Vi emigrerar inte, än . . .

Indspilning-i-fuld-skærm-18-09-2015-170444

Tecknaren Kalle Strokirk fångade mig och några till på flykt efter att vi genomlidit den svensk-danska migrationsdebatten förra veckan i SVT Debatt. Snaphanen tog upp hans teckning. Men jag ska inte emigrera utan stannar kvar till det blir drägligt att bo kvar.

Annonser

Intervju för fri grekcypriotisk YouTube kanal / Interviewed for Greek media

sj

Två unga rappa grekcyprioter intervjuade mig på engelska i september 2015 om nationalism och Sverige för deras YouTube Kanal.

I was interviewed on Sweden and nationalism for a free Greep Cypriotic YouTube Channel in Sept 2015. Some similar thoughts also in Breibart.

Uppsalatidning vill hindra mig att tala

UNT jpge

Uppdatering 22/10: Inslag i Radio Uppland, Sverige Radio.

Uppdatering 2/10: Min anmälan av UNT till JK och PO.

Uppdatering 30/9: Biblioteksbladets Maja Aase kommenterar

Uppdatering 25/9: Bibliotekschefen försvarar mig mot UNT.

Uppdatering 20/9: Alexander Bard twittrande till stöd för mig att få tala offentligt i Uppsala, vilket blev en nyhet i tidningen som vill stoppa mig. Även i Avpixlat.
__

Uppsala Nya Tidning skriver på ledarplats 19 september 2015 under rubriken ”Ingen skyldighet att hyra ut” om mitt kommande boksamtal vid Uppsala Stadsbibliotek i regi av föreningen Fri Folkbildning.

Ingressen anslår tonen i en fråga:

”Kommer Stadsbiblioteket att lyfta ut den islamofobiske skribenten Jan Sjunnesson från sina lokaler i god tid före den 12 november?”

Förutom att jag inte ska tala om islam utan mina två böcker Sverige 2020 och Framtidsmannen, vilka inte handlar om islam, så finns flera skäl att bemöta UNT:s personangrepp. Ledaren bygger på en nyhetsartikel från 16 september, ”Islamfientlig debattör på stadsbiblioteket”. UNT:s reporter Karolina Bergström ställde en fråga till bibliotekschefen Johanna Hansson där hon förutsätter att jag kommer sprida odemokratiska åsikter:

”Bör man då inte fundera kring att bjuda in personer med åsikter som nedvärderar vissa grupper, till en så öppen och humanistisk mötesplats som biblioteket vill vara?
– Vi kan inte hindra någon att ha vissa åsikter. Men man har inte rätt att kränka någon annan, och om något sådant skulle ske direkt i våra lokaler skulle vi givetvis agera med en gång, säger Johanna Hansson.”

Som bevis framförs att jag i november 2014 retweetat en video med islamkritiskt innehåll, ja att jag ”hyllat” denna video. Som reporter Bergström kanske inte känner till är twitter ett snabbt medium so låter användare skicka iväg sk tweets utan större besvär. Dock lade jag till om denna video att den var i starkaste laget, dvs. jag hyllade den inte. Tvärtom.

Men jag står för den retweeten men ser inte den som en längre utläggning om min inställning till islam. Mina förebilder är nog Sam Harris, Daniel Pipes, Robert Spencer, Melanie Phillips, våra egna Mona Walter och Carlqvist och Hedegaard. De är riktiga belästa islamkritiker, och inga islamofober för det.  Att kleta ned mig med ”islamofobi” pga en  retweet är minst sagt tunt.  Nåväl. Vidare.

För det första är jag inte islamofob utan en ganska nyvaknad islamkritiker. Det ger dock inte UNT rätten att kalla mig eller andra kritiker av religionen islam för islamofober eller islamfiender. Vidare, UNT jämför kritik mot islam med två avskyvärda ideologiska hållningar, antisemitism och förintelseförnekelse. Det är att göra en guilt by association som heter duga. För min del som Israelvän är det patetiskt. Per Ahlmark hade inte gillat jämförelsen heller.

För det andra menar UNT att jag inte har ovillkorlig rätt att tala i offentliga sammanhang som Uppsala Stadsbibliotek. Det är sant men för den skull ska det mycket till att förvägra någon att tala där om man bokat en sal och i mitt fall, genom en godkänd ideell föreläsningsförening, Fri Folkbildning.

UNT menar att min yttrandefrihet inte inskränks om biblioteksledningen ställer in arrangemanget i november eftersom jag kan hålla tal på allmänna platser som torg el liknande.

”Men biblioteket har naturligtvis ändå rätt att säga nej till möten i sina lokaler som kan anses strida mot verksamhetens övergripande syfte. Sjunnessons yttrandefrihet påverkas inte av detta. Han är i sin fulla rätt att säga vad han vill på annat håll.”

Det ”övergripande syfte” som UNT tar upp återfinns i Bibliotekslagen som föreskriver vidare att sammankomster av detta slag ingår i dess ändamål:

2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.”

Att föreskriva att vissa åsikter inte ska få höras pga. den sk ”värdegrunddemokratin” talade ledarskribenten Marika Formgren om häromsistens. Just detta försåtliga repressiva synsätt präglar UNT:s ledare.

För att vara en liberal dagstidning har ledarredaktionen på UNT lite förståelse för liberala demokratiska principer. 1800-talsliberalen JS Mills tre argument för en vidsträckt yttrandefrihet är värt att påminna ledarskribenterna om.

Meningsmotståndare bör ges rätten att tala oinskränkt för att
1) De kan ha rätt och då tjänar vi alla på att få mer kunskap,
2) Även om de har fel kanske det finns någonting i deras idéer och kritik som ger oss mer kunskap,
3) Även om de inte skulle ha rätt i någonting eller inte har någonting att lära oss, så gör deras uppträdande i debatten att vi bemöter dem och tänker över våra egna åsikter, dvs. vi blir mer säkra på våra åsikter genom att våga låta andra kritisera oss.

En räddhågsen inställning till andras eventuellt oroande och kontroversiella åsikter gör tvärtom och vill inte höra något. Men det räcker inte med detta klassiskt liberala resonemang för att rätt förstå UNT:s odemokratiska hållning.

UNT påpekar att ett liknade föredrag stoppades vid Göteborgs Stadsbibliotek i juni.

”Ett liknande arrangemang på Göteborgs stadsbibliotek stoppades i juni, sedan biblioteksledningen funnit att det fanns risk för bråk.”

Risk för bråk kan aldrig vara ett skäl att ställa in ett offentligt arrangemang utom i nödfall. I detta fall kände bara jag och bibliotekschefen till att jag ville tala – och ändå hindrades jag. Bara det är märkligt eftersom inga hot hann uttalas mot mig eller biblioteket.

Men att stävja hot som dessa är inte av omsorg om mig. Om våldsvänstern eller sk antirasister hotar mig så ska inte UNT förhindra mig att tala och få mig att tro att tidningen bryr sig om jag åker på stryk. Det är en enfaldig och livsfarlig inställning att hot från meningsmotståndare ska hindra arrangemang där folk kan tänkas råka illa ut. Som om UNT vill stoppa mig för mitt eget bästa!

De personer som hotar mötes- och yttrandefriheten är varken jag eller de föreläsare jag engagerat i islamserien vi startade i september, Mona Walter, Lars Hedegaard, Ingrid Carlqvist m fl. Dessa modiga personer försvarar våra grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheter mot de som vill inskränka dem som t ex Uppsalaprofessorn Mattias Gardell , islamistpartiet Hizb ut Tharir , och många muslimska organisationer och samfund t ex i Gävle, Örebro.

SVT Stockholm lyckades övertyga en offentlig lokaluthyrare på Söder i veckan att vår föredragsserie skulle innebära islamofobi och hets mot folkgrupp, men efter en dag hittade vi en ny på Östermalm, även den offentligt driven. Om UNT får sin vilja igenom vid Uppsalabiblioteket blir det intressant eftersom vi vår ha föredrag i Stockholm, tills vidare.

Uppsalaförfattaren Mohamed Omar har många exempel på intolerans bland svenska muslimer i sina inlägg på Det Goda Samhället. Se även exempel här och i mitt föredrag på hur yttrandefriheten inskränkts i världen sedan fatwan mot Salman Rushdie 1989.

Till dessa sällar sig nu Uppsala Nya Tidning, en tidning som jag arbetat vid som reporter och skrivit i som debattör och frilans. UNT utdelar dessutom en uppsträckning till Uppsala Stadsbiblioteks ledning som står under kommunens kulturnämnd där jag ingått som ledamot (V). Min hemstad Uppsala kan bättre än så även om jag gått från vänsteridealist till Sverigevänlig idealist.

UNT:s så kallade ledarredaktion (jag skriver så för att de själva skriver om det ”så kallade Tryckfrihetssällskapet” med ”tryckfrihetsvänner”, ett danskt sällskap som Lars Hedegaard startade och jag är stolt medlem i) har gjort sig en otjänst genom att utmåla mig som inskränkt sk islamofob. Ett ord som Salman Rushdie starkt ogillar för att det stämplar oss islamkritiker som intoleranta.

Det är Lars Hedegaard som blivit beskjuten vid sitt hem 2013 och nu lever under polisskydd, det är Mona Walter som lever på hemlig adress och under med polisbevakning, det är Ingrid Carlqvist som tvangs fly sin bostad i Malmö och så vidare. Den som vill veta hur de mest utsatta islamkritikerna lever kan läsa Rushdies Joseph Anton och Wilders Marked for death. Att UNT vill sälla sig till de som förskjuter sådana intellektuella är sorgligt.

Uppsala förtjänar ett bättre försvar för mötes- och yttrandefriheten än att dess monopoltidning vill utestänga författare från att tala offentligt på biblioteket.

Den liberale publicisten Svante Nycander förstod yttrandefrihetens värde när han 1997 stod upp för doktoranden Karolina Mattis rätt att låta en övertygad nazist tala vid ett seminarium i Umeå. UNT klagar på mig som är demokrat och fritänkare, något som deras ledarskribenter borde stödja.

För hundra år sedan utestängdes arbetare och fritänkare från de offentliga rummen. Innan de hann bygga upp Folkets Hus ordnade de möten om rösträtt, strejker, nykterhet och folkbildning i det fria; vägkorsningar, torg, ängar.

Nu vill etablissemanget att vi ska ut igen.


Avpixlat om hatmedierna

Varg i Veum

Alexander Bard twittrade till stöd för mig och tecknaren Kalle Strokirk ritade:

image

Ny lokal till Fri Folkbildnings föredrag

Den föreläsningsförening jag startat blev avbokade igår efter att SVT ringt och undrat om vi verkligen hade rätt värdegrund, se här.

Idag på fm har Östermalms Föreningsråd ställt upp och bokat in oss !

Adress:
Sal 6, Östermalms Föreningsråd, Valhallavägen 148, T-Karlaplan

Hälften av föredragen om islam utgår men att fem gick att få in i höstschemat var fint.Tack.
Se http://www.frifolkbildning.se/#post17

Välkomna alla vänner av mötes- och yttrandefrihet, demokrati och opartiska Public Service medier. SVT får komma om de har rätt värdegrund, dvs ställer upp på ovanstående.

SVT drar in yttrandefrihet

wpid-fb_img_1442442073567.jpg
Foto från förmiddagen 15 sept, 2015, då jag höll tal på Sergels Torg (in English at Breibart) mot regeringen tillsammans med Ingrid Carlqvist. På kvällen startade en föredragserie som dagen efter den 16 sept inte ser ut att kunna fortsätta pga politiska påtryckningar.

Uppdatering 17 sept:

Nya lokaler ordnade på Östermalm.

16 sept, 2015

De föredrag vi i föreningen Fri Folkbildning planerat 2015 – 16 i Stockholm ställs in med omedelbar verkan. Jag blev uppringd i morse av ordföranden i Maria Föreningsråd på Södermalm i Stockholm som avbokade alla föredrag inklusive denna föredragsserie om islams historia. Här är det enda föredraget inspelat på YouTube.

SVT Stockholm hade ringt honom för att berätta vilken skum figur jag säga vara. Hets mot folkgrupp, rasism och stadgevidriga överträdelser av värdegrunden inom föreningen han leder var tydligen min sysselsättning.

Marika Formgrens föredrag hos oss i augusti visar hur den sk värdegrundsdemokratin fungerar. Se här.

Att riskera att hans förening Maria Föreningsråd som handhar Hartwickska Huset där vi huserat skulle hängas ut som moraliskt tvivelaktiga och för att inte hålla tillräckligt avstånd till politiskt inkorrekta dissidenter var inte möjligt så de vek ned sig inför ett eventuellt drev och personliga uthängningar.

Fy vad det stinker SVT. Er agendajournalistik har gått över till att sprida anonyma hot mot kontroversiella offentliga arrangemang. Sådant är politisk terror. Ingen tar ansvar men resultatet blir än större tystnad. En dold vag (själv) censur skrev jag om våren 2013.

Se mitt inlägg i Avpixlat (refuserat i MSM 😑).

/Jan Sj, ordförande i Fri Folkbildning

Fler inlägg om yttrandefrihetens villkor i Sverige:

https://sjunne.com/2015/06/30/lat-mig-tala-i-goteborg/
https://sjunne.com/2015/08/25/mona-walter-i-rinkeby-och-medier/
https://sjunne.com/2015/08/18/tryck-och-yttrandefrihet-under-attack-i-sverige/
https://sjunne.com/2015/08/18/vad-har-ni-for-uppgifter-om-oss-expo-d-intl-com/
https://sjunne.com/2015/09/03/persona-non-grata-pa-kulturhuset/
https://sjunne.com/2014/03/27/mitt-foredrag-om-yttrandefrihet/
http://www.tryckfrihet.com/2014/08/11/kara-medlemmar-i-tryckfrihetssallskapet/

Föredrag om islams historia startar 15 sept

www

INSTÄLLT 😠

En unik serie föredrag startar tisdag kväll den 15 september kl 19 i centrala Stockholm. I totalt 13 föredrag från mitten av september till mitten av oktober 2015 kommer islams historia belysas och diskuteras.

Fd marinofficern och islamkännaren Bertil Malmberg kommer inleda den 15/9 med att tala om profeten Mohammed och hans budskap i Mecka och Medina från 610-talet till hans död år 632. Här finns det inspelat.

Malmberg höll ett liknande föredrag i januari 2014 i regi av samma föreläsningsförening, Fri Folkbildning, se inspelning.

I Sverige finns islamiska organisationer, samfund och företrädare som gärna berättar om sin religions historia, men utelämnar negativt de inte vill framhålla. Svenskarna är naiva och generellt sett okunniga om islam, så vi tror vad som sägs. I södra och östra Europa finns levande minnen från muslimsk ockupation och räder alltsedan 700-talet. Där är man inte lika godtrogen.

Vi är ett tiotal personer som ska tala om olika epoker och händelser i islams 1400 – åriga historia, förutom Bertil Malmberg även Lars Hedegaard, Mona Walter (se mer här), Ingrid Carlqvist m fl.
Tis- och torsdagskvällar kl 19 och lördagar kl 12 mitt på dagen.

Platsen är Hartwickska Huset på Södermalm i Stockholm, T-Mariatorget. Inträde 50 kr. Mer detaljer från arrangören Fri Folkbildning här. Facebook evenemang här.

Vi hoppas kunna spela in alla föredrag och lägga upp i YouTube -kanalen för Fri Folkbildning. Eventuellt kan föredragen samlas till en antologi som ges ut våren 2016.

För intressanta videoklipp om islam med svensk/engelska undertexter, se www.islamcrit.com.

Väl mött !

Jan Sjunnesson, ordförande i föreningen Fri Folkbildning (www.frifolkbildning.se , gå gärna med eller stöd oss ekonomiskt*)

* Vill du bli medlem, betala in 150 kr till bankkonto Handelsbanken 6154-892898488 och skicka ett mail med din adress mm till sjunnesson.jan@gmail.com och frifolkbildning@gmail.com. Vi tar också emot donationer till samma bankkonto. Tack för allt stöd du kan ge !

Idealist då som nu

1

Många har förvånat sig hur en vänsteraktivist som jag kan gå över till den alternativa och invandringskritiska sidan, den onda. Jag ser tvärtom en rak linje från den idealistiske alternativtidningsredaktören Sjunne i Uppsala på 1980-talet till den idealistiske frihetlige alternativskribenten Sjunnesson i Stockholm på 2010-talet.

Allt började med Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö 1981-82. Jag antogs i den första kullen på medielinjen som var den avgående rektorn Åke Leanders egen vision om hur en mediekritisk kurs inte skulle utbilda journalister utan mediekritiker. Han fick ju rätt med tiden i vad jag sysslar med idag, men det var mot det borgerliga och kommersiella etablissemanget han ville att vi skulle gå emot. Han var en äkta humanist, folkbildare och beläst. En mild och fin man.

Själv ville jag bli journalist men kom inte in på Skurups eller Kalix folkhögskolor eller Journalisthögskolan. Istället läste jag litteraturvetenskap i Umeå på våren 1981 och flyttade sedan ut till den lilla ön i Mälaren mellan Enköping och Bålsta, Biskops-Arnö.

Vi läste mycket kommunikationsteori i Habermas efterföljd och gjorde egna små ljud-, text-, foto- och videoproduktioner. Lärarna var Göte Ask, Ingmar Lemhagen, Bengt Åkerlund och några gästlärare från medievärlden. Skolan är nordisk vilket innebar att jag fick insikt i medier och kulturliv i Norden, framför allt i Danmark. Jag fullkomligen dyrkade dansk litteratur och kulturdebatt, läste Information och Politikken dagligen då.

På våren 1982 bestämde jag mig för att helt sonika flytta till Köpenhamn och börja skriva journalistik, kanske också skönlitteratur. Ett tiotal artiklar fick jag in i svensk press under mina sju månader i stadsdelen Österbro, men det gick inte att försörja sig på. Jag intervjuade poeter som Mikael Strunge, FP Jac, hängde med husockupanter och barnrockare, träffade redaktionen för den radikala kulturtidskriften Sidegaden och den alternativa lokaltidningen København.

Det sista gav mig idén till att starta en lokal alternativ kultur- och reportagetidskrift i Uppsala. Jag hade skrivit i kulturtidskrifter som 2NioNio men ville göra något eget. ETC var såklart förebilden men ingen hade gjort en lokal variant, utom Malmötidningen Den Hialöse, som jag kände till och stött på.

Så julen 1982 flyttade jag tillbaka till Uppsala, skrev in mig på Institutionen för Estetik vid Uppsala universitet och började planera för en utgivning hösten 1983. Mina kontakter från Biskops-Arnö var bra att ha men dessa fotografer och skribenter var inte Uppsalabor. Själv var jag infödd och hade bra koll på vänstern, särskilt VPK där jag var medlem, och alternativkulturen som flödade rätt friskt då runt Samla Mammas Manna, konsertlokalerna Rackis, Katalin, Musikforum/Barowiak och hantverkskollektivet Öster om Ån med mera.

På föreningen Verkstan samlade jag en grupp unga ivriga punkare, proggare, flummare, studenter, aktivister av alla slag – särskilt inom miljö- och alternativrörelsen. Några riktiga journalister, fotografer och layoutare var med men de flesta var amatörer. Alla som ville fick vara med. Jag var ansvarig utgivare och ordförande i FNUT – Föreningen för en Ny UppsalaTidning.

2

Vi gav ut tre nummer, okt – dec 1983, men sedan tog det slut. Nr 1 såldes i 1600 ex, nr 2 i 400 och nr 3 i 250, vilket var rätt bra med tanke på att vi inte hade annonser. Vår distribution var nog det som knäckte oss och tryckkostnaden blev för tung. Vi tryckte dock billigt på Socialistiska Partiets tryckeri i Hägersten, Prinkipo där några konstiga snubbar lade gråa bilder kort och tvärs i obegripliga mönster åt tidskriften Kris. Mysko tyckte vi som var ganska vanliga vänsterflummare, inga kulturknuttar.

Folk från ETC hade redan då insett att de kunde tjäna pengar på att göra snygg layout till andra och ett par killar hade startat Magazine AB som vi anlitade. Själv delade jag ut tidningar på mornarna för att få ihop till hyra och mat, och slet som ett djur obetalt med tidningsprojektet.

Jag var då helt inställd på att jag skulle förbli fattig men fri, en kulturtidskriftsredaktör av något slag. Då i början av 1980-talet fanns massor med fräcka blad som April (Unni och Mats Drougge), Kannibal, RIP, 3NioNio, Q, men även mer traditionella tidskrifter som Ord & Bild, Häften för Kritiska Studier, Zenit, FiB/K och franska seriemagasin, Gaston, De frustrerade osv.

Jag förstod att man inte kunde försörja sig på att ge sådant, men vill ändå in i den delen av kulturvärlden, den som idag är den etablerade kulturvänstern.

Först hösten 1985 kom jag i kontakt med tidskriften Res Publica (där jag skrev på 1990-talet), förlaget Symposion, studieorganisationen Nordiska Sommaruniversitetet och ett par medlemmar i redaktionen för Kris. De var också inställda på att bli fattiga men fria tänkare. Postmodernismen rasade som bäst och jag hade fastnat för den mest obegriplige av dem alla, den franske filosofen Gilles Deleuze.

Jag fortsatte att skriva frilans, ibland för brödfödan men också för nöjes skull, ofta filosofi som jag sysslade med som oavlönad doktorand. Med en familj kom ansvar så jag lade de mest utsvultna planerna på hyllan ett par år, men har väl knappast gjort någon ekonomiskt framgångsrik karriär som folkhögskollärare, pedagog och skolledare sedan de fattiga bohem och studentåren i Uppsala. Se en liten betraktelse från 1998.

Först nu 2015 är jag tillbaka där jag var 1983; fattig men fri. Jag skriver gratis för Avpixlat, ger ut böcker själv, arrangerar föredrag med dissidenter och har bränt mina skepp med den ordinarie arbetsmarknaden men söker givetvis jobb i alla fall. Liksom då är jag en idealist som tror på en vidgad tryck- och yttrandefrihet och att alternativa medier behövs. En fritänkare som skapat ganska egen bildningsgång.

Då var jag beredd att slita oavlönad dag och natt för vad jag trodde på, liksom jag och alla andra av mina dissidentvänner gör idag. Att alternativmedier som ETC skulle segra och tillhöra medieetablissemanget kunde jag inte föreställa mig då (även om de bara klarar sig med skatte-, presstöd- och konkursfiffel,
se här), liksom få idag föreställer sig att Avpixlat kan bli ett etablerat medium som bärs fram av en ny slags folkbildning.

Jag är glad över att ha funnit tillbaka till mina rötter. Frihet framför allt. De som inte kan säga och tänka vad de vill ska veta att vi är i alla fall några som inte tänker tiga. Bakom oss står många. Vi äro tusenden.

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

%d bloggare gillar detta: