Fotografi av Lech Walesa som talar framför strejkande varvsarbetare i Gdansk 1980
Okänd fotograf

Påven Paulus II var den första påve som fötts utanför Italien. Hans besök i sitt hemland Polen 1979 blev en inspiration för den polska fria fackföreningsrörelsen Solidaritet 1980, vilken i sin tur gav Sovjetunionens reformpresident Gorbatjov mod att införa glasnost (öppenhet) och perestrojka (förändring) i slutet av 1980-talet. Därmed sattes en frihetskamp i gång som inte slutade förrän östblocket föll 1989 och Sovjet 1991.

Givetvis hade polackerna tidigare försökt befria sig från den statliga propagandan och åsiktsförtrycket genom att göra uppror mot kommunistregimen, 1952, 1956, 1968, 1970, 1976, men det var påvens stöd 1979 som blev avgörande för att få stort och genuint folkligt stöd för upprorsmakarna. I Östtyskland spelade den delar av lutheranska kyrkan samma roll berättade BBC nyligen. Dessförinnan hade en liten grupp intellektuella dissidenter och studenter organiserat möten tillsammans med rebelliska arbetare i KOR, Kommittén för Arbetarnas Försvar. Mötena fick hållas i privata hem men spioner fanns alltid med och rapporterade. Ibland bjöds professorer in som höll föredrag i vad som kom att kallas ”Det flygande universitetet”.

Två betydelsefulla ledare inom KOR var Adam Michnik och Jacek Kuroń. De hade kämpat för frihet och demokrati sedan 1950-talet och var ett slags fritänkande och frihetliga socialister, i stil med svenska folkrörelsesocialister som verkade utanför stat och kommun. När påven hade haft sina niodagars segertåg 1979 skrev Adam Michnik i essän ”En lektion i värdighet”:

”Påven har åkt. Regeringen kan andas ut. Konsekvenserna av hans nio dagar långa besök är oöverskådliga och kommer att förbli så länga än. En beskrivning av besöket jag hela tiden kommer att tänka på är författaren Julian Stryjkowskis ord: ’Polens andra dop’. Det som hände var nämligen något besynnerligt. Samma människor som brukat stå med sina frustrationer och aggressioner i butiksköerna förvandlades till en befolkning med ljust sinnelag, de blev medborgare uppfyllda av värdighet. Denna värdighet återfann de inom sig själva en medvetenhet om att vara självständiga och starka. Folk som i åratal varit berövade en egen vilja återfick plötsligt förmågan att bestämma över sitt öde.”

Michnik menade att påven inte delade in polackerna i troende och icke troende, i katoliker och övriga, utan i de som ville ha frihet och värdighet, och de som ville tjäna makten och konformismen. Michnik, en hedning, rördes av påvens ord på sitt eget språk, när han ropade till folkmassorna att de inte skulle vara rädda.

Idag finns ett enkelt sätt att förstå vad som skedde i Polen under denna omvälvande tid. Gå och se filmen ”Wałęsa” i regi av regissören och motståndsmannen Andrzej Wajda. I SvD betonade Maria Ludvigsson av att alla ser filmen för att förstå vad kampen för mänskliga rättigheter betyder, ett 20-tal mil söder om Trelleborg för inte så länge sedan. Våra socialdemokratiska ledare teg mest vilket Per Ahlmark inte förlåtit dem för i sin bok Det öppna såret

Citatet från Michnik är från En lektion i värdighet: essäer från det polska motståndet 1973- 1988 av Adam Michnik, i urval och översättning av Anders Bodegård (Ordfronts förlag, 1988)