Foto: Sven Pernils

Sverige har ett skitdecennium framför sig, 2014 till 2024. Dessa år kommer präglas av ständig kamp om makt mellan alltmer vettiga folkvalda och ovettiga förvaltningar. Låt mig förklara:

Om en majoritet av resonabla väljare skulle få inflytande i valen 2014, 2018 och 2022 så skulle deras folkvalda representanter ändå inte påverka särskilt mycket. Det beror på att makten inte ligger i regering och riksdag utan i förvaltningar och medier. Strider kommer utkämpas på minsta förskola och skolmatbespisning mot de demokratiska beslut som tagits av fullmäktige och myndigheter. Tio år av ständiga strider om minsta gratisfrukost i grundskolor i utanförskapsområden. 10 skitår.

Jag ser sju områden som i fallande grad kommer förändras på grund av uppenbara missförhållanden. För de flesta är dessa områden redan kontroversiella men inom ett par år kommer alltså alla sju vara i gungning ordentligt. Först ut är, givetvis, invandring och integration.

Första området – Invandring och integration:

Värderings- och kulturkonflikter, parallella samhällen och rättsskipning, asylbedrägerier, gratis sjuk- och tandvård till illegala utlänningar, social och ekonomisk kollaps i utanförskapsområden, våld mot polis, brandkår och så vidare. Bland väljarna ökar stödet för Sverigedemokraterna liksom för själva frågan om invandring som prioriterad valfråga. Skulle SD växa och skulle något annat parti gå det föraktade partiet tillmötes om inte 2014 så 2018 eller 2022, så skulle de särintressen som lever av invandringen på något vis eller som känner sig goda genom att understödja den nuvarande tragiska utvecklingen bekämpa varje demokratiskt beslutat initiativ. Förortsbibliotekarier, SFI- lärare, integrationskonsulter, aktionsgrupper, multikulturella artister, arbetsförmedlarnas satsningar på utlandsfödda och alla som vill känna sig extra godhjärtade men inte betala själva kommer som nu utnyttja skattemedel för att hjälpa de stackars papperslösa, EU-migranterna, de som inte lärt sig svenska efter 10 år och alla andra behövande. Välfärdssektorns alla möjligheter att bjuda på resurser utnyttjas redan till bristningsgränsen av de rödgröna och migrationsliberala offentliganställda vilka kommer se sitt slöseri med skattemedel på oansvariga som civil olydnad och radikalt uppror mot ett hjärtlöst demokratiskt system.

Andra området – Skolan

Jan Björklund & co vet exakt vad detta inlägg handlar om. Han har som folkvald utbildningsmister sedan 2007 sjösatt över tio reformer som fått stöd av riksdagen men motarbetats av Skolverket, Skolinspektionen, lärarutbildningarna, de pedagogiska forskarna, Lärarförbundet, halva Lärarnas Riksförbund och Sveriges Kommuner och Landsting liksom av stora delar av föräldrarna och eleverna, i synnerhet deras företrädare. Vissa föräldrar som röstat rationellt kommer agera irrationellt vad gäller deras egna barn. Björklund har rätt i allt och har om något gått långsamt fram med nyordningen efter de socialdemokratiska misstagen (där borgerliga skolpolitiker sannerligen inte protesterat tillräckligt). Svensk skola kommer falla ytterligare men våra lärare kommer fortsätta att vägra hålla ordning i klassrummen, föräldrarna fortsätta curla sina glin och rektorerna mesa vidare. Fram till 2020 kommer inga PISA/TIMMS trender peka uppåt hur många viktiga och korrekta beslut om skolan som röstas fram och beslutas.

Brott

Inom polisen kommer fortsatta omorganisationer leda till tappat fokus och några straffpåföljder kommer inte ges trots att riksdagen beslutat. Domarkår och polisledning är inte beredda att tillämpa hårdare tag utan vill hellre ha status quo. Nya påföljder (SOU 2012:34) kommer kanske få igenom sina förslag under decenniet men den tillåtande hållningen mot brott som upprätthållits sedan 1960-talet är fortsatt stark inom åklagarväsendet. Först när vapenkontroller vid rättegångar och attacker mot anställda inom rättsväsende och polis ökat kommer man inse situationens allvar.

Socialvård

Socialtjänstlagens tredje paragraf från 1980 om att ”Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver” kanske modifieras men lokala socialförvaltningar kommer agera som Malmö gjorde i november 2013 då man beslöt betala ut bidrag till illegalt vistandes familjer. Överallt kommer strider uppstå mellan beslutande lokala församlingar och deras förvaltningar å ena sidan, och riksdagen och myndigheter å den andra. Med hänvisning till det kommunala självstyret kommer kommunalanställda och ibland även lokala folkvalda nämnder fortsätta delar ut pengar som de beskattat sina kommuninvånare med. Med hänvisning till Barnkonventionen kommer lokala folkvalda i förvirring och välmening agera alla goda gåvors givare tills pengarna tar slut. Landskrona, Borlänge, Gävle m fl. städer kommer drabbas av social och ekonomisk kollaps när alla heltidsarbetande flyttar ut till förorter utan samma generösa men ohållbara inställning.

Sjukvård

Liksom i skolan finns gott om godhjärtade men felinformerade och lagstridiga anställda som vill hjälpa till genom att använda lokaler och utrustning till vårdbehövande som inte landet har ansvar för. Om riksdagen skulle få en majoritet säg 2018 för att avskaffa den otillständiga Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd, så skulle ändå systemet fortsätta, låt vara med hänvisning till den Hippokratiska eden som givetvis ger läkare frihet att i sina hem eller privat ordna behandling men som inte stipulerar att den offentliga sjukvårdens resurser ska användas. Här liksom vid domstolarna kommer attacker och bråk vid akutmottagningar eskalera när utsatta folkgrupper inte får det bemötande de anser sig ha rätt till. Skulle beslut om att inte ge resurser till illegala utlänningar genomföras kan sjuka inom denna grupp påräkna stöd från aktionsgrupper som paraderas med plakat vid akutintagen, trots att landsting beslutat om stopp.

Ekonomi och näringspolitik

Med en av fem vuxna svenskar på bidrag finns anledning att minska bidragsberoendet men å andra sidan röstar bidragsmottagarna. Skulle politiker vara benägna att våga fatta kärva beslut om socialförsäkringarna kan det gå som Kjell-Olof Feldt spådde en gång: Det som är ekonomiskt nödvändigt är ofta politiskt omöjligt och när det blivit politiskt möjligt är det ekonomiskt för sent. De 40 % av statsbudgeten som flyttas runt i transfereringar är en grundbult i den svenska välfärdsstaten men bör reformeras för att skapa tillväxt som kan betala välfärden, privat eller offentligt. Påfrestningarna kommer öka på arbetsmarknadens funktionssätt och företagsklimat vilka båda kan givetvis förändras men diffus miljölagstiftning, krångligt regelverk för företagande och frånvaro av incitament för arbetssökande.

Infrastruktur och säkerhetstjänst

Sverige har haft många problem med kollektivtrafik och järnväg de senaste åren. Gissningsvis kommer problem kvarstå till man beslutat att infrastruktur liksom försvar och krisberedskap tillhör ett lands kärnuppgifter. Den svenska staten har i allför hög grad tagit ansvar för ett otal mindre viktiga områden som i sin tur borde ha varit medborgarnas, så att tsunamivågor, statsmannamord och terrorattacker kunnat ske. SÄPO:s tvekande hållning till islamistiska Hizb ut-Tharir och invånare som far till Mellanöstern för att kriga med jihadister är möjliga att styra upp bättre. Månhända kommer fler illdåd och trafikinfarkter ske innan ansvariga reagerar men det krävs oerhört mer fokus av regering och de högsta ansvariga för att skydda landet och medborgarna än vad som görs idag.

Forskning och högre utbildning

I två hänseenden saknas kompetens inom forskning och högre utbildning; dels saknas ingenjörer, tekniker, naturvetare i tillräcklig utsträckning för att bemanna våra industrier och forskningslaboratorier, dels vågar inte forskare idag axla de forskningsuppdrag som det mångkulturella och delvis söndertrasade svenska samhället uppvisar alltmer. Under perioden 2014- 2024 kommer beslutsfattare eventuellt ge dylika uppdrag till akademin men professorerna kommer tveka att beforska frågor om migration, kriminalitet, demografi, kulturer, ursprung, tillit, genus, nationalism och liknande frågeställningar som under detta skitdecennium kommer plåga befolkningen i Gottsunda, Akalla, Biskopsgården och Fosie. De kommer aldrig få veta varför f.d. jugoslaver i Värnamo arbetar mer än smålänningarna eller varför vietnameser aldrig söker socialbidrag. Kanske bortemot år 2020 kommer några forskare sluta sig samman och skydda varandra mot beskyllningar men dessa områden tillhör de absolut sista att ändra sina uppfattningar om vad som kan sägas och studeras. Akademisk frihet är okänt till år 2022.

Medier och kulturliv

Så kommer vi till den sista bastionen för de korrekta åsikterna och manipulationerna – medierna. När statsteve blev fritt 1987 och statsradion 1994 gick många vanliga svenskar över till de kommersiella lättare kanalerna och slutade med dagstidningar. Vad som skett under 2010-talet är att även medelklassen hoppat av statsmediernas monopol och sökt sig till alternativa nyhetssajter på internet. Eftersom journalister i stor grad röstar med de rödgröna och vill styra folks åsikter kommer de kommande tio åren vara urjobbiga. De kommer kritiseras än mer än vad de gör idag. Vanliga svenskar kommer alltid kolla alternativa medier först, precis som polisen gör idag med Flashback för att se vad som hänt. Medierna kommer göra allt för att få förnuftiga folkvalda efter 2014 att framstå som giriga och elaka. Journalister vet alltid bäst och är det så att folk valt företrädare som vill minska förmåner, bekämpa islamism, inte dela ut skattefinansierad välfärd till de som inte tjänat ihop den och så vidare, en rimlig policy i alla normala västländer utom Sverige (och det oljerika Norge), så kommer de som lever av opinionsbildning och att beskriva verkligheten förlora till sist. Men de kommer strida till den 31 december 2022 eftersom förnuftiga väljare valt bort dem, dels som lyssnare, dels som väljare när public service måste tjäna in sina egna kulor. TV4 är möjligen något snabbare i vändningarna om vi får en förnuftig majoritet 2018 men å andra sidan är denna kanal om möjligt mer skitnödig än SVT.

Varför invandring och skolväsendet först kommer skita sig beror på att de som bor i utsatta områden redan har fullt upp med problem som bara kommer förvärras de närmaste åren. Men eftersom inga journalister bor där eller ens inser vad som sker blir det inget sänt och skrivet om detta. Tvärtom kommer journalisternas och forskarnas områden sist i denna framtidsspaning. Det beror på att de isolerat sig och sist kommer fatta vad vidden av misären i skola, sjukvård och den social-ekonomiska kollapsen i utanförskapsområdena. Dessa tankens arbetare inom medier, kulturliv och universitet har haft ett sekel på sig att dominera det offentliga samtalet genom försåtligt dominera medborgarnas åsikter. Hegemoni kallade marxisten Antonio Gramsci företeelsen att osynligt smyga på medborgarna vänsteruppfattningar via medier och kultur.

Från Lukács tankar 1920-talet om att dominera medvetanden inom arbetar- och borgarklassen när klasskampen inte övergått i revolution i västvärlden under första världskriget över de tyska arvtagarna inom Frankfurterskolans kritiska teori till den brittiska Birminghamnsskolans kultursociologi, den franska poststrukturalismen och amerikanska cultural studies har svenska kulturradikala och sk progressiva redaktörer, akademiker, kyrkfolk, konstnärer, författare och artister lärt sig sedan 1945dominera tankeliv och debatt med oändligt mer offentligt finansierad och distribuerad makt till förfogande än i något annat land. Kulturmarxisterna har etablerat sin hegemoni genom att agera som ett avantgarde där socialdemokrater, kulturradikaler och socialliberaler hängt med så gott de kunnat och ofta i strid med sina egna ideologier.

Vi kloka svenskar oavsett ursprung har tio skitår framför oss, en strid om minsta halalfria matbespisning och gratis biblioteksböcker till papperslösa. Först blir det värre, sedan vänder det men de som kommer fatta sist är de som studerat längst och ska berätta för oss vad som händer.

I min debatt- och historiebok Sverige 2020 tror jag det vänder redan då, liksom i romanen Framtidsmannen. Gardera ändå med fem skitår till.