EFTER LIBERALISMEN- Del 10

Why liberalism failed av Patrick Deneen

 

I denna studie av det västerländska demokratiska statsskicket, här kallat ”liberalism”, tar Patrick Deneen, professor i statsvetenskap vid Notre Dame universitetet,  upp den klassiska politiskt filosoiska tråden från sin föregångare, den tysk-judiska filosofen Leo Strauss, som jag skrivit om i denna serie.

VÄST ÖVERGAV ANTIKA IDEAL

I korthet så går Strauss och Deneens kritik ut på att  Västeuropa först från Machiavellis 1500-tal och sedan även USA med tankar hämtade framför allt från ”proto-liberalen” John Locke under 1600-talet,  har avvikit från vad som kännetecknat den västerländska civilisationen sedan antiken.

Då byggde politiska (stads)system på medborgarnas självvalda begränsningar genom gemensamma dygder, framför allt inom sex och materiella villkor. Ett styre begränsade sig självt genom att dess medlemmar gjorde det.

”The Greeks especially regarded self-government as a continuity from the individual to the polity, with the realization of either only possible in the virtues of temperance, wisdom, moderation and justtice, were mutually sustained and fostered”.

Det fanns ingen principiell skillnad mellan antika dygdemönster i Grekland och Rom innan Kristus ankomst och efteråt.  Under medeltiden förstod att människan att hon inte kunde fullfölja varje önskan och tillfredsställa varje begär bara för att de uppstod, något som de  konservativa filosoferna Strauss och Deneen menar försvann framför allt under 1800-talet. Deras analys ligger nära kommunitarismen.

Den liberala demokratin undergräver sig själv genom att göra alla till nytto- och begärsmaximerande individualister som struntar i det gemensamma. Denna instabila demokrati kan leda till pöbelvälde och kaos, som sedan måste ersättas av ett tyranni. Något som Platon och Aristoteles förutsåg i sina analyser, vilket Patrik Engellau påminner oss om.

Boken är full med hänvisningar till amerikanska förhållanden men de kan lätt appliceras här i Europa och Sverige. I vissa fall är det nog värre här, i andra värre i USA.

STATSINDIVIDUALISM

Den smygtotalitära synen att ett samhälle kan existera om bara staten och individerna tas hänsyn till, en statsindividualism (som populariserades 2006 i boken Är svensken människa? och sägs karakterisera Sverige), har blivit alltmer vanlig även i USA.

Men Deneen upptäcker att detta knappast är ett fenomen i socialdemokratiska välfärdsstater under sena 1900-talet, utan förutsågs av den engelske 1600-talstänkaren Thomas Hobbes (också anropad av Engellau och under den fallerande tyska Weimarreubliken av Carl Schmitt) och av fransmannen Alexis de Toqueville två århundraden senare.

Deneen skriver att den liberala demokratin kulminerar enligt Hobbes i två ontologiska punkter: den befriade individen och den kontrollerande staten.

”Hobbes’ Leviathan perfectly portrayed those realities: the state consists solely of autonomous individuals and these individuals are ‘contained’ by the state.”

Deneen visar hur staten ökar sin  kontroll över medborgarna ju mindre självstyrande och dygdiga de är. Det stämmer. Om inte individerna kan sköta sig måste fler kameror sättas upp, fler vakter, fler algoritmer som automatiskt övervakar oss.

I ett mindre modernt samhälle har medborgarna dessutom band till bestämda platser, till bestämda årstider och till tidigare och kommande generationer.  Naturen var inte en källa att exploatera med teknik som Francis Bacon ville, den naturvetenskaplige filosof som också var Hobbes herre.

Begreppet statsindividualism har använts här i Sverige, om än inte bokstavligt, av socialdemokrater som har poängterat statens makt och borgare som poängterat individernas frihet genom staten. Frihet från varandra och det civilsamhälle som den moderate ideologen Hans Zetterberg förgäves sökte få gehör för inom Moderaterna 1990. Deneen och Zetterberg skulle vara överens om det mesta i sina analyser av den västerländska civilisationens förfall.

Deneen analyserar klarsynt hur en liberal vänster, kallad progressivism, och en liberal höger, kallas klassiskt liberal, har utnyttjat denna hydra, statsindividualismen, för sina ändamål.

Någon konservativ ståndpunkt existerar egentligen inte eftersom både ideologierna har släppt banden till de tankesystem och livsmönster som byggt upp Europa sedan 400-talet före Kristus.  Två årtusenden är bortkastade och individerna är mer villrådiga än någonsin.

I denna villrådighet med egoistiska individer som börjat inse att de inte klarar sig bara med staten i sitt kaos kan längtan efter en stark ledare spira. En som begränsar medborgarna där de inte kan begränsa sig själva. System är statt i förfall med alltmer kontroll, alltmer kaos. Anarkotyranni är ledordet för Sverige idag, ett ord som inte Patrick Deneen använder men skulle kunna ingå i hans analys av statsindividualismen.

”At the heart of liberal theory and practice is the preeminent role of the state as agent of individualism. This very liberation in turn generates liberalism’s self-reinforcing circle, wherein the increasingly disembedded individual ends up strengthening the state that is its own author. From the perspective of liberalism, it is a virtuous circle, but from the standpoint of human flourishing, it is one of the deepest sources of liberal pathology”.

Där en liberal höger betonar globalisering, avreglering och ojämlikhet vill den liberala vänstern se personlig frihet, särskilt sexuell.

ANTIKULTURELL LIBERALISM

Genom att bara se till individer utan relationer till andra eller sin omgivning tvingar liberalismen oss att som första civilisation bortse från vår plats, vår tid och den natur som omger oss. Allt existerar i ett nu – något som George Orwell fantiserade om i 1984.

Ordet kultur betyder ju odling, vilket framgår av engelskans agriculture och cultivate. Under antiken och fram till och med medeltiden fanns ideal som betydde att vi föddes in i lokala kulturer med vars hjälp vi kunde befria oss genom att själva begränsa våra begär så att de inte gick ut över oss själva och andra. Lagar var mindre viktiga eftersom folk hade ideal som de själva och andra kunde hålla sig till. Tvärtom gäller i modern tid där lagar, teknik och kontroll ersätter självdisciplin.

Men för de politiska 1600-och 1700-talsfilosoferna Hobbes, Locke och Rousseau så föddes vi in i ett vakuum. Ett naturtillstånd. I detta fanns inga kulturella fostrande livsmönster, bara en stat som kunde hjälpa oss om vi betalade vår skatt. Medmänniskor fanns men betydde lite.

Liberal Arts som de heter i USA (efter latinets Artes liberales) idag ett hot mot just vad dessa humanistiska studier av de fria konsterna en gång stod för. I kapitlet ”Liberalism against Liberal arts” upprepar Deneen sin kritik hur humaniora idag gjort sig värdelös. Dessa olönsamma studier, om man inte är svensk genusvetare kanske, jämförs med teknik och naturvetenskap med vilka humaniora inte kan mäta sig.

Förr var humaniora relevant eftersom man värdesatte de ideal dessa studier av språk, filosofi, historia och litteratur stod för och från vilka man kunde hämta visdom och levnadsregler. Idag existerar inget sådant.

”An education fitting for a res publica is replaced with an education suited for a res idiotica – in the Greek, a ‘private’ and isolated person”

AVSLUTNING

Deneen ser allt fler som inte gynnas och inte tror på drömmen om det fria liberala samhället. Dessa förlorare avslöjar den ”nobla lögnen” som Platon och senare tänkare ansett att folket kan hålla sig till, religiös till exempel.

Han ser två utvägar: Antingen fortsätter liberalismen sitt förfall med allt starkare statlig kontroll över de alltmer otyglade individerna, en ”djup stat” tar över men under demokratisk täckmantel, en despotism som redan fransmannen de Toqueville förutsåg för 200 år sedan under sig Amerikaresa.

Eller så kommer en autoritär ledare ta över, öppet och resolut, men kanske med folkets stöd som under Hitler, Erdogan och  Duterte idag. Klart är att försvararna av den liberala ordningen måste sluta med att se ned på de som förlorar och är besvikna:

”Liberalism’s defenders today regard their discontented countrymen as backward and recidivist, often attributing to them the most vicious motivations: racism, narrow sectarianism or bigotry”.

Han föreslår en återgång till mindre gemenskaper, inte olikt vad E.F: Schmacher skrev om i början av 1970-talet i Small is beautiful, en bok som inspirerade mig och många inom den alternativa vänstern och miljörörelsen.

Men Patrick Deneen ska komma med en uppföljare till Why liberalism failed, där han specificerar sina lösningsförslag mer. Denna bok var en första analys och gott så.

—

Patrick Deneens föredrag vid Lumen Christi College om sin bok  Why liberalism failed 2018

Den politiska filosofen Laurie M Johnssons  föredragsserie om boken (finns även på Itunes och Spotify, dessutom föredrag om Leo Strauss, Hobbes m fl)

Del 11 om Steve Bannon och Traditionalismen