höger och rentav från mitten. Att jag hållit fast vid denna frihetliga och folkliga tradition gör mitt val av SD enkelt.

Stryk alltså socialismen men behåll friheten och folket, Åsa.  Där hittar du mig.

 

Vid vägs ände

VARNING FÖR NARCISSISM OCH ÖVERLÄNKERI

 Åsa Linderborgs kommentar

Så har tiden kommit att stanna upp där jag är och avsluta mitt engagemang i de alternativa medierna. Tillfället nu i maj 2017 då jag dels blivit blockad av Facebook i en månad, dels offentligt tagit avstånd från en krönika i Avpixlat och från Ingrid Carlqvist, sammanföll med beslutet att lägga om kursen.

Vart jag tar vägen vet jag inte och jag ångrar inte mina fem år som folkbildare och skribent i de alltmer förbisprungna alternativmedierna. Optimistisk som jag är tror jag på fullt allvar att sociala medier och alternativmedier har förmått de etablerade medierna att känna alternativmediernas blåslampa, även på DN.

Mitt offentliga skrivande om vår extrema invandringspolitik började 2008 på en tidig blogg  och sedan fortsatte jag som många andra på Newsmill. Jag var även tidigt ute med att skriva för Dispatch International med några bokrecensioner (varav några på min blogg nu 1, 2, 3), medan Lars Hedegaard  och Ingrid Carlqvist ännu höll den igång som papperstidning. Nu finns inte ens webbversionen kvar.

Ingrid Carlqvists roll som Sverigevänlig opinionsbildare är oöverträffad och jag är tacksam över att ha samarbetat sida vid sida med henne mot islamisering och fega medier. Vi blev Facebookvänner och fikade i augusti 2012 på Gustav Adolfs torg i Malmö. Hon berättade om planerna på att starta en svensk-dansk veckotidning och med det blev jag även medlem i danska Trykkefrihedselskabet  (vilka idag tagit avstånd från henne), där Hedegaard tidigare varit ordförande.

Mitt engagemang i de svenska alternativmedierna börjar och slutar alltså med Ingrid Carlqvist, från 2012 till 2017. Jag har all beundran för hennes ork och vilja till att förändra medierna som medvetet har tigit om problemen med invandringen i över 30 år, men hennes öppenhet mot högerradikala, vitmaktförespråkande och antisemitiska ideologier, grupper och personer blev till sist för mycket för mig .  Vår turné i Skåne i somras mot islamisering kommer inte upprepas.

Jag noterade hennes radikalisering, ett begrepp man inte bara kan tillämpa på jihadister, från 2015 när hon och pseudonymen Conrad lämnade podden Radio Länsman/Realism och startade eget, Ingrid&Conrad. Utvecklingen sedan dess har varit bedrövlig i och med att hon släppt fram den enda högerextremisten efter den andra. Ifrågasättandet av Förintelsen  blev droppen liksom talet om de svenska judiska invandringsförespråkarna på 1960-talet. Buzzfeed  klampade in i de svenska alternativmedierna nyligen där de lade ihop henne, vitmaktförespråkaren Henrik Palmgren och identiärgubben Daniel Friberg med den rekorderlige Mats Dagerlind och trickstern Chang Frick. Ett försåtligt och lögnaktigt trick för att försöka visa att vi alla kritiker av islamisering och invandringspolitik hänger ihop.

Jag vet att alternativmedierna har sina fiender och att den splittring  som mitt och andras avståndstaganden utnyttjas flitigt. Men i likhet med Avpixlats krönikör John Gustavsson  anser jag att det måste ändå vara tillåtet att svära även i denna kyrka.

Själv hade jag liknande angrepp  på mig  från våra egna led när jag avslöjade SD:s taffliga skötsel av sin webbtidning Samtiden 2015. Mina skäl för detta finns i blogginläggen och jag tänker inte upprepa dem. För mig är kontroversen kring Samtiden ett avslutat kapitel och webbtidningen är idag väsentligt bättre med utmärkta inlägg i synnerhet av Tomas Brandberg och Dick Erixon.

Några månader efter denna öppna strid med ansvariga på SD tog jag ställning i Avpixlat för Mattias Karlsson mot SDU:s Gustav Kasselstrand/William Hahne, så den lojaliteten mot SD har det aldrig rått någon tvekan om. Fö en liknande strid som nu sker runt Ingrid Carlqvist och Avpixlats omstridda krönika av Rolf Malm.

Även från Avpixlat och min frände Salle  har jag fått ibland kritik och gått vidare.

Vad mitt beslut idag handlar om är att jag vill förnya mitt skrivande och finna en ny roll utanför alternativmedierna. Jag har skrivit över 60 krönikor i Avpixlat  och lika många andra texter av ren idealism,  men i längden går det inte att skriva ideellt och dessutom bli bortvald som arbetssökande av arbetsgivare efter några googlingar

På mitt senaste lärarvik googlade eleverna mig och ägnade sedan två månader att kasta saker på mig och skrika rasist.

Uppmuntran från Flashbackare  ger inte mat på bordet. Inte heller att vara flitig på Avpixlat.

När jag ser tillbaka på min bildningsresa  och mitt internationella liv i ljuset av mitt engagemang i den Sverigevänliga rörelsen ser jag en entusiastisk folkbildare som fann sig tillrätta i en gryende folkrörelse med offentliga föredrag och för lokala SD avdelningar   över landet, ibland flera gånger  och som väckt intresse från höger och vänster.

Även Uppsala Nya Tidnings ledarsida och Göteborgs stadsbibliotek uppmärksammade mig och Stockholms stad avbokade mina föredragsserier oupphörligen. Med tiden blev jag en slags svensk dissidentfigur, en position jag inte anser man kan tillskriva mig. Den enda nutida svensk som verkligen passar in i denna beteckning är Dan Park.

Däremot är jag journalist vilket Chang Frick inte vill erkänna  apropå mitt framträdande i SVT Opinion. Jag publicerade mina första betalda artiklar 1980, har arbetat som reporter på fyra lokalredaktioner, sålt frilansmaterial till ett 100-tal tidningar och tidskrifter (bland annat från reportageresor i USA, Danmark och Indien) samt startat och lett en lokal kultur- och reportagetidskrift i Uppsala. Min utbildning fick jag på medielinjen vid Nordens folkhögskola Biskops-Arnö, en kurs där jag sedan undervisade vid sidan av lärare i journalistik och skrivande på folkhögskolor, studieförbund och komvux.

Jämfört med den erfarne fd nyhetschefen Ingrid Carlqvist är jag, liksom Chang Frick, ett blåbär, men min journalistiska bakgrund räcker till. Att jag dessutom har arrangerat en internationell konferens om tryck- och yttrandefrihet stödjer mitt publicistiska engagemang. Dock har jag ofta skrivit mer kulturartiklar, till och med om filosofi i Avpixlat  och akademiska texter i marxistiska Zenit 1991, medverkat i studiosamtal  och debatt  än gjort rena brödjobb som reporter.

Vart jag tar vägen nu vet jag som sagt inte. Mina initiativ med  Fri FolkbildningAvslöjad Kvinnodag 8 mars,  forskningsförslag, Sverigecertifierad äldreomsorg,  halalkostgoda semestersamtalFolkets 1 maj  och Pride Järva  överlever om de har något berättigande. Själv drar jag mig ur efter att ha satsat ordentligt och ideellt i flera år. Vad gäller Swebbtv,  så får framtiden utvisa hur denna ganska lyckosamma satsning ska gestaltas.

Tack alla ni som stött mig och alla ni om irriterat sig på mig. Om några timmar är jag åter på Facebook där ni kan följa mig och se vartåt jag går.

Fridens liljor

 

 

 

 

 

 

 

Föredrag om boken PK-Samhället för SD Örebro

 För fjärde gången fick jag nyligen förmånen att tala för Sverigedemokraterna i Örebro. Denna gång talade jag om Karl-Olov Arnstbergs bok PK-Samhället som jag även recenserat. Förra gången i Örebro handlade mitt filmade föredrag om förskola, familj och feminism.

Med mig i Örebro var ex-muslimen, poeten och debattören Eddie Mohamed Omar som talade fritt om sina egna erfarenheter av islam. Vi blev båda väl mottagna och publiken såg ut att uppskatta vad de hörde. Tack SD Örebro.

 

Avståndet till högerradikalerna ökar

 

Daniel Friberg på Ingrid Carlqvists Facebook

Mitt inlägg om antisemitism i Avpixlat och hos Ingrid Carlqvist har föranlett kritik från högerled.

Högerradikalen Jan Olof Bengtsson (se även hans uppdatering)  är osaklig och lika surt lillgammal som identitären Daniel Friberg här intill.

 

 

 

 

På Flashback surras det hejvilt

Skvaller

Judiska Avpixlat

Ingrid & Conrad

SWEBBTV

 

Stöd för mitt ställningstagande kommer från danska Trykkefrihedsselskabet och norska Document.no, två rejält islam-  och invandringskritiska institutioner som klarar av att upprätthålla gränsen mot antisemitism och Förintelseförnekelse (se John Gustavssons krönika för sambandet mellan dessa).

Se även ordväxlingen mellan Dan Korn och Ingrid Carlqvist i kommentarerna.

Tack för att ni steg in i debatten, Ingrid, Daniel, Jan Olof och alla andra. Nu vet vi var vi har er.

Håll till godo och läs på, gott folk.

Wikipediapost om ”Jan Sjunnesson”

Någon flitig och sanningsenlig själ har skrivit en post på Wikipedia om mig:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Sjunnesson

Biografi

Jan Sjunnesson har sedan början av 1980-talet varit verksam som frilansjournalist.[2] Han tog 1988 filosofie kandidatexamen i filosofi vid Uppsala universitet och filosofie magisterexamen i samma ämne vid Södertörns högskola 2005. Han tog 2001 filosofie kandidatexamen och 2004 filosofie magisterexamen i pedagogik vid Uppsala universitet.

Han var projektledare och föreläsare vid lärarutbildningen vid Uppsala universitet 1998–2004. Därefter var han biträdande rektor vid Hjulstaskolan 2004–2005 och biträdande rektor vid Fryshusets gymnasium 2005–2007. Åren 2007–2008 var han chef för Internationellt kulturcentrum vid Studieförbundet Vuxenskolan.

Sedan 2009 är han föreläsare vid lärarutbildningen vid Stockholms universitet. Under år 2010 var han verksam i Indien med School Choice Campaign och The Heritage Schools. Åren 2010–2011 var han rektor vid Yrkesgymnasiet. Han var 2014–2015 chefredaktör och ansvarig utgivare för Sverigedemokraternas då nystartade webbtidning Samtiden.

Deltagande i samhällsdebatten

Han var från 1977 medlem och aktiv i Kommunistisk Ungdom och Vänsterpartiet Kommunisterna. Han engagerade sig mycket för internationell solidaritet och för flyktingar.

På senare år har han radikalt omvärderat sina politiska ställningstaganden och utövar nu kraftig kritik mot Sveriges asylpolitik. Han är en mycket flitig skribent i ämnet, bland annat som bloggare och krönikör på Avpixlat. I kommentarfältet i sin blogg fick han 2016 frågan: ”Vad fick dig att vända ifrån tokvänster till sverigevän?” Sjunnesson svarade: ”Verkligheten.”[3]

I en artikel på Newsmill skrev han 2012:

Vad kostar invandringen i indirekta kostnader? Hur många måste Sverige ta emot utifrån konventioner och avtal? Vad motsvarar den invandring vi beviljar tillstånd men som vi kan avstå från? Hela grundskolan eller hela gymnasieskolan plus rättsväsendet visar beräkningar. Räcker pengarna till alla eller ska vi koncentera beviljade tillstånd till de flyktingar vi måste ta emot? Jag förordar det senare och anser vi har råd med 20 miljarder för att ta vårt ansvar. Allt ovan denna gräns bör diskuteras utifrån rimliga och ekonomiska konsekvenser.[4]

I en artikel i Expressen berättar han hur hans politiska ståndpunkt inte hindrar honom från att ha asylsökande som inneboende:

[…] det går alldeles utmärkt att vilja stoppa massinvandringen och samtidigt vara vänlig mot främlingar. [—] de som talar högst om öppna hjärtan först borde öppna sina hem för främlingarna. Jag tillhör dem som vill öppna mitt hjärta och min bostad för dem jag själv väljer att ta hit. Tidigare tog jag in min indiska hustru som anhöriginvandrare så det går alldeles utmärkt att vara Sverigedemokrat och positivt inställd till utlänningar samtidigt som man är emot massinvandringen. De som anser oss SD:are vara främlingsfientliga får förklara vad de menar. Helst genom att föregå med gott exempel och öppna sitt hem. Berika er, ni som ogillar oss Sverigevänner.[5]

Jan Sjunnesson arrangerade den 29 juli 2015 och den 27 juli 2016 Pride Järva, en alternativ Pride-parad i Tensta och Rinkeby.[6] Paraderna fick mycket medial uppmärksamhet. Till 2016 års Pride Järva hade Milo Yiannopoulos från Breitbart News Network bokats in som talare, men Breitbart avbokade arrangemanget av säkerhetsskäl.[7]

Bibliografi

  • Kommunitarism. En antologi om individualism och gemenskap i moral, politik och filosofi (redaktör; eget förlag 2013).
  • The Swedish Story. From extreme experiment to normal nation (Nomen 2013).
  • Sverige 2020. Från extremt experiment till normal nation (eget förlag 2014).
  • Framtidsmannen (Createspace 2014).
  • Sara Sarasvati. An Indo–Swedish story (Createspace 2014).
  • Philosophy papers on Aristotle to Rorty (Createspace 2014).

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Texter, Jan Sjunnessons blogg, läst 2017-03-30.
  3. ^ Mitt internationella liv, Jan Sjunnessons blogg, publicerat 2013-03-03, läst 2017-03-30.
  4. ^ Fri invandring krockar med generös välfärdsstat, Newsmill, publicerat 2012-09-25, läst 2017-03-30.
  5. ^ Går att vara SD:are – och hjälpa främlingar, Expressen, publicerat 2015-12-14, läst 2017-03-30.
  6. ^ Pride Järva, läst 2017-03-30.
  7. ^ Breitbart News cancels Milo Yiannopoulos appearance at Swedish gay pride march, Breitbart News, publicerat 2016-07-25, läst 2017-03-30.

Källor

Externa länkar

 


Googlar man mitt namn finns andra mindre sanningsenliga men rätt underhållande uppgifter, liksom beröm:

https://sjunne.com/2017/02/09/googlingar-jan-sjunnesson-9-feb-2017/

https://sjunne.com/2017/03/30/flashbackare-backarsjunne/

 

 

 

Swebbtv gör uppehåll

Text från vår Facebook-sida:

”Det har varit ett fantastiskt givande projekt och vi har upplevt ett mycket starkt stöd från er kära tittare vilket vi är mycket tacksamma för. Vi  har hunnit beröra många områden och genom våra kunniga programgäster är många frågor besvarade om hur nuvarande situation har uppkommit i Sverige.

Vi har också förstått genom de reaktioner vi har fått att
detta har varit till stor hjälp för många. Det är med viss saknad men ändå med stor tillfredsställelse vi har fattat detta beslut:
Frågeställningarna har blivit tydliggjorda och nu kan förändring bara ske genom att vi var och en agerar för att påverka och genom att sprida informationen.

Det finns inga problem eller motsättningar bakom detta beslut utan snarast praktiska orsaker kring arbetssituation, ekonomi och motivation. Vi räknar med att lägga ut ett avslutande och summerande program  nästa vecka.”

Att Ingrid Carlqvist väljer att missförstå oss förvånar mig inte, liksom hon gjort med min analys av de politiskt korrekta och extrema svenskarna..

Filmad debatt om invandringsdebatten har vänt blev vårt näst sista inslag  för denna gång.