Vad beror den högerpopulistiska framgången i västvärlden på? Några svar ges i de akademiska analyser och reportageböcker som getts ut de senaste åren. Jag har läst fem aktuella studier om Sverige, Europa och USA.  I denna andra del behandlas USA och Europa. Den första om Sverige finns här.

Nedan  behandlas tre amerikanska studier som försöker förstå varför så kallad högerpopulism vuxit i västvärlden och varför tilltron till den liberala demokratin har sjunkit.

 

MASSPSYKOLOGI

Statsvetarprofessorn Laurie Johnsons bok Ideological possession and the rise of the New right (2019) är ett akademiskt försök att begripa hur personer som Donald Trump, Boris Johnson, Marine Le Pen, Viktor Orban och vår egen Jimmie Åkesson, har fått delar av västvärldens ungdom och besvikna äldre att stödja dem. Hon är en försiktigt konservativ  forskare som ogillar Trump och har utmärkta föredrag och analyser om konservatism på sin YouTube kanal.

Hennes analys bygger på psykoanalytikern CG Jungs (1875-1961) teorier om masspsykologi och vilja till samhörighet. Han menade att de båda världskrigen berodde på att många européer förlorat sin religiösa tro och därmed var vilsna. De blev lätt byten för totalitära ideologier som nazism, fascism och kommunism.

Johnson uppdaterar Jungs analys  och menar att den högerpopulistiska, men också den politiskt korrekta vänstervågen sedan 2000, SJWs och woke,  båda  har rötter i samma förvirring och längtan efter enkla budskap. En andlig tomhet har berett vägen för Trump och Åkesson.  

Möjligen finns det några andligt intresserade individer i rörelsen altright, som jag pratat om med krönikören och exmulismen Eddie Omar,  men grundorsakerna är globalism, naiv liberalism, påtvingad mångkulturalism, islamisering och massmigration. Johnson berör bara globaliseringen och har inget till övers för saklig kritik av oreglerad invandring. 

Men boken är intressant ändå eftersom den visar det ideologiska och andliga tomrum som den islamistiska attacken den 11 september 2001 visade för västvärldens mäktigaste men också mest materialistiska land. Den konservative finansmannen och IT-gurun Peter Thiel förstod detta och har talat ofta om detta hemska tillfälle 2001 som ett uppvaknande för amerikanerna om att pengar inte är allt. Muslimerna drevs av något större, en tro värd att dö för.

KORT  SIKT

Två andra analyser av högerpopulismens framgång och liberalismens nederlag är Edward Luces  kortsiktiga analys, The Retreat of Western liberalism (2018) och Patrick Deneens mer långsiktiga analys Why liberalism failed (2019).

Luce är kolumnist på brittiska Financial Times och övertygad liberal, men ser ändå att hans läger begått flera misstag. Felet var att höger och vänster gick samman på 1990-talet och hyllade båda globaliseringen. Det blev ingen skillnad mellan Tony Blair och Bill Clinton å ena sidan, och deras motståndare å den andra. Till sist blev även det konservativa partiet  i Storbritannien ett läger för “red tories”, ungefär som  Reinfeldts moderater. 

Han skriver i denna  pessimistiska bok efter Trumps seger 2016:

“Western liberal democracy is not yet dead, but it is far closer to collapse than we may wish to believe. It is facing its gravest challenge since the Second World War.”

Han uppehåller sig mycket vid den optimism som rådde efter Järnridåns fall 1989 i Öst- och Centraleuropa (inte samma sak!), men som inte infriades. Tvärtom anser han att utvecklingen gått åt fel mer auktoritärt håll i Turkiet, Filippinerna, Ryssland, Polen och Ungern.

På 1990-talet arbetade Luce i Bill Clintons administration, men 20 år senare har han lite till övers för hustrun Hillary. ”Her tone-deafness towards the middle class was almost serene”.

Vad han kallar ”identity liberalism”, som Hillary Clinton gärna använde, fick vita medelklassamerikaner att ty sig till Trump.

Ett annat och grundläggande misstag är att inte rätt analysera ekonomiska skillnader och hur de påverkar en sjunkande medelklass tilltro till liberala lösningar, istället för mer populistiska som Trumps.

Västvärldens medelklass utsätts för konkurrens från Kina, Indien m fl länder men också från automatisering. Samtidigt hade eliter distansierat sig mer från massorna. Skillnaden mellan Demokrater och Republikaner, mellan Labour och Tories i Luces hemland Storbritannien, minskade.  Att välja blev som att välja mellan Pepsi och Coca-Cola.

Trump insåg den fruktan som medelklass och arbetare började känna av i och med deras relativa standardsänkningar sedan 1990, medan Hillary Clinton moraliserade över vanligt folks oro.    Hon tillhör eliten och Luce är klarsynt nog att inse det.

”The left-behinds looked rather more numerous than the cosmopolitans had supposed. The difference was that they had no party to speak for them. It was not just the economy that had left them stranded- the Clintons and the Blairs had moved along too. Having built their political careers on the aspirational vote, the Third Way leaders were unable to find the vocabulary to engage the losers. The new left had long since become fluent in McKinsey-speak, the lingua franca of Davos”.

Mer om Edward Luces bok The Retreat of Wester liberalism på min blogg.

LÅNG SIKT

Statsvetarprofessor Patrick Deneens diagnos rör sig mer i termer av misstag och framsteg under årtusenden i Europa. Enligt honom gjorde Europa och sedan USA fel redan under 1600- och 1700-talen när man övergav konservativa ideal om dygdemönster och gemensamma värderingar om vad ett gott liv innebär.  Liberala ideal om individuell frihet trängde ut traditionella ideal som fungerat i årtusenden.

Sådana tysta överenskommelser hade funnits i antika Grekland och Rom, under judisk och kristen tid i Mellanöstern,  men  stegvis försvunnit  i västvärlden i och med industrialisering, urbanisering, individualisering och sekularisering. Materiell standardökning har prioriterats framför klassiska ideal om bildning och självdisciplin.

Den liberala demokratin undergräver sig själv genom att göra alla till nytto- och begärsmaximerande individualister som struntar i det gemensamma. Denna instabila demokrati kan leda till pöbelvälde och kaos, som sedan måste ersättas av ett tyranni.

Något som de antika filosoferna Platon och Aristoteles  år 300 f. Kr. förutsåg i sina analyser av hur demokrati kan förfalla genom alltför stor individuell frihet, se Patrik Engellus inlägg. Vad grekerna kallade demokrati är vad Patrick Deneen kallar liberalism eller liberal demokrati. 

Deneen visar vidare hur staten ökar sin  kontroll över medborgarna ju mindre självstyrande och dygdiga de är. Det stämmer. Om inte individerna kan sköta sig måste fler kameror sättas upp, fler vakter, fler algoritmer som automatiskt övervakar oss.

I ett mindre modernt samhälle har medborgarna dessutom band till bestämda platser, till bestämda årstider och till tidigare och kommande generationer.  Naturen var inte en källa att exploatera med teknik utan en plats att vårda. 

Vår västerländska system var alltså dömt att gå under redan för flera hundra år sedan. Den så kallade högerpopulismen är den sista reaktionen på förfallet. Deneen fruktar att diktatorer kan komma att ta över i västvärlden. Alternativet är alltmer kontroll, nu via Artificiell Intelligens och internet, eftersom folk inte kan bete sig. 

Mer om Patrick Deneens Why liberalism failed på min blogg.

SLUTORD

Högerpopulism är ett svårt begrepp men som alla dessa böcker visar har något väsentlig hänt. Personligen lutar jag åt Edward Luces analys av att eliterna till vänster och höger gick samman på 1990-talet och övergav folket till förmån för globalisering och avreglering. Men den andliga dimensionen är också intressant och frånvarande i samhällsdebatten.