Kåseri som kliar . . .

”Ett kåseri från en anonym person.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Tom Berg hade inte kammat sig på flera år. Han behövde inte det egentligen eftersom han var flintskallig. Men han ville ändå känna kammens plast mot sin feta svål.

Tom svettades med sina exotiska djur på gården när veterinären från länsstyrelsen svängde in. Hans flint blev än svettigare.

-Vad har du gjort med djuren? frågade veterinären myndigt.
-Det ska du skita i, sa Tom. Jag är polis. Kan slå på dej i datorer. Många datorer som jag har.

Veterinären försökte tala med Tom men gav upp. Två veckor senare fick Tom ett brunt fönsterkuvert till gården. Ett åtal för vanskötsel var igång.

Tom tänkte till där under svålen:
”Om jag rymmer utomlands kan de inte hitta mej”.

Han log illmarigt och torkade sig om näsan. Den var ful men bra att ha om man skulle lukta på djuravföring och slaktrester. Tom hade båda sorterna ute i skogen bortåt Svea.

Tom Berg for till Tjotahejti där han startade en resebyrå för svenska tanter som hellre tog in de svarta långa än de vita smala.

Hans affärsidé var genial: Resebyrån såg ut att handla om djur och natur, safariturer och savannvandringar.

Men bakom fasaden fanns en mer lukurativ syssla: att ordna välutrustade infödingar till oattraktiva men kroppslystna nordbor i batikklänningar. De i sin tur kunde ordna tillstånd till deras fina land i norr.

Tom Berg hade en fin tid där i den utländska solen under sin flint. Det ord han nynnade på varje dag under svålen var ”preskriptionstid”. Efter tillräcklig tid åkte han tillbaka men undvek noga polisstationer.


De hade varit dumma, så elaka mot honom. Istället for han till Internätet, ett ställe han hade varit på tidigare men misslyckats. Trots sin hjärna under flinten.

Tom flinade för sig själv. Han skulle reta de som retade honom och reta upp dem så han kunde anmäla de som retades mest och verkade svaga.

Han hittade några kärringar som han skickade bruna fönsterkuvert hem till. ”Betala annars kommer jag, jag är polis och jättestark!” – skrev han.

De blev rädda och betalade 19 900 kr. Vissa vägrade men då skickade Tom polisen på dem. Han hade hittade en utländsk avdelning som gärna retades med de som retade sig på Tom. De och han och etervisionen och Myndigheten Utan Cerebral Förmåga samarbetade i flera år. Tom kammade sin flint varje dag nu.

Men så en dag var det roliga slut. Pengarna var slut. Hans familj var slut. Hans rykte var slut. Han var slut”.

Från min Facebook vän Kjell Böhlin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s