Inte fler sociala turister från EU 2014

07/03/2013 Jan Sjunnesson 2 kommentarer

I sista stund ikväll tors 7 mars 2013 meddelas från pålitliga finska YLE att EU skjuter upp beslutet att släppa in Bulgarien och Rumänien i Schengensamarbetet.

Därmed får vår ansvariga minister Hillevi Engström sitta vackert på plats i korgen, eftersom hon till skillnad från Finland, Tyskland och igen här, och England inte insett hur illa den fria rörligheten kan bli om de två korrupta och fattiga länderna tas in i på allvar i Schengensamarbetets välfärdsstater.

Vad innebär då Schengen som Bulgarien och Rumänien vill komma med i? Jo. I 3 månader får en EU medborgare vistas i ett annat land, sedan måste man visa att man kan försörja sig efter att ha registrerat sig hos polisen. Av de många tiggare jag ser dagligen nu i kalla mars 2013 i Stockholms innerstad tror jag få kan visa något lagligt sätt att klara sitt uppehälle och knappast att de ställt sig i någon kö hos polisen efter 3 månader. Med Schengen skulle de visserligen ha dessa krav men slippa andra och de kan komma att få ekonomiskt bestånd. Till sommaren lär de bli mångdubbelt fler. Kylan är vårt bästa värn. Hade vi bättre klimat och samma generösa villkor och mottagande skulle landet varit är mer befolkat av besökare som inte gjorde rätt för sig.

Med dagens beslut är vi därmed för någon tid fredade från ytterligare sociala turister men det finns andra kategorier som bör också förhindras att öka och helst minska sin andel. Nedan finns ett försök till en kategorisering av skilda grupper av sociala turister, som är mer varierande är Göran Persson befarade 2003 och delvis var medskyldig till. Några kategorier som jag sett är dessa:

Papperslösa/Illegala utlänningar
Dessa personer får numera ha sina barn i skola, uppsöka sjukvård och betala mindre än svenska medborgare för behandlingar. De skyddas av godhjärtade medmänniskor som emellertid inte använder sin egen plånbok utan andras för att dela ut pengar till dem. Reser de med kollektivtrafik utan biljett finns de godhjärtade där med twitter hashtaggen #reva som varnar om kontrollanter finns i tunnelbanan.

Polisen försöker skilja de invandrare med tillstånd och väntande asylsökande från de som fått avslag eller tagit sig in i landet olagligt. Problemet är att dessa grupper ser identiska ut. De har oftast mörkt hår och mörkare hy än infödda nordbor. Integrationsminister Erik Ullenhag verkar inte ha förstått detta elementära faktum när han kritiserar polisens metoder för att skilja agnar från vetet. Rasprofilering är inte lagligt enligt våra egna lagar och EU konventioner men det innebär inte att polisen inte ska våga be om legitimation från gratisåkare, personer som smyger undan polisens närvaro och andra tecken på tveksam legal status i landet. Att regeringen Persson godkände Schengen samarbetet 2005 som innebär ökad inre utlänningskontroll verkar inte många ”upprevade” politiker och journalister ha reda på. Debattinlägg för polisens projekt Reva 1, 2 , 3

Ensamkommande sk ”Ankarbarn”
För några år sedan myntades begreppet ankarbarn. Med det menar barn som skickas in i ett godtroget landet, t ex Sverige, och låtsats inte ha någon familj. Efter tillstånd dyker plötsligt mor och far och syskon upp. 2007 till 2010 hände det i 10 % av fallen, ja tom i 25 % av fallen enligt Migrationsverket i en notis på deras hemsida som nu är borttagen: ”Under åren (2007–2011) beviljades totalt 6 109 ensamkommande barn/ungdomar permanenta uppehållstillstånd. Under samma period har 1 487 personer (föräldrar och syskon) beviljats uppehållstillstånd på anknytning till ett ensamkommande barn det vill säga knappt 25 procent.”

Vänta sig in
Gammal beprövad taktik. Historikern och socialdemokraten Åke Wedin skrev 2006: ” ”Generositeten med humanitära uppehållstillstånd fick två negativa följder. Den förstärkte signalerna till omvärlden. Snart visste alla, att det inte behövdes asylskäl eller skyddsbehov för att komma in i Sverige, det gick bra att ”vänta sig in”.

Outvisningsbara
Denna veckas sk nyhet är att drygt hälften av alla som ska tvångsutvisas (intressant begrepp för övrigt) kan inte skickas iväg då deras egna hemländer vägrar ge dem resedokument och ta emot dem. Problemet har funnits länge och polisresurser och platser på förläggningar belamras med dessa omöjliga personer. Vare sig de själva eller deras länder (Iran, Irak, Somalia mf l) är några man helst vill ha att göra med och vore man elak skulle man helt sonika skicka dessa motsträviga personer till Transnistrien , ett område vid Moldavien som inte har någon regering alls som kan ställa till problem.

Dock är vi svenskar inklusive mig inte elaka utan vi nöjer oss att betala för deras uppehälle, låt vara magert. Dock kan dessa utvisningsbeslutade personer hamna i en ny asylprocess om nya uppgifter skulle komma upp eller landets status förvärras, t ex fler bomber i Bagdad. Då vidtar en ny ansökan så är karusellen igång igen i åratal. Och de som står på tur till flyktingförläggningen för att ta dessa outvisningsbaras plats får fara till annat dyrare boende på Migrationsverkets och skattebetalarnas bekostnad. Se kategorien ”Vänta sig in” ovan.

Media
Tillhör samma kategori som ”Att vänta sig in” men får draghjälp av media ryckvis i tider av nyhetstorka. Kräver gärna mer än bara en familj på flykt, gärna spädbarn, sexuellt utnyttjade, apatiska sjukdomar, självmordshot etc. Humanitära och ömmande skäl duger ett tag men sedan tröttnar läsarna och tittarna, så bara de mest entusiastiska håller ut.

Försörjning
För de som stannar i Sverige utan tillstånd finns huvudsakligen fyra försörjningsmetoder; svartarbete, kriminalitet, tiggeri och prostitution. Bara ytterst få kan räkna med stöd från socialtjänst (EU medborgare i vissa ömmande fall, t ex sjukvård) och ideella föreningar. Soppkök i all ära men de kommer inte upp i de nivåer som krävs om man ska leva någorlunda gott. Då gäller det att ligga i dagtid i Bromma och andra villaområden.

Dessutom finns som jag påpekade i min blogg om försörjning risk för att småkriminella hamnar i gäng med mer allvarlig grov kriminalitet och politiskt motiverad kriminalitet, terrorism. Att leva på flykt och vara beroende av andras välvilja och gentjänster kan leda in fler in på fel bana. Kriminalitet, stora pengareurser och etnisk/religiös isolering är ibland relaterat (Gudfadern men också miljonärssonen Usama bin Ladin).

Välfärdsstat el invandring
Att Sverige och andra västländer måste välja mellan en generös välfärdsstat eller en generös invandring står klart. Diskussionen om Fredrik Segerfeldt och Johan Norbergs bok Migrationens kraft inlägg 1 och 2 visar hur argumenten måste brytas mot varann öppet utan anklagelser. Mitt eget inlägg i frågan är mer blygsamt men visar ändå vilka siffror det handlar om, 60 miljarder i statsbudgeten.

Dessa flitiga kunniga bloggare kan rekommenderas för de som vill veta mer om migrationsdebatt.
Merit Wager, Affes statistikblogg, Andreas Johansson Heinö Snaphanen

EU 2014 ?
Tillbaka till EU beslutet ikväll att avslå Rumäniens och Bulgariens medlemskap i Schengen, något som man uttryckligen lovat och stadfäst men som nu läggs på is. Kan detta vara det första steget mot en mer ansvarsfull migrationspolitik inom EU? Kanske för de inblandade länderna Finland, England och Tyskland, men knappast för Sverige. Sommarens tiggare kommer bli allt fler innan vi drar i bromsen. Redan nu skulle polisen kunna lagföra dem efter 3 månader och vid avsaknad av tillräcklig försörjning skicka hem dem, ev via sin ambassad som skedde 2012 i bärplockningstider under stor gråt och tandagnisslan från mediavänstern.

Som jag skrev i inledningen finns det all rimlighet att vara godhjärtad och bjuda in folk att bo hos sig och betala för deras mat och omkostnader, men det kan inte åligga den svenska staten att försörja de som tar sig hit utan pass, försörjningsutsikter eller legalt uppsåt. De kan bo hemma hos de familjer som har rum och köksbord att dela. Minskade vi skattetrycket rejält skulle dessa godsvenskar kunna visa upp sin vänlighet utifrån sina egna besparingar. Det måste väl ändå vara finast. Att jag ska betala för något de vill är knappast inget att skryta över.

Debatt, Uncategorized

Konflikten DN (inte) ser

04/03/2013 Jan Sjunnesson Lämna en kommentar

I DN idag går ledaren igenom de två blocken, Alliansen och de rödgröna partierna. Siffror redovisas, 42 – 47. SDs siffra (9,2%) nämns inte.
Sedan diskuteras avsaknaden av konfliktytor mellan Alliansen och de rödgröna partierna. Trist konstaterar ledaren svensk partipolitisk debatt. SD nämns inte.

Till sist skriver man ”I brist på dramatiskt innehåll ger i varje fall mediernas opinionsmätningar lite spänning i den politiska tillvaron.” Inte riktigt fullt tänkt hela vägen. Den stora konflikt som finns mellan de 7 övriga partierna och SD är den konflikt väljarna ser men medier förtiger.
Det som skapar växande missnöjespartier är när etablissemangets skilda trupper håller samman. SAF-LO, SAP-Bondeförbundet/Folkpartiet, och nuvarande stiltje inom KD-M-FP-C-S-V-MP, och uppstickaren SD som tigs ihjäl men fördubblat sin medlemskår 2012 och har rekordsiffror.

Att skriva en ledare om avsaknaden av alternativ och konflikter i svensk politik 2013 och inte notera den stora konflikten runt SD är svagtänkt. Tyvärr.

Invandring, Personligt, Uncategorized

Mitt internationella liv

03/03/2013 Jan Sjunnesson 43 kommentarer

Om mitt internationella liv till allmän beskådande, Varför jag är så jobbig, eller Allt ni velat veta om mig men varit för fega för att fråga om:

Innehåll på denna blogg, mitt twitterkonto och min Facebook sida har fått läsare att reagera på mina åsikter om invandringspolitik, migration, svensk kultur och annat. Jag har blivit kallad rasist, högergalning och sådant som inte går att skriva om. För er som inte känner mig, och för mina vänstervänner och gamla Uppsalapolare, vill jag nu berätta om mina erfarenheter av internationella kontakter, aktiviteter, familjeliv mm så ni bättre kan förstå mig och mina bevekelsegrunder. Men jag kommer inte redogöra för mina åsikter om invandring här utan tar detta mer som en personlig sida av mig som jag tror inte alla känner till så mycket om. NI kan läsa lite om vad jag anser brett och vitt här och här.

Obs, jag säger INTE att bara för att man gillar kebab eller åkt till Mallorca så är man inte rasist, eller om man har en professur i orientalistik i London och vet allt om Mesopotamiens lerkrukor. Kunskap om och kontakter med världen kan göra människor rädda för andra folk, men det är sällan just de mest initierade och beresta som blir främlingsfientliga. Jag är nog ganska berest och beläst, van vid internationella sammanhang och att möta andra nationaliteter, men har dragit den för svenska förhållanden ovanliga slutsatsen att vi svenskar bör bevara vårt land och inte fortsätta med massinvandringen.

”Vi svenskar” ovan kan kvalificeras som de som omfattar värden och lagar som upprätthålls av majoriteten i landet oavsett hudfärg och ursprung. Inte sällan är de invandrade mest kritiska till invandringspolitiken, se t ex mina favoritbloggare Kenan Malik, Nima Dervish och Sakine Madon.
Att frivilligt av nyfikenhet söka upp främlingar leder sällan till främlingsfientlighet. Mina föräldrar var nyfikna så vi börjar där.

1940tal

Min far, Hans Sjunnesson född i fattig familj i Skåne 1930, reste till sjöss i 2 år. Han gick i land i vad som idag är Israel och Kanada. Min mor, Margareta Sjunnesson född 1929, reste till New York 1949, sedan till San Francisco och arbetade som hembiträde till 1951.

1950- och 60tal

Jag föddes 1958. Sedvanliga turistresor till Italien och Spanien.

1970tal

1971 Folkfest i Slottsbacken i Uppsala. Mitt favoritband, Gudibrallan, spelade. Uppsalas hippies och studentvänster blev mina idoler.

Mina föräldrar tog kontakt med Families for International Friendship och vi blev en svensk värdfamilj för utländska Uppsalastudenter. Först en irakisk atomfysiker, Mohammed. Min far hjälpte honom att köpa bil, vi bjöd hem honom och han oss till sig. Han till och med inviterade oss till Bagdad och Sulemaniah vilket min oförvägna mor tog ad notam.
1973 reste hon som ensam turist med reguljärflyg till Irak för att besöka hans familj i Bagdad och i Kurdistan i norr. Vi hade sedan tidigare kontakt med en professor i assyrologi/semitiska språk, Åke Sjöberg, vilket nog ledde till att min mor visste lite mer om landet där Saddam Husseins Baath parti just tagit makten.

Vi var också värdfamilj till två iranier som hade flytt från Irans diktatur, shahen Reza. Jag minns tydligt deras rädsla för den hemliga polisen SAVAK cirka 1976.

Vidare var vi värdfamilj till två amerikanska gymnasister, en vit och en svart från Detroit 1975. Själv reste jag på utbytesstipendium till Mountain View, Arkansas 1975-1976, Jag bodde i en internationellt orienterade småbarnsfamilj där fadern hade studerat konst i Japan, Italien och Tyskland.

1977 gick jag med i Kommunistisk Ungdom och Vänsterpartiet Kommunisterna, sålde Folket i Bild/Kulturfront och aktiverade mig i den frihetligt socialistiska studentklubben Laboremus. Startade och ledde en studiecirkel i Marx Kapitalet 1978. I punkbandet Svår Barndom sjöng jag och spelade bas.

Jag arbetade på en förskola i invandrartäta Gottsunda i Uppsala 1979-1980 och drogs med i exilföreningen Uruguay Solidaritet. Bl a deltog jag i hungerdemonstration i Storkyrkan och andra offentliga möten till stöd för latinamerikaner i exil och deras opposition.

1979 liftade jag runt i 5 månader i USA, från New York till Maine, Michigan, Tennessee, Arkansas, Texas, Kalifornien och Hawaii.Bodde hos folk jag träffade på vägar och på caféer. Ingen främlingsrädsla.

Julen och nyåret 1979-1980 gick jag inom tre veckor i tre protestdemonstrationer i Uppsala: Sovjet ut ur Afghanistan, Kina ut ur Vietnam och Vietnamn ut ur Kambodja. Jag gick då med i Svenska Afghanistankommittén i protest mot VPKs fega hållning.

1980tal

1981 reste jag till Paris en vecka och bodde hos min franska väninna Marie-Hélène i 14 arrondismanget

1981-1982 studerade jag på Nordens folkhögskola Biskops-Arnö och blev intresserad av dansk kultur. Flyttade till Köpenhamn i 7 mån
1982, lärde mig danska och skrev för svensk kultur- och fackföreningspress om de autonoma husockupanterna, barnkultur med mera. Sedermera fortsatte jag skriva frilansartiklar i dagspress och tidskrifter samt vikarierade på landsortsredaktioner i Sala, Karlskoga, Uppland och Gävle.

1984 reste jag landvägen till Indien över Grekland, Turkiet, Iran och Pakistan. Träffade folk på vägen som jag och min väninna Carina bodde hos. I Delhi träffade jag indier som bjöd hem mig och jag blev intresserad av landet på allvar.

Våren 1986 reste jag och min dåvarande fru och hennes två barn, födda 1982 och 1984, runt i Frankrike och Schweiz. Vi bodde hos fransmän och schweizare i en månad.

1987 studerade jag franska vid UFR Sorbonne. 1988 skrev jag en fil kand uppsats i filosofi vid Uppsala universitet om Les mots et les choses av M Foucault och antogs till forskarutbildning.
Jag engagerade mig i Nordiska Sommaruniversitetet, NSU, och besökte sommarsessioner och vintersymposier i Norge och Danmark

1987-1988 reste jag till Indien igen, nu som frilansjournalist tillsammans med 3 andra numera etablerade fotografer och journalister. Jag skrev om kultur och samhälle från Calcutta, Patna, Benares och New Delhi. Om barnarbete och facklig kamp, miljöförstöring och religion.

1989- 1990 flyttade jag och min dåvarande fru inkl 3 barn (en till född 1988) till Schweiz. Jag studerade filosofi på tyska och franska, och var hemma med barn medan hon arbetade. På hemresa från Sydfrankrike besökte jag Collège International de la Philosophie i Paris, Université de Paris VIII- Saint – Dénis och höll föredrag vid University of Essex i England.

1990tal

1990 var jag SAC-syndikalisternas delegat vid all-europeisk anarko-syndikalistisk konferens i Barcelona.

1991 hjälpte jag och andra illegala flyktingar i Uppsala genom att ordna arbete svart och kontakter. Jag gick med i Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd och träffade Michael Williams och Anita Dorazio. Involverad i hälsovård vid flyktingförläggningar.

1991 undervisade jag heltid svenska och SO vid en invandrarkurs vid Brunnsviks folkhögskola, Dalarna. Hösten 1991 undervisade jag svenska och engelska vid elektrikerkurser vid AMU-gruppen, där många invandrare deltog.

1992 gick jag en 5 poängskurs om mångkulturella möten och invandring vid Institutionen för Nordiska Språk vid Uppsala universitet. Fältuppgift i Rinkeby.

1993 flyttade jag till New York en termin och bedrev forskarstudier i filosofi vid New School for Social Research

Jag översatte åtta uppsatser i politisk filosofi från engelska till svenska, en antologi som först kommer ut våren 2013.

På 1990talet började jag engagera mig för Tibets frihet och praktisera buddhistisk meditation samt läsa om buddhistisk filosofi, påverkad av Kaj Håkansson, sociolog och fri tänkare i Uppsala.

Jag blev medlem i Svensk-Tibetanska Skol- och Kulturföreningen och fadder till en flicka i Tibet så hon kunde fullfölja sin skola.

1994 blev jag kursföreståndare för en teaterskola/kurs för latinamerikaner vid Nordens folkhögskola Biskops-Arnö, dock förlagd till Stockholm innerstad och Akalla. Jag var enda svensken bland 30 vuxna latinamerikaner som själva organiserade allt i sin förening Amanda.

1995 ledde jag kurser för Ung Vänster i Uppsala i marxism och var Vänsterpartiets ledamot i kulturnämnden, Uppsala kommun. Skrev om sexarbetares rättigheter i anarkistblad och om autonom marxism i vänsterpress.

1995-1996 var jag en av två projekthandledare vid projektcentrat FYRVERKET vid Rinkeby folkhögskola. Vi handledde 15 arbetslösa ungdomar (2 svenskar) i deras projektidéer under ett år. Bla deltog vi i Fryshusets, Vattenfestivalens och Re:Orients olika arrangemang.

1996 undervisade jag vid Studiefrämjandet i Uppsala inom Kunskapslyftet och Agenda21, båda kurser med många invandrare.

1997 reste till Tunisien och skrev om Amnesty International och svensk vapenexport

1998 valdes jag till ordförande i Vänsterpartiet Uppsala och anordnade 1 maj demonstration utan en kurdisk stödgrupp bestående av PKK anhängare.

1999 reste jag och min 10 åriga dotter till Indien i 3 veckor, med besök i New Delhi,Kashmir, Damman & Diu och Dharmsala. Jag blev vän med en buddhistmunk som jag fortfarande skickar pengar till.

Tog ett fadderbarn i Tibet, en 10-årig flicka, Kelsang Drolkar, och stödde hennes skolgång till 18 år via Svensk-Tibetanska skol- och kulturföreningen

2000tal

2000 höll jag föredrag om autonom marxism vid Cafe 44 för Folkmakt, anarkister och för autonoma i Malmö.

2000-2004 reste jag till Graz, Stanford, Bryssel, Leiden, Åbo mm för forsknings- och samarbetsprojekt vid Uppsala universitets lärarutbildning. Besökte även min syster som flyttat till Paris och Chicago.

Fil kand i pedagogik 2001, uppsats

Fil mag i pedagogik 2004, uppsats

Fil mag i filosofi 2005, uppsats

2004-2005 var jag biträdande rektor vid Hjulstaskolan, Tensta i norra Stockholm. Skolan hade 99 % elever med invandrarbakgrund. Jag var ansvarig för modersmålsundervisning och förberedelseklasser bland annat. Nima Sanandaji intervjuade mig för sin första bok, Mellanförskapet.

2005-2007 var jag biträdande rektor vid Fryshusets gymnasium, estetprogrammet

2007-2009 var jag verksamhetschef vid Studieförbundet Vuxenskolans avdelning Internationellt Kulturcentrum (fd Invandrarnas Kulturcentrum, startat 1975). Reste till Vitryssland, Spanien och Ungern i tjänsten. Jag skrev en längre text om vad svenskar kan lära av invandrare, publicerad i Newsmill 2011, på nytt på bloggen här och Dagen 2008. Den blev upptakt till min Sverigebok.

Mitt gäng vid Centre for Civil Society, New Delhi

2003 träffade jag en indiska från New Delhi och gifte mig 2004. Hon flyttade hit, vi fick en dotter och vi flyttade tillbaka Indien 2009. Jag arbetade med skolpolitik vid en liberal indisk tankesmedja i New Delhi, vidare andra arbeten som idrottsarrangemang vid indiska skolor, lärarrekrytering och konsultuppdrag för indiska skolföretag. Jag skrev i indisk press, här och här om svensk skolpeng, och höll föredrag och ordnade konferenser om indisk skolpolitik. Ett tag var jag även fotbollsmanager i Delhi. Jag lärde mig hindi på konversationsnivå och studerade alfabetet devanagari. 2010 fyllde vår dotter Tara tre år vilket hyllades i denna video.

Återvände till Stockholm.

2010-2011 var jag rektor vid Yrkesgymnasiet Huddinge Stockholm, där cirka 1/3 av eleverna hade invandrarbakgrund. Bland annat fick jag reda upp en misshandel mellan 4 elever som ledde till åtal och domar i Södertälje tingsrätt.

2009 gick jag med i Liberal Mångfald, Folkpartiets invandringspolitiska nätverk.

2010tal
2012 engagerade jag mig i svenska Tryckfrihetssällskapet, träffade Ingrid Carlqvist i Malmö och började skriva recensioner för Dispatch-International och invandringspolitiska inlägg på denna blogg och på Newsmill. I år 2013 kommer jag ut med minst fyra böcker, tre fackböcker och en kort thriller på engelska.

Jag är volontär i Berättarministeriet i Södertälje.

2014 vårterminen gick jag en 10 p kurs om islams historia vid Stockholms universitet

Jag har en dotter i Holland, en i Indien, en bonusdotter i England och en bonusson i Skåne. En syster i USA.

Nu 2015 bor två afghaner hos mig. Tidigare har jag hyrt ut rum till folk från Belgien, Grekland, Kongo, Franrike, Bulgarien, Italien och Sverige.

Slutsatser ni läsare kan dra av detta ? Ni får gärna berätta i kommentarer.
Fridens, Sjunne

Debatt, Uncategorized

Maria Svelands nya bok, DNs slappa profeminism och okritisk textreklam

03/03/2013 Jan Sjunnesson 1 kommentar

Idag publicerar DN sitt andra hyllningsrep och förhandspuff på Maria Svelands bok Hatet.

Tidigare i veckan intervjuades hon och i DN Söndag nu är det dags igen. Hon säger:

”–Det antifeministiska motståndet vi ser är så stort och utbrett attdet har en stor påverkan på medierna och det offentliga samtalet.”

Linus Fremin, DN journalisten idag i söndagsbilagan, ställer ingen följdfråga hur det kan komma sig att två män kan skapa ett så stort motstånd: Per Ström (som nu givit upp efter ha blivit, ja förföljd och kränkt kallas det nog i hans fall) och Pelle Billing.

Ingenstans i någon av dessa texter om Maria Svelands bok diskuteras de sakfrågor Ström, Billing m fl fört fram. Jag har själv läsa dem båda och träffat Per Ström. I deras texter finns gott om saklig kritik av svensk jämställdhet, forskning och ideologi.

Som 2 yngre upplagar av Bosse Rothstein ungefär och lika arga. Gemensamt för dessa manliga skribenter är att de mött en mur av hat, etablissemang, nedrigheter i mängder från ett matriarkat som kännt sig hotat. Att dessa tre individer skulle utgöra ett stort och utbrett motstånd mot feminism vore en lycka men än så länge har en givit upp, en stängt sin blogg och en skrivit en raljant men också genusvetenskapligt underbyggd anhållan om förtidspension pga fel kön.

DNs pro feministiska hållning förnekar sig inte men jag vill som prenumerant någon gång se en saklig diskussion i denna fråga snarare än att matas med försäljningspuffar och textreklam inför ett boksläpp

Debatt, Invandring, Uncategorized

Utvisning av illegala utlänningar

23/02/2013 Jan Sjunnesson 3 kommentarer

Polisens projekt Reva som vill öka takten i uppspårning av illegala utlänningar i landet har väckt ont blod bland politiker och i pressen. Sverigedemokraterna i Stockholms stad är vad jag vet nu i slutet av februari 2013 de enda politiker som försvarar polisen och Mats Skogekär vid Sydsvenska Dagbladet den ende sansade ledarskribenten. Annars är enigheten stor från höger till vänster om att polisen är för hård, lagen ska inte följas och urval pga ett sk ”osvenskt” utseende är rasism. Vi lär se en ny lika ointressant debatt i stil med 2012 års Tintin och Lilla Hjärtat. Kanske vinden vänder och polisen kan arbeta i fred men mer troligt är att de får retirera efter skäll från press och politiker. Migrationsminister Tobias Billström lär inte få en chans till att försvara den svenska lagstiftningen och riksdagsbeslut, vare sig angående detta eller om invandringsvolymer och anhörigförsörjning.

DN hävdar i sin ledare idag att polisen bör ändra fokus från att jaga avvisade illegala utlänningar (dvs inte invandrare, asysökande, flyktingar) till att bekämpa brott. Gott så. Dock medger ledarskribenten att vi har mellan 10 000 och 50 000 personer som vistas i landet illegalt, antingen som resultat av avvisade asyl- eller flyktingskäl eller som tagit sig in i laget illegalt. Låt säga att de är 25 000. Vad lever de av ? Om inte alla kan bo hos och leva gratis på hjälpsamma vänner, släktingar och godhjärtade medmänniskor av alla de slag återstår de sedvanliga trista försörjningsmetoderna; kriminalitet, tiggeri, prostitution, svartarbete.

Hur många av illegala utlänningar som finns i vardera kategori vet ingen, men klart är att vi skulle få färre brott om andelen kunde sjunka i den första kategorien, de kriminella. Därför leder DNs resonemang fel när man hävdar att brott visserligen ska beivras och om man då upptäcker illegala utlänningar så ska de ut. DN skriver:
”Om polisen fokuserar på att klara upp brott kommer man i det arbetet även att kunna identifiera personer som är i landet utan tillstånd”.

Men logiken går också åt andra hållet: från att upptäcka dessa illegala utlänningar och utvisa dem till färre brottslingar i landet, förutsatt att det finns tillräckligt stort antal kriminella bland de 25 000, vilket ingen vet än. DN fortsätter, inte oväntat marknadskritiskt, om ”skrupelfria arbetsgivare” som utnyttjar de gömda för att ge dem svartarbete. Detta är ett mindre problem, förutsatt att dessa svartarbetande inte begår brott, sant, men det förtar inte att polisen måste kunna spåra upp de kategorier som inte har någon försörjning alls och då kan antas försörja sig illegalt på brott, förutom att vistas i Sverige illegalt. DN nämner inte kriminalitet alls som försörjningskälla.

Tyvärr finns fler samband mellan småkriminalitet och mer avancerad brottslighet med politiska motiv. Nyligen häktades en tidigare dömd, men tyvärr i förtid frigiven islamisk terrorist, den svenske medborgaren och bosniska muslimen Mirsad Bektasevic, vilket Per Gudmunsson nogsamt rapporterat, dock inte tillräckligt uppmärksammat i pressen.

Bektasevic hade tidigare 2005 planerat attentat mot västerländska ambassader i Sarajevo när polisen stormade in och beslagtog bombmaterial, bälten, ansiktsmasker och instruktionsvideos. Han dömdes för fördes till Sverige för att avtjäna resten av sitt straff. I Göteborg hade han dock frigivits trots tidigare småkriminalitet, och återfallit i kriminalitet. När han greps den 5 feb i år 2013 hade han illegala vapen i sitt hem.

Vad har då detta med illegala utlänningar att göra? Kriminella som har tillgång till vapen kan oavsett motiv använda varandra som kurirer (särskilt anonyma som illegala utlänningar), för vapenköp- och försäljning och för att rekrytera småkriminella till större uppdrag. Svensk-araben Mehdi Ghazali, som är bekant från talibanläger i Afghanistan som förde honom till Guantanamo 2001, har vistats i småkriminella kretsar och mer avancerade kriminella kretsar med politiska islamistiska motiv, som visar sig i hans senare resa till Pakistan 2009 med den nu fängslade jihadisten Munir Awad (som i sin tur sedan rest till Somalia och Danmark i syfte att begå terrorbrott, personer som Säpo anser vara en ny hotbild, liksom nyligen fasttagna somalie-svenskarna). Klart är att det finns kopplingar mellan små- och storkriminella, och mellan de utan och de med politiska motiv. I Köpenhamn och andra storstäder i Europa finns band mellan gäng och religiösa ledare i kriminella stadsdelar.

Jag påstår inte att alla som vistas illegalt i landet är muslimska terrorister. Men det finns skäl som vi sällan talar om som är minst lika viktiga för att utvisa så många vi kan. Ett sådant skäl är kopplingarna mellan olika kategorier av kriminella. Letar man svartjobb, uppdrag och kontakter när man befinner sig på rymmen från polisen och Migrationsverket, kan det inte uteslutas att vissa kriminella, med eller utan PUT och medborgarskap, hjälper en in på en mer avancerad kriminell bana. Har man sedan den rätta tron, vilket nog hälften av de som kommer till Sverige lär ha oavsett flyktingstatus, underlättar den för att begå brott i Allahs namn.

En sista kommentar till utseende. Om det har visat sig att män, med eller utan skägg, från Nord-och Östafrika och Mellanöstern har begått terrorbrott i väst är det inte konstigt att just dessa väljs ut av t ex flygplatskontrollanter för ytterligare kontroller. Jag kan beklaga att den brittisk-somaliske löparen Mohamed Hassan Mohamed får stå ut med att bli extra kontrollerad vid immigrationsdisken i London varje gång, men så länge hans vissa av hans forna islamistiska och våldsbenägna landsmän i Somalia begår terrorhandlingar där och i andra länder dit de tagit sig in via flyg t ex. Att de kallar hans sportprestationer ”för västerländska”, betyder att han får stå ut med mycket även hemifrån, oavsett våldshandlingar.

Samma sak gäller de från utlandet komna svenska medborgare eller invånare som har PUT eller andra legala papper och åter tunnelbana, spårvagn, buss eller besöker skolor och vårdinrättningar, med eller utan barn. Så länge det finns personer med exakt samma utseende som dem, har polisen rätt och ska, om det finns anledning enligt lag, be dem visa upp sin legitimation. Den lagstiftning som finns räcker till för att skydda mot diskriminering och det är inte alls fråga om rasism. Om säkerhet och legalitet ska få stå åt sidan pga missriktade anklagelser om rasism är vi illa ute.

Debatt, Uncategorized

Håll rent för stollan Katarina Mazettis utfall

12/02/2013 Jan Sjunnesson 2 kommentarer

Vänsterstollan Katarina Mazetti som i debatten om näthat den 11 feb 2013 på Publicistklubben i Stockholm, ifrågasatte mordförsöket i förra veckan, utan korrigering av programledaren Dabrowski, på den danske redaktörern Lars Hedegaard fick även in ett inlägg i Svenska Journalistförbundets medlemsblad:

Danska TV2 gjorde dagen efter mordförsöket ett inslag med de flesta ledtrådar, men det verkar inte SJF ha känt till eftersom de tog in Katarina Mazettis text

Summa summarum:
Att den skönlitterära författaren och vänsteraktivisten K. Mazetti fått spel är klart men inget att bry sig om, men att SJF och PK låter henne hållas tyder på bristande omdöme. Sakine Madon var annars bäst i debatten, vilket vi alla redan visste.

Debatt, Islam, Uncategorized

En termins statsorganiserad indoktrinering i islam

12/02/2013 Jan Sjunnesson Lämna en kommentar

En termins indoktrinering i politiskt korrekt islamologi, 30 hp RHG 102.

Ingen kritisk eller vetenskapligt ifrågasättande kurslitteratur, över 15 år gamla böcker, attentatet 9/11 2001 studeras ur Mattias Gardells ursäktande perspektiv liksom hans debattbok om sk islamofobi, där Muslimska Brödraskapet jämförs med svensk socialdemokrati.

Professors Jan Hjärpe vars bok ingår, försvarade antisemitism i fallet med Radio Islam 1989 och hävdar att arabvärlden befinner sig i en guldålder, visar Per Ahlmark i ett inlägg.

CSN lånar ut dina skattemedel med låg ränta, studenter fördummas och förbereds inte för arbetslivet, och Stockholms universitet kan stoltsera med mångfald och tolerans.

Islamisering? Nej svensk högskoleutbildning.

Debatt, Islam, Kultur, Uncategorized

Framförallt frihet. Festskrift till Lars Hedegaard 70 år

10/02/2013 Jan Sjunnesson 12 kommentarer

Frem for alt frihed. Festskrift til Lars Hedegaard
Trykkefrihedsselskabets Bibliotek 2012

Den svenska pressens undfallenhet efter mordförsöket 5 feb 2013 på en av denna tidnings redaktörer, Lars Hedegaard, förklaras bäst med dess okunskap om vem de har att göra med. För att råda bot på detta rekommenderas läsning av den festskrift som utkom sommaren 2012 till Hedegaards 70-årsdag. Till de som hyllar Hedegaard finns danska ministrar, partiledare, internationellt kända intellektuella inklusive meningsmotståndare från hela världen och från Hedegards studietid vid Århus universitet på 1960talet.

Fokus i de 21 bidragen ligger vid yttrandefriheten och dess fiender medan ämnena varierar från bibelexeges till frikännandet av Hedegaard av danska Högsta Domstolen i april 2012. Bland bidragen finns många som ser paralleller mellan andra tiders förtryck och dagens politiska korrekthet i västvärlden, särskilt inom EU och i Skandinavien. Några historiska bidrag står ut bland de många samtida betraktelserna över islamisering, yttrandefrihet, intellektuell repression och jubilarens framgångsrika insatser sedan 1960talet med historieforskning, publicistisk och opinionsbildning i Danmark i synnerhet men även utomlands.

Kai Sørlander beskriver motsättningen mellan diktkonst och filosofi i Platons antika Grekland. Temat är välkänt och hans genomgång traditionell, men slutar i att påvisa den protestantiska kristendomens betydelse för att kunna bedriva verklig rationell analys och tillåta fri diskussion, även om sekulära ting. Hotet mot denna rationalitet är den relativism som brett ut sig och låtit samhällsfrågor behandlas som vore de upp till litterära smakomdömen.

Prästerna Søren Krarup och Jesper Langballe går i närkamp med det kristna begreppet om kärleken till sin nästa, respektive skillnaden mellan den statiska guden Allah och den kristna Guden. Bibelns ord om att älska sin Gud och sin nästa som sig själv är en uppmaning menar Krarup. I 1968 års version blev den till en lag, en regel om löneutjämning och solidaritet enligt vänsterns påbud. Att älska ett oändligt antal nya och anonyma invånare till Danmark via skattsedeln är inte meningen. Langballe visar hur Allahs lag alltid ger muslimen rätt, medan Gud tvärtom visar människans otillräcklighet och inbjuder till självkritik. Den kristne är desillusionerad om sin förmåga och behöver syndernas förlåtelse. Muslimen kan tvärtom med Allahs hjälp gå emot alla andra med svärdet i sin hand för jihad.

Katrine Vinkel Holm skriver om 1770 års danska tryckfrihetsman, Johann Friedrich Struensee (som fö skildras i svensken PO Enquists roman Livläkarens besök). Avskaffandet av censur blev kort, 3 år. Sedan fick det danska enväldet nog av de tusentals illa skrivna, uppstudsiga, ofta anonyma skrifter som hade givits ut. Folk med ”de mest ytliga kunskaper gav sig in i allt möjligt”, suckade en historiker några decennier senare. Som om de ville delta i samhällsdebatten, tänka sig.

David Gress skriver om upprinnelsen till det spanska inbördeskriget där den sedvanliga glorifieringen av vänsterns republikaner ifrågasätts. Gress hävdar att denna förenklade marxistiska tes inte räcker till för att förklara vissa historiska händelser som misskrediterar de framryckande kommunistiska och anarkistiska styrkorna. Tyvärr råder sedan 2007 yttrandefrihetsinskränkning i Spanien om inbördeskrigets orsaker, inte olikt det turkiska förbudet om utrotningen av armenier 1917-21.

Jens Gregersen skriver om en annan myt, framgångslandet Sovjetunionen, som lockade och förblindade många europeiska intellektuella under sina första decennier (i Sverige hyllades diktatorn Stalin så sent som 1947 av svenska Författarförbundet under ledning av akademiledamot Artur Lundvist). Danska författaren Karin Michaëlis resa 1934 avrapporterades i den bolsjevikvänliga liberala dagstidningen Politikken, som kunde visa upp mönsterfängelser och glada sovjetmedborgare. I nutida biografier och uppslagsverk om Michaëlis förtigs detta. Även Bent Jensens bidrag behandlar kryperi för Sovjet, t ex vid en konferens 1975 om dissidenten Andrej Sakharov.

Festskriften är obehaglig i ljuset av mordförsöket. 2013 lade danska sk anti-fascister ut Lars Hedegaard adress med en karta där hans hus var uppmärkt. ”Vi måste värna om de orädda, som hotas till livet av rasande islamister” skrev Bent Jensen och Frørup Vestergaard i bokens förord i maj 2012. Nio månader senare besköts Lars Hedegaard med två kulor vid sitt hem. Svenska journalister bör ta chansen att förstå vad som sker genom att läsa denna utmärkta skrift och agera.

Bokens motto, ”Frem for alt frihed”, är taget från britten John Miltons Areopagitica (1644), “Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties”, vars ord citerades i domstolen 24 januari 2011 av Lars Hedegaard.

Debatt, Invandring, Uncategorized

Three Dutch heroes – and a Dane

05/02/2013 Jan Sjunnesson 8 kommentarer

Today I was going to hail three brave Dutch men who have in their various ways fought against repression, Islamisation or been victims thereof. But during the day (5/02/2013), a Danish hero was attacked by a militant Muslim so the list will be extended.

1
Hans van Wieren, principal at secondary school in The Hague.

This man had a troubled pubil, Murat Demir born 1987, who several times has misbehaved. After being thrown out of class many times, he had to see the principal Hans van Wieren. After such a meeting Murat went home, got a pistol and came to back to school on Jan 13, 2004 and shot the principal in the head at the school cafeteria. Afterwards classmates of the killer came to the police station with slogans such as “We love you Murat”.

My experiences as vice principal in similar immigrant dominated school are much more limited thank God, but still problematic.

2.
Ahmed Marcouch, former mayor, police sergent and member of parliament

This police officer was born in Morocco and raised in Holland. He became known as the Sheriff of Slotervaart, his police ward in Amsterdam where he later was elected mayor. He has been tough on Muslim immigrants as himself, not wanting to excuse any troublemakers. He also wants to cancel teaching of minority languages and send immigrant criminals back home. Tough love to his fellow immigrants, particularily Muslims from Morocco. His social democratic party supported him at first but dropped him when his policies were viewed as discriminatory.

3.
Geert Wilders, spokesman for the Freedom Party
He has been under police protection since 2004 when his friend and co-warrior for free speech, Theo van Gogh, was killed by a fierce Muslim militant. His book Marked for death and the Swedish bio Fallet Wilders tell of his rise to fame. He is a hero for his relentless plead for free speech and has an in-depth knowledge of the Koran. In Sweden his 2012 visit at the Swedish Free Press Society in Malmö became an event in itself.

4.
Lars Hedegaard, editor and chairman of the Danish Free Press Society

Today then, this 70 year old proponent of free speech and a critique of Islam and immigration policies was shot by his Copenhagen home but survived. A 30 year old dark man with dark beard and dark hair (Danish press tells that the attacker was a dark skinned immigrant which Swedish media leaves out.) attacked Hedegaard most likely for the same intolerant reasons as similar attacks from Islamists on Danish cartoonist Kurt Westergaard, editor Fleming Rose, Norweigan publisher Wiliam Nygaard, who also was shot in 1989 for publishing Rushdie’s Satanic verses, and the many deadly attacks on Swedish artist Lars Vilks.

Islam’s defenders do not tolerate non-violent criticism on its ideology and scientific research on the history and interpretations of the Koran, Muhammed and Islam yet and more blood will be spilled here and in Muslim countries until they do. These four men should be hailed today all over the free world, especially in Scandinavia. There are no excuses to confront words, images, films, sounds, literature and speeches with violence.

Personligt, Uncategorized

Two books on the way and a third in 2013

30/01/2013 Jan Sjunnesson 1 kommentar

This year I will publish three books. They are written already and await some more editing but will be printed by the fall 2013 at Books-On-the-Demand

They are
1
Kommunitarism – en antologi om individ och gemenskap i filosofi, politik och sociologi

2
The Swedish story. From extreme experiment to normal nation

Philosophy papers from Aristotle to Rorty ,
which is outlined below

Papers in history of philosophy from Aristotle to Rorty

Table of contents and links to some papers online

Deleuzean time with references to Aristotle, Kant and Bergson

Mahabharata,Montaigne and me

Spinoza and politics

Leibniz on contingency, necessity and freedom

Leibniz’ theory of knowledge

Rousseau’s early critique of philosophy

Kant, Rorty and transcendental argumentation

Nietzsche and Christianity

Heidegger’s fundamental concepts of metaphysics

Rorty on Dewey’s unwanted metaphysics

Pragmatic politics as the theory of liberalism (in Swedish)

These papers were mostly written during graduate studies in philosophy in Sweden (Uppsala, Södertörn), Switzerland (Fribourg) and USA (New School, New York).

Debatt, Personligt, Uncategorized

Politisk önskelista

26/01/2013 Jan Sjunnesson 3 kommentarer

Foto från min Talarkväll för Frihetsfronten januari 2013 där några av dessa förslag framfördes:

Minska invandringen till dansk nivå
Inför en författningsdomstol
Tidigare betyg i skolan inklusive ordningsbetyg
Mer befogenheter för lärare att hålla ordning i skolan
Gå med i NATO
Sänk skatten
Minska offentlig sektor
Avskaffa anställningsskyddslagar
Avskaffa stridsrätt för tredje part i fackliga konflikter
Mer profilerade yrkesprogram i gymnasieskolan
Bättre villkor för studenter i naturvetenskap och teknik
Arbetskraftsinvandring för kvalificerade arbetssökande
Minska islamiseringen
Minska kränkhetslagstiftningen
Lägg ned lärarhögskolorna
Inför privata universitet och lärarhögskolor
Visa alla skatter och avgifter på lönebesked
Rusta upp försvaret
Minska rätten till socialbidrag
Krav på socialbidragsmottagare
Platt skatt
Avreglera bostadsmarknaden
Utöka säkerhetspolisens befogenhet
Skydda tryck – och yttrandefriheten
Inför en litteraturkanon i skolan
Minska statsfeminismens makt
Lägg ned Sveriges Radio och TV
Avskaffa presstödet
Halvera antalet riksdagsledamöter
Inför 7 administrativa regioner
Krav på god talad och skriven svenska i alla offentliga uppdrag, särskilt vård, äldrevård och skola
Inför bidrag till hemmaföräldrar
Visa hela avgiften för förskola
Inför rätt till hemundervisning
Lägg ned Arbetsförmedlingen
Lägg ned opinionsbildande myndigheter
Övervaka våldsvänstern och islamister
Utökad rätt till signalspaning för polis och Säpo
Avskaffa religiösa skolor och förskolor
Inför samhälls- och värnplikt
Skärpta straff
Avskaffa sexköpslagen
Avkorporativisera arbetar- och landsbygdsrörelserna
Lägre företagsbeskattning
Färre regler för driva företag
Postumt Nobelpris till Astrid Lindgren

Se vidare

SVERIGE VÄRLDENS MESIGASTE LAND MEN SNART INTE MER

Se Lars Hedegaards politiska program

http://www.d-intl.com/2014/10/16/lars-hedegaard-staller-upp-i-folketinget/

Islam, Uncategorized

Chronology of islamist terrorist attacks and plots 2000- 2013

23/01/2013 Jan Sjunnesson 6 kommentarer

2000, Dec 22, Delhi, India. Red Fort attacked.

2001, Sept 11, New York and Washington DC, USA. Planes flown into buildings.

2001, Dec 13, Delhi, India. Parliament attacked.

2001, Dec 22, Paris flight to USA. Richard Reid arrested in terrorist plot

2002, Jan 23, Peshawar, Pakistan. Journalist Daniel Pearl abducted and killed.

2002, May 6, Hilversum, Holland. Politician Pim Fortuyn assassinated.

2002, Oct 23, Moscow, Russia. Theatre attacked.

2003, May 16, Casablanca, Morocco. Bombs in city.

2004, Sept 1, Beslan, Russia. School attacked.

2004, March 11, Madrid, Spain. Train bombings.

2004, Nov 2, Amsterdam, Holland. Politician Theo Van Gogh assassinated.

2005, Feb 14, Beirut,. Lebanon. Politician Rafic Hariri assassinated.

2005, July 7, London, UK. Buses and metros bombed.2005, Oct 1, Bali, Indonesia. Hotels bombed.

2005, Oct 19, Sarajevo, Bosnia. Bosnian-Swedish M. Bektašević arrested in terrorist plot.

2005, Oct 29, Delhi, India. Bombs at markets.

2006, July 11, Mumbai. India. Trains bombed.

2008, July 26, Ahmedabad, India. Bombs in city.

2008, Sept 13, Delhi, India. Bombs in city.

2008, Sept 20. Islamabad, Pakistan. Hotel Marriot attacked.

2008, 26-29 Nov, Mumbai, India. Hotel and train station massacre.

2009, Sept, New York, USA. Najibullah Zazi arrested in terrorist plot

2009, Oct, Pennsylvania, USA. Colleen Renee LaRose (“Jihad Jane”) arrested in terrorist plot

2009, Dec 25. Amsterdam flight to USA. Umar Abdulmutallab arrested in terrorist plot

2010, Feb 13, Pune, India. Bakery bombed.

2010, May 1, New York, USA. Faisal Shahzad arrested in terrorist plot.

2010, May 11, 15, Sweden. Artist Lars Vilks attacked.

2010, Dec 13, Stockholm, Sweden. Suicide bomber Taimour Abdulwahab self-exploded.

2010, Dec 29. Copenhagen, Denmark. Four Swedish immigrants arrested in terror plot.

2011, July 13, Mumbai, India. Bombs in city.

2011, Sept 7, Delhi, India. High Court bombed.

2013, Jan 16, Algeria. Oil field attacked.

A selection with emphasis on Sweden, USA and India. For more, including terrorist attacks by others than islamists, see
http://en.wikipedia.org/wiki/Terrorist_attack

Islam, Kultur, Uncategorized

Det mörka nätet- om norsk högerextremism

21/01/2013 Jan Sjunnesson 3 kommentarer

Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa
Av Øyvind Strømmen. 200 sidor.
(Molind & Sorgenfrei förlag, 2012)

När den norske anti-rasistiske bloggaren och frilansjournalisten Øyvind Strømmen förberedde sin bok om norsk högerextremism och anti-muslimska nätverk i Europa sommaren 2011 mördade Anders Behring Breivik 77 unga och gamla i och utanför Oslo. Boken blev därför en aktuell kommentar till den ideologiska bakgrunden till det besinningslösa dådet och en journalistisk bragd som premierades med titeln ”Årets Frilansare 2011” i Norge.

Boken är en katalogisering av en mängd extremhögergrupper- och partier i Europa sedan 1900, moderna internetkampanjer mot invandring, kontrajihadistiska nätverk och aktuella idéer som Bat Yeors tes om ett islamiserat Europa, Eurabia. I detta sällskap sägs bl a Lars Hedegaard ingå tillsammans med förespråkare för serbiska nationalister som Milosovic och ungerska pilkorsare under andra världskriget. Dagens English Defence League ges stort utrymme eftersom Breivik själv sade sig ha kontakt med dem, liksom den norske bloggaren Fjordman som refereras noga i förbindelse med Brevik.

Boken driver tesen att förföljelse av judar har numera ersatts för förföljelse av muslimer som metod för de sena högerextrema rörelserna under 1900-talet, även om viss anti-semitism lär finns kvar i vissa högergrupper. Sverigedemokraterna sägs inte vara ett fascistiskt men väl ett högerpopulistiskt missnöjesparti i stil med norska Fremskrittspartiet. Några resonemang varför muslimer blivit måltavla ges inte annat än att rasism och lögnaktig propaganda om hög kriminalitet och sociala problem bidragit till deras utsatthet.

Vad gäller inventering av olika nätverk på internet och i verkligheten är boken självfallet läsvärd, men någon vidare argumentation mot några av de idéer som t ex denna tidning står för, yttrandefrihet och invandringskritik, ges inte något stort utrymme. Att begränsa kritik av yttranden och press i förhållande till islam tas för självklart. Muhammedteckningar är att skapa osämja, rasism och missbruka yttrandefrihet osv. Alla resonemang om att media skulle undanhålla nyheter om invandringsproblem och vara politiskt korrekta är groteska konspirationsteorier som bara finns i vissa högerideologiska hjärnor.

Likaså avfärdas begreppet Taqiyya inom islam som kan betecknas vara en tillåtelse för muslimer att ljuga för icke-muslimer om det är till deras fördel. Norsk undfallenhet inför islamisering reduceras till böneutrop och badhustider medan den i Norge bosatte amerikanen Bruce Bawer visar i Surrender: Appeasing Islam, Sacrificing Freedom (2010) att problemen är mycket större än så, redan innan Breviks illdåd 2011 lett till än mindre yttrande-och pressfrihet i kritik och behandlingen av islam. Den norska dokumentärfilmen Frihet, likhet og Det muslimske brorskap av norsk-irakiern Walid al-Kubaisi och sänd 2010 i norska TV2 (och på YouTube), ger också en helt annan sida av den norska kritiken av islam än den som Øyvind Strømmen vill visa upp, de ensamma männen vid datorn som indoktrinerar varandra och sjunger nordisk reaktionära sånger innan de går ut och slår ned värnlösa invandrare.

Den svenska utgåvan har ett efterord av tidskriften EXPOs redaktör Anders Dalsbro som gör en än snabbexposé av svensk högerextremism, nationalism och invandringsmotstånd från Per Engdahls Nysvenska Rörelsen och rasistiska organisationer över till Vitt Ariskt Motstånd och Ultima Thule m fl under 1990talet.

Det mörka nätet är en början till en sansad diskussion om invandring, ideologi och politik som bör få ett svar från de som inte godtar bokens tolkningar av deras åsikter och engagemang.

Debatt, Invandring, Uncategorized

Mycket pengar, lite stöd och oförankrade idéer inom C

12/01/2013 Jan Sjunnesson Lämna en kommentar

Mycket klöver till partier ger inte automatiskt stort väljarstöd. Frågan är om partiprogramförslaget spetsiga idéer kan lösa Centerkrisen. Varför partiet inte lade några av sina 1 800 000 000 kronor på vettiga väljarundersökningar och fokusgrupper som kunde ta fram väl förankrade idéer är mig en gåta.

Att starta tankesmedjan Fores var nog bra investering men verkar som att inte heller den haft tillräcklig markkontakt med den ursprungliga landsbygdsrörelsen och vanliga centerväljare. Troligen överskattade ledningen i C att förnyelsen kunde ske utan partiets stöd. M

Debatt, Invandring, Islam, Kultur, Uncategorized

Islam, väst och liberalismen

12/01/2013 Jan Sjunnesson 3 kommentarer

En kort recension av en kort skrift som presenterades på Timbro i veckan

Islam och liberalismen av Carl Rudbeck
(Timbro. Stockholm 2013)

Den liberala tankesmedjan Timbro har givit den liberale kulturskribenten Carl Rudbeck i uppdrag att kort beskriva islams relation till liberalism och demokrati i västvärlden. Rudbeck är särskilt lämpad som kunnig i arabiska och med en vass penna, bl. a som redaktör för den nu nedlagda kultursajten Smedjan.com.

Den tunna 70 sidiga skriftens mål är att introducera svenska läsare i en internationell debatt som förts sedan invandringen av muslimer till väst skett i stor skala sedan 1945. Rubrikerna Reformeringen av islam, Globaliserad islam, Lögner och fiktioner om islam, Verkliga problem, Fundamentalism och Tama imamer (utbildade av svenska staten) är några av de teman som snabbt skissas, lärt och översiktligt.

I den debatt om reformeringen av islam och huruvida den ens är möjlig verkar Rudbeck ställa sig mellan vad han uppfattar som två ytterligheter. Dels de imamer och islamologer i väst som inte ser några större problem, dels de kritiker som ser islam som själva grundproblemet. Tariq Ramadan hör till den första skaran medan Robert Spencer den andra. Rudbeck nämner dock bara Ramadan, vilket är en stor brist eftersom Spencers islamkritik är betydande. Ramadans tvekan att fördöma Koranens stening liksom hans godkännande av våld mot civila israeler noteras men inte tillräckligt.

Att Rudbeck inte starkare tar ställning för yttrandefrihet och demokrati vad gäller islams ställning i västvärlden är huvudintrycket av skriften som försöker balansera mellan de två lägren, men han smyger in stark och klar kritik i alla faktauppgifter om vad hårdföra islamtolkningar ställt till med i form av självförvållad segregation, våld, offerstatus, sharia rättskipning, problem i skolor och samhällsservice osv.

Det finns två sätt att läsa denna korta skrift; en ytlig som uppfattar Rudbeck som en försiktig och balanserad tolkare av dagens heta debatt om islam och demokratiska värden, en djupare som ser att alla fakta han drar fram tyder på att reformationen av islam är en betydligt svårare fråga än att försöka finna en medelväg mellan islamvänner och islamkritiker. I detta påminner Rudbeck tyvärr om de svenska s.k. ”tredje ståndpunktare” som under kalla kriget vägrade ta avstånd från Sovjets våldregim med hänvisning till USA:s övermakt. Dessa supermakter var lika goda kålsupare ansåg det svenska etablissemanget
Rudbeck skriver att ”Det finns också stora och goda möjligheter att muslimen inte längre är ’den andre’ utan vem som helst, du och jag. För det krävs att man skiljer mellan islam och muslimer, bara för att en handling begås av en muslim så behöver det inte bero på hans muslimska tro”.

I kontrast till detta överslätande läste den muslimske terroristen Taimour Abdulawahab upp sin motivering som han sände till Säpo innan han sprängde sig själv i sitt misslyckade terrorattentat 11 dec 2010:
”Tack vare Lars Vilks och hans målningar av profeten Muhammed, fred vare över honom, och era soldater i Afghanistan och er tystnad på allt detta så ska era barn, döttrar, bröder och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dö. Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet”.

Men Rudbeck skriver strax därefter. ”Att integrationen av en så stor grupp med en ny religion, som ju länge sågs som kristendomens fiende /…/ skulle gå helt utan problem är en tanke så naiv och befängd att det är märkligt att den alls har kunnat uppstå”.

Skriften är en bra introduktion som bör läsas av alla samhällsintresserade men den bör kompletteras med svenska utgåvor av Bruce Bawer, Robert Spencer och Geert Wilders böcker för att fördjupa diskussionen och tydliggöra alternativen. Rudbeck hyser förhoppningar om dialog dock med viss reservation. ”Muslimerna måste argumentera för sin sak – helgdagar, matvanor, umgängesvanor – och de måste finna sig i att andra argumenterar emot. Ansvaret vilar också på dem. Framtiden är inte skriver utan vi får skriva den själva och då helst tillsammans”.

Vid skriftens presentation på Timbro var Pernilla Ouis, docent vid Malmö högskola och fd muslim, den enda som verkade kunna debattera islam och väst med klarsyn (lyssna själv här). Läs Rudbecks skrift själv, en bra början som måste fortsätta.