Nej, jag har inte blivit vänsterbliven eller lagt ned min ovilja mot att parhästerna Löfven och Löwin styr med stöd av Lööf och Sabuni. De är bedrövligt dåliga i nästan allt och det är faktiskt inte så illa. En svag dålig regering är bättre än en stark dålig regering.

Låt mig förklara: S/MP sitter med stöd av C och L enligt Januariöverenskommelsens 73 punkter. Den tillkom av samma anledning som Decemberöverenskommelsen 2014, dvs. för att hålla SD borta från inflytande. Men liksom efter sexpartiöverenskommelsen den 27 december 2014 så har SD tvärtom vuxit, säkert på grund av detta i grunden odemokratiska avtal som heller inte höll särskilt länge.

Med Januariöverenskommelsen knyts oklart och slarvigt de delar av de gamla blocken närmare vilket har lett till otydlighet inför väljarna. Oppositionspartiernas ledare får allt högre förtroende och SD går alltmer framåt.

Detta är som det parlamentariska läget ser ut relativt sett ganska önskvärt. En svag regering som Löfven II kan inte uträtta mycket. Alternativen hade kunnat vara en rödgrön regering som kunnat ställa till med än mer avgifter, försämra skolan, försvaret och industrin, höja skatterna osv. Eller en vänsterliberal regering under Centerpartiet där den migrationsliberala politik som Reinfeldt ansvarade för hade kunnat fortsätta parat med (än mer) ogenomtänkta avregleringar.

Så en svag regering med usla ministrar är det minst dåliga. Den kommer inte göra mycket mer än den expeditionsministär Löfven ledde fram till JÖK i januari 2019. Och sanning att säga så var Löfven I mer av symbolpolitik än reell handlingskraft.

På pluskontot finns avskaffandet av värnskatten, måttligt höjda försvarsanslag, en vilja att reformera AF som dock inte lyckades, införande av blåljussabotage, avskaffande av EBO, samhällskurser för nyanlända, bättre kameraövervakning.

Johan Hakelius konstaterade i dec 2019 att Januariavtalet är fortsättningen på decemberöverenskommelsen. Förr eller senare slutar det på samma sätt. SvDs Göran Eriksson har funnit en politisk schizofreni i maktpartiet S som helt öppet visar sin oförmåga att agera. Och det är bra det.

Visst hade jag och många med mig sett en bestämd regering som tog itu med gängkriminaliteten, våldtäkterna, polisen, försvaret, skatterna, tonade ned klimatalarmismen, stängde gränsen, rensade ut kulturlivet från bidragshoreriet, drev Ringhals 2 vidare och så mycket annat som landet så väl behöver.

Men svenskarnas ledare är inte mogna för detta ännu. De har begärt först 4 år utan SD:s inflytande och sedan 4 år till att smälta att en fjärdedel av befolkningen inte ser SD som det värsta problemet och det enda att samsas kring för att bilda en regering. Att bara enas mot något kan aldrig löna sig. Och Löfven II har så lite att enas för att det blir pinsamt och uppenbart för väljarna.

Utmärkt, låt Löfven, Lööf, Löwin och (än så länge) Sabuni koka i sin egen sky.

***

Mats Knutsson vid SVT gör liknande analys

Hur kom det sig att dagens vänster kom att godta framväxten av ett utländskt trasproletariat som försörjer sig på brott, tiggeri, svartarbete och prostitution?

Hur kom det sig att dagens vänster gått från att kritisera S för vara maktfullkomliga till att göra vad som helst för att gynna S, inkl godta nyliberal (C, L) arbetsrätt

Hur kom det sig att dagens vänster inte förstår att miljarder i Afrika, Kina och Indien överlevde absolut fattigdom sedan 1990 tack vare avregleringar och marknadsekonomi?

Hur kom det sig att dagens vänster tror att alla till höger om dem inte kan läsa, tänka, tala, räkna och skriva ?

Hur kom det sig att dagens vänster blivit det som Jan Myrdal varnade för på 1960-talet, en egen radikal medelklass/medievänster som bara bryr sig om sina privilegier ?

Hur kom det sig att dagens vänster inte har humor och inte kan skratta åt sig själva ?

Hur kom det sig att dagens vänster är så lik den skitnödiga snarstuckna medelklass deras föräldrar gjorde upp med på 1960-70 talen?

Hur kom det sig att dagens vänster inte uppskattar språkkunskaper bortom svenska och engelska?

Hur kom det sig att dagens vänster hatar svensk kultur och föraktar de som försvarar den?

Hur kom det sig att dagens vänster är så verklighetsfrånvänd och så obsolet att den inte ens inser hur borta den är ?

Hur kom det sig att dagens vänster hellre utkämpar språkliga krig om ordval än tar strid mot reella maktsystem?

Hur kom det sig att dagens vänster vänt upp och ned på Marx bas/överbyggnadsteori och tror att teoretisk kamp är det väsentliga och ekonomin betydelselös?

Hur kom det sig att dagens vänster inte kan debattera utan att hänfalla till hätska utfall och känsloutbrott?

Hur kom det sig att dagens vänster tolererar stök på bibliotek, offentliga utrymmen, gator ?

Hur kom det sig att dagens vänster är reaktionär och försvarar etablissemanget ?

Hur kom det sig att dagens vänster hellre bryr sig om klimat, genus, HBTQ, rasism, kultur än vanliga villkor för vanliga arbetare ?

Hur kom det sig att dagens vänster hellre bedriver symbolpolitik än att bedriva praktisk lösningsinriktad politik?

Hur kom det sig att dagens vänster kom att hylla kapitalets globalisering och förakta patriotisk arbetarklass?

Hur kom det sig att dagens vänster försvarar patriarkal religiös fundamentalism om den är muslimsk och ifrågasätter de kvinnor som förtrycks av den ?

Hur kom det sig att dagens vänster föraktar arbetare?

Hur kom det sig att dagens vänster hyllar plankare i kollektivtrafiken?

Hur kom det sig att dagens vänster kom att lita på statsägda och Bonnierägda medier och ifrågasätta folkliga fattiga ideella medieprojekt som ifrågasätter makten?

Hur kom det sig att dagens vänster försvarar kriminalisering av hädelse och kritisk av religionen islam?

***

Jag twittrade ut dessa ikväll mån 3 juni, se reaktionerna.

Innan valet i september 2014 skanderade vänstern slagord om att “något gått sönder i Sverige” men efter valet bedyrade de att “inget gått sönder i Sverige”.  Vad skedde? Jo, de fick regeringsmakten trots ett uselt val eftersom Alliansen inte ville ta makten med SDs hjälp.

Vi kan lämna partitaktiken därhän och koncentrera oss på det faktum att ett vänsteretablissemang nu bitit sig fast vid landets styre, igen. Har man den makten är det samtidigt svårt att erkänna att med makt kommer ansvar och med ansvar en beredskap för att erkänna de samhällsproblem som kan existera.

En regering måste dock klara av att diskutera samhällsproblem och utmaningar utan att beskylla kritiker och meningsmotståndare för rasism, högerextremism, antisemitism, extremnationalism och därmed bidra till den polarisering av debatten de själva vill undvika (Jessica Stegruds inlägg).

Socialister, vilket inbegriper ljus- och mörkröda partier (S och V), rödgröna (MP och C), och den socialdemokratiska delen av socialliberalerna (L), har sedan 2014 ideligen viftat bort kritik mot deras samhällsbygge. Att Trump undrade “What happened in Sweden, Sweden?” i januari 2017 och att en författare, Katerina Janouch, några veckor senare fick skäll av statsministern och hela kulturvärlden med DN Kultur i spetsen, visar att makten är inte alls beredd att erkänna fel, än mindre ta ansvar för deras fögderi.

Man kan instämma i Putins man i Stockholm om att svenskarna tycker de är så perfekta.

EN RÅ OCH GRÅ SOCIALISM

Kronan rasar, brottsligheten ökar, kvinnor mer otrygga, våldet i skolan ökar, skolbränder ökar, ungas psykiska hälsa ökar (särskilt pojkar), demografin skenar i fel riktning, bostadsområden förslummas,  ekonomin går nedåt, tjänstemän är aktivister,  sjukvården krisar,  försvaret oförsvarbart, järnvägar underhålls inte, judar förföljs alltmer med flera fall och analyser som nästan dagligen förmedlar via sociala medier, utländska medier, alternativmedier och i tillrättalagd form, även i gammelmedia.

Vad som slår en är hur ett socialistiskt etablissemang så bryskt skakar av sig all kritik som riktas mot dem. En polsk kommentator, Maciej Dobrzynski, på Det Goda Samhället fångade nyligen den svenska makten väl:

“De senaste årens brunstämpling av alla som ifrågasätter den svenska modellen är ett exempel på att den svenska socialismen nått vägs ände. Nu pratar makten inte längre sakargument, nu smutskastar den de som ifrågasätter välfärdspolitiken. Den svenska socialismens mänskliga ansikte är bortblåst, vi är på väg mot en rå och grå socialism.”

Han ser den svenska borgerlighetens omfamnande av högskattesamhället som en form av socialism, vilket givetvis är rätt med tanke på det enorma skattetrycket (där de osynliga delarna är okända för de flesta medborgare):

“Svensk Välfärd är en form av socialism. Svenskarna avstår (allt mindre frivilligt) från en del av sin frihet och inkomst och låter statens och kommunens politiker administrera en stor del av deras liv. Det har fungerat så länge resurserna som tillförts systemet varit större än kostnaderna. Och så länge administratören varit en hederlig tjänsteman/kvinna. Och så länge medborgarna varit nöjda med servicen. Men nu börjar pengarna ta slut och politiker som administrerar systemet bortförklarar problem istället för att ta itu med dem”.

MONOLITISKT BLOCK

Jag skrev en historisk tillbakablick 2015  på de rörelser från höger, vänster och mitten som vänt sig mot socialdemokratins maktinnehav, vilket idag är omöjlighet med tanke på avtalet med C och L. Dessa partier kan i sin tur inte opponera sig mot S/MP regeringen med mindre än att de tar stöd från SD för att fälla odugliga ministrar eller hela regeringen. Det kommer inte hända.

Istället har vi den märkliga situationen att det monolitiska blocket V/S/MP/C/L till varje pris vill undvika att ta itu med landets akuta problem. Den viktiga debatt som fanns i Tjeckoslovakien på 1970-talet och  Polen under 1980-talet och som till sist ledde fram till Östblockets fall 1989 ter sig ännu inte här.  De dissidenter som kan formulera sig exakt och kunnigt marginaliseras och får betala ett högt pris.

Svenska Dagbladets kulturredaktion berömmer sig för att tala med kritiker av etablissemanget och gör ett reportage om Navid Modiris samtalsserie “Hur kan vi?”. Katerina Janouch kommenterade SvDs intervju med henne där hon hävdar att ansvaret läggs på kritikerna, som om de ville förstöra samhället och sänka debattläget.

FRAMTIDEN

Valen 2022 och 2026 blir ödesval. Stoppas inte den muslimska invandringen och islamiseringen av det offentliga och kommersiella rummet är vi ett halvmuslimskt land 2050 med en majoritet invånare med utrikes bakgrund. Då kan problem med infrastruktur, vård, försvar och ekonomi vara sådant varje svensk nostalgiskt ser tillbaka på, ja, kanske även på undanflykterna från makthavarna.  

I mitt andra inlägg på Katerina Magasin (24/2, 2019) går jag igenom stiftelsen Expos styrelsemedlemmar, deras statliga lojaliteter och deras historia av personförföljelser.

För en vecka sedan granskade jag, också på Katerina Magasin, deras metodik med personregister och för fem år sedan samma rättsröta. Statens roll i Expo är outforskad men inga regimlojala journalister, med undantag för Ola Sandstig  i Dagens Samhälle 2016, har gjort någon kartläggning av Expos makt och historia i extremvänstern.

Bloggen Expomakt hade mer bakgrundmaterial om Mattias Wåg, Martin Fredriksson m fl, men stängdes ned 2017 på uppmaning av Expo. Som tur är finns Wayback Machine via Petterssons.