Romer klarar sig själva men Ullenhag förvärrar med miljoner

I veckan (19 juli 2012) beslöt integrationsminister Erik Ullenhag att stödja romska kvinnor med att ge dem en särskild telefonlinje för att tala sexualitet mm till priset av 50 miljoner. Detta är ett otyg som inte ens alla romer själva vill ha men tyvärr i linje med Folkpartiets tidigare utredning om romernas situation i Sverige.

Det finns flera fel med Ullenhags utspel i sommartorkans Sverige:
1) Romerna anses inte kunne lösa sina egna problem och görs därmed ansvarslösa.
2) Sverige som land betecknas som skyldiga till allt romer gör och därmed ansvariga för allt.
3) Att ge en etnisk grupp särbehandling leder ofelbart till att fler grupper ställer liknande krav.

FPs välvilja ska riktas genom befintliga kanaler för arbetslinjen,som i detta fall blir socialtjänst, Försäkringskassa och Arbetsförmedlingen. Kvinnor som våldtas inom äktenskapet eller inte får ha preventivmedel klarar sig bättre om de själva klarar sin försörjning, inte via flummiga telefonlinjer med egna privilegier. Romer ska kunna klara av sina egna problem och behandlas varken bättre eller sämre än andra svenska medborgare.

Bort med den skymfande särbehandlingen och ge romer respekt. Romen Allan Schwarz skrev 2010 angående Maria Leissners utredning som beskyllde svenskar på samma infantila sätt som Ullenhag gjort 2012:

”Vi romer tar avstånd från hennes krav på en sannings- och försoningskommitté och en massa av hennes uttalanden liksom från hennes vilja av att smutskasta det svenska folket! Vi förundrar oss också över att Leissner återkommande vill göra oss romer till offer där vi utmålas som inkompetenta och underlägsna människor, som behöver ledas av statliga svenska tjänstemän med henne i spetsen.”


Socialist scandals 1990s – 2000s in Sweden

1. 1994. Business minister and union leader Björn Rosengren went to porn Club Tabu using union money ($8000 for one night), claiming he did not understand what kind of establishment he gotten into so late at night. Evidence of him being with prostitutes at the time is still around but not substantiated.
2. Fall 1995. Mona Sahlin, labour minister and deputy prime minister by then, later party leader 2007- 2010, had to leave her posts when parliament discovered that she had used public cash to purchase private services and goods, paid nanny services illegally, not paying child-care fees, taxes, 98 parking tickets and TV/ radio fees in time forcing her to the Swedish Enforcement Agency (Kronofogden). She had just accepted the post as party leader after Ingvar Carlsson in 1995 but left next year all political positions. She went during her personal crisis on a vacation to Mauritius with three staff members paid by government.
3. 1996. Public municipal employees’ union leader and Örebro county head Sigward Marjasin was charged with mismanaging public and private finances but later freed in court. Leading social democrats denounced him.
4. Winter 1998. Stockholm social democratic leader Mats Hulth had been buying drinks on taxpayers’ behalf for many years media reveals. Municipal rules for alcohol consumption had not been followed. Hulth was supported by the local social democratic club but had to resign.
5. 2000. Family ties within the social democratic party and sphere becomes obvious when the son Thomas of former minister Lennart Bodström and the daughter Brita of former minister Anna-Greta Leijon become ministers too. Families Nuder, Larsson, Toreson, Carlsson, Palme, Holmqvist, Damberg, Marén, Lindh and Holmberg were also using the social democratic party nespotic networks.
6. Winter 2001. Extraordinary rendition of two refugees after 9/ 11 by CIA at Swedish airport to Egypt without guarantees of the men not facing torture. UN, Human Rights Watch and Swedish parliament objected afterwards to the deportation. Responsible minister was the deceased Anna Lindh whom every involved social democrats conveniently later could blame.
7. Winter 2002. Prime minister Göran Persson’s wife Anitra Steen headed suppousedly unaware the Swedish alcohol monopoly Systembolaget when systematic corruption was revealed between suppliers of wine and liquor and the Swedish government buyers.
8. Spring 2004. Party leader Göran Persson bought a mansion with 500 acres for $2 million. Many hard working Swedes did not forget this, even if the purchase was perfectly legal.
9. Summer 2004. Finance minister and deputy prime minister Bo Ringholm was criticized for being lax in illegal wages paid by a sport club Enskede IF where he was president for ten years. Police investigation was started but shut down since crimes were done too long ago.
10. Fall 2004. Metal union officials went to sex clubs, bought liquor and dildos (to give to loyal women) for union members’ money in Trollhättan. One evening in Brussels three union officials spent $7000 on liquor and prostitutes.
11. Winter 2004. Prime minister Göran Persson was made honorary doctor at Örebro University on dubious grounds. The official motivation for his degree in medicine, science and technology (subjects which non-graduate Persson never had studied) could be viewed as a reward for his support of Örebro university college when applying for full university credentials. Earlier attempts had been refused by academic authorities but Persson made way for the new regional university.
12. 2005. Trade union LO fired two officials (Jan Edling and Olle Sahlström) when they wrote about how the union and socialists used false labour statistics (real unemployment 20 % rather than officially 5 %) and corruption in housing foundations meant for poor widows of workers’ families going to union officials.
13. Spring 2005. Gunilla Ekberg expert on sexual trafficking and prostitution at a government ministry threatened female journalist Evin Rubar and other women organisations, but minister in charge Mona Sahlin did not react.
14. Spring 2005. Social democratic parliament member Ola Rask forced to leave his leadership of socialist and union education center due to having two positions, and a pension, at the same time.
15. Spring 2005. Government Employment Agency in Nyköping threatened to withdraw benefits unless unemployed construction workers went to Stockholm to protest against budget cuts in unemployment benefits together with the union. The government Employment Agency official signed the letter together with union officials and both stated that the march was mandatory.
16. Summer 2005. Center Against Racism, created by ministers Jens Orback and Mona Sahlin, did not use their government grants properly and had little activity but many expenses on hotels and restaurant. The anti-racist center got new grants each year without control.
17. Fall 2005. Police used union officials when checking on foreign transport companies after a storm in southern Sweden. Unions checked for collective agreements (optional according to Swedish law) while the police looked at safety arrangements. Unions used the uniformed policemen to obtain secret information from foreign chauffeurs that they had no reason to give to union officials.
18. Fall 2005. Zakarias Winberg was fired from his position at a trade union after writing an article declaring his loyalty to Christian Democratic Party, not to the labour movement.
19. Winter 2005. School minister Ibrahim Baylan stopped a report from National Agency for Schools which had found that private schools made better results and that teacher qualifications did not matter. In Sweden agencies are independent from ministers, but Baylan made the agency remove the report from internet immediately. An edited version was uploaded later and Baylan had to explain his actions to constitutional council at parliament.
20. Spring 2006. Göran Persson was sentenced but with no punishment in court for illegal constructions at his mansion under the care of his brother. Neither of them knew that such constructions must be reported to municipality and a plan for working safety be prepared.
21. Fall 2006. Göran Persson threatened to withdraw government bonds in telecommunication multinational Ericsson because CEO Carl-Henrik Svanberg said that a shift of political power could be refreshing.
22. Fall 2006. Leading lady of Stockholm municipal social democrats Annika Billström lost her political position but used regulations to fund her private business while being supported by taxpayers after her lost election. Legal but immoral many thought.
23. Spring 2009. Union leader Vanja Lundby- Wedin did not act or understand when as board member of the union pension fund AMF, she supported its CEO with $9 million when he was laid off on top of the $6 million salary.
24. Fall 2010. Two local socialist politicians went to Stockholm, got drunk and brought prostitutes to the unions premises. Buying sex is illegal in Sweden and the legislation is heavily supported by the social democratic, feminist, green and left parties.
25. Summer 2011. Party leader Håkan Juholt got parliament to pay for his apartment while his woman stayed there too. He also mismanaged rented cars and travels to Belarus on parliament funds.

Socialist scandals in Sweden 1970s


1. Fall 1972. Croatian terrorists hijacked a plane at Malmö airport, asking for release of Yugoslavian terrorists that had killed an ambassador and occupied a consulate in Sweden and money. Minister of justice Lennart Geijer could not withhold against the terrorists and gave in to the demands.
2. Spring 1973. The labour unions own faltering construction company BPA was saved unconstitutionally by Olof Palme through a foreign aid project for Algeria, a corruption pattern that would unfold later .
3. Summer 1973. Bank robbery in central Stockholm leading to robbers holding hostages for five days. Sympathy arose between robbers and hostages leading to the Stockholm syndrome. Olof Palme emerged as soft on crime, talking to the robbers at their request for 45 minutes that was taped by the police. However 20 minutes remain lost of the conversation. Palme used the tense occasion when tear gas had disarmed the robbers to speak as a politician rather than a statesman and thereby using a crisis before the election.
4. Spring 1975. West German embassy occupied by left wing group Baader Meinhof terrorists which left four people dead and severely injured terrorists. The injured were immediately sent to West Germany in spite of doctors’ recommendations and with no negotiations with German officials. The minister in charge Anna-Greta Leijon was one year later hunted by same terrorists wanting to take revenge by kidnapping her, which did not happen due to clumsy planning by the terrorists. Swedish left wing activist Pia Laskar was sentenced in planning kidnapping the minister but later brought into social democratic and union circles as lecturer on queer and left activism .
5. Oct 1975. A spy working for the social democrat party was revealed at Gothenburg municipal hospital where he surveilled left wing activists. Two leading social democrats, police officer Hans Holmér and journalist Ebbe Carlsson, were involved but not charged. They were however charged later in 1980s for other illegal actions doing police work without legal authority.
6. Oct 1975. Pentti Ketola, Finnish social democrat, was stopped at Stockholm airport with cash coming from Germany to help Finnish unions campaign against communists .
7. Jan 1976. Hans Eriksson, leader of Transport workers’ union, vacationed in fascist Spain paid by employers in spite of the union blockade of Spanish general Franco’s dictatorship. Eriksson would later resign due to mismanagement of union funds.
8. Jan 1976. Ingmar Bergman, world famous film maker, were questioned by taxation authorities in front of actors during a rehearsal at National Theatre Dramaten and left Sweden for five years to Germany.
9. March 1976. Astrid Lindgren, world famous children’s author, had been double taxed with 102 % and wrote a satire in the largest tabloid about the greedy witch Pomperipossa in the land of money.
10. May 1976. Brothels with politicians, royals, judges, military officers and heads of government agencies as customers were linked to the social democratic party. Polish prostitutes associated with the communist country’s Stockholm embassy courted military officers and ministers. Under age girls were involved. Police investigation was hampered by leading socialist leaning police officers. Documents are still partly filed secret.
11. Aug 1976. Female clerk at parliament who took notes for ministers Palme et al. was cohabiting with important drug dealer who was given pardon by minister of justice Geijer. The woman was given new job in the labour movement .
12. Nov 1977. Geijer, by then former social democrat minister of justice, were named among other politicians including Olof Palme in the press for visiting prostitutes. Palme lied about Geijer and the whole affair in parliament and to media.

13. 1973 IB affair. public disclosure of a secret intelligence bureau, IB (Informationsbyrån) that without agreements from parliament and in opposition to routines of secret services, had registered and persecuted left wing activists and others that the ruling socialist party disliked or feared. The bureau did not exist officially in the intelligence services, so there were no laws on military or civil intelligence to follow.

Debatter i veckan

Sista ronden av Timbros arrangemang på Teater Brunnsgatan 4 gick av stapeln 9 maj. Det första gav goda skratt men lite substans. Jag gav mig ned till Brunnsgatan i tron att Johan Lundberg, Göran Hägglund och Åsa Linderborg skulle visa lite mer djup. Dessvärre var nog denna gång än tunnare soppa. Lundberg mullrade, Linderborg dinglade med kjolen och bara log när hon fick frågor om sin syn på Lenin från Lundberg (blog dan efter). Om någon höll måttet var det KDs Göran Hägglund som verkligen försökte tala om elitismen i kulturvänstern men pladdrades bort. Gratis underhållning och vin, tack Timbro och tack LO som hotade med strejk på 70talet så att SAF fick samla in fondmedel vars avkastning nu blev till Timbro.

Veckans andra debatt var heldagsföredrag på libertarianska FreedomFest. Jonas Himmelstrands berättelse om hans flykt undan Uppsala kommuns socialförvaltning var gripande. Hans tre barn som varit i hemundervisning i sex år kunde inte garanteras säkra av socialtjänsten själva. De sade rent ut detta. Samtidigt hade familjen fått viten på över 200 000 kr för brott mot skolplikten. De flydde i feb 2012 till Åland.Se hans initiativ Rohus och Mireja. Libertarianerna i Mises Institutet och Piratpartiets Falkvinge berättade om statsmakt och frihetpatos. Som gammal folkbildare var det härligt att se unga och gamla samlas från 9 till 19 en lördag med att lyssna på ett tiotal tankvärda föredrag. Tror detta arrangemang uppfyllde alla regler för bidrag men inte tog emot några. Härligt.

Indian callings and entanglements by American- Indian authors

Two writers of Indian descent but brought up in USA has captured my interes, Anand Giridharadas and Sadia Shepard.

Anand was the first IHT correspondent in India in 2004 and wrote his narrative non-fiction India calling 2011. There he tells the story of his family leaving India in 1960s due to its poverty but also its traditions, rustic partiarchial life patterns and inability to nurture dreams. Anand did the opposite in re-entering India in 2004 to write about the emerging India for the world´s largest international daily. He gave a talk at Google recently about the background of the writing. The style is close to newpapers columns and very easy to take to, but there is a depth below the surface that gives a much more complicated feeling of what it is to live in India today with your eyes open.

Sadia Shepard has a more complicated family background that gives her reason to settle back in India (Anand is Tamil-Punjabi, stange but still imaginable): American Christan father, Muslim mother with Jewish roots. Sadia wrote in 2009 her book The girl from foreign about her search for the small Jewish congregation of Beth Israel, which are said to have come to India over two thousand years ago. She is a documentary film maker which gives her a reason to find her family roots around Pune and Mumbai, travelling with her brother and other film students. She was brought up in USA not knowing that her grandmother was Jewish until her late teens and the story unfolds into a remarkable identity puzzle. The style is personal but not sentimental, keeping the tearful American kind of huge feelings at bay.

Both books give new personal insights into the Indian identity as it expands into Western culture without losing its Hindustani distinct voice. Another generation of writers of Indian heritage has emerged, totally Westernized yet loyal to the land of their families.

Skolval och differentiering

Alltsedan 1990talets början då skolval infördes med rätt att välja annan skola än utifrån närhetsprincipen har denna möjlighet diskuterats livligt, ifrågasatts men något alternativ har inte presenterats. Skolvalet verkar ha blivit minst sämsta alternativ. Men det är väl tunt tänkt och mitt tidigare försök fortsätter med detta inlägg. Försök istället analysera skolvalets förutsättningar:

Om argumenten för att byta skola grundar sig på att eleven inte tros kunna få tillräckligt med utmaningar och kvalitet i den skola han/hon bor intill, tvingas eleven att helt byta skola för att få dessa behov tillgodsedda. Vad skulle ske om den närbelägna skolan hade möjligheter att differentiera elever så att fler kunde tänka sig stanna kvar?

1962 års nystartade grundskola hade det sista året uppdelat i flera yrkesgrenar och en gymnasieföreberedande, i enlighet med den sk Visbykompromissen, 8 plus 1, som liberaler och socialdemokrater enades om. I matematik, engelska och språktillval fanns särskilda och allmänna kurser. De särskilda kurserna behövdes för gymnasieantagningen. 1970 togs grenvalen bort, då alltför många elever valt den gymnasieförberedande grenen (i likhet med framgången för realskolan ett halvsekel tidigare). Ett decennium senare togs de skilda kursnivåerna bort i språk och matematik.

Sedan dess har grundskolan verkligen blivit en sammanhållen skola och ve den som ifrågasatt denna ambition (vilket skolvalet gör implicit dock). Sverige har en förhållandevis sen differentiering, vid 16 år men andra länder har krupit ikapp. Att sk homogena klasser med likartade elever i samma grupp skulle innebära en steg tillbaka och inte leda till bättre utveckling för alla slags elever framhåller Skolverket med bestämdhet i sin utvärdering 2009. Stigmatisering av de lägre kurserna och inlåsningseffekter blir följden, och ingen emotsedd utveckling i de högre antas ske om en differentiering införs. Skolverket har framför allt analyserat specialpedagogiskt motiverade grupper, dvs ”lilla gruppen” som ibland sitter i grupprum med outbildade extraanställda personer.

Om vi går tillbaka till enhetsskoleförsöken under 1950talet, som gjordes för att pröva fram den nya sammamhållna grundskolan på 1960talet, då svenska folkskolor, realskolor, fortsättningsskolor, nya enhetsskolor experimenterade med nivågruppering så finns en del att tänka på. Skolmannen Nils Erik Svensson som analyserade Stockholmsförsöket 1961 i en doktorsavhandling tog miste på resultaten från lägre och högre klasser. Sambandet var inte alls de han framförde som verkade leda till att sk heterogena klasser (dvs med både studiebegåvade och mindre studiebegåvade) skulle vara bra för båda grupper. Tvärtom hämmades de snabba och de långsamma fick ingen sporre framåt av att läsa tillsammans.

Detta kom inte fram förrän våren 1962 då opponenten Karl Georg Ahlström från Uppsala universitet påpekade missen. Till sommaren 1962 beslöt riksdagen ändå att införa grundskolan med sammanhållen klass till åk 8. Några år senare 1967 skrev professor Urban Dahlöf, och kollega till Svensson, att resultaten från enhetsskoleförsöken var ”skrivna i lösan sand”. De gick inte att tolka i någon bestämd riktning alls vad gällde uppdelning och differentiering. Statsvetaren Karin Hadenius nämner detta i sin avhandling från 1990 om målen för frihet och jämlikhet i den svenska skolan men sedan dess har differentieringsfrågan fallit i glömska. Till nu då bland andra historiedidaktikern och professon Hans Albin Larsson skrivit en ny skolhistorik med uppskattning av Hadenius forskning.

Variation är ett annat ord för differentiering som pedagogen Peter Nyström använder i sin studie från 2003 av matematiklärares inställning till att dela in gymnasieelever efter kunskap, intressen, ambitioner etc. Svaren är intresssanta och inte alls så enkla som Skolverket förmedlar senare i sin utvärdering. Nyström hänvisar till den populära jämförelsestudien ”The teaching gap” 1999 av matematikundervisning i USA, Tyskland och Japan. I det senare landet ses variation som en möjlighet för elever att finna sin plats i systemet, inte som ett tvång eller stigmatisering.

Kan skilda kurser locka elever att stanna vid sin grund-eller gymnasieskola ? Den skola jag var bitr rektor för 2004 -05, Hjulstastkolan i nordvästra Stockholms tyngsta område, Tensta, hade ma/no klasser som nog kunde sägas ha den funktionen. I viss mån räckte dessa klasser för att hålla tillbaka en del studiemotiverade elever men vad innebar uppdelningen för andra ämnen? En slutsats som differentierings- och intelligensforskningen kom fram tid på 1950talet (Dahlöf, Husén, Härnkvist m fl) var att personer sällan är begåvade inom alla ämnen. Med dagens skolvalsystem tvingas elever att inte bara söka till en särskild klass (ma/no, som om just dessa ämnen tydde på sk formalbildning) utan till en helt annan skola. Att diskutera kursindelning vore intressant men jag ser få forskare och lärare som verkligen tar upp frågan. Lite i periferin till min kollega Elisabeth Hultqvists genomgång av skolans legitimitetskris utfrån dess sekularisering och modernisering. Hon skriver:

Läraren ser sällan premieringen av ”de bästa” stå i motsättning till principen om ”en skola för alla”. Motsättningen mellan att tro på en jämlik och rättvis skola och uppgiften att klassificera och göra eleverna ojämlika hanterar lärarna genom att hänvisa till omständigheter utanför skolan: skiftande begåvning, olika förutsättningar och bakgrund, osv. Dubet kallar detta för ”nödvändiga fiktioner”. Även om man som lärare mycket väl vet att alla inte har samma chans skulle arbetet bli outhärdligt och cyniskt, (Varför ägna sig åt elever som ingenting fattar?) och helt förlora sin mening om man avvisade tanken. Värden som ”En skola för alla” eller ”Skolans likvärdighet” har länge setts som oantastliga eftersom de givit legitimitet åt läraren att tillrättavisa, men framför allt att betygsätta. Även om lärarna verkar för att ge alla en lika chans vet de nu att det inte längre är möjligt.

Om inte den sammamhållna klassen fungerar, och skolvalet kan leda fel som bl a sociologen Nihad Bunar hävdar måste vi utveckla nya alternativ. Även om de prövats i en annan tid kan de åtminstone tas upp till diskussion igen.

Neuropsykoanalys, barns utveckling och hjärn

Kvällsföredrag på ABF huset i Stockholm om samband mellan neurovetenskaper och psykoanalys. Egentligen hade nog läkaren och analytikern Magnus Kihlbom tänkt tala om kropp och själ, medvetandets materiella sida osv, men jag ställde en fråga om aktuell hjärnforskning som ledde till att diskussionen efteråt gick oss till huvudet. Kihlbom var god nog att låta andra läkare ta över hjärnforskningens vindlande men vi enades om att träffas och tala om barns tidiga utveckling utifrån ankytningsteorier och neurovetenskap där Allan Schore verkar vara den främste just nu. Se intervju och hemsida.

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: