Sveriges finanskris, bostadskris, valutakris och självförvållade strukturella massarbetslöshet på 1990-talet hade kunnat sluta mycket värre än att 10 privatbanker fick låna miljarder av skattebetalarna och över 10 % arbetslöshet.
Tack vare fem resoluta män räddades landet. De hade varit politiska fiender men satte landets överlevnad före egna intressen:
Carl Bildt, moderat statsminister 1991-1994
Assar Lindbeck, moderat socialdemokrat, ledare av Lindbeckskommissionen som Bildt tillsatte 1992
Urban Bäckström, moderat chefsekonom och riksbankschef 1994-2002
Några kommentarer: Carlsson och Persson lät Bäckström sitta kvar trots att han var moderat. Lindbecks 117 punkter genomfördes av Carlsson och Persson.
Historien kommer att tacka dem och vi som var med minns vad som stod på spel den 19 november 1992 när försvaret av den svenska kronan inte kunde fortsätta och valutan fick flyta fritt.
Dessa resoluta män förtjänar en statygrupp på Brunkebergstorg där Riksbankshuset ligger.
Dessa fem män är föredömen för nationell samling i svåra tider.
Den norske statsvetaren, utrikesexperten och ledamoten i Nobel-kommittén för fredspriset Asle Toje har nyligen gått med i den svenska tankesmedjan Oikos, som leds av Mattias Karlsson från SD:s ledning, Lyssna på SvD:s ledarredaktions intressanta samtal i veckan.
Toje har visat intresse för Sverige länge, särskilt svensk invandringspolitik och mediebevakning.
2013 gav han ut bokenRødt, hvitt & blått som är resultatet av en färd på motorcykel runt i Europa, även Sverige (Göteborgsförorter) och egna tankar om europeisk kulturkamp och demokratins tillstånd. Jag recenserade boken i Dispatch International.
Tojes intresse för Sverige kan komma väl till pass för Oikos. Han har skrivit för Timbro och i dansk press om just svensk invandring, Vi har haft en del kontakt genom åren.
2017 skrev han en djup analys, ”Män som hatar kvinnor”, i danska Weekendavisen (utkast) om mordet på Elin Krantz i Göteborg 2010 och de svenska mediernas hållning. Han var inte nådig.
Den ende svenska journalist som förstod att Elins död var resultatet av missriktad svensk invandring och välvilliga myndigheter och medier var enligt Toje den fortfarande utskällda skribenten Julia Caesar vid danska Snaphanen.
Hon hade i två stora artiklar, ”Ett politiskt mord del 1” och del 2 2011 gått till botten med det vidrigt brutala överfallet begånget av afrikanen Ephrem Yohannes. 2017 fick hon komma till tals i Sveriges Radio om sin analys av medierna. Men Toje var den som förstod vad hon menade om mordet ett politiskt mord, inte en enskild våldsam och dödlig våldtäkt.
Samma år fortsatte han sin rapportering från Göteborgs förorter genom att följa med poliser på utryckningar. Göteborgsposten skrev en ledare om hans text i danska Weekendavisen, kallad ”Sveriges Gotham”.
Vad Toje och Caesar visade i sina analyser av mediebevakning av våldsbrott begångna av invandrare mot infödda är att själva brottet blir sekundärt. Det primära är att inte röra upp känslor av hat och rasism mot de utländska gärningsmännen.
Douglas Murray insåg samma sak i maj 2013 då en våldsam jihadist högg ned den brittiska soldaten Lee Rigby i uniform. Han skrev i Dispatch Internationali juni 2013:
”85-årig dam handfängslades för oförskämdheter mot några muslimer.
LONDON. Den islamofobiska backlashen. Det är vad folk i Europa ständigt varnas för. Blodet från den senaste terroristattacken har inte torkat, kroppen från det senaste offret har inte hunnit kallna förrän varningarna om den islamofobiska backlashen börjar.
Efter slakten av trumslagaren Lee Rigby på en gata i södra London satte varningarna igång rekordsnabbt. En brittisk soldat låg fortfarande halshuggen på en brittisk gata när förvandlingen av alla muslimer till offer ägde rum. Med opassande snabbhet stämde politiker och andra offentliga personer in i mediernas kör och varnade för den massiva backlash som nu var oundviklig.”
Murray och Toje behövs i svensk debatt och tankeutveckling. Men det har tagit lång tid innan de fått komma in i finrummen, Murray i Sveriges Radio 2019 och Toje i Oikos. Ja, Oikos är självfallet mitt i rummet oavsett vad medierna ylar om dess anknytning till SD.
När jag var redaktör för SD:s webbtidning Samtiden 2014-15 var tankesmedjan Samtid och Framtid (det bolag som ägde Samtiden) en förhoppning och jag är mycket glad över att Oikos kommit till världen. Synd bara att Roger Scruton inte hann uppleva dess födelse.
Hösten 2014 skrev jag i min artikelserie om Sverige sett utifrån i SDs webbtidning Samtiden om Jörn Donners Sverigeboken (W&W, 1973).
Jag hade fått boken i augusti 1975 av min far som reselektyr inför mitt år i USA som utbytesstudent, men jag läste den aldrig då. Kanske var det rätt för jag hade inte förstått alla fina blinkningar och fräcka tilltag hos Donner om det grannland han hatälskade. En finne jag redan saknar.
Här är texten som jag fick till efter att ha läst boken sommaren 2014:
”Den finlandssvenske författaren, filmaren och provokatören Jörn Donner gav ut sin Sverigeboken 1973. Dessa strängt personliga för att inte säga intima iakttagelser av folk och företeelser i Stockholm och andra städer han reser runt i påminner om ett land som då stod på tröskeln till en ny modern tid: Olof Palmes skördetid av reformer och framtidstro.
Samtidigt är Donner självupptagen, skeptisk och har svårt att dölja sin avund inför grannlandet. Överallt letar han sprickor i muren, likt författaren Lars Gustafsson gjorde vid samma tid. Han hamnade som 16-åring efter kriget hos en svensk familj i södra Stockholm där den odrägliga sonen Sven Lindqvist retade sig på Donner. Lindqvist skulle sedan bli berömd författare men Donner var inte imponerad av socialistsnobben Svenne.
Den raljanta recensionen av Sverige rullar på i högt tempo: Handlar man vindruvor från Chile eller Grekland stödjer man diktaturer. Folket uppmuntras till kollektiva aktioner, det finns ett tryck och en terror på svenska arbetsplatser att delta. Den som inte deltar är fascist. När den regerande socialdemokratin bestämt att alla partier bör gå med i gemensamma uttalanden om Chile bör alla gå med, ve de reaktionära, för fem kronor insamlingspengar fredar du ditt radikala samvete.
Ändå älskar Jörn Donner Sverige. Och han ogillar absolut inte det Svenska Sexualforskningsinstitutet. Där kan äkta par få bot mot för tidig utlösning eller ingen alls, fridigidet och anpassningssvårigheter. ”Kanske några knullövningar under sakkunnig ledning kan hjälpa upp det hela”. Eller är Donner ironisk? Ibland ler man bara och läser vidare.
Sverigebokens huvudperson heter J och arbetar på Filminstitutet vid Gärdet på Östermalm. Han super och saknar sin kvinna, H, som dock är gift på annat håll i Finland. Därför fördriver J tiden med att intervjua bankdirektörerna Browaldh och Wallenberg, ministern Ingvar Karlsson och många fler representanter för det svenska samhället. Ingmar Bergman och Harry Schein dyker upp på middagar hos Bonniersfamiljen som Donner gör allt för att förstöra med gap och skrik, fylla och festliga påhitt. En rabulist som gör allt för att reta upp de sävliga svenskarna i världens mest förnuftiga samhälle enligt honom själv. Inte ironiskt utan allvarligt menat tycks det.
Kanske är detta lyckolandet. Kanske J inte vet vad lycka är. Lycka är att sitta hemma med en kaffekopp och se människor skjutas till döds i Bangladesh: det är beklagansvärt att världen utanför våra fönster är så primitiv. Sverige är nära 1984. Tio år dit.
Boken slutar med att J står på stranden vid Östersjön och ser tillbaka mot Sverige, säger ”jag älskar dig”.
I sin memoarskrift kallad Mammuten eller Jörn Donners efterlämnade handlingar. Om illamåendets historia i Finland (2012) berättar han om mottagandet av Sverigeboken 40 år tidigare. Hans korta noteringar om Olof Palme var de mest uppseendeväckande delarna.
På valvakan 1973, som slutade i oavgjort 175 – 175 mandat för de två blocken, såg Donner en trött statsminister som var ”ur form”.
Palme anmärkte på denna beskrivning men Donner menade att formsvackan snarare tydde på att Palme också var en skådespelare som för några ögonblick tappat bort sina repliker. Regissören Jörn Donner noterade och beskrev vad han såg, tänkte och kände.
Sverigeboken är som en dokumentärfilm över ett svunnet svenskt välfärdssamhälle. Den bitvis odräglige Donner gör vad han kan av alla stela studiebesök, trista möten med myndigheter och statistiska uppgifter om det land han säger sig älska. En bedrift. Sisu.
YOs första möte 18 jan 2020 handlade om de censurerande statsstödda grupperna Näthatsgranskaren och #jagärhär. Tre personer vittnade om övergrepp och förföljelser.
Most Swedes remember president Trump´s speech in Florida in Feb 2017, when he said, ”You look at what happened in Sweden. Sweden, who would have thought Sweden? They took in large numbers and are having problems like never thought possible”.
Soon the media networks found out that he had watched Fox News earlier and seen a program about gangrapes in Sweden. The host, Tucker Carlson, got the information through his online magazine Daily Caller. And where did they get it from, all detailed statistics about court cases on gangrape in Sweden last ten years with mostly immigrants perpetrators?
Well, in the video clip above, at 13 min, associate professor Bilyana Martinovsky tells the background:
She had contacted Daily Caller and Tucker Carlson and given them all the facts from a now defunct website, Gang Rape Sweden. The web had a datebase with all verdicts from set courtcases, so anyone could read the court proceedings and make up one’s mind about the ethnic backgrund of the criminals.
Bilyana Martinowski spoke yesterday (Jan 18, 2020) at a public meeting in Stockholm about the state of freedom of speech in Sweden, organised by the small association The Free Speech Advocate/Yttrandefrihetsombudmannen (where a full video will be uploaded with her slides).
She had not told this connection before due to fears of repercussions and harassment from the academic establishment for anyone who dares to combine ethnicity and crime. She was right.
In one morning her position at Stockholm university was ended due to her mentioning the website Gang Rape Sweden on Twitter. Two years later she was met at the Stockholm airport by six policemen and taken into arrest, without any charges being mentioned.
Listen to her story in the clips above.
This story has never been told by any media, Swedish (try again, Hugo!) or international. How a researcher who mentioned statistics about raped women by immigrant men was fired, but before that, succeeded to reach to the most powerful man in the world, Donald J. Trump.
Jag gjorde en unik intervju i dec 2019 om rättsfall angående barn i Norge som prövats och fällts av Europeiska Domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
”Program om norska myndigheters omhändertagande av barn – Jan Sjunnesson i samtal med den norska människorättsadvokaten Marius Reikerås och jurist Ola Bengtsson. Svenska medier har knappast uppmärksammat att grannlandet Norge, så likt Sverige, fälldes i Europadomstolen i Strasbourg i september 2019, en av totalt fem fällningar och fler kan följa av de drygt 30 anmälningarna.
Jan Sjunnesson vid Swebbtv gjorde denna intervju i december 2019 när Marius Reikerås var i Stockholm för att uppmärksamma svenska jurister på vad som händer i Norge på inbjudan av föreningen Pappa Varför http://www.pappavarfor.se, I intervjun berättar Marius Reikerås bakgrunden till de många anmälningarna av det norska Barnevaernet, en statlig myndighet som handhar omhändertaganden, fosterhemsplaceringar och tvångsmedel för att utse fosterföräldrar. Möjligen kan 300 barn till svenska föräldrar ha omhändertagits av norska Barnevaernet berättar han.
En annan juridisk synpunkt är att Norge förde in FN:s Barnkonvention i sin lagstiftning 2003, något som inte alls hjälpt de barn som farit illa pga myndigheternas intrång. Sverige stoltserar med att införa samma lag 1 januari 2020. I studiosamtalet deltar även Ola Bengtsson, jurist och ordförande i Yttrandefrihetsombudmannen ”
Nej, jag har inte blivit vänsterbliven eller lagt ned min ovilja mot att parhästerna Löfven och Löwin styr med stöd av Lööf och Sabuni. De är bedrövligt dåliga i nästan allt och det är faktiskt inte så illa. En svag dålig regering är bättre än en stark dålig regering.
Låt mig förklara: S/MP sitter med stöd av C och L enligt Januariöverenskommelsens 73 punkter. Den tillkom av samma anledning som Decemberöverenskommelsen 2014, dvs. för att hålla SD borta från inflytande. Men liksom efter sexpartiöverenskommelsen den 27 december 2014 så har SD tvärtom vuxit, säkert på grund av detta i grunden odemokratiska avtal som heller inte höll särskilt länge.
Med Januariöverenskommelsen knyts oklart och slarvigt de delar av de gamla blocken närmare vilket har lett till otydlighet inför väljarna. Oppositionspartiernas ledare får allt högre förtroende och SD går alltmer framåt.
Detta är som det parlamentariska läget ser ut relativt sett ganska önskvärt. En svag regering som Löfven II kan inte uträtta mycket. Alternativen hade kunnat vara en rödgrön regering som kunnat ställa till med än mer avgifter, försämra skolan, försvaret och industrin, höja skatterna osv. Eller en vänsterliberal regering under Centerpartiet där den migrationsliberala politik som Reinfeldt ansvarade för hade kunnat fortsätta parat med (än mer) ogenomtänkta avregleringar.
Så en svag regering med usla ministrar är det minst dåliga. Den kommer inte göra mycket mer än den expeditionsministär Löfven ledde fram till JÖK i januari 2019. Och sanning att säga så var Löfven I mer av symbolpolitik än reell handlingskraft.
På pluskontot finns avskaffandet av värnskatten, måttligt höjda försvarsanslag, en vilja att reformera AF som dock inte lyckades, införande av blåljussabotage, avskaffande av EBO, samhällskurser för nyanlända, bättre kameraövervakning.
Johan Hakelius konstaterade i dec 2019 att Januariavtalet är fortsättningen på decemberöverenskommelsen. Förr eller senare slutar det på samma sätt. SvDs Göran Eriksson har funnit en politisk schizofreni i maktpartiet S som helt öppet visar sin oförmåga att agera. Och det är bra det.
Visst hade jag och många med mig sett en bestämd regering som tog itu med gängkriminaliteten, våldtäkterna, polisen, försvaret, skatterna, tonade ned klimatalarmismen, stängde gränsen, rensade ut kulturlivet från bidragshoreriet, drev Ringhals 2 vidare och så mycket annat som landet så väl behöver.
Men svenskarnas ledare är inte mogna för detta ännu. De har begärt först 4 år utan SD:s inflytande och sedan 4 år till att smälta att en fjärdedel av befolkningen inte ser SD som det värsta problemet och det enda att samsas kring för att bilda en regering. Att bara enas mot något kan aldrig löna sig. Och Löfven II har så lite att enas för att det blir pinsamt och uppenbart för väljarna.
Utmärkt, låt Löfven, Lööf, Löwin och (än så länge) Sabuni koka i sin egen sky.
2013-14 skrev jag två böcker som handlade om nästa år, 2020 och tiden därefter.
SVERIGE 2020
I den ena, en historisk analys av vårt land fram till just Reinfeldts sista tid 2013, beskrev jag att Sverige nog kunde ta in en halv miljon kinesiska och indiska ingenjörer, naturvetare, entreprenörer, tekniker, läkare m fl. utan problem. De skulle fylla alla kompetensluckor vi har och inte störa vårt samhälle som andra etniska grupper hade gjort. Vid 2020 skulle de och de förnuftiga svenskarna (Sverigevänner, gråsossar, gammelmoderater, nationellt sinnade pragmatiker i alla partier) se till att landet kom på rätt köl.
FRAMTIDSMANNEN
I den andra, en roman om tiden 2013-2023, skulle en liknande utveckling ske men betydligt mörkare. En nörd, matematisk statistiker, blir av en slump indragen i det politiska spelet i Sverige. Han lägger ut alla offentlig statistik om befolkningsförändringar, arbetslöshet, socialbidrag, skolresultat och kriminalitet så att varje medborgare kan se sina kvarters framtid i dessa parametrar.
Han befordras till Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson vid 2018, då en bred mittenregering tillträder bestående av S/M/MP/L. Statsminister blir liberalen Birgitta Ohlsson.
Han börjar ta kontakt med moderater och andra partier, men dras in i en minibuss av jihadister och avrättas med halshuggning i en förort (dock är det en false flag operation, iscensatt av nazister).
Boken som jag skrev är en minnesskrift, utgiven 2023, där hans vän Jack Råstedt, den svensk-indiska dottern Sara Sarasvati och den kurdisk-svenska hustrun Lezin Barzani (SD) skriver om honom (hon blir sedan statsminister i en S/M/SD regering 2022, håll utkik för Aida Hadžialić och Paula Bieler).
Här finns recensioner och beställningslänkar till de och andra böcker. DNs ledarskribent Mattias Svensson uppskattade inte Framtidsmannen, vilket Jyllands-Postens Mikael Jalving gjorde.
2020 ?
Jag kommer inte få rätt om att SDs ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt mördas, något han ogillar att läsa om enligt uppgift. Men jag fick rätt i att en DÖ regering 2014 och en JÖK regering 2019 tillträdde som liknade mitt alternativ i Framtidsmannen med sossar, moderater, miljöpartister under ledning av en vänsterliberal (dit räknas C).
Det var obehagligt att skriva om dödligt attentat mot svenska ledare, något som inte skett sedan mordet på Anna Lindh 2003 (innan dess Palme 1986 och Gustav III 1792). Intrigen har sina brister vilket Gunnar Sandelin påpekade. Tommy Hansson var nöjdare.
Ska jag vara ärlig så är fackboken Sverige 2020 bättre på många sätt. Den är en slags lärobok för svenskar om sitt land, ursprungligen skriven på engelska (liksom Framtidsmannen). Båda tog sikte på nästa decennium som nog kan ha sina skitår i början men sen kommer vi svenska sluta mesa till oss och försvara det fosterland andra bespottat.
Det nygamla forskningsområdet Venusvetenskap introducerades i ett tidigare inlägg. Här kommer fler bevis för denna bortglömda men rika tradition av dyrkan och åtrå, vetenskaplig bevisföring och inträngande evidensmetodik. Se även KTH, förstås.
Ta bara vår Carl Michael Bellman med sin Ulla Winblad, en nymf men också både ett forskningsobjekt och forskningssubjekt för denne venusvetare vid Gustaf III:s hof i slutet av 1700-talet. Bellman analyserar hennes danssteg med utsökt venusvetenskaplig precision:
N:o 3 FREDMANS EPISTEL
Til en och hvar af systrarna, men enkannerligen til Ulla Winblad.
[Corno.] – – – Fader Berg i hornet stöter;
Si hur lilla Nymphen söter
Svingar sig i en Dans. [Corno.] – – – Si hur fader Berg han gapar;
När som Jergen Puckel skrapar,
Stöter han en Cadance.
Hurra! si Ulla dansar;
Engageanter, flor och fransar,
Hvit Sultan och blomster-kransar,
Hvita ben! :||:
Si Ljus och Lampors sken.
För att påminna läsaren om distinktionen mellan den äldre mångtusenåriga Venusvetenskapen och den samtida tendensiösa Genusvetenskapen återpublicerar vi detta diagram
VV går upp och ned, in och ut, medan GV löper enbart i en riktning horisontellt i enahanda medioker terräng. En matematisk beskrivning gjordes av Serge Gainsbourg och Jane Birkin i sin analys av siffran 69, ett erotiskt nummer.
1968 fanns det konstnärliga Venusvetare vid Lunds Konsthall som förmådde att uttrycka denna balans mellan kvinnlig behåring och manlig fallos.
Luis Buñuels Begärets dunkla mål från 1977 är ett senmodernt uttryck för en Venusvetenskaplig hållning som skulle förbigås och förlöjligas under nästa decennium, det korrekta 1980-talet
Men vi svenskar hade redan ett decennium tidigare inmutat ett område, The Swedish Sin, som med Lena Nymans och Börje Ahlstedts nakna kroppar skulle göra det kalla landet i norr till en veritabel Venusvetenskaplig forskningsstation vid Polcirkeln. Vi var vackra och ärliga Venusforskare, en nation som låg på 4:e plats i OECD:s välståndsmätningar, en plats som skulle falla till nr 16 under den Genusvetenskapliga eran.
Samma år som den etablerade spanske filmskaparen Luis Buñuel lät kostymerade herrar sitta på tåg och pladdra om erotik så gjorde Sverige en sant Venusvetenskaplig dokumentär, Hon älskade en sommar. Intrigen lockade till sig tittare som tidigare sett James Bondfilmer, men nu tillfredsställdes i biosalongerna på Norra Klara Kyrkogata.
Vad som hade hänt var att manliga forskare och praktiker inom VV hade gått över till GV. Män övergav Venus för Genus, obegripligt men sant.
Den mest betydande var den svenske partiledaren Olof Palme som debatterade med Venusvetaren Shirley McLaine, en kvinnlig vetenskapligt kunnig och erfaren Venusvetare som stod emot, även horisontellt, den nu Genusvetenskaplige avfällingen Olof Palme.
Denna manstyp som avviker från VV har med åren blivit allt vanligare, t ex i Götgatsbacken med en soyalatte på en Voi, medan de kvinnliga GV blivit allt fler, vilket lett till dagens förfall.
Samtidigt ska vi inte förglömma det svårplacerade konstverk som kan leda vilken Genusvetare rätt in i Venusvetenskapen, obemärkt. Jag avser givetvis Rocky Horror Picture Show från 1975. Venusprofessor Bill Wyman analyserade dess betydelse i The Vulture med anledning av 40-årsjubiléumet
Här med Tanja Bergkvist, en bulgarisk Venusvetare med matematisk inriktning.
De svenska Venusvetare som vågat sig fram de senaste åren, vissa försiktigt, andra frimodigt, Ivar Arpi, Katerina Janouch, Pär Ström, Alexander Bard, Petra Östergren och Oscar Schwartz, kommer att göra den svenska forskningen och aktivismen en stor tjänst. Det är inte samma tjänst som Michel Houellebecq kan åstadkomma med sin inverterade Genusforskning där dess primat dekonstrueras inifrån och leder oundgängligen till Venus, som objekt, vetenskap och erotisk praktik.
Ingmar Bergmans första Venusvetenskapliga filmer, Sommaren med Monika, Smultronstället, En lektion i kärlek, För att inte tala om dessa kvinnor, Sommarnatten leende, övergick med den tradigt förutsägbara Genustrogna filmen Scener ur ett äktenskap till medioker GV. Först med Fanny och Alexander 1982 återställdes balansen i hans verk med Jarl Kulle och Pernilla August strikt Venusvetenskapliga dokumentär
Som läsaren nu har förstått står vi inför en total omvandling av det tidigare Genusvetenskapliga forskningsområdet. Detta kommer att falla och upp, likt fågeln Fenix, kommer Venusvetenskapen stiga, denna urgamla dyrkan och skolbildning av oss människor som Afrodites, Eros, Frejas och Venus ättlingar.
En del känner inte till hur Venusvetenskapen kan förändra en hel nation. Sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien 1989 fick sitt namn efter Velvet Underground, Lou Reeds avantgardegrupp i New York 1965, där s/m-sången Venus in Furs framfördes. Förutom min kulturartikel i Avpixlat 2016 är det visst bara stadigt borgerliga Svensk Tidskrift som insett denna grund i Venus.
Denna Genusvetenskapliga studie av Tjeckoslovakien, Sexual liberation, Socialist style, är knappast vad som behövs för att förstå dagens Tjeckien. Istället måste Milan Kunderas Venusdoftande epos Varats olidliga lätthet vägleda den tjeckiska och europeiska Venusvetenskapliga återupprättelsen
1999 reste jag och dottern Hedvig, 10 år, till MacLeod Ganj i norrra Indien för att besöka den exiltibetanska byn där Dalai Lama bott sedan 1960. Vi var på ryggsäcksluff, ett vagabonderande som jag alltid gillat.
Vi tog in på ett hotell och träffade strax en mycket vänlig och språkkunnig engelsktalande munk, Kelsang Dorje.
Han hade flytt över Himalaya som många tibetanska politiska flyktingar och arbetade nu som översättare vid ett centrum för tibetanska flyktingar, Gu-Chu-Sum.
Jag gav honom lite bidrag till uppehälle och vi började brevväxla. När jag gifte mig i New Delhi 2004 fick vi varsin vit tibetansk halsduk av honom. Under åren har jag satt in lite pengar på hans bankkonto vid juletid.
Hans brev är formella till större delen och handlar om den tibetanska exilregeringens kontakter med omvärlden och andra relevanta händelser som en översättare sysslar med.
Nu tänkte jag att några av er kanske vill bidra med en slant till någon som arbetar för flyktingar i världen. Jag har ju mött honom och mer seriös aktivist för flyktingar har jag sällan stött på. Sätter in runt 20 dec.
Swisha över en peng till 0769000900 eller sätt in på bankkonto 6154-532511972. Märk med Tibet.
![Sjunne [ dot ] com](https://sjunne.com/wp-content/uploads/2014/11/unnamed-kopia.jpg)
Sjunne [ dot ] com 