Den norske statsvetaren, utrikesexperten och ledamoten i Nobel-kommittén för fredspriset Asle Toje har nyligen gått med i den svenska tankesmedjan Oikos, som leds av Mattias Karlsson från SD:s ledning, Lyssna på  SvD:s ledarredaktions intressanta samtal i veckan.

Toje har visat intresse för Sverige länge, särskilt svensk invandringspolitik och mediebevakning.

2013 gav han ut boken Rødt, hvitt & blått som är resultatet av en färd på motorcykel runt i Europa, även Sverige  (Göteborgsförorter) och egna tankar om europeisk kulturkamp och demokratins tillstånd. Jag recenserade boken i Dispatch International.  

Tojes intresse för Sverige kan komma väl till pass för Oikos. Han har skrivit för Timbro och i dansk press om just svensk invandring, Vi har haft en del kontakt genom åren.

2017 skrev han en djup analys, ”Män som hatar kvinnor”, i danska Weekendavisen  (utkast) om mordet på Elin Krantz i Göteborg 2010 och de svenska mediernas hållning. Han var inte nådig.

Den ende svenska journalist som förstod att Elins död var resultatet av missriktad svensk invandring och välvilliga myndigheter och medier var enligt Toje den fortfarande utskällda skribenten Julia Caesar vid danska Snaphanen.

Hon hade i två stora artiklar, ”Ett politiskt mord del 1” och del 2  2011 gått till botten med det vidrigt brutala överfallet begånget av afrikanen Ephrem Yohannes. 2017 fick hon komma till tals i Sveriges Radio om sin analys av medierna.   Men Toje var den som förstod vad hon menade om mordet ett politiskt mord, inte en enskild våldsam  och dödlig våldtäkt.

Samma år fortsatte han sin rapportering från Göteborgs förorter genom att följa med poliser på utryckningar. Göteborgsposten skrev en ledare om hans text i  danska Weekendavisen, kallad ”Sveriges Gotham”.

Vad Toje och Caesar visade i sina analyser av mediebevakning av våldsbrott begångna av invandrare mot infödda är att själva brottet blir sekundärt. Det primära är att inte röra upp känslor av hat och rasism mot de utländska gärningsmännen.

Douglas Murray insåg samma sak i maj 2013 då en våldsam jihadist högg ned den brittiska soldaten Lee Rigby i uniform. Han skrev i Dispatch International i juni 2013:

”85-årig dam handfängslades för oförskämdheter mot några muslimer.

LONDON. Den islamofobiska backlashen. Det är vad folk i Europa ständigt varnas för. Blodet från den senaste terroristattacken har inte torkat, kroppen från det senaste offret har inte hunnit kallna förrän varningarna om den islamofobiska backlashen börjar.

Efter slakten av trumslagaren Lee Rigby på en gata i södra London satte varningarna igång rekordsnabbt. En brittisk soldat låg fortfarande halshuggen på en brittisk gata när förvandlingen av alla muslimer till offer ägde rum. Med opassande snabbhet stämde politiker och andra offentliga personer in i mediernas kör och varnade för den massiva backlash som nu var oundviklig.”

Murray och Toje behövs i svensk debatt och tankeutveckling. Men det har tagit lång tid innan de fått komma in i finrummen, Murray i Sveriges Radio 2019 och Toje i Oikos.  Ja, Oikos är självfallet mitt i rummet oavsett vad medierna ylar om dess anknytning till SD.

När jag var redaktör för  SD:s webbtidning Samtiden 2014-15 var tankesmedjan Samtid och Framtid (det bolag som ägde Samtiden) en förhoppning och jag är mycket glad över att Oikos kommit till världen. Synd bara att Roger Scruton inte hann uppleva dess födelse.