Sovjetmänniskan och angiveriet

800px-1950_июл_Померки_дет_лагерь

Fotografi av barnhemsbarn i Charkov 1950. Foto: V.I.Cherksarshin

Dagens svenska åsiktsklimat påminner inte sällan om den öppna och självpåtagna censur som människor upplevde i Sovjetunionen. Den ryska författaren Svetlana Aleksijevitj har tagit på sig att berätta om vardagsliv under Stalin och hans efterträdare.

BERÄTTELSER OM ANGIVERI

-Grannen farbror Jurij angav pappa berättar en ryss om den hårda Stalintiden på 1930-talet och fortsätter.
– Jag var sju år. Farbror Jurij var brukade hjälpa oss med staketet, låta oss rida på hans häst, fiska. Han var en helt vanlig man, ingen bödel. Sedan på 1990-talet fick vi se hans akt hos den hemliga polisen. Inte bara farbror Jurij angav pappa utan även hans systerdotter Olga.

-Varför gjorde du det, frågar författaren Svetlana Aleksijevitj?
-Tror du man kan hitta en enda hederlig människa under Stalintiden, svarar hon.

Genom störningssändarnas knaster lyssnade nyfikna men rädda medborgare i Sovjetväldet på den förbjudna fria radion Voice of Americas ryska sändningar. Böcker som berättade om förtrycket smugglades in och kopierades på gamla kopiatorer eller skrevs av för hand. Denna så kallade zamizdat litteratur var förbjuden men spridd. Efter kopiatorerna kom faxen. Dessa två tekniker bidrog till att sprida kunskap och organisation av dissidenter och underjordiska motståndsrörelser, precis som internet gör idag. Ibland fick de oppositionella uttjänta apparater från Västeuropa som gjorde större nytta i öst. Fri och oberoende information tillsammans med teknikutveckling bidrog till åsiktsförtryckets och de kommunistiska diktaturernas fall.

I de sovjetiska skolorna fick barnen lära sig att människan i botten är god och fantastisk. All ondska berodde bara på omständigheter. Konsekvensen blev att man inte kunde förstå det brutala förtrycket, avrättningarna, angiveriet. Allt gjordes för den goda sakens skull sas det. Den ryska revolutionären Zinovjev sa 1918 att kommunistpartiet behövde bara få med 90 procent av befolkningen. Resten gick inte att tala med och skulle därför förintas. På den grunden byggdes Sovjetunionen och dess Östblock, men fri information och medborgerligt mod störtade dem till sist.

Svetlana Aleksijevitjs tre böcker om Sovjetmänniskan, ”Homo sovjeticus” också kallad, gavs ut av Ersatz förlag på svenska 2012 och 2013. Hon tippades bli Nobelpristagare 2014 men står fortfarande kvar på kandidatlistan.

Annonser

One thought on “Sovjetmänniskan och angiveriet”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s