Folkpartiets landsmöte

Jag åkte till Karlstad i en oktoberhelg 2011 for att besöka landsmötet inom Folkpartiet. Här finns några rader.

Partistyrelsen lyckades trixa fram ett svar om marginalskattenivåer som räddade FP från en syn på välfärd som alltid ska innebära höga skatter. Märkligt att det 2011 i Sverige upprätthålls att ett samband mellan höga skatter och hög välfärd alltid gäller, även inom borgerligheten. I Europa finns flera länder med lägre skatter men snabbare och bättre vård t ex.

Det blir en grannlaga uppgift att tala med folkpartister om detta men jag ska försöka. Här finns några argument från Timbro om välfärdens framtida finansiering, här om fler företagare (som genererar mer skatt till välfärd) från Fores och här historisk inspiration från landsbygdsliberaler. Bara sätta igång !

Sweden and the Swedes 1900-2010. Outline of book idea

I am currently planning to write a book on Swedish political history and lives in the welfare system. Here is ToC

Table of contents

”Sweden and the Swedes 1900-2010.
The ambition and failure to care for, control and develop bodies and souls”

Preface

1. Samples of welfare state lives and individuals 2011

Part 1 Hubris. 1900-1986.
Introduction

2. History of the welfare state 1900-1986. Myrdals. Statist individualism 19th century. Child rearing, modernity, control.
2.1. Birth of welfare state 1900, 1906, 1932, 1945, 1957
2.2. Critique. Early social democrats, liberals, conservatives. Lindbom, Moberg.
2.3. Olof Palme 1969. LO, wage earners funds. Law 1974. Repressed culture.
2.4. 1976. Centre-right govnt. Crises. Literary criticism (Fagerberg et al)
2.5. 1982-1986. Palme back. Downfall

Part 2 Modern, rational and correct individuals and policies.
Introduction

3. Education
3.1 Schooling
3.2. Higher education and research

4. Gender, families and sexuality

5. Security, clientelism and morals

6. Immigration and integration

7. Foreign policy.
7.1 Säpo, KGB

8. Business and economy

Part 3 Humility. 1986 – 2010
Introduction

9. Economy and politics 1986- 2010
10. Community and individualism.
11. Social media opposition and new liberalisms.
12. Still corrected, still modern, still life
.
Eplilogue

The last part 3 will be hard to picture but little has happend in the lives of citizens that really has given them more freedom. Security is the overall ambition yet. Trying to combine more freedom with individual responsibility is not seen yet.

Lazy but dangerous thinking on 9/11 in Swedish media

The main dailies Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter were cordial but did not go into excuses for Bin Laden’s 10th anniversary today, but socialist tabloid Aftonbladet could not let off a lazy lecture by F Wirtanen.

He rants of about Colin Powell’s speech in UN Feb 5, 2003 when the defense secretary explained of the weapons of mass destruction in Iraq under Sadaam Hussein. There were chemical, biological as well as efforts to get nuclear weapons from North Korea earlier.

Israel bombed already in 1981 a nuclear reactor build the French but Hussein was on the dirty bomb market ever since in order to get plutonium and technology, just as Libya and Iran was. Aftonbladet cannot stay of the anti American trend in Swedish media and invites the great journalist and writer Jan Guillou later this eve for chat with readers.

Guillou wrote a few days after 9/11 2001 that Bin Laden had right demands on the US, but was a fanatic. Guillou wrote en eulogy 1975 on Hussein’s Iraq. btw. . .

The liberal tabloid Expressen is relativising the number of victims in NY 9/11, almost 3000, in relation to the 35 000 that has been jailed and/or sentenced for terrorist crimes since then. ”Hubris and revenge” characterized the US reaction after 9/11 the commentator writes.

Yes indeed, revenge after the largest number of dead at any single terrorist attack is quite understandable. This kind of comparison is also taken on the death toll of Afghanis and Pakistans due to terrorist attacks which now go over 20-30 000.

Many commentators write as if the US started the war by responding to the attacks, not the opposite. Truth is that Al Queda started the war on terrorism by 9/11 (and a lot earlier already by 1993 but leave that for now) and the South Asians and Middle Easterns should blame their Saudi villain for their problems and deaths, not US.

Simply Evil. Christopher Hitchens states the facts behind the attacks ten years from today. The role of the intellectual is to introduce complexity into a discussion, the Hitch starts but goes on.

”But what I learned in a highly indelible manner from the events and arguments of September 2001 was this: Never, ever ignore the obvious either.”

Blair says similarily that it was ”deeply naive” to believe the west’s response had radicalised extremist Muslim factions.

US did not deserve 9/11, nor did it start the following war on terror but was forced to react and no one can deny that the Al Queda and similar terrorist networks and states (including Hussein’s Iraq, North Korea, Iran, Quadaffi’s Libya and to lesser extent Venezuela and Cuba) were and are threats to freedom, stability and human dignity.

The leftist defence of dictatorships culminated in the post 9/11 frenzy on security and surveillance but must be blamed for what it is: lazy and dangerous thought. Swedish media makes this day harder to bear, not lighter.

Debating school legislation in Delhi

 Aug 10, I was moderating a discussion on teacher accountability through the Right to Education Act in New Dehli, India. I had done this last year many times as associate director of the School Choice Campaign at Centre for Civil Society, New Delhi’s best and oldest liberal think tank.

It was good to see friends again and the discussions were familiar matter to me.  Sorry to note, the well reknowed educationist Vinod Raina could not attend the discussion. He was instrumental in shaping the RTE Act. I had already interviewed him last year for the Student First Magazine, but alas could not see him this  time.

From the minutes taken by the new young SCC team:

”Chaired by Jan Sjunnesson, former Associate Director, School Choice Campaign with Surendra Nath Dubey, President of All India Awardee Teachers Association and Shashank Shukla, Teach for India Fellow, Chairman at Gurukul Education Society and member of the National Advisory Council Working Group as panelists, the discussions explored the means through which the RTE Act addresses the issue of teacher accountability and looked at possible solutions. Jan outlined the major problems in relation with teacher accountability before introducing the panelists. He summarised the principal problems in India such as the absence of teachers and the shortage of educators that the government is facing while trying to implement RTE Act. In addition he mentioned that the RTE Act is vague on the issue of teacher accountability. He commented on the lack of a direct correlation between teacher salaries and student learning outcomes in India.”

Keep up the SCC spirit guys and gals  : )

Den som tar emot bidrag är icke fri- befria dem och oss

Förändra lagen om socialbidrag genom krav på flytt till arbeten, motprestation, inga nya bostäder automatiskt vid barnafödsel och ingen riksnorm för bidragets storlek.

Det ska vara skillnad mellan att ta emot bidrag och att arbeta. Socialtjänstlagen och praxis vid beslut om bidragsutbetalning leder dock till mindre skillnader och dyra system.

Det handlar om drygt 10 miljarder i ekonomiskt bistånd (socialbidrag) till en halv miljon bidragstagare varav 150 000 långvariga biståndsmottagare (bidragstagare). Till detta kommer kostnader vid socialkontoren, utredningar vid andra myndigheter, mer ohälsa osv. och omätbart mänskligt lidande.

Andra ersättningssystem tas inte upp här, men som vi vet av sjukskrivningsdebatten innan valet 2010 finns det starka krafter som snabbt bildar opinion.

Medierna driver gärna extremfall (“Filip”, “Annica”) som tippar hela diskussionen om majoriteten av de sjukskrivna/sk utförsäkrade och ev. arbetsoförmögna. Samma öde om inte värre kommer drabba alliansregeringen om den tar upp några av mina förslag till 2014. Men det kan inte vänta.

Regelverket kring socialbidragen (eufemismerna “ekonomiskt bistånd, “försörjningsstöd” visar hur Socialstyrelsen och kommuner vill styra tankarna) vill stödja arbete, självständigt liv osv men leder ofta till motsatsen, belagt i otaliga utredningar sedan 1980talet. Helena Rivières skrift “Bidragskulturen – filosofien bakom socialbidraget” 1998 står sig tyvärr.

FLYTTA

Punkt ett: Bidragsmottagaren kan besluta var denne ska bo. Till exempel som vi ser i de invandrartäta förorterna (“ebo”- reformens resultat) men också i Norrland, särskilt om barn finns med i beslutet. Högst andel biståndshushåll med barn 2010 var det i Sorsele med 21 procent.

Omtanke om att barns uppväxt ska ske i samma ort i barn-och ungdom leder i de flesta fall till bidrag via socialtjänst eller arbetsmarknadsåtgärder. Men om socialsekreterarna i Norrland tror att alla dessa barn kommer lämna sin vackra hemby vid myndighetsålder tror de fel.

Ett till synes dystert antal har vant sig och sett hur man kan leva ganska gott ändå. Generationer hamnar i bidragskulturen. Inte dystert alltid.

Det kan inte och ska inte vara möjligt att individer ska bo var de vill och ta mot bidrag utifrån detta villkor. Men lagen ger inget tvingande utrymme att flytta, bara uppmaningar.

Enligt en studie av fd jugoslaver som kom till Sverige 1990talet med samma yrkes- och utbildningsbakgrund hade bara 25 % av de som hamnade i Malmö arbete medan de som flyttat till Småland arbetade tom. mer än svenskarna. Ingen flytt, inga pengar.

FIXA BOSTAD

Min andra punkt handlar om egen bostad för unga ensamma mödrar. Bor man hemma och blir gravid finns lite hinder i socialtjänstlagen för att den unga modern tar sitt ansvar och bor kvar i den numera något mer trångbodda bostaden.

Barnets “bästa” (som tolkas av socialsekreteren och modern) blir anledning till att skaffa ny egen bostad, minst 2 ROK som socialkontoret betalar. Fadern finns i bakgrunden eller ej, det vet vi inte och ska heller inte rapportera om via grannarna.

Men sannolikheten är betydligt större att också han tar sitt ansvar och fixar eget hem om modern fortfarande bor hemma och inte kan flytta pga kostnaderna. Men med socialkontorets hjälp lever de hellre själva gratis utan att fadern gjort ett dugg. Skäms.

LOKAL NORM

Den tredje punkten handlar om riksnormen för socialbidrag. Fram till slutet av 1990talet kunde kommuner besluta om kostnadsnivå utifrån lokala priser. Det ansågs orättvist och riksdagen antog riksnorm (2011 ca 3700 kr) . Undantag nedåt får göras om det finns särskilda skäl, men uppåt går bra som i Stockholm stad.

Vi kanske helst vill vara som riksdagen, goda fina medborgare som hjälper de svaga och bevilja alla bidragstagare samma summa varje månad. Men den goda viljan leder fel och bort från respekt och egen försörjning.

Skillnaderna verkar kanske inte stora mellan en riksnorm och en lokal norm, ett par hundra i sydsverige och en tusenlapp i norr kanske, men det finns bidragsmiljarder att spara om dessa bidragsmottagare inser att de kan klara sig utan bidrag och tar arbete/sysselsättning.

Själva skillnaden ska man inte stirra sig blind på utan incitamentet till förändring, flytt, arbete/sysselsättning osv. Lokala beslut bäst.

MOTPRESTATION

Den fjärde punkten handlar om att införa krav på motprestation i form av sysselsättning/kompetensutveckling för bidragsmottagare över 25 år (varför ska dessa undantas?). Landskrona införde detta 2009 men fick kritik av Socialstyrelsen och en självutnämnd ilsk bloggosfär.

Anledningen till kritiken, vilken var korrekt enligt lagen, var att kommunen satte alla över 25 år i organiserad sysselsättning, något som ska prövas individuellt och vara ett undantag enligt kap 4 §4 i socialtjänstlagen.

Folkpartiet driver saken men inte högljutt, utom Helen Odenljung I Göteborg. I skriften “Folkpartiet gör skillnad i regeringen” (2009) talar man om sina krav och hur man agerat 2006-2010 där man inte haft minister/department, men detta krav om motprestation finns inte med trots att det finns med som uttalat folkpartikrav sedan 2000talet.

Regeringens långtidsutredning LU2011 och bilaga 11 i synnerhet kan bli ett steg framåt med ett undantag: totalt fel i rapportens policyrekommendation “Ta bort möjligheten för kommunerna att villkora försörjningsstöd på motprestationer för biståndstagaren enligt 4 kap 4 § i SoL”.

Troligen finns motprestationskrav i praktiken ute i kommunerna men man talar tyst om det och den individuella prövningen görs rutinartat, dvs i strid med lagen. Bättre ändra lagen och tysta mediekritiken formellt. Ingen motprestation, inget bidrag.

BEFRIA

Att leva på bidrag innebär ett beroende av de som betalar bidragen, till sist oss skattebetalare. Beroendet leder till att man inte kan leva som man vill.

Ytterligheter som att bevilja bidrag för elektricitet till personer som lider av folkskygghet och tvingas sitta inne vid datorn eller bidrag till internet och dator/lap top för skolbarn leder fel.

Har ett system byggts upp med rutinutbetalningar blir det svårt att dra in dessa bidrag men det måste blir svaret. Att konservera ett system pga vana leder ingen vart.

Men det blir politiskt tufft igen att driva dessa punkter för löntagarpartierna i regeringen. Bidragstagarpartierna har fått en till medlem, SD, så nu står det fyra mot fyra.

Den nyvalda ordföranden för S-Kvinnor, Lena Sommestad, skrev ogenerat 2010:

“Parollen ‘det ska löna sig att arbeta’ har historiskt varit betydelsefull främst som ett argument för sänkta marginalskatter. Det ska löna sig att arbeta några timmar till. Under senare tid har denna paroll också blivit ett argument för att försämra de sociala försäkringarna.

Utifrån föreställningen att det finns de som hellre väljer sociala ersättningar än arbete, ska valet att arbeta bli mer lönsamt. Det är uppenbart att denna paroll inte är tidlös, och än mindre tidlöst socialdemokratisk.

Socialdemokraterna har alltid värderat lönearbetet högt, men synen på arbetet och dess plats i samhällsekonomin har under tidigare epoker varit både bredare och mer insiktsfull”.

Sommestad kan räkna med att bidragstagarna inte kan sin socialdemokratiska historia heller. Gamle socialministern Gustaf Möller vrider sig i sin grav. Den som tar emot bidrag är icke fri. Befria dem och oss själva samtidigt

Redigerad version pa Newsmill

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/29/den-som-tar-emot-bidrag-r-icke-fri

Indisk kamp mot korruptionen med fasta

Idag gick jag till den stora demonstrationen mot korruption i centrala New Delhi. Aktivisten Anna Hazare har slagits mot regeringen i veckor nu och haktats i omgangar men inte givit upp. Hans lagforslag innebar att alla tjansteman inkl riksdagsman och regeringsledamoter inkl preminarministern ska kunna atalas for korruption, nogot som idag ar svart pga deras immunitetsskydd. Han vill infora  Jan Lokpal Bill (Citizens’ ”Ombudsman”, den svenska beteckningen anvands i hela varlden!)

Anna Hazare lag pa en brits  i den gula byggnaden ovan medan 1000tals satt runt om och hade trevligt. Folk strommade till och pa eftermiddagen var 100 000tals demonstranter dar.Tal och sang avbrot varann, mat och dryck delades ut gratis och stamningen lag pa topp. Mera folkfest an politik, mera Woodstock an Norra Bantorget. Valorganiserat och trevligt med mojligheter att ordna egna demonstrationer i landet och att donera pengar, som jag.

Kampen med fasta och offentliga massdemonstrationer ska fortsatta till sista augusti 2011. Far inte Anna Hazare igenom sitt forslag kommer han stalla till med ett helvete i hela Indien sager han. En fd chauffor, 70 ar, som jamfors med Gandhi forstas dar han ligger pa en  brits och fastar. Sedan  19 aug har han inte atit nagot och har darmed tagit upp samma metod som forebilden Mahatma, den Stora Anden. Skrivet pa min huvudbonad (sk Nehru cap) star det Me Anna hu! Jag ar Anna. Vi ar Anna ! Jai Hind !!

Uppdatering via Voltaires blog 25 aug 2011

 

Indiens 65 arsdag – grattis men fortfarande bekymmersam ekonomi

Idag firar Indien sin 65:e sjalvstandighetsdag. Robert Gustafsson skriver pa Voltaire om landets historia, sa las dar om ni vill ha glada tillrop och sluta lasa har. Jag surar.

Visst vill jag gratulera  men vill i alla fall beskriva detta min andra hemland som ett land i fritt fall och utan styrsel under NPA II (2008 – 2012 regering).  Reformtakten inom ekonomi och politik efter 2004-2008 har kommit av sig. Exempelvis,  indiska progressiva valfardsekonomer talar om att mata fattigdom men gor mycket lite for att skapa forutsattningar for tillvaxt. Reformerna i denna andra regeringsperiod  har gatt i sta pga band till vanstern, regionala partier och statapparatens ovilja till forandring. Samtidigt vill man bli en supermakt men korruptionen ar ett alltfor stort hinder. Och med korruption i staten, ingen reell marknadsekonomi, ingen tillvaxt, inga pengar.

Kapitalism och liberalism ar alltsa fortfarande skallsord sedan Nehrus sjalvstandighetsforklaring 1947. Indiens Hogsta Domstol skrader inte orden utan skyller problemen med revolutionar terrorism, sk naxalism,  pa ”neoliberalismen”. Landets hogsta juridiska instans ar politisk till sin natur och foretrader socialism som finns inskriven i konstitutionen. Landet har en slags marknadsekonomi men ocksa 5 arsplaner och starka regleringar som hindrar utveckling. Landet ligger pa 124:e plats i ekonomisk frihet.

Var ”egen Indienexpert” Jan Myrdal ar inte till nytta for att utveckla ekonomin som vi vet, utan ar ogenomtankt och revolutionsromantisk i sin analys av vansterterrorismen i sin senaste bok. Patrick Frenchs nya bok India – A portait verkar dock ge mer realism ang upproren, an Myrdal.

Ska man forsta de senaste decenniernas otroliga utveckling av tillvaxtfaktorer i de fattigare landerna kan man istallet ta del av Johan Norbergs utmarkta rapport till regeringens Globaliseringsrad (2007). De 100-tals miljoner som lyfts ut fattigdom sedan 1990-talets liberaliseringar i Indien  och annorstades har marknadsekonomi att tacka, inte socialism visar Norberg. Avregleringar skapar valstand och tillvaxt sa det blir mer att fordela till de fattigare. Indiska politiker har inte orkat ta detta till sig utan tvekar. Under tiden springer Kina, Brasilien, Turkiet, Sydafrika m fl forbi.  Sura gratulationer.

 

Min diskussion om svensk liberalism, multikulturalism och tolerans

Mitt bidrag Extrema Sverige kan lära av normala invandrarkulturer  (Newsmill 12/08/2011) har resulterat i kommentarer som menar att jag gillar hedersmord, kvinnofortryck mm. Jag skrev ” Sveriges extrema position som världens mest sekulära och indivdualistiska land är inte oproblematisk. Ingen lever som vi. Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar. De kanske kan lära oss något.”  Men det verkar som om bara ett fatal besitter denna vidsynthet.

Jag har tydligen retat upp flera SD sympatisorer o dylika som inte gillar att man tar sig ton mot nationalliberalismens stela toleranstvang.  Andra kommentarer gillar vinkeln om att Sverige har en extremposition enligt World Values Survey (som jag tjatat om i flera bloggposter nu men kolla sidan ser bl a hur langt Norge ar fran Sverige t ex) och jag tror mig ha vunnit nagra lasare, Jerlerup bl a.

 Kul om partiforetradare kan ta upp detta perspektiv. En kortversion av texten publicerades 2008 i kristna dagstidningen Dagen men renderade inga debatter da. Men kanske tiden finns for en tolerans gentemot konservativa grupper idag, dit jag inte raknar mig men vill forsvara deras ratt att forbli konservativa.

 

 

Terrorism in India and Scandinavia

Scandinavia and India are usually very far from one another in culture, values and life styles. Looking at the  World Values Survey map we see Sweden at the extreme end (how many Swedes know that?), Norway slightly less secular and individualistic –  and then India quite  far down in traditional, survival values with little self –expression.

Still in the last weeks with Norway’s terror massacre in July 2011, our regions are afflicted by same cold terrorism. In Sweden during Christmas 2010, an attack was averted in central Stockholm, but the same logical and violent behaviour was present; calculating for years, buying tools, posting on Internet just before etc.

In India terrorism seems less rational, as when three bombs exploded this summer 2011 and no one claimed responsibility. BBC, Wall Street Journal’ India blog and our Per Andersson commented.The attacks were on the open multiculturalism of Mumbai/Bombay they claimed. Indian Muslims were  being persecuted before and now they retaliated. I am not so sure about that. There is little evidence of poverty being the cause of terrorism,  as Foregin Affairs claims.

The causes behind these attacks are of course very hard to disentangle, but two stand out for me; the ideology and the individual. Not material wealth or social structures.

Firstly: In Norway, the madman tried to link his terrorist outlook to Indian nationalism, which have been involved in their own attacks on Muslims and, most likely, in attacks that they want to pin on Muslims. The Hindu nationalist party BJP does not want further investigations in these links.

If ideology can be a cause of terrorism, and we all know that, what can be done? The ideological scenes where such views are visible must be confronted openly and fought down with arguments and actions. No dismissal anymore as almost all Swedish ddebaters want to do now after Norway’s sad event. Time to talk with the not so politically correct.

Secondly, the individuals that hold these terrorist leaning views must be surveyed and monitored. Nothing illiberal about that. All societies must defend themselves and here the last years’ heated discussions about screening the telecommunications and internet (FRA-lagen) in Sweden will have to take a second thought.

Going back to the map of values. Neither traditional nor  modern societies can be safe for madcaps and their violent ideologies. Globalization makes all fluid, flat, interdependent – including negative actions. Modern day jihadists and anti-jihadists are in a sense more open and reachable today with our networks. We must talk, convince and confront them. Even kill them yes as OBL was.

I go out  in the mad Indian traffic in South Delhi. Terrorism seems far away but the police fences by the road reminds me as I chew my breakfast of poris and tea. As in Sweden, these roadblocks are mostly useless and should be replaced by net savvy intelligence officers, an enlightened public and good psychatric outdoor facilities.

Skolan, queer- och homosexualiteten

Jag skrev en artikel om skolans, eleverna, lararnas, och lärarutbildningens brist pa kunskap om  HBTQ sexualitet i Pedagogiska Magasinet 2003, Queer ar straight. Idag undrar jag om detta verkligen håller. Ska alla i skolan veta om allas sexuella preferenser? Zarembas artikel i DN  2007 visade upp ett vansinne som jag idag undrar om min artikel kan ha bidragit till. Newsmill publicerade nyligen en liknande artikel av en ung lärare som kommit ut. Han verkar  glad och jag vill inte ta detta ifrån honom. Samtidigt vet jag att dessa upplevelser och ställningstaganden kan utnyttjas i maktsyften som man gjorde i Zarembas fall. Märkligt att sex kan bli vad som helst –  karriär, makt, offerposition.

Att tvingas till liberalism

MULTIKULTURALISMENS TILLBAKAGÅNG
Vi kan idag se en offensiv i väst för att hårdare införa liberala värderingar och livsmönster. Väst vill tydligare hävda öppenhet, tolerans och individualism. Problemet är att denna öppenhet och tolerans inte tillåter avvikelser och åsikter som öppet ifrågasätter liberalismen. Frågan om den tolerante ska tolerera den intolerante handlar om hur välfärdsstatens sekulära universalism ska hantera etniskt kollektiva och/ eller religiöst traditionella värderingar som står i strid med liberal individualism. Detta bör göras utan att toleransens metoder slår över i en intolerant repression som kan uppfattas som majoritetskulturens ”kulturella dominans”. Vi måste finna en ny moralisk diplomati som inte väjer för det svåra:

”Först när vi hittat eller konstruerat en gemensam normativ grund kan vi också på allvar börja kritisera varandra. Och det kan man säga är förutsättningen för moralisk diplomati. Men det är på sätt och vis en speciell diplomati, eftersom vad den strävar efter är möjligheten till oenighet och genuin konflikt. Vi vill med hela vårt känsloliv kunna kritisera andra kulturers moral, åtminstone i särskilt allvarliga fall, samtidigt som vi förstår att vi inte kan rättfärdiga sådan kritik om vi inte hittar eller skapar en gemensam normativ grund ” (Om det politiskt korrekta, Egonsson, s. 221).

FOSTRA GODA DYGDER GEMENSAMT
Som skolledare i Tensta 2004- 2005 blev jag både bespottad och fick mat kastad på mig. Enligt resonemanget ovan skulle detta bero på den svenska skolans ovilja att uppfostra elever utifrån en neutral sk liberal uppfostran,  och frånvaron av resurser att göra det hos de föräldrar som inte orkat hävda sin egen uppfostran, i dessa fall utifrån somalisk och turkisk betydligt tuffare moral. Främst är naturligtvis elevernas uppförande ett ansvar för dem själva – något som varken skola eller familj kan rå för.

Att fostra odågor som dessa kräver att respekt för andra inövas tidigt, ofta och med fast hand. Respekt, tolerans, omdöme etc är individuella dygder som även ett liberalt samhälle måste skapa hos sina medborgare. En öppen välfungerande liberal stat beror enligt såväl liberalismens lärofader JS Mill som svensken J. A. Gripenstedt på att medborgerliga dygder finns och utvecklas hos befolkningen. Individer befinner sig alltid i ett socialt sammanhang och utifrån dem kan fri- och rättigheter fostras och blomstra. Vår integrationsminister Sabuni tillstår detta till skillnad från tygellösa tonåringar och tyvärr deras föräldrar i sitt tal om att alla måste bli universella sekulära liberaler (se nedan) . Men hon vill inte respektera den privata sfären för familjeangelägenheter utan vill till priset av ett tvång till frihet göra alla utlandsfödda till supportrar för en unik postmodern individualism som bara finns i extremlandet Sverige (se World Values Survey) . Inte konstigt att svenska muslimer uppmanas rösta på kristdemokraterna.

.Obligatoriska gynundersökningar av alla högstadieflickor och förbud mot slöja för 15 års ålder är förslag från vår integrationsminister Nyamko Sabuni.

Den ”Dialog om förstärkt gemensam värdegrund”  (Regeringkansliet 2009) som hon initierade syftar också till att finna en väg till de i hennes termer ”intoleranta fundamentalisterna” men hon verkar ha lösningen klar utan särskilt mycket dialog med de hon vill samtala:
”Kamp mot intolerans. Min vision är ett tolerant och humant samhälle. Ett samhälle präglat av mångfald och respekt för olikheter. Där människor möts med respekt för sin särart, inte med misstroende och fientlighet. För att detta ska uppnås är det viktigt med en gemensam förståelse för värdegrunden. Om vi värnar mångfalden som ett av de värden vi har att försvara så blir det oundvikligt att vi också måste föra samtal om den gemensamma värdegrunden. Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra och det måste sägas.
Det handlar inte om en civilisationernas eller religionernas kamp. Det handlar om en gemensam kamp mot fundamentalism och intolerans, för demokrati och mänskliga rättigheter. För en gemensam värdegrund, för vår gemensamma framtid”.

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: