En skriftställares dagbok: 26-07-2021

ATT AVSTÅ FRÅN SOCIALA MEDIER är svårare än jag trott. Jag har försökt låta bli Twitter och Facebook utan större framgång. Tror att jag behöver ett liv för att kunna avstå. Det har inte infunnit sig även om delar finns på plats här i norra Halland.

I avvaktan på att livet ska infinna sig i form av en sefardisk dam som ska ge efter för mina kärleksförklaringar och närmast provencalska trubadurkurtiser så har jag ägnat mig åt Bibelkritik, något jag aldrig testat tidigare. Jag har ju sysslat med filosofi sedan 20-årsåldern men aldrig teologi eller dylikt. Två inlägg  (och här) de senaste veckorna och fler på väg.

Vad som fick mig dit var först judiska avvisanden av de kristnas hänvisningar till deras skrifter, Torah (de Fem Moseböckerna) och hela Tanach, dvs Gamla Testamentet. Rabbinen Michael Skopacs föreläsningar på YouTube är övertygande liksom den agnostiske teologen Bart Ehrman, som avvisar allt tal om himmel och helvete i sin senaste bok Heaven and Hell.

Frilansteologen Robert Price som avvisar den historiske Jesus är också underhållande men jag stannar där. Vill inte dyka ned för djupt i kristendomens eventuella ogiltighet. Det räcker att jag upptäckt hur illa grunden är efter Jesus död och vad Paulus ställt till med. Nytt för mig alltså vid 63 års ålder.

Judendomen som levnadshållning har aldrig intresserat mig tidigare men jag kunde inte låta bli att även ta del av den vältalige rabbinens predikningar om varför Torah kan vara väsentlig idag.  Påminner lite om sekulär buddhism och antika levnadsregler såsom Pierre Hadot framställt dem.

En fördel med att jag hamnat i judiska trosläror är att Leo Strauss och den medeltida lärda juden Maimonides blir mer intressanta och att jag kan sätta igång med nästa års författande om Strauss med viss biblisk prägel, kristen och judisk. Jag hade redan bestämt att ägna ett avsnitt åt Hannah Arendts läsning av kyrkofadern Augustinus (via James K.A. Smith), men nu finns  alltså mer föda för tanken. 

Prästen Paul Vanderklays insikt om Jordan B. Petersons arv från Sören Kierkegaard är en annan relevant video som sammanfattar vad många haft på känn. Mycket intressant för oss Petersonfans.

Helt utanför dessa bibelspår, men via portugisiske författaren José Saramago kanske (vars bok om Jesus jag läst nyligen), har jag läst om begreppet saudade, den längtan som just finns i Portugal.

Den portugisiske författaren Eduardo Lourenço (1923-2020)

Maxim Grigorievs kortessä i Axess (4/2021) om begreppet ledde mig till den iberiska halvöns tvillinghälfter.  Saudade är känslan av förlust, en obestämd längtan, tom längtan efter att längta. Portugiser till havs kände den liksom kärlekskranka och fattiga i hemlandet.

Svenskans vemod fångar liknande bitterljuva känslor. Jag skrev i boken Sverige 2020 (2013) om vilka av våra artister som kan uttrycka denna ursvenska själ: CM Bellman, August Strindberg, Greta Garbo, Ingrid Bergman, Ingmar Bergman, Evert Taube, Monica
Zetterlund, Lars Gullin, Cornelius Vreeswijk, Blå Tåget, Ulf Lundell, Kebnekaise, Träd-Gräs-och-Stenar, Kent, Sofia Nordenstam, Gunnel Mauritzson, Tomas Tranströmer. 

Att vemodet inte övergått i uppror under det nuvarande förtrycket från etablissemanget utan i flykt och ångest är något jag och Richard Sörman beskriver och sörjer.

Horace Engdahls favoritförfattare portugisen Fernando Pessoa lär vara den som mest utförligt uttolkar deras nationella vemod. Han och Liv Strömquist strosade runt i Lissabon, i regi (nåja) av SVT och citerade den svårläste författaren.

Det slog mig att begreppet duende i Spanien har liknande nationella särdrag, om än inte lika sorgsna och dessutom via flamencon utländskt lierat med såväl  zigenare som morer (dvs de invaderande araberna, berberna som förutom inspirera till fantastisk musik även förde gitarren till Sydeuropa). 

Federico Garcia Lorca var den som moderniserade duende i sitt tal  ”Teoría y juego del duende” (engelsk översättning) i Buenos Aires 1933 . Lorca gav denna intensiva känsla som stor konst kan uttrycka en vitalistisk inramning via Nietzsches estetik om det tragiska. 

Företeelsen duende hade dock länge funnits med magi och konst i spansk folktro i form av troll, tomtar och älvor, på spanska; Anjanas, Busgosos, Diaños, Enanos, Elfos, Hadas, Nomos, Nuberus, Tentirujus, Trasgos/Trasgus, Trastolillus, Trentis, Tronantes, Ventolines… 

Wiki

Vår egen sagotant Selma Lagerlöf skrev om denna väsen som vi i Norden haft länge omkring våra gårdar. Hennes landskapsfrände, den värmländske författaren Lars Andersson tog upp förbindelsen i essäsamlingen Skuggbilderna 1995;

Men idag är duende den känsla av äkthet som flamenco och annan stor konst kan förmedla. Bach är full av duende ansåg Lorca.   

1975 var Bob Dylan på besök i Sydfrankrikes kultplats för zigenare och flamenco, byn Les Saintes Maries de la Mer. Han såg  flamencolegenden  Manitas de Plata spela och kanske även Juan Reyes, båda fäder till flera medlemmar i flamencopopgruppen Gipsy Kings. 

I Martin Scorseses dokumentärdrama  från konsertturnén Rolling Thunder Revue  (2019) finns ett avsnitt från den sydfranska byn och Dylan kommenterar besöket. Han skrev sedan One more cup of coffee som bär alla tecken på inspiration därifrån och dylansk duende.

Avslutar med en  analys av begreppen saudade/fado och duende/flamenco. Fado är den portugisiska sorgsna sången som ljuder där kärlek övergetts eller livet gått i stå.

Min tes lyder:  

Saudade förhåller sig till Fado som Duende till Flamenco

Om detta kan minst sju essäer skrivas och en  har redan skrivits.

Slutligen så har jag börjat läsa Isabel Alliendes fantastiska Andarnas hus (1982).

Saudade & Duende: Two Elusive Words that Defy Translation | KCRW

Följ min dagbok, klicka på https://sjunne.com/category/en-skriftstallares-dagbok/

 

11 reaktioner till “En skriftställares dagbok: 26-07-2021”

  1. On the Road with Saint Augustine: A Real-World Spirituality for Restless Hearts, James K. A. Smith.
    Tror att du kommer att gilla den! Ha det gott…

  2. Angående Ehrmans bok, Heaven and Hell: A History of the Afterlife
    Ett brett och djärvt grepp av den gode Ehrman om än en personlig betraktelse om synen på ”efterdöden”. Med bred pensel behandlas tankegångar från Homeros och Platon. Därifrån hamnar han i Gamla testamentet och sedan till Jesus och vidare till Paulus och tolkar även Uppenbarelseboken. Han tittar på kyrkan genom historien och ger sedan några avslutande kommentarer om hur han ser på himlen och helvetet.
    Detta leder också till frågor om himmelens och helvetets natur. Frågor som Ehrman verkar ha brottats med under sitt liv, först som fundamentalist och nu som agnostiker.
    Maimonides (1135/1138-1204) såg på tron om himmel och helvete som omognad ett barnstadie, medan Ehrman ser fruktan inför döden som den främsta drivkraften (Freudeanskt?). Fruktan inför döden finns redan i Gilgames-eposet. Ehrman och undertecknad är överens om att det inte finns några föreställningar om himmel och helvete som vi kan identifiera i den hebreiska bibeln, inga uppenbara domar och straff för syndare eller salig belöning för de dygdiga. Ehrman har huvudsakligen närmat sig Maimonides syn på Himmel och Helvete i sin personliga utveckling.

      1. Var tvungen att läsa Ehrman, din förtjänst. Håller inte med om allt han påstår men är läsvärd.

      2. Återkom gärna med dina upplevelser av Augustinus.
        Augustinus är intressant då han argumenterade för att den judiska guden och den kristna guden var en och samma. Något som var långt ifrån självklart i samtiden. Därigenom förändrade Augustinus förhållandet mellan kristendom och judendom i grunden och man kan med fog påstå att det räddade judar från den utbredda förföljelse som kristna utövade mot alla andra religiösa grupper mellan 400- och 600-talen. Tyvärr varar inget gott för evigt.

      3. Kul! Själv läser jag just nu Penrose, har som målsättning en bok om dagen. En gång Sven Stolpes idé.

        Roger Penrose är en synnerligen intressant nutida tänkare.
        Penrose tilldelades nobelpriset i fysik 2020 ”för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin”.

        Watch ”Roger Penrose: Infinite Cycles of the Universe Punctuated by Big Bang Singularities” on YouTube

        Enligt Penroses teori, som kallas för Conformal cyclic cosmology, övergår vårt universums avlägsna framtid i en ny big bang som sätter igång vad han kallar för nästa eon. På samma sätt fanns en eon före vår, som gick över i vår big bang.

        Penrose motiverar detta med att både universums avlägsna framtid och big bang är tillstånd där massa inte är viktigt. Skälen till det skiljer sig, men effekten är densamma i båda fallen: Massa är oviktigt. Istället är det masslös fysik som dominerar.

        Roger Penrose menar att universum då ”glömmer bort” hur stort det är, eftersom massa behövs för att mäta tid och rum. Konsekvensen blir att universum inte ”förstår” skillnaden mellan avlägsen framtid och big bang. Enligt conformal cyclic cosmology går vår avlägsna framtid över i en ny big bang.

        Tankegångarna sägs vara galna men är urgamla och uppträder redan i ”Vedisk kosmologi” där existerar universum cykliskt och i symbios med Brahmas liv. Skapandet och förstörelsen av detta universum sker i cykliska perioder.

        Boktips: Cycles of Time (cosmology). The Emperor’s New Mind: Concerning Computers, Minds, and the Laws of Physics av Roger Penrose.

        Se även om medvetandet:
        https://www.inverse.com/science/consciousness-and-quantum-physics
        Watch ”Consciousness is Not a Computation (Roger Penrose) | AI Podcast Clips” on YouTube

  3. Himmel och helvete är förmodligen ”sociopolitiska strategier”. Satan exempelvis utvecklades för att demonisera sina fiender. Satan är en ren konstruktion som växer fram ur Nya Testamenten.
    ”baal-zebuv” (hebr. בְּבַעַל זְבוּב) har troligen ursprungligen syftat på en filisteisk gudom. Jrf judarnas syn på livet efter detta och Kristendomens surrealistiska utsvävningar.https://www.jfm.se/faq/livet-efter-doden/
    Har svårt att finna någon jämförbar ond makt vid sidan av Jahve hos judarna. Guds namn förekommer förresten 6828 gånger i den hebreiska texten, om jag inte minns fel. Här och nu gäller!
    Glad sommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s