I Polen och Tjeckoslovakien under 1970- och 80-talen fick oppositionella samlas hemma pga förföljelse från de kommunistiska diktaturerna och polisen. Ett sk ”Flygande Universitet” skapades när föreläsare talade om förbjudna, men även vanliga akademiska ämnen hemma hos folk, se I , II, III och IV.
Den föreläsningsförening jag startat, Fri Folkbildning, har blivit avbokade nu i hela Stockholm, samt stött på hinder i Göteborg och Uppsala, varför förebilden om ett ”flygande universitet” i privatbostäder ter sig nödvändig.
Här är mina första fyra föredrag som handlar om levnadsvisdom och filosofi. Se kort essä
fre 20 januari – om antik filosofi som levnadskonst utifrån Pierre Hadot . Facebook anmälan
I paneldebatt med Inger Merete Hobbelstad, kommentator i Dagbladet, Gard L. Michalsen, redaktör för Medier24, John Færseth, författare och expert på konspirastonsteorier och Kristin Skare Orgeret, moderator för debatten.
6 december 2016 blev jag inbjuden till Oslo av utrikesjournalistgruppen Internasjonal Reporter att tala om hat mot medier. Det var den första officiella inbjudan jag fått som representant för Avpixlat, något som norrmännen var nyfikna på.
Debatten var på anrika Litteraturhuset, intill det norska slottet och Nationateatret. Se debattupplägget på nynorsk:
”I Tyskland roper aktivistar “løgnpresse” når dei demonstrerer mot Angela Merkels flyktningpolitikk. I USA blir redaktøren for den konspiratoriske nettavisa Breitbart ein av presidentens næraste rådgjevarar. I Storbritannia stemte folket nei til EU – trass i alle advarslar og prediksjonar frå massemedia.
Dei populistiske rørslene i Vesten samlast alle om ein ting: hatet mot det dei kallar ‘mainstream media’. Korleis hamna me her? Har tradisjonelle medier seg sjølv å takka? Har dei mista oversikta over viktige strøymingar i folket? Korleis kan me halda på ein sannferdig og faktabasert journalistikk?”
Här finns en något burkig ljudfil från debatten, men Swebbtv kommer också lägga upp en film med väsentligt bättre ljud från denna intressanta kväll, inte minst för svensk mediedebatt.
Den norska bok och författare jag prisade flera gånger i debatten, Jeg er ikke rasist men …av Ottar Brox från 1991. Den gjorde nog att norska medier inte undvek kritisk debatt och rapportering om invandringen som de svenska tyvärr fortfarande gör. Annars hade Avpixlat m fl inte existerat och varit så stora.
Johan Hakelius ger mig rätt på varje punkt i dagens Expressen.
I min roman Framtidsmannen är huvudpersonen Paul-Krister ”PK” Matthiasson tillsammans med en svensk-kurdisk politiker, Lena Barson, född som Lezîn Barzani i Halabja i Irak 1980. De reser tillsammans 2014 till Arbil, huvudort Kurdistan.
Här är några avsnitt om resan, släkten och staden:
”Kvinnlig, invandrare, välutbildad, erfarenhet från Migrationsverket. Yek swêdî peshmerga. En svensk frihetssoldat.
-Lena Barsson heter du? frågade jag.
Hon nickade och svarade.
-Lezîn Barzani egentligen, men min mamma ändrade till Lena Barsson efter ett år här, 1989 tror jag. Vi är släkt med irakiska Kurdistans nuvarande president, Massoud Barzani och har många stora ledare i släkte Ahmed Barzani, Mustafa Barzani, Nechirvan Idris Barzan. Alla slogs för vad de trodde på, frihet och rättvisa och skulle nog inte vilja att jag gav upp.
-Men du slåss väl inte med vapen och våld?
-Nej, men jag slåss. Jag menar alltså med argument, värderingar och fakta.
Snabbt ordnades allt praktiskt i Uppsala. Soran med flickvän passade hus och hund. Lena förmanade och hennes syster lovade besöka huset oanmäld. Soran flinade bara.
Riksdagsarbetet låg nere, men Lena tog med sig de motioner hon lovat skriva klart och än mer PM och propositioner. Mail och mobiler skulle fungera men ibland bröt -strömavbrotten i Arbil all kontakt med omvärlden. De for den 22 december med Turkish Airlines över Istanbul. En vit vinterdag i Sverige men kall grå natt i norra Irak när de landade.
Lena som varit tillbaka många gånger sedan regionen beskyddades av USA efter Gulfkriget 1991 visste att klä sig varmt. På nätterna sjönk inomhustemperaturen ned till 3 grader hade hon varnat. Han lydde hennes råd och tog med sig dunjacka, kängor och långkalsonger. Under veckan de var där hann de gå ut tre gånger. Resten av tid gick åt att träffa Lenas släktingar, äta, shoppa och umgås med nyfikna grannar.
När de landade på natten väntade Lenas morbror vid flygplatsen med sin fina stadsjeep.
-Hell Hej. Välkommen mamuste Matthiasson, sa morbrodern vänligt. Vi åker to the family house nu.
Han omfamnade sin systerdotter och skakade Paul-Kristers hand hårt. Log glatt och pratade en blandning av svenska och engelska och kurdiska. Lena förklarade att han bott tidvis i Sverige under 1980-talet när de klev in i bilen. Under färden in mot centrum berättade morbrodern om tiden i Uppsala.
-All var snälla. Många korder där. Butiker bra. Pengar ok. Bara sometimes, how shall I say? Bråk. Troubles with other Kurds you know.
-Du bodde ju i Uppsala då, P-K, sa Lena. En man sköts på Stora Torget…
-Yes yes. P-KK. We left. Jag Kurdistan peshmerga. Not PKK. Me PUK. Now KDP. Komplickatet.
-Senare blev det värre när Palme sköts, sa Lena. Alla aktivistkurder förhördes och många flydde som min morbror. Kurdspåret, du ve
-Nej, sa Paul-Krister. Jag har nog missat allt det där. Jag doktorerade då i Uppsala. Något mord minns jag Inte heller något kurdspår.
-Men herregud P-K. Du vet att Olof Palme var statsminister 1986 och mördades? Jag var sex år gammal i Irak då, men kan mer om det än du som var, hur gammal?
-1986 var jag 26 och disputerad Jo, Palmes död är bekant, sa han trött med ett leende. Men inte mycket mer. Jag har aldrig haft någon dagstidning eller sett på tevenyheter särskilt mycket. Lena, jag är ma-tematiker och kan allt om siffror och algoritmer. Men sen, nej. Fast nu har allt förändrats med allt.
-Mamusta, I like you, bröt morbrodern in och log stort vid ratten medan han snabbt kryssade mellan bilarna. I tell you svensk politik and you tell mig mathematics, right?
-Jag får nog uppdatera mamuste Paul-Krister om Palmemordet och kurdspåret när vi får tid. Mitt examensämne på juristlinjen, så jag vet allt om Holmér, Ebbe, Leijon, Hjälmroth, Åhmansson…
Paul-Krister såg ännu tröttare ut när hon började berätta men så stannade jeepen plötsligt till.
-Taman xal, sa Lena. Vi är framme.
De steg ut på Abdul Salam Al-Barzanigatan, döpt efter Lenas familj Barzani som slagits för ett fritt Kurdistan och styrt de irakiska kurdernas land officiellt sedan tio år tillbaka. Lena var avlägset släkt med familjen i Arbil, dit hennes mormor flytt från Halabja 1988 och då hennes mor flydde ensam till Sverige med alla barn.
Denna iskalla mörka natt i Arbil var Paul-Kristers första möte med Mellanöstern. Mormodern stod vid dörröppningen till det storslagna huset fast klockan var över midnatt.
Lena presenterade Paul-Krister som mamuste Matthiasson, det räckte. Hennes syster hade berättat om hans hus och sin stolta son Sorans bevakning. Han fick en handduk av en hemhjälp som visade honom ett rum med fina mattor, tunga draperier och en värmefläkt på full styrka
Dagtid var Arbil en modern men också uråldrig stad med utmärkta kommunikationer och relativt bra standard, långt ifrån de blodiga inbördeskrigen i Syrien, Irak och Iran. Lena jämförde med Turkiet och Grekland, länder dit P-K aldrig rest, men han såg att Arbils vanliga invånare hade det betydligt bättre än de vanliga indierna han nyligen sett på Delhis gator.
Lenas familj tillhörde den övre medelklassen med goda kontakter med diasporan som flytt till Nordamerika och Europa under krigen för självständighet och mot Saddam Hussein. De umgicks i stora säll- skap, lite eller ingen alkohol, flera språk och samtalsämnen samtidigt och klara skiljelinjer mellan män och kvinnor, äldre och yngre, rika och fattiga. Han upptäckte hur skönt det var att inte alkoholen stod i centrum vid manligt umgänge, åtminstone inte bland de något äldre. Lenas yngre manliga kusiner blinkade till Paul-Krister när de smusslade med fin dyr skotsk whiskey men han tog ingen notis.
-Mamuste Matthiasson och endam parlamento Lena, berätta om Sverige, frågade Ismael, en av Lenas släktingar som flyttat nyligen tillbaka från Tyskland till Kurdistan för att sätta upp en importfirma.
-Jag pratar helst engelska eller tyska faktiskt.
Samtalet fördes dock på kurmanji för att några äldre inflytelserika herrar skulle kunna delta. Ismael förstod en del men satt liksom Paul-Krister mest tyst. De äldre hade hört talas om att en av familjen Barzani hade kommit in i svenska riksdagen. Själva hade de slagits både som peshmergas sedan 1960-talet och sedan för att försvara det fria Kurdistan från 1991 och mot ISIS sommaren 2014. De lovordade hennes framgångar och ville gärna posera med henne och Paul-Krister för en bild i Arbils lokalpress, iklädda sina bästa kostymer, medan P-K bara hade jeans och en skjorta utan slips. Lena hade en smart byxdress som passade väl in i det moderiktiga Arbil där hon definitivt inte till- hörde de mest glamorösa.
-Så du representerar ett nytt svenskt patriotiskt parti, är det korrekt? frågade en av herrarna Lena som nickade.
-Men varför? De är väl fascister, nationalister, höger.
-Nej apo. Jag skulle nog säga vi är ett mittenparti. Ekonomiskt till vänster, socialt till höger, kulturellt svenska. Många svenska kurder tror att det enda partiet för dem är socialdemokraterna eller hur?
-Jo så har vi alltid röstat i Tyskland, svarade Ismael. Samma i Sverige antar jag.
-Men jag har sett hur dåligt landet klarar av alla nya flyktingar och hur de ljuger och missköter sig. Under fem år på svenska Migrationsverket såg jag tillräckligt för att inse att de vanliga svenska partierna och myndigheterna de bestämmer över är totalt naiva och inkompetenta, svarade Lena bestämt.
-Så. Och du vet bäst för du är kurd? skrattade en av de äldre Barzanis.
-Jag har en svensk juristexamen och är svensk medborgare som gått i svensk skola i den bästa landsdelen, Småland. Jag vet bäst inte, för att jag är kurd och har svart hår, men för att jag vågar tänka själv och inte är rädd att berätta. Utom när jag spelade in hemliga videos om asylbedrägerier.
Lena berättade om fenomenet med miggor och hur de styrde ut sig i niqab och till och med burqa för att inte synas medan de skrattande avslöjade de mesiga svenska handläggarna och de påhittiga men totalt hänsynslösa asylbedragarna. När hon kom till avsnittet om hur hon slickade sig sakta om sina röda läppar under niquaben såg de först alldeles förskräckta ut men brast sedan ut i gapskratt.
-Du är en äkta Barzani, log en av herrarna, men du är roligare än de flesta av våra shejker. Jag skulle rösta på dig om jag var svensk. Utan tvivel.
-Men ge oss lite fakta, frågade den andra äldre släktingen som inte var lika road av att en riksdagsledamot från klanen Barzani slickade sina läppar i något internetmedium han aldrig hört talas. Hur många kommer, varifrån, hur lever de?
Paul-Krister och Lena turades om att ge dem hårddata om den svenska invandringen sedan 1970-talet då kurderna först anlände. För varje decennium minskade andelen flyktingar med asylskäl och andelen självförsörjande familjer medan Sveriges position som främsta mottagarland i världen befästes.
-Och alla som kommer får mat och bostad, inte sant? undrade de gamla kämparna och skakade på huvude Men de vill ha mer än bara bröd och en säng, så de stjäl, inte sant? Och kvinnorna, de vackra svenska kvinnorna, vad säger de? De gillar de brunögda vackra pojkarna, inte sant? Men ibland så kan det gå fel.
Paul-Krister och Lena förstod att dessa äldre män visste mer om västvärldens invandrargetton än de själva. Männens historier var de vanliga om brott och misär, bedrägerier och misslyckad integration. Kurder var bättre ansåg de, men inte alla. Den ena av männen bekände:
-Vi är stolta här i Kurdistan men några av de som flyttat och inte lyckats där i Europa kan bli farliga. De får bara gå runt och inte Bara ta bidrag. Sådant tär på en mans självrespekt. Och sedan hela familjens. Jag skäms över mina vänner, mina släktingar, alla kurder som bråkar och inte respekterar landet de bor i. Lagarna och polisen i Sverige är inte som de var här i Irak under Saddam Hussein, eller hur Lena, du är ju jurist?
-Nej visst De svenska lagarna är mycket bra och polisen också. Men när unga killar, en del faktiskt kurder med, kastar sten på polisen för att de bara vill retas och sedan kastar sten på ambulanser och brandbilar så . . .
På ambulanser? Kastar kurder sten på ambulanser?
-Nej inte kurder direkt, fast några. Men unga killar från Afrika och Mellanösten. En del kan nog vara kurder. De lockar dit ambulans och brandbilar genom falsklarm för att sedan bråka med dem. Ibland kastar de sten på brevbärare och bussar med.
De äldre herrarna Barzani såg förskräckta ut. Hur lågt kan man sjunka, om man kastar sten på de institutioner som ska hjälpa? Inte ens under de inbördeskrig och uppror de varit med om hade någon sida angripit Röda Korsets eller Röda Halvmånens vita ambulanser. De diskuterade Hamas och Hizbollahs taktik, men kom fram att inte ens de angrep neutrala räddningspatruller.
-Och de här snorungarna får gratis skola och mat av svenskarna? suckade de bekymrat. Fy fan. Lahnet lê be!
-Det är både synd om dem och inte, sa Lena. De har inte fått vuxna som klarat av att vara vuxna runt dem, varken deras misslyckade invandrarföräldrar eller de mesiga svenska lärarna och socialtanterna. Jag vill tro att de unga kan räddas om deras familjer anpassar sig till Sverige, lär sig svenska och jobbar. Något annat val finns inte och man gör likadant i hela världen. Inte bjuder ni in vilka som helst till Kurdistan, låter dem leva på er bekostnad och lyssnar på när de skäller ut er och är otacksamma.
-Lena, det låter konstigt det du säger, men kanske är det sant, sa en respektabel man som Lena visste satt i Kurdistans parlament. I så fall får de unga skickas hem igen. Skicka hit dem, så ska vi ta hand om dem. Först rejält med stryk, sedan sätter vi dem i arbete!
Diskussionen fortsatte. Lena försökte förklara hur socialdemokraterna backat för att korrigera de unga invandrargängen och gett dem fler fritidsgårdar så fort de bränt bilar och butiker. Polisen stod bredvid och tittade på i Husby 2013 berättade hon.
-Jag var där och såg med egna ögon hur bilar exploderade och butiker bra Polisen gick runt och pratade med unga ligister som spottade på dem.
-Nej, nu orkar jag inte höra mer, sa en av dem och log biste Vi går hem och tackar Allah för att vi är i fattiga Kurdistan och inte i rika Europa. Men vi är stolta för att en Barzani också styr Sverige.
-Inte än men snart, skrattade den kurdiska prinsessan Lezîn Barzani för det var så hon kände sig där hemma och då.
De äldre männen och den yngre reste sig och bugade sig för Lena, Paul-Krister och Lenas mormor när de gick.
-Du lät som en sur rasist, Lena, sa P-K. Men visst har du rätt.
-Här nere skulle Husbykravallerna aldrig uppstått, sa hon buttert men stol. Man sköter sig och skulle något liknande ske skulle de åka på så mycket stryk att de inte skulle kunna gå.
-Inte bättre, men visst, att bara se på när brott sker mitt framför ögonen på en. Inte riktigt samma sak som på Brommaflyget, som du minns, men ändå likt. Jag förstod att något skulle ske och reagerade.
-Du har civilkurage P-K, sa hon kärvänlig När du kom till Sankt Görans med ditt blodiga öga den där natten och berättade så kunde jag inte låta bli att prata med dig. Hela natten.
-Jo, det var som jag berättade för Jack en gång att du hjälpte mig att övervinna nästa hinder. Att stå upp för sanningen om vad som håller på att ske med Sverig
-Men vi glömmer politiken och framtiden nu. Kom och sätt dig här. Vi är på semester. De där gubbarna vill alltid prata politik för de har inget annat liv. Jag har dig, eller hur?
Paul-Krister lutade sig mot henne och kysste henne. De låg hopslingrade under varma yllefiltar en timme i den kalla kvällen, talade om hur mycket de älskade varandra och hur det kändes att ses som ett par bland hennes släktingar. Åldersskillnaden var stor, 20 år, men inte helt ovanlig där nere. Hon hade ett respektabelt yrke liksom han. Barn var dock inget av dem tog upp. Hon var över 35 och han hade redan två med två kvinnor.
Där i Arbil slöt de en pakt med varandra: Att alltid kunna lita på den andre men också att lita på sig själva. Älska den andre men också sig själv. Paul-Kristers försiktighet kom sig av hans inbundna läggning och känslomässigt krävande faderskap till sina två barn han aldrig fått fostra, eller ens se, som i fallet med sonen Anders. Lenas djärvhet fick sitt utlopp i hennes framgångsrika karriär som elaka tungor menade ersatte kvinnors eviga längtan efter barn. Det kommenterade hon aldrig när skvallret nådde henne via väninnorna. Det räckte med att vara sverigedemokratisk invandrarkvinna i riksdagen.
De såg Arbils mäktiga stora delvis raserade citadell från flera tusen år före vår tideräkning. Paul-Krister ville komma tillbaka dit och Lena följde gärna med trots att hon sett den gamla muren och befästningarna många gånger. Alla de mötte berättade stolt att befolkningen i Arbils citadell bodde i världens längst bebodda stad. De undvek de trånga och smutsiga basarerna vid portarna men drack gärna sött te i fina glas efter att ha ätit kebab och lahmajun.
Folkvimlet var inte särskilt stort eftersom temperaturen steg till knappt tio grader på dagen. Paul-Krister frös om händerna och fick ett par fina läderhandskar av Lena som prutade ned priset till en tredjedel. Själv hade hon en ilsket röd Canada Goose-dunjacka och ordentliga kängor. Ihållande regn och starka vindar gjorde att alla utflykter måste planeras med chaufförer som lämnade och hämtade upp dem beroende på det kyliga vädret.
När veckan led mot sitt slut ville mormodern visa Lena och Paul-Krister något i tidningen som hon verkade stolt över. Hon log och gav dem tidningen med en sida uppvikt. De såg en bild på sig själva och de två äldre lokalpolitikerna i Barzaniklanen på de lokala nöjessidorna. Lena översatte och läste långsamt högt för Paul-Krister:
”Den svenska riksdagsledamoten Lezîn Barzani (Lena Barsson på svenska) och hennes svenska man Paul-Krister Matthiasson besökte Arbil i veckan. Våra egna högt ärade representanter för Arbils lokala parlament, Abdul Barzani och Ahmed Barzani, välkomnade dem med Dilara Barzani, mormor till Lena Barzani i familjens residens. Lezîn Barzani är utbildad jurist och vice ordförande i det patriotiska Sveriges Demokratiska Partiets Centralkommitté”.
– Hmm. De klarade nästan allt, sa Lena. Hoppas detta stannar här.
Mormor Dilara hade ordnat en avskedsmåltid med dolmas, lammgryta, köfte, ris och naan-bröd. Hon sa inte mycket men log åt Lena och Paul-Krister. I hennes hem hade många barn och barnbarn och barnbarnsbarn bott, men nu fanns bara hon, en hushållerska, en chaufför och en vakt ute vid grinden. Alla hade sina egna hem nu i Arbil som de haft i Stockholm, Berlin och Paris. Barzanis hade gott om pengar, ett par miljarder dollar som inte alla skulle varit deras om det nya Kurdistan var en rättsstat, men det pratade mormodern inte om.
Paul-Krister gillade den tysta, gracila kvinnan och Lena fullkomligt dyrkade sin mormors stil och integritet, som syntes i hur hon bar upp sina vackra traditionella klänningar i flera lager och vackra mörka färger. Inga åthävor, inga utbrott, bara sköta sitt och inte lägga sig i.
Vårda släkten Barzanis ortodoxa östkristna tro, den urgamla nestorianska kyrkan. Lena sa till honom att hon ville bli som sin mormor. Stå över allt skvaller, politiska intriger och bara styra rakt fram utan att bry sig om vad folk säger. En självklar aristokrat i den nobla klanen Barzani och en orädd kvinna som på 1970-talet gav sitt stöd i hemlighet till den kvinnliga frihetskämpen Leyla Qasim.
-Om jag vill bli en stor politiker som uträttar något är det så jag ska bli, sa Lena då i Arbil och upprepade flera gånger samma stoiska ideal för Paul-Krister och sin familj.
Men Paul-Krister protesterade med att säga att hon inte kunde bli som sin känslomässigt samlade och korrekta mormor.
-Du är härligt spontan och kommer aldrig vilja bli så tillknäppt som hon, sa ha Det är därför jag älskar dig.
-Men i alla Jag bara pratar rätt ut och bråkar med folk när de inte fattar något.
-Jo, ditt humör kan vara påfrestande men hellre det än att du blir som en svensk, sa han.
De tog farväl av den finlemmade mormodern som följt med dem ut till taxin. Lena kysste sin mormors hand. Hennes halsband och armband i guld blänkte i billyktorna i den kyliga natten. Lena och Paul-Krister kände sig trygga när de for ut till flygplatsen och steg på planet. Men det var i Arbil P-K:s bana mot sin död inleddes.
Några veckor efter de landat och fortsatt med sina arbeten fick Paul-Kristers son Anders ett meddelande från Kurdistan. I mailet fanns bara tidningsnotisen om hans far han aldrig sett. Mailet kom från hans radikala internationella nätverk, denna gång från terror- gruppen Ansar al-Sunna via Oslo. Det framgick tydligt att avsändarna ville visa sig men inte meddela sig med honom. De som halvt anonymt skickade honom bilden av P-K och Lena, visste att Anders skulle reagera och ställa till besvär för sin far och hans kvinna, vilket var exakt vad de ville och vad som skedde.”
Den korta engelska thrillern Sara Sarasvati: An Indo-Swedish story är en förlaga som översatts till svenska till att bli halva Framtidsmannen. Den boken finns också på samma internetbokhandlar.
Refuserat inlägg till SVT Opinion (kommenterat i Avpixlat):
”Äntligen försvarar Författarförbundet, Journalistförbundet och Svenska PEN tryck- och yttrandefriheten, se SVT Opinion den 1 dec.
Gellert Tamas inställda framträdande på Akademibokhandeln i veckan är ett tydligt exempel på att hatare inskränker författares rätt att tala om sina böcker och att hålla föredrag.
Själv blev jag och författaren Karl Olov Arnstberg nekade att tala av Göteborgs Stadsbibliotek av samma skäl, dvs att säkerheten inte kunde garanteras. JO ogillade tilltaget men då var det för sent.
Den föreläsningsförening jag leder i Stockholm, Fri Folkbildning, har liknande erfarenheter. Vi har blivit avbokade från Maria och Östermalms Föreningsråd samt Alviks Medborgarhus efter det att aktivister och en reporter vid SVT Stockholm ringt ned lokaluthyrarna som anklagades för att stödja rasism och andra otrevligheter.
Dessa tre lokalarrangörer ingår i Stockholms stads fritidsförvaltning, men staden kunde inget göra åt inskränkningarna. Under våren 2016 fick vi ha ett möte utomhus i Rålambshovsparken eftersom ingen lokal gick att uppbringa. Allra minst en sal i ett kommunägt bibliotek eller Kulturhuset.
I höst har vi inte kunnat hyra annat än en källare under en restaurang till den internationella konferensen Dangerous Words 250 ägnad att hylla den svenska tryckfrihetsförordningens 250-årsjublileum och analysera dagens villkor för att tala och skriva fritt. Talare kom från Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA, bl a Douglas Murray, Daniel Pipes, Hamed Abdel Samad.
Som undertecknarna Larsmo, Ardelius och Nordling skriver på SVT Opinion har hatare minskat utrymmet för fri debatt och åsiktsbildning:
‘Det är uppenbart vad syftet med dessa hot är: att tysta röster och hindra åsikter att framföras med hot om våld. Vi har sett vad detta leder till i olika länder där självcensuren ligger som ett lock över en fri samhällsdebatt.’
Jag instämmer helhjärtat i dessa ord och förstår att de hädanefter kommer försvara min och andras rätt att anordna föredrag och författarpresentationer.
Idag den 2 december fyller vår tryckfrihetsförordning 250 år och vad kan vara lämpligare än att författare och journalister försvarar tryck- och yttrandefriheten just denna dag. Tack för stödet.
Jan Sjunnesson, författare och ordförande i Fri Folkbildning”
Att Donald Trump utsett Stephen Bannon till chefsstrateg har väckt förtrytelse i många maktetablissemang i USA och här hemma. Moderaten Mats Svegfors förutspår här på SVT Opinion att utnämningarna av Bannon och Reince Priebus, den senare till stabschef i Vita Huset, kommer implodera i ett krig dem sinsemellan 2018. Eller så vitaliserar Trump sina kadrer med utnämningarna av en fritänkare till höger och en lojal republikan.
Bannon var fram till han kastade sig in i Trumps valkampanj och bidrog till segern, vd vid Breitbart News, en framgångsrik nyhetswebb med tv och redaktioner i Storbritannien, Israel och USA. Jag började läsa Breitbart 2014 och har intervjuats ett par gånger angående Sverige och samarbetat med Londonredaktionen.
I somras var Breitbarts teknikredaktör, gayikonen Milo Yiannopoulos, på väg till Stockholm på min inbjudan, något som tyvärr fick avbokas pga. säkerhetsrisken med att demonstrera för HBTQ- rättigheter i Tensta/Rinkeby/Husby
Milos chef, Steven Bannon, är en man på den nya mediavärldens barrikader, men ingen högerextremist. För att förstå Steven Bannon måste man förstå att Internet banat väg för en ny slags journalistik som Bannon representerar. Den grävande journalistiken är inte längre bunden till tidningar utan finns numera i både kvantitet och kvalitet på nätet.
I Sverige fungerar exempelvis sajten Flashback sedan flera år tillbaka som en första portal med direktinformation tillgänglig från ögonvittnen och primärkällor som alltid är före vanliga tidningar. Jag själv skriver gratis för Avpixlat som är bland Sveriges största alternativa mediasajter.
Andrew Breitbart som dog 2012 var jude och ville skapa en pro-israelisk sajt. Han var således ingen högerextremist eller nazist och det är inte heller Stephen Bannon.
Däremot har de deltagit i en strid om begreppet Alt Right, den alternativa högern (se min krönika på Avpixlat ). Ett begrepp så bra att en mängd olika organisationer använt beteckningen, däribland Breitbart men också högerextrema grupper utan någon anknytning till Breitbart.
Det finns det starka skäl till att tro att Republikanska partiets ordförande Reince Priebus kan få ett större inflytande över policybesluten, medan Bannon kommer att vara att sälja dessa beslut. Något han kommer att göra inte i rollen som högerextrem men i rollen som entreprenör i den nya mediavärld ängsliga svenska tyckare måste lära sig förhålla sig till, inte kategoriskt fördöma bara för att den är ny och främmande.
Samtalsklimatet och de retoriska svängarna må vara osvenska. Men amerikansk mediamiljö präglas av talk-radio, ideologiska TV-shower och debatter drivs utifrån ideologiska plattformar på helt andra sätt än fallet är här i Sverige.
Se Stephen Bannon som högerns Daniel Cohn-Bendit, vars bok Vänsterradikalismen – botemedlet mot en senil kommunism 1968 visade vägen från majupprorets Paris för den nya alternativa nyvänstern.
Maktmoderatern Mats Svegfors och de trötta Republikanterna senila konservatism (”cuckservatism”) har mött sina utmanare från den alternativa högern. Blir provokatören Milo Trumps presschef kommer Svegfors, vänstern och medierna inte veta vad de tycka. Bra det.
Vänsterns fäste i södra Stockholm (Linje17, KP, TurTeatern) har nu fått besök av oss på Onda Bordet. Vi åt och drack vid bordet mitt emot kulturvänstern.
Onda Bordet är nu en folkrörelse som inte tvekar att gå in i lejonkulan, se det skrämmande valresultatet i valkretsen Kärrtorp S:
Mitt adelsbrev för grevskap i Ladonien
Min ansökan för att upptas i Ladonien som greve har beviljats av statssekreterare Lars Vilks* å den 9e denna månad, anno 2016. Det är en ynnest för mig att få delta i nationsbygget vid Klippans kust i nordvästra Skåne, för vilket jag är stolt och tillika tacksam**.
** medborgarskapet är gratis men för adelskap tillkommer en avgift, precis som när Gustav IV Adolf och andra kungar försökte sälja adelsbrev.
*** en parafras på barockmålaren Nicolas Poussin målning och förekommer i böcker av Goethe, Nietzsche, Waugh m fl.
**** af förekommer i Ladonias Adelskalender vid vissa grevnamn, men inte i mitt adelsbrev. Men eftersom kalendern är ett virtuellt internetdokument väljer jag att följa samma ortografi i detta internetdokument.
1 oktober gick en internationell konferens om tryck- och yttrandefrihet av staplen i Stockholm, Farliga Ord 250. Den var ett försök att hylla tanken bakom den 250 år gamla svenska Tryckfrihetsförordningen, nämligen att få skriva och yttra sig fritt.
När en rullstolsbunden kvinna gruppvåldtogs i Visby 2 okt 2016 uppstod en debatt om de fem utländska gärningsmännen. Många ville hjälpa kvinnan och en insamling anordnades kvickt. Generösa privatpersoner skänkte 140 000 kr på 10 dagar.
Jag och teamet vid Svensk Webbtelevision for till Visby 15 okt för att tala med kvinnans anhöriga och överlämna kvitto på insamlingen.
Vi talade även med Camilla Sandelius som organiserat protester och nattvandringar, och med pseudonymen Julia Caesar, som skrivit en rykande och lysande krönika om gruppvåldtäkten.
Om man går ut så pass hårt med att vara Sverigevän som jag får man räkna att ta skit. Inget i nivå med vad SDare råkat ut för tidigare (Mattias Karlsson blev slagen medvetslös , Ekeroth, Jomshof m fl förlorat arbeten, Kinnunen och sambo misshandlad osv.), men trakasserier och medvetna missförstånd fortsätter. Jag tänkte här ta upp ett urval av sådant som rör mig personligen.
UTKASTAD FRÅN MINGEL PÅ ADVOKATBYRÅ
För några veckor sedan var jag på invigningsmingel på en advokatbyrå vid Kungsholms torg i Stockholm. Jag var personligen inbjuden av en av de två värdarna. Som present gav jag en av mina böcker och lade den bland choklad, blommor och andra presenter.
Jag kom i samspråk med tre andra gäster och hade trevligt med vin och snittar. Efter en timme gick jag till ett soffhörn med mina nyfunna bekanta som nyfiket undrade vad jag egentligen sysslade med som författare, vilket vad jag hade nämnt. Jag visade boken som låg intill och de verkade intresserade, så jag hämtade flera exemplar som de fick som gåvor.
De tackade glatt och samtalet kom in på politik. Jag sa att jag var Sverigedemokrat vilket de förvånades över. Intill dem hade ett par nya gäster anslutit sig och de lyssnade nyfiket på mina argument. De såg inte på mig med blida ögon och efter en kvart reste sig en av dem resolut och lämnade sällskapet. Efter en stund gjorde även jag det eftersom jag inte ville sitta en trevlig kväll och försvara SD inför sura miner utan lära känna nytt folk.
Jag gick till den värd som bjudit in mig och vi talade finska en stund, något som jag gärna övar när tillfälle ges. Då rusade den andre värden fram till mig, skrek att jag bedrivit Sverigedemokratisk propaganda i hans lokaler.
-Du får 2 minuter på dig, sen ska du ut, sa han högt så alla kunde höra och tog tag i mig.
Han föste ut mig från lokalen och gav mig en spark där bak som avsked. Den erfarne medelålders jurist och officer som råkade i affekt och raseri heter Fredrik Zettergren.
INTE HÖGEREXTREMIST
Föreningen Vetenskap och Folkbildning har på sin blogg kallat mig högerextremist.
Anledningen till denna kategorisering är att stiftelsen Expo 2015 hävdat att jag spridit grov rasism, märk väl att Expo inte kallar mig högerextremist. Expos skäl för att beskylla mig för rasism är att jag 2014 retweetat en video om sexualsyn inom islam, så religionskritiker hade varit lämpligare eftersom islam inte är en ras.
Ytterligare ett skäl som Expo använde för 1 1/5 år sedan är att jag 2013 hade gillat högerextremisten Henrik Palmgrens FB sida. Jag hade då skrivit boken The Swedish story och trodde att Palmgren skulle vara intresserad som svensk bosatt i USA. Att han var höger visste jag då men högerextrem framgick ett par år senare.
Att få dessa två avtryck på internet till att jag skulle vara rasist eller högerextremist är befängt. Ingenstans i mina ledare i Samtiden, krönikor på Avpixlat eller i mina föredrag eller på denna blogg finns skäl att beskylla mig för dessa epitet. Skribenten som inte kan skilja på fakta och fantasi heter Amanda Duregård.
Vetenskap och Folkbildning tillåter inlägg på sin Facebooksida där jag kallas nazist
INTE UTESLUTEN UR SD
Bloggen Polimasaren hävdar att jag blivit utesluten ur Sverigedemokraterna, vilket inte stämmer. SD-ledningen må ha varit sura på mig när jag avslöjat deras klantiga upplägg på Samtiden och det dessutom för DN. Men någon uteslutning har jag inte varit utsatt för, tvärtom. Den lögnare som påstår detta heter Fredrik Almroth.
– – –
Folk vågar inte stå bredvid mig på Fadimegalan, Moderna Muséets chef skyr min närvaro när han är på väg att gå fram och hälsa på mitt kafésällskap, en god vän till honom, journalister och politiker avföljer mig och räds att tala med mig så att det syns och så vidare. Men allt detta är småpotatis och andra Sverigevänner lider mer av drev och hat. Jag var på Gotland i går och mötte de stridbara kvinnorna Camilla Sandelius och Julia Caesar (se www.swebbtv.se).
Vad jag råkar ut för är trots allt bara bevis för att vad jag gör betyder något. Varje undvikande och tecken på beröringsskräck stärker mig i att de inte har något annat att ta till.
Föreningen Cui Bono i Göteborg bjöd mig i december 2015 för att hålla ett föredrag om yttrandefrihet, ett ämne jag talat om tidigare i Stockholm våren 2014. Anledningen var att jag tidigare stoppats från att tala vid Göteborgs Stadsbibliotek.
Below are four speeches in text and film held in Sweden by Tania Groth, the spokesperson for the islamcritical Danish group For Freedom /For Frihed.
1.
The first speech is from November 2015 at a manifestation by Folkets Demonstration in central Stockholm. Video
Stockholm, Nov 2015. Photo: Roger Sahlström
”The EU has failed in their task of safeguarding our national economies and our safety, by failing to protect our outer borders. As Victor Orban, one of the few real leaders in the EU, said in his recent excellent speech – and I quote:
‘Immigrants are now not just pounding on our doors, but are breaking them down on top of us. This is the destruction of our countries, our lives and the lives of your children, your grandchildren. It is essentially genocide.’
I am asking you to remember what Sweden used to be. How beautiful and how safe and that it was a country to be proud of, a country hailed worldwide as an almost perfect society.
Now Muslims and even returning jihadi warriors are flooding your country, demanding money and preferential treatment, while they are raping the Swedish women. Roma people are literally shitting all over your parks and backyards and robbing you blind.
We stand here because we now see with open eyes that we cannot wait for our governments to fix the issue because they are not going to. We need to tell people that it is OK to be angry. But use that anger constructively and with precision. No more political correctness nonsense and no more polite talk.
You need to show that Sweden has had enough! The time has come when you must either fight for your country or lose it forever!”
2.
The second speech was in Tensta, a Muslim dominated suburb outside Stockholm, on Women’s Liberation Day March 8, 2016. Video.
Tensta north of Stockholm, March 2016. Photo: Roger Sahlström
”It is a great honour to again be standing here before you and especially on this day “international women’s day”. I hope I don’t take up too much of your time because it is a subject about which I have much to say.
I stand here because strong Scandinavian women, the REAL feminists, have fought long and hard for equality, in a struggle that has been going on for almost 150 years in every sphere of our society. I love my life here in Scandinavia – in Europe – as a women and I feel incredibly privileged and grateful for the twist of fate that allowed me to be born into a society where I can freely stand here before you and speak my mind. But not everybody has the privilege to freely voice their opinion – even if they DO live in our Scandinavian countries!
So…we are here today to take off the veil. There are, however, other and different veils that need taking off other than the physical veil. What I would like to talk about today is taking off the mental and spiritual veil that keeps millions of women in perpetual slavery, misery and subjugation or in the case of western feminists creates in them a veil of ignorance as to the plight of their sisters, not just in the Western world but worldwide.
We are in the midst of a cultural battle and one which shows itself in many and various ways – in especially womens lives.
About 8 years I heard a man savagely beating his wife from 4 floors away.
Filled with anger, I yelled at him to stop by saying I SEE WHAT YOU ARE DOING!
He stuck his head out the window and replied in broken Danish “FUCK DIG, DIN DANSKE LUDER, JEG SKAL KOMME EFTER DIG” (FUCK YOU, YOU DANISH WHORE…I’M GOING TO COME AFTER YOU)
He then slammed the window shut and closed the curtains but the screaming stopped.
What struck me about it was that he felt no shame about what he was doing – he just showed anger. How dare I challenge him! He was reacting, as I now know, in quite a normal way for a man from a paternal culture where women are worth little.
I’m afraid however that many would not have reacted. Out of “cultural respect”. We aren’t really supposed to stick our nose in other people’s “business”.
I am here to say that we NEED to stick our noses in THAT type of business and we need to say NO, I will not accept it. We must NOT close our eyes and ears nor windows and doors and think that we have no right to interfere because it is another culture that we have to respect!
A culture where it is legitimate to beat up on women deserves no respect.
And yet, that is exactly what we are expected to do.
We do not and MUST not in any way respect that type of primitive and violent behavior whether it be mental or physical. It is HER right – whether she be from another culture or our own – to demand OUR respect for her life, liberty and well-being and to expect our help – AND our interference. I am not sure how much my interference helped this particular woman but at least she KNEW that there was somebody who DID care about her well-being! And that is worth something.
And here is the real heart of my speech. I ask you, where ARE the collective howls of outrage from women?
Why DO we minimize and turn a blind eye to the examples of misogyny that we see ever more in our society? And why aren’t more non-muslim feminists speaking up about violence against women – ALL women – not just in muslim-majority countries but right here at home?
Why do we ignore the terrible fate of some women who live right here in our own societies. Not just muslim women but our own indigenous Scandinavian women who are, as we speak, being harassed, and groped and raped at an unprecedented rate by Islamic men who have no cultural respect for women. It has become, horrifyingly, almost a normal thing to read in the newspaper…oh well just another woman raped, or stabbed, or beaten! More of the same – every damned day!
I am going to read to you a short story I read recently on a blog – by a young muslim woman who is questioning islam:
I am a 19 year old female who lives with two Palestinian Muslim parents. Since I was a little girl, I remember the taste of Islam in my mouth was a sour one. I would have nightmares about Hell and I felt a crippling fear towards God. I was told my nightmares were a warning to stay faithful and that my fear in God was only devotion.
When I was 14, I attended a wedding. The next morning I woke up very sick, and my mother was convinced that I’d received ”evil eyes” from the other guests. For the next year, I went through a severe depression and instead of getting proper help, I was bombarded with religious ”medicine”; I’d been to at least 4 sheikhs who promised to ”heal” me through the will of God. It was all very unsettling and scary for me as a kid and by my 17th birthday, I had become obsessed with researching Islam and the theory of religion as a whole.
For the first time, I felt relief to be wrong, that my parents were wrong. Last month, I openly discussed religion with my mother and father and younger sister, and they rejected almost everything I showed them, barely listening to me, even though I’d been decent enough to listen to them. Their passive aggressiveness turned into full-fledged wrath, and I was told to shut up and never bring this up again by my father while my mother cried and screamed about how her oldest daughter was a ”blasphemy” and she was embarrassed to be my mother and how I was going to send them both to Hell for my selfishness, yada yada.
Things still aren’t good, I am now dealing with them assuming I’ve become an apostate to ”whore” around, do drugs, and abandon them, because that’s what faithless people do – what Godless women do. A woman of Islam is obeying and quiet and compliant and I am none of these things. They have told countless times I am the worst type of woman. As a woman, however, I am more than ever feeling the effects of Islamic misogyny, and as their daughter, I feel forgotten, like the person I’ve always been has been thrown away and replaced with the image of an adulteress demon riddled with disease and perverseness.
I am still me, just not what they wanted. I feel like any confidence I’ve had in my decisions before is gone now, because I don’t want them to think I am doing something bad, even if I’m not. Even though I am so angry with them, their anger towards me affects me more. I feel like I turned my backs on them and that I put my mother, especially, through a lot. I don’t really know where to go now. How do I battle the emotions of guilt with the desire to pursue a life and identity of my own?
That was the story of a young muslim girl who WANTS to be a part of our society.
A huge number of women are imprisoned in this way under a misunderstood government sanctioned politically correct cloak of cultural “sensitivity”. There is no way of out of this jail for these women unless we become aware and help give them the key to get out.
There are many women living under Islamic oppression who WANT to be a part of our society – who have seen it as an opportunity to gain a measure of freedom when they come here.
Imagine then their distress when they find that they have to live in Islamic enclaves and become even MORE Islamic! To live even MORE restrictive lives than they did even in their homeland – because their families are afraid that they might become westernized!
And then imagine the ultimate distress…that not even Scandinavian women care about their situation! They see and hear these selv-indulgent insane modern Scandinavian feminists who do nothing but wallow around in their self-righteousness.
I call them false feminists – pseudo-feminists – because they have made it abundantly clear that they don’t care about what happens to other women, they care about themselves and their own liberty – only. Never mind that other people get trampled in the process, men, women…who cares. So long as they can stand, pioius, self-righteous and holy and proclaim themselves a proud FEMINIST!
It is a label that I today would be embarrassed to wear. I see them making victims of themselves. I see them passively aggressively trying to claim that they are so hard done by – in order to get special status, protection and attention. I am woman – hear me roar. It is not about equality – it is about power – at the cost of others.
Like Frankenstein, todays feminism has become a parody of the real living thing. A real “feminist” is somebody who is first and foremost a human being. It is a person who can look beyond her own little miniscule pond and see the other fish as well. They have forgotten what we are fighting for, not just as women, but as people. A collective freedom. They have become selfish and they swim about in their monstrous puddle of perceived persecution and insult. They attack their own, even their sisters who just want to be home-makers and good parents, they attack men for…well, for just being MEN! They waste their time on trivialities and stupidities – like insisting that there is no he or she and that boys must play with dolls.
Even as we stand here with the greatest threat to humanity and womanhood and womens welfare – EVER – the islamisation and the increasing violence in our societies – they still wallow in their own self-indulgent pond, swimming in egoistic circles around themselves. And all the while there are women out there who truly WANT freedom, thirst for it, hunger for it – but who do not know how to break free. Do not have the resources, do not have the advice and help needed.
Many of these women have come to our country in the hope of a free life, a life of liberty. Do we hear about feministic solidarity and the fight for them?
I hear nothing but thundering embarrassing silence.
I say to you feminists of Scandinavia. You have forgotten what solidarity between people and between women means. You are letting your sisters down while you navel gaze and holler up about your own rights and privileges. You are demanding concessions and squabbling about small insignificant issues while women are being raped, dying and their lives destroyed.
I am here to ask you to look into yourself and to look beyond yourself. I am here to ask you to listen to and learn from women who are WORTH looking up to, listening to and learning from. Women with REAL messages. We are talking about the REAL feminists who are trying to help other women out of their prisons – Ayaan Hirsi Ali, Mona Walter, Wafa Sultan, Sister Hatune, Hege Storhauge, Elmas Berke and thankfully so many more – and their voices need to be heard.
They don’t call themselves feminists – they call themselves THEMSELVES and they are too busy dealing with reality. They don’t mess about and boo hoo hoo with small personal issues in order to work their own narrative about how terribly cruel and how unequal it is for them.
The pseudo-feminists need a real god solid kick in the rear and we all need to wake up from our slumber and make some real changes and to focus on the REAL challenges.
We have to, for example, work toward making our laws reflect a TRUE equality for ALL regardless of gender AND culture. And not just equality for the western woman – but for those of other cultures who share their lives in our countries.
We have to be unafraid to talk about cultural differences and the unique challenges the muslim women live with – misogyny and violence in their culture and in their homes – which is so very much different from the small challenges that we western women face.
We also have to let them KNOW that we DO care about them and want to help them assimilate and gain their freedom. We have to be prepared to open our hearts and our doors to those women already here who WANT to be a part of our society. If we do not let them know that we are there for them they will not know where to go and what to do – other than the woman’s crisis centers. And we will have helped put them there.
We have to establish safe places where they can come and get REAL help in making a new life for themselves or to just get away from abusive families and husbands. We have to be not afraid to use the law against those who would keep them from realizing their lives as free women. This is a hard bit because we have to be unafraid to tell their families that they WILL be prosecuted, harshly, if they try to prevent these women from getting a new life. They have to know that they will be protected. Because they are worthy of our protection.
We have to challenge their culture. And we have to dare challenge the screwed up political correct elite who through their “goodness” are keeping the status quo. We have to challenge our fear of interfering in another culture.
But alas we do not! We accept that they are repressed because that is their culture and our politically correct environment has ensured that their culture must be respected at ALL costs!
Are we really OK with other women living in our society, right here at home, that are treated like second class citizens and who do not have the same rights as us?
They deserve no less freedom and equality than any Western born woman.
We need to try to help those muslim women who WANT a different life and help them achieve that freedom. The freedom they as human beings deserve and have a right to enjoy. We have to become aware of their situation and to stand together and to protect them and help them take off their own veils – even as we take off our mental ones.
And, if WE take the veil of ignorance off and un-blind ourselves – not only will they have a chance.
WE – will have a chance as well!”
3.
The third is from the first demonstration by the Swedish group For Freedom/ För Frihet in Stockholm, April 2016.
Old Town /Gamla Stan, Stockholm, April 2016 with Jan Sjunnesson
”Today is a very special day. I am the leader of For Frihed Denmark and I have the great privilege of standing here with you at the first For Frihed Sweden demonstration. We stand here united because we are worried about what is happening in Europe today.
We stand also with the people of Europe, people who have had enough of the insanity, united now against the forces of fascism and, in particular, the fascist ideology of Islam. On the 25th of January I stood, together with Pegida UK, before an ocean of patriotic Germans in Dresden and signed the following declaration,The Prague Declaration, on behalf of For Frihed, Pegida Denmark. It is my hope that For Frihed Sweden also will join in the coalition.Link
The declaration reads as follows:
Conscious of the fact that the thousand-year history of Western Civilization could soon come to an end through the Islamic conquest of Europe, and conscious of the fact that the political elites have betrayed us, we, the representatives of the various nations of Europe, declare as follows:
We shall not surrender Europe to our enemies. We are prepared to stand and oppose political Islam, extreme Islamic regimes and their European collaborators.
We are prepared to risk our freedom, our property, our occupations and careers and perhaps also our lives as generations have done before us. It is our obligation to future generations.
We refuse to submit to a European central government. The regulations of the global elites have brought us poverty, unemployment, corruption, chaos and moral collapse. It is time this came to an end.
We respect the sovereignty of European nations and the rights of people in all European countries to govern their affairs as they see fit.
We hold it to be a sacred right of the citizens of all European countries to protect their borders and to decide which migrants they accept and which they do not accept into their countries.
We call attention to our common European roots, traditions and values, as well as to the historical alliances of our nations.
We are resolved to protect Europe, freedom of speech and all other civil liberties, as well as our common way of life together.
“
…Ladies and gentlemen!
A revolution has already taken place in the West – while we have been sleeping.
2000 years of reason has been replaced by cultural Marxism and Islamic supremacy in the form of political correctness. Cultural Marxism and cultural relativism is anathema and lethal to our civilization. We have seen it before in Europe as we have suffered Franco, Hitler, Mussolini and other totalitarian despots who have held millions of people in misery and contempt.
We in the west have ourselves swallowed a lethal cocktail of arrogance, ignorance, blindness – but most of all… self-loathing – a loss of self. It is a poisoned cocktail that has been killing us slowly and that is now showing itself by our confused and paralyzed attitudes to what is happening right around us – right now. We have lost our pride and forgotten what we are about. And I don’t think that we fully understand what it is we are fighting for. It is our freedom, our culture…our very lives.
What WE are doing is counterrevolutionary. This is a counter-revolution. We are attempting to right the wrong – we are striving to restore all that we have built and what has made the West the greatest, free’est and fairest place for humanity in all human history. We will turn back the clock and fight for the life that so many have died to create for us.
We are here to tell our politicians and the world that we will not be silent and let our beautiful Scandinavian and European culture laid to waste on the altar of political correctness and multiculturalism.
And on that note, I would like to thank you again for letting me address you here today.
Never surrender. ”
4.
Video from Helsingborg before the speech. July 2016
The fourth is from a Freedom Tour held in late July 2016 in south Sweden by the Danish group and the Swedish sibling group For Freedom/ För Frihet together against sharia and for freedom. Video. På svenska
”I stand here today to tell you why I reject the monstrosity that has now become feminism as I no longer recognize what it has become.
Feminism has become radicalized and it has become possibly one of the West’s biggest problems. Certainly it plays a great part in Sweden’s current misery.
Feminism has, instead of being liberating, become a scourge. An almost militant elitist ideology. A once positive idea gone mad. And it is harming us more than we might think. Amongst other negative attributes it has created a culture of self-hatred amongst men rendering them incapable of now standing up and protecting their country when it is most needed.
Years ago the proud lion of Sweden’s Nordic Battlegroup’s coat of arms sported an erect penis. Enraged about this symbol of masculinity, a group of female soldiers lodged a complaint with the European Court of Justice – and Swedish politicians in their – by then – already feminized ignorance – obligingly removed the offending member. The lion was emasculated. Literally castrated.
Now I can’t help but compare this emasculation to the state of Sweden today. Swedens men having now been neutered and feminized and rendered essentially harmless. Dangerously so, and clearly therefore, unable to protect Sweden’s women and young girls from the most horrific crisis of mass rape in modern times.
Feminism is no longer about women’s rights, it is a deliberate Marxist-Feminist machinery set about to bring down the temple of Western civilization.
Denmarks’ Iben Thranholm recently wrote – and it is hard to disagree with her: “The deficiency of masculinity in European culture renders it impotent in the face of the political and cultural chaos that has escalated along with growing immigration.” and I also fully agree with her when she wrote “The shortage of masculine virtues is the underlying cause of the immigration problems.
And in fact, this is what this invasion of mostly muslim migrants was meant to do.
Apologists for Islam claim that Islam has been hijacked by violent extremists. A 10 minute read of any Islamic scripture can show anyone who bothers to look that this is not true. Islamic jihad is central dogma to Islam.
In fact it is feminism that has been hijacked, along with modern Jewish and black rights groups. Hijacked by Marxists who are using the genuine historical inequities in women’s rights and black rights and even the Holocaust to push a communist agenda. Feminism today is anti-women as it shills for Islam, just as Soros-funded fake Jewish groups like “J street” pretend to be about Jewish rights while working against Israel, and “Black Lives Matter” work to create hatred between white and black people in America and beyond.
Sweden once, was outwardly both a people and a country who had a stellar reputation around the world. A people who had created the perfect society of equality and liberty. And it WAS so and it was lauded and celebrated across the Western world. A superpower of a sort. Not a military superpower, not even an economic superpower with weight to throw around. But a superpower of the sort of which legends are made. The perfect society made of equality, liberty AND economy – where everything went up into a perfect and higher whole.
A story a bit like King Arthur’s Camelot. A story almost too good to be true – and apparently so it has been.
And yet now, my sister country, Sweden, has cancer – and it is growing. Its love affair with Marxist hijacked Feminism has destroyed a healthy equalitarianism and made it sick with undeserved moral superiority such that now even Norway has said it will take no Swedish refugees when it finally collapses.
That cancer is called feminism. Or should I say the Cultural Marxism that has infected every level of your society because it certainly does not bear any resemblance to feminism as it once was – or meant to be.
As the original feminists, it should anger us all.
In its infancy and years after feminism meant something good. It meant equal rights and elevating women’s status in society – not as it is now, trouncing and squashing other people, whether it be men – or women of your own kind or others.
And oddly, Islam seems to be exempt from the Marxist-feminist attacks on our cultures.
And why is that?
Because modern feminism, like homosexual rights groups, alternative sexual practice advocacy groups, Black people groups, Jewish groups and others too numerous to name are in fact thieves of the moral authority of the groups they pretend to represent.
When what many of them really are, are George Soros-funded, culturally Marxist battering rams against classical civilization meant to use the moral authority we ourselves give to these groups due to past hardships, as weapons against our entire culture, legal system and organizing principles.
This is no less than a war being waged on our very essence.
Remember the words of famous Palestinian assassin and convert to Islam, Carlos the Jackal.
“Only a coalition of Marxism and Islam can defeat the United States”
We can substitute the Western World for the US and it still holds true.
Feminism used to mean standing by your rights as a woman, not emasculating your men and ignoring the plight of your sisters. It means equality, not superiority, it means a collective freedom, not just freedom for some.
Once upon a time strong Scandinavian women, the REAL feminists, fought long and hard for equality, and we, here in Scandinavia, achieved that equality.
The same was true across the world in democracies for various groups that had to fight for equality of opportunity in mainstream society. The American Civil Rights movement, for example under Dr. Martin Luther King. A man who today would be called a “far right extremist” by the contemporary left.
Once we start to understand that all these groups are the ones that are hijacked, and not Islam which in fact is being true to its historic principles of violent conquest and brutal control of other cultures and peoples, the comfort levels of modern Feminist groups and Islam make perfect sense.
The same as Black lives matter, who never cause problems when there is genuine injustice towards blacks because that would create a better society. They only cause riots when a police officer shoots a black man who might richly have had it coming – because that chaos will destroy our societies – and the very destruction of our societies is their goal.
This is no different than feminist groups creating enmity against Swedish natives while ignoring or minimizing the horrors against women, the mass rapes, the murders, of Swedish women by Muslims.
Swedish politician Barbro Sörman, recently said: “it’s far worse when Swedish men rape women than when migrants do it. Because, you see, when Swedes rape, they’re doing it despite believing in ”gender equality.”
And suddenly this makes perfect sense.
Modern identity groups are usurpers. Thieves of the moral authority of past injustices towards weaker groups in order to weaponize them against real liberals.
Ladies and gentlemen, we are not far right wing. Who knows what that even means any longer. We are those who want the West to prosper.
We are the real liberals like Thomas Jefferson and the great liberal philosophers of Europe like John Locke, Voltaire, Kant and James Mill.
Modern feminists are false feminists – pseudo-feminists – because they have made it abundantly clear that they don’t care about what happens to other women. Instead they are making women targets for Islamic aggression and then blaming the machinery of the most fair state in the history of the world for the results.
They are literally the sacrificers of women and the destroyers of women’s rights – along with all the rest of ours – if they win.
Enter Islam and you have a lethal cocktail.
Women all over Sweden are being harassed, groped and raped at an unprecedented rate by Islamic men who have no cultural respect for women. It has become a horror of normalcy. It barely even runs as news now and no longer is anyone surprised.
Women being raped, stabbed, groped, harassed by Muslims are countered by insane strategies like rubber bracelets in Swedish saying “tafsa inte” – “don’t grope me”. The insanity of this “strategy” is mindboggling – and about as useful as the German strategy of keeping migants at arms length.
Actually less useful as these Muslims for the most part do not read Swedish.
But really, if you need a bracelet to tell you not to sexually molest someone a bracelet is not going to do it and it is ludicrous to think so.
As it turns out, at the most recent music festival where 5 women were raped and 45 were sexualy assaulted, some migrant marauders were themselves wearing the “tafsa inte” wristbands!
We are in the midst of the worst possible situation, the perfect storm. While Marxists disguised as feminists have hounded and vilified, essentially castrated men, the invaders, mostly young muslim men have NOT forgotten their masculinity and they take, just like any invader, what they want – unimpeded. They see a soft nation of soft men and a soft government that is unwilling to tackle the problem.
We useful idiots, not recognizing the narrative of cultural Marxism using genuine human rights groups as weapons, have served them a smorgasbord of soft femininity – and there is nobody left to fight for you or to protect you or your culture and laws – because you have essentially taken those who COULD have fought the invaders out of the game!
Again, this was no accident.
Islam is the main weapon of the Marxists who would tear down our peaceful and cooperative civilization. Islam is the perfect killing machine.
And with its unholy alliance with Marxist hijacked Feminism, weaponized fake black rights groups and other mostly fake identity groups, we can now see the edge of the cliff.
It is also no accident that Leftists demand safe spaces against reason and opinions they do not share, but actively seek to destroy real safe spaces for women such as a girl’s bathroom, locker room or school shower.
Those genuine safe spaces for women have been destroyed by decree in much of the West already. And groups claiming to be feminist groups are partly responsible.
Again, this makes perfect sense when you realize the intention was to deconstruct us.
I am here to ask you to you need to take off the veil of ignorance and un-blind yourselves. I am asking you to stand strong on Swedish values and culture and to guard them with your life – to fight for them. And I am asking you to reject the false feminist narrative with their lies and manipulations and to take back your pride in your respective genders and to celebrate those differences. Because men and women ARE different! We have different strengths and abilities and they are both equally important and equally needed.
Ladies and gentlemen the time has come to make choices and these choices will have consequences.
Not just for ourselves, but our children and the conditions under which we as a people will exist.
The kinds of choices for which our ancestors have fought bloody wars.
Existential choices.
This conflict is moving into a new phase. And we had better all be prepared to do our part whatever part that may be.
Ladies and Gentlemen, the madness needs to stop! Because a war is being waged against us – and we had best recognize this.
And, don’t take my word for any of this! Get curious, read about Cultural Marxism and read about the left’s agenda at deconstructing our societies, destroying our cultures and our values. All of our futures’ depend on this, especially since your government is pushing this destructive agenda. If our cultures and peoples are to survive it is time to wake up.
Ladies and gentlemen, thank you for your time.”