Lars Wilderäng skrev på sin blogg Cornucopia om de dolda skatterna och avgifter som svenska skattebetalar inte känner till. I min uträkning ovan har man kvar runt 37 % att spendera fritt när alla skatter och avgifter är borträknade, även om tobak-, alkohol- och bensinskatter inte finns med.

Nedan ett avsnitt ur min bok Sverige 2020 är relevant:

”Merparten (knappt 2/3) av löntagarens löneutrymme tas alltså hand om av staten enligt de lagar och avtal riksdagen bestämt. Ovanpå dessa skatter ska läggas punktskatter på tobak, alkohol, bensin och annat.

De sociala avgifternas nivå på 32 kr av löneutrymmet i exemplet ovan är minimum enligt statliga regleringar. Fackliga avtal har alltid lyckats få in högre nivåer, ibland 50 % av löneutrymmet. Dessa kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackföreningar gäller alla löntagare oavsett medlemskap i fackförening.

Den löntagare som bara vill betala in 32 % och råda själv över om han vill spara eller investera i socialt skydd eller spendera kan inte göra det. Ofta försvaras de sociala avgifterna, ibland kallade arbetsgivaravgifter eller löneskatter, med att de går till sociala ändamål och för en själv. Detta stämmer inte riktigt.

Av de 32 % utgörs en dryg fjärdedel, hela 9 % av hela löneutrymmet, av den allmänna löneavgiften som inte är något annat än en skatt. Den går inte till något riktat ändamål utan in i statskassan för att spenderas på skola eller rymdforskning, bistånd eller kulturstöd. De verkliga sociala utgifterna, pensioner till exempel vilka utgör 18 % dvs. drygt hälften av de 32 % av löneutrymmet, är inte relaterade till löntagarens enskilda pension.

En pensionär kan inte utkräva ansvar av Statens Pensionsverk för att det ska ge tillbaka en viss nivå på pensionen så dessa inbetalningar kan också betraktas som allmängods. Hade löntagaren rått över hela denna andel, 18 % av lönens totala omfång vilket blir många miljoner under ett liv, hade han kunnat investera i ett försäkringsbolag med garantier underskrivna och godkända av honom själv på eget bevåg. Mot staten kan inget individuellt avtal upprättas och man får hålla tillgodo med vad man får, oavsett vad man betalat in.

Till detta kommer att man inte kan sänka sin lön och ta jobb under kollektivavtal, även man som löntagare godkänner en lägre lön. Även om löntagaren är inte är medlem i en fackförening och oavsett om arbetsgivaren har ett fackligt avtal kan fackföreningar bedriva bojkott och blockader mot företag som anställer löntagare villiga att arbeta under avtalsenlig lön. Det är till och med tillåtet i Sverige att dra in andra icke berörda fackföreningar i striden.

Om en restaurangägare har anställda som godkänner lön under avtal och inte har något avtal med Hotell- och restauranganställdas fackförbund kan detta fackförbund begära hjälp från Elektrikerförbundet som kan stänga av ström till restaurangen eller SEKO som kan låta bli att hämta sopor. En mörk restaurang som luktar illa går snart i konkurs och de anställda blir utan jobb . Sverige är ett av de få EU länder som tillåter tredje part att agera i arbetsmarknadskonflikter.

Genom att lägga beslag på två tredjedelar av lönen och än mer ju mer du tjänar eftersom skatten höjs progressivt allteftersom lönen ökar så finns få anledningar till att flytta till Sverige om du är välutbildad för att tjäna pengar. Du kan komma hit för att naturen är fin och den offentliga servicen är god men inte för att bli rik, eller ens någorlunda välbeställd.

Samma sak gäller de unga som vill välja att satsa på längre utbildningar vilka ger något högre löner men eftersom skatterna ökar finns inga större incitament att läsa vidare för att vilja höja sin levnadsstandard. Idag är emigrationen från Sverige större än den var under värsta utflyttningsdecennierna på 1800-talet.”

Se även blogginlägget om den dolda ”allmänna löneavgiften” och mitt utbrott 2012 på Världens Mesigaste Land – Sverige.