Fyra arbetslösa killar driver runt i Stockholmsförorten Solna. De röker hasch, tar rohypnol, bråkar, jagar hundar vid affären och drar runt vid de blå höghusen intill järnvägsspåren norrut. Inget händer men de babblar oavbrutet i sin berusning, ibland om livet inne i stan, ibland om samhället men aldrig så att man begriper vad de vill. Texten mal på utan uppehåll, styckeindelningar saknas och rent onomatopoetiska ordflöden tar upp flera sidor.

Romanen Still som skrevs av den iranskfödde Hassan Loo Sattarvandi som försöker troligen berätta något om det Sverige författaren växt upp i, för övrigt samma kvarter som de fyra huvudpersonerna Nemo, Saladin, Ivan och Foggy. Men man förstår inte vad han vill säga annat än att dokumentera en misär och gestalta killsnack om sex, hop hop och droger (god varudeklaration ges av tillgängliga haschkvaliteter, dess utseende, styrka och hur man bäst gör i ordning en pipa eller bong eller rullad cigarett).Att ge ut den usla boken på Bonniers kan inte vara annat än en inkvotering på grund av invandrarförfattaren Sattarvandis utanförskap, som nu löst sig för honom. De andra bor kvar i Solnas värsta höghus. Gratulerar.

Hans svensk-iranska landsmaninna Marjaneh Bakhtiari skrev en läsvärd bok.

Still (Bonniers, 2008)