När jag cyklade längs Strandvägen på söndagen 10 februari 2019 fick jag se ett välorganiserat demonstrationståg med musik, högtalarutrop och västar, komma marscherande på andra sidan.

Jag kände igen mannen på deras banderoller, den sedan 1999 fängslade ledaren Abdullah Öcalan för den terrorklassade våldsamma kurdiska gerillan PKK, som mördat civila för att nå sitt politiska mål – ett fritt Kurdistan.

Vi har mötes-, tryck- och yttrandefrihet i Sverige men vi fredliga svenskar får våra lokaler avbokade gång på gång och våra arrangemang störs och talare uthängda (I, II, II, IV, V och VI).

I december 2018 fick Katerina Janouch vederfara samma behandling som vi andra dissidenter fått, att offentligt hängas ut i Expressen för att ha talat mot makten i landet.

När jag och andra talare fick tala på Folkets Demonstration 2016 kallade fd statsminister Mona Sahlin oss för uslingar i Expressen:

”Det är ideologiskt drivna extremister. Det är nazister. Det är män som hatar kvinnor och invandrare. Det är de som gillar våld och hatar demokrati. De är fega uslingar.”

Men de sympatisörer som jag nyss filmade där de gick med bilder på en ledare för en av – EU, USA, Tyskland, Österrike, Australien, USA, Storbritannien, Danmark, Japan, Nya Zeeland, Azerbadjan, Kanada, Tjeckien, Iran, Khazakstan, Kirgisien, Nederländerna, Spanien, Syrien, Schweiz, Frankrike och Nato – terrorklassad organisation, kan nog klara sig från kritik från medier, opinionsbildare och politiker.

Eller kommer Expressen skriva om dessa bejakare av våldsam extremism, vars föreningar dessutom tar emot bidrag från det offentliga Sverige? Jag tvivlar.

PS- min aversion mot PKK härrör bl a från ställningstagande i Vänsterpartiet Uppsalas 1 maj demo 1999. Då bad mig några kurdiska medlemmar att inte låta PKK anhängare hålla upp foton av Öcalan. Jag var ordförande och stödde förslaget, men vi förlorade 1/3 av tågets storlek.