När Svenska PEN svek svenska dissidentskribenter

 

PEN

Denna text om fyra förföljda svenska journalister skickades i oktober 2014 för publicering till Svenska PEN-klubben , vars ”dissidentblogg”  tar upp just inskränkningar och hot mot journalister världen över.

 

Ola Larsmo, för övrigt en Uppsalabekant till mig sedan 30 år tillbaka, är ordförande i svenska PEN, ogillade nog mitt tidigare kritiska inlägg om PEN och sk fristadsförfattare.

Tyvärr ville inte den svenska PEN-klubben ta in den något ironiska texten eller ens veta något om hoten mot dessa kollegor i Sverige. Inte heller  fackförbundstidningen för journalister, Journalisten, ville publicera den, vår egen fackliga medlemstidning.

Texten är att betrakta som satir så jag förstår deras inställning och tanken var att tre dissidenttidningar (Samtiden, Avpixlat, Dispatch) skulle sampublicera texten och skoja lite, men ledningen av Samtiden hindrade detta tilltag. Synd för den är ju lite kul.

* * *

 

8 oktober, 2014
Till Svenska PEN,

Vi är några publicister som gärna vill att ni tar in detta inlägg. Vi förföljs i vårt hemland av såväl staten som mäktiga mediehus, och enskilda illvilliga och hotfulla individer som spanar på oss utanför lagens räckvidd. Anledningen är att vi står i opposition till rådande åsikter och etablissemang som nu lärt sig att hantera även för makten misshagliga webbtidningar som våra med repressiva medel.

Det är precis som ni skriver på er blogg Dissidentbloggen, att ”totalitära regimer sakta men säkert försöker täppa igen hålen och censurera de nya digitala medierna – bloggar med obekväma sanningar stängs ned och upphovspersoner tystas genom hot och repressalier. ”Nya galler har fallit ned över Internet och diktatorer har hunnit ifatt den tekniska utvecklingen.”

Alla våra tre webbtidningar har utsatts för överbelastnings- och hackerattacker. Vissa av angreppen kan spåras digitalt till inflytelserika mediehus men polisen vill inte utreda. Vi tror att det beror på att våra tidningar motarbetas av makten och medierna, ja även av polisen.

En av oss kommer i dagarna fly utomlands till ett grannland för att den journalistiska arbetssituationen har blivit för hotfull i hemstaden. En utländsk kollega som ger ut en av våra tidningar med en av oss besköts förra året i sitt hem. En annan kommer flytta till en annan stad och bo på hemlig adress. Alla av oss har blivit av med vänner, bekanta, karriärer och släkt för våra åsikters skull.

Flera av oss har blivit fysiskt attackerade av meningsmotståndare 2013  och 2014  , en blev offentligt förnedrad av en universitetsprofessor  och nyligen tog journalisternas eget fackförbund emot en motion som vill utesluta sådana som oss  trots att denna av oss varit medlem i över 30 år och fackligt förtroendevald.

Statens egna teve- och radioutsändningar har godtycklig strategi emot oss. Ibland får vi vara med i studio, ibland inte. Efteråt kan ledningen för den statskontrollerade radion till exempel ta tillbaka att de lät oss medverka  trots att tittarna reagerar när de inte håller sig till sina egna regler om opartiskhet och objektivitet  .

Vi anser att det godtyckliga halvöppna systemet inte är att föredra framför verklig censur och repression av åsikter.

Våra bröder i öster och syd visste före 1989 att de levde under ett förtryckande system och kunde skratta och stödja sina dissidenter, men här är makten mer försåtlig. De låtsas upprätthålla grundlagsfästa tryck-, mötes- och yttrandefriheter, precis som östländerna gjorde för den delen utan att medborgarna där gick på den bluffen. Men våra egna landsmän tror verkligen att makten är demokratisk i sina förföljelser av oss och behandlar oss som paria, dissidenter, kriminella man kan förtala och håna.

Faktum är att makten och medierna tar till ljusskygga halvkriminella element som letar upp oss och våra meningsfränder, knackar på våra dörrar och begår rena hemfridsbrott. Bara för att vi yttrar oss offentligt. Begår vi brott finns ett polisväsende att anmäla oss till, fast vi har sett att även polismyndigheten verkar vara infiltrerad av de halvkriminella åsiktsregisterande personförföljarna .

Snälla, skriv om vad som sker i vårt land. Vi kan inte berätta vilket det är men vi behärskar det svenska språket så det bör vara enkelt för Svenska Pens Dissidentblogg att ta in detta. Om ni avstår kommer vi försöka publicera detta i andra kanaler.

Men som PEN:s egen charter nr 4* föreskriver, så anser vi att Svenska PEN bör stå främst i striden för den fria pressen i alla länder. Även i vårt hemland.

Ingrid Carlqvist
Mats Dagerlind
Roger Sahlström
Jan Sjunnesson

* ”4. PEN arbetar för obehindrad förmedling av tankar och idéer inom alla länder och mellan alla länder, och dess medlemmar förbinder sig att motsätta sig varje form av inskränkning av det fria ordet i det land och det samhälle de tillhör, liksom i världen i övrigt där så är möjligt. PEN är för en fri press och motsätter sig godtycklig censur i fredstid”

Annonser

2 thoughts on “När Svenska PEN svek svenska dissidentskribenter”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s