Asle Toje
Rødt, hvitt og blått. Om demokratiet i Europa. 323 s (Dreyers forlag, Oslo 2012)

Denna bok bör inte läsas av de läsare, som mer än väl känner in på kroppen hur illa Europas demokrati och vanliga medborgare mår. Istället bör EU – byråkrater, journalister, forskare och politiker följa norrmannen Asle Toje på hans rundresa från Grekland till Skottland över Spanien, Frankrike, Tyskland, Holland, Danmark, Sverige m fl länder.

Toje reser som en nyfiken reporter till huvudstäder (Paris, Berlin, Bryssel, Dublin) och förorter (Bergsjön, Angered) för att se hur vanligt folk har det. De som inte får synas i riksmedia, men som sliter ibland höghusen med att stävja hot från kriminella, eget drogmissbruk, sexhandel och invandrargäng, med och utan muslimskt stöd (infödda danska Köpenhamnsbor skyddas delvis av Hells Angels får vi veta).

Asle Toje är inte journalist men skriver bra och personligt ändå, forskar i internationella relationer med Cambridge examen bakom sig och är numera föreståndare vid norska Nobelinstitutet. Han är socialkonservativ och menar att Norge (och därmed även Sverige och Europa) står inför en kulturkamp som syns i alla led i samhället, men tydligast i spörsmål om invandring och religion. Toje har varit utrikespolitisk rådgivare till norska Fremskrittspartiet, vilket givit honom jobbekymmer och tillhör de nya unga välutbildade kritikerna av dagens politisk korrekta/socialdemokratiska/liberala samhällsdiskussion i Skandinavien. Även inom SD finns liknande förmågor och de lär bli fler. Toje är en utmärkt förebild, född 1974. Video från mars 2013 här.

Bokens 13 kapitel är personligt skrivna utifrån hans besök hemma hos tjeckiska porraktriser på metamfetamin, arbetslösa välutbildade spanjorer, Göteborgare som flyr invandrargettona (”white flight”) och de fina gåslever vänsterliberalerna (”borgerliga bohemerna”, se David Brooks bok Bobos in paradise) i Bryssel (som liknas vid en bedrövlig samling PR folk och hårstylister från Liftarens guide). I Bryssel gjorde Toje sin praktik 2003 som ung lovande EU-expert och berättar för oss om denna elits skrämmande syn på vanligt folk och sk populistiska partier (ett kapitel om Geert Wilders Frihetsparti). Ovanligt att få kika in i de svala sammanträdesrummen och lyssna hur rädda eurokraterna är för folket och nya folkvalda partier som SD, danska FP, brittiska UKIP t ex.

Som jag inledde så är Tojes berättelser sanningar de flesta svenskar och européer, men tyvärr inte för de politiker som styr och journalister som pratar. Kommer de läsa Tojes sanningsenliga rapporter om gangstergäng i Paris, avindustrialiserade kvarter i Glasgow och barnlöshetens Aten? Troligen inte öppet men i takt med att euroskepticism och folkligt motstånd mot makten växer kan hända att de inser att Toje har något att säga. Vi andra vet det redan, men läs den utmärkta boken så får du mer kunskap om läget, läsa sanna men dystra berättelser och inser att du inte är ensam om att vara förbannad. I Svenska Dagbladet den 8 april 2013 recenserades Tojes bok, mycket välvilligt av litteraturprofessor Merete Mazzarella, så tiden kanske är inne för att på allvar diskutera hans frågor om Europa, kulturkampen, EU och de konforma men fega politikerna och journalisterna.