De fem vänsterakademiker* som på DN Debatt häromdagen (6/4) vill försvara fri åsiktsbildning vill väl men hamnar fel i sin syn på den våldsinriktade vänstern och dessutom olägligt.

Inlägget kom dagarna efter Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin och andra riksdagsledamöter hotats av den vänsterextremistiska gruppen 365 dagar. I en video fick de veta att deras hem kunde komma att brännas ned och de själva misshandlas (se Nyheter24.se). Gruppen har tidigare tagit på sig attacker mot Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Jönköpings rådhus och andra myndigheter.

Vad debattörerna ville få fram är att man ska göra skillnad på fri åsiktsbildning och handlingar, vilket anstår varje rättstat. Men övergår en våldsförespråkande ideologi i uppmaningar till handlingar måste frågor ställas vilket ansvar ledare för ideologiska diskussioner och informationsspridning har. I Sverige tillåts till exempel den än så länge fredliga islamistgruppen Hizb-Ut-Tharir trots dess koppling via moskébesökare i England till Taimour Abdulwahabs självmordsattentat i december 2010. SÄPO har därför extra kontroll på den svenska avdelningen av denna öppet anti-demokratiska grupp liksom man har på andra våldsinriktade islamister, vitmaktgrupper och den autonoma vänstern.

De sistnämnda våldsförespråkarna från vänster som finns i en utredning om våldsbejakande extremism (SOU 2013:81) försvaras istället av de fem samhällsvetarna på DN Debatt. Motiveringen är att dessa har goda syften med sina olagliga våldsmetoder. De skriver:

”Detta gäller främst den i utredningen utpekade ”autonoma vänstern”, vars ideologi präglas av krav på mer demokrati och bättre villkor för underordnade grupper som invandrare, kvinnor och HBTQ-personer. Vari ligger det demokratipedagogiska att myndighetspersoner behandlar ungdomar som vill ha stärkta rättigheter för dessa grupper, eller vill att fler samhällssfärer ska demokratiseras, som ett potentiellt extremisthot?”

Av vuxna forskare kan man kräva dels ansvar för hur de förhåller sig till sina studenter vars förebilder de är, dels att de förmår dra slutsatser av de politiska teorier de stött på under sin forskargärning. Kan grupper som 365 Dagar, Anti-fascistisk Aktion, Revolutionära Fronten och liknande våldsinriktade vänstergrupper verkligen respekteras för att de själva säger sig ha upphöjda mål som större frihet för alla? Samma goda syften, låt vara obehagligare framställda, säger sig radikala islamister, rasister, fascister och nazister ha för att bruka våld mot meningsmotståndare och ibland även oskyldiga.

SÄPO och utredningen gör helt rätt i att inte ta några av dessa våldsförespråkande grupper på orden utan döma av deras handlingar. Av frukten känner man trädet.

Dock är inte bara svenska vänsterakademiker aningslösa i sin tilltro till demokratiska syften bakom unga våldsverkare i de autonoma miljöerna. Docent Ann Heberlein och författaren Po Tidholm försvarar samma undfallenhet inför våldsvänstern i flera aktuella inlägg i Sydsvenskan, Sveriges Radio och DN respektive i Godmorgon Världen i P 1 (30/3).

”De kämpar för ett samhälle för alla”, Ann Heberlein i DN, 14/3 2014, Segerfeldts kommentar

Tyvärr slutar inte förståelsen här utan även bland myndigheter som Statens Medieråd finns uppfattningen att vänsten menar väl men använder fel metoder för att nå sina högstämda mål.

Den våldsbejakande autonoma vänstern strävar efter ett demokratiskt mål, menar myndigheten Statens medieråd i rapporten Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet från 2013 och placerar extremisterna på samma sida som det svenska statsskicket vad gäller synen på demokrati. Journalisten Magnus Sandelin hör till de få som uppmärksammat denna naivitet inför vänsterextremism som nog inte SÄPO delar.

Inte nog med att myndigheter (som attackeras av vänsterextremister), respekterade kulturpersonligheter och universitetslärare står bakom särbehandling av våldbejakande vänsterextremism. Vid de två lärosäten som de fem debattörerna arbetar, Göteborgs universitet och Södertörns Högskola, finns tveksamma vänsterextrema forskningsmiljöer, inbjudan till våldsförhärligande företrädare och ibland även rena våldshot mot meningsmotståndare. Några exempel:

• Göteborgsprofessorn Ove Sernhedes som försvarade Husbyupploppen i SvD (23/5 2013) utifrån sin våldsromantiska ungdomskulturforskning
• Göteborgsgruppen Resistance Studies Network som underlättar vänsterextrema ideologier och motstånd mot det demokratiska statsskicket
• Södertörns Högskolas undervisning utifrån den italienska terroristdömda filosofen Toni Negris verk och medverkan vid hans inbjudan 2008 till offentligt samtal i Sverige
• Södertörns Högskolas inbjudan till den palestinska terroristdömda flygkaparen Leila Khaled i maj 2011 att medverka vid ett offentligt seminarium
• Södertörns Högskolas prisutdelning till studenten Hanna Gadban i oktober 2013 som fick ske under säkerhetsskydd på grund av hot från militanta islamister, radikalfeminister och vänsteraktivister, och Södertörns Högskolas egna studenter.

Stöd i teori och praktik för våldsbejakande extremism vid svenska högskolor och universitet liksom i etablerade organisationer, medier och inom offentlig sektor behöver kartläggas och debatteras. Några ansatser finns i Johan Lundbergs Ljusets fiender, Magnus Sandelins böcker och Arnstbergs /Sandelins Invandring och mörkläggning liksom i denna diskussion om mediernas och akademins bias inför vänstern. För knappt 40 år sedan dog terrorister och oskyldiga vid västtyska ambassaden i ett attentat som hade kopplingar till svenska sympatisörer i liknande kretsar som idag beundrar islamister, de autonoma och deras våldsaktioner i Sverige och utomlands. Edda Manga, Mattias Gardell, Pia Laskar, Stefan Johnsson, Stellan Vinthagen m fl är numera etablerade akademiker som efterträds av ständigt nya supportrar från den postmoderna och autonoma vänstern. Samma våldsglorifiering som Håkan Arvidsson berättat om från Clarté/KFML/SKP i Lund på 1960talet. Idag behövs samma fenomen tas fram i ljuset och debatteras. Demokratiskt och under villkor för fri åsiktsbildning, givetvis.

Arbetarrörelsen klarade för 100 år sedan av att rensa ut unghinkare, syndikalister och våldsverkare för att vinna förtroende. Dagens vänsterinriktade akademiker och aktivister som ursäktar våld från vänster och går bakom svarta flaggor med AFA och RF i Kärrtorp och Malmö har en del att lära. Dags att rensa de svarta lössen ur de röda fanorna och definitivt från de akademiska pulpeterna.

Samma budskap sammanfattat i 14 punkter av Fredrik Segerfeldt

—–
* De fem undertecknarna:
Joakim Ekman, professor i statsvetenskap, Södertörns högskola
Adrienne Sörbom, docent och lektor i sociologi, Södertörns högskola
Håkan Thörn, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Mattias Wahlström, filosofie doktor i sociologi, Göteborgs universitet
Magnus Wennerhag, filosofie doktor i sociologi, Södertörns högskola