![Sjunne [ dot ] com](https://sjunne.files.wordpress.com/2014/11/unnamed-kopia.jpg)
Om vi inte ser människan som ett fullbordat väsen, en naturvarelse som alla andra utan som en fundamentalt skadad art kan två orsaker skönjas:
- Vi föds för tidigt.
- Vi har ett självmedvetande olikt alla andra arter
Nr 1 är uppenbart för alla som bevittnat en förlossning eller genomlevt den. Bäckenet är för trångt, fogar måste luckras upp och kvinnan lider oändligt mer än något annat däggdjur. Tills nyligen dog många kvinnor och/eller deras barn vid förlossningar. Alla människobarn är prematura foster.
Att vi föds för tidigt beror på två anledningar; kvinnans bäcken är utformat efter upprätt gång och kan inte härbärgera fostret längre om hon ska stå upp.
Vidare så är barnets hjärna redan vid födelsen oproportionerligt större än övriga primaters och ska växa till den dubbla storleken vid fyraårsåldern. Att ha kvar denne bjässe i livmodern hade blivit omöjligt.
Så det faktum att vi föds för tidigt och hjälplösa, i behov av modern och andra människor (som i sin tur hjälper henne ), är det något som inte kan förbigås i diskussioner om människans utveckling.
Darwin noterade detta givetvis men det var läkaren John Bowlby som med sin anknytningsteori under 1950-talet gjorde spädbarnets utsatthet mer begripligt. Som jag skrev 2012 i en forskningsöversikt om förskola och barnpsykologi är inte detta särskilt uppskattat eller känt i svensk pedagogik och förskoledebatt.
Bowlbys teorier har nu bekräftats av hjärnforskning, djurstudier och avancerad psykodynamisk teori i flera besläktade vetenskapsområden som neurobiologi, affektreglering och neuropsykoanalys och affektiv neurosvetenskap. Jaap Panksepp, Allan Schore och Tor Wennerberg är tre föregångare och praktiker.
Som jag ser de första fem årens osjälvständiga tillvaro så innebär de att barnet ständigt löper risk att överges och dö. Vi är alla skadade av denna brist på överlevnadsförmåga oavsett hur bra omsorg vi får och hur bra vi sedan verkar må. Vi är skadade eftersom vi inte kunde klara oss själva.
Den andra bristen kommer från vårt självmedvetande, och särskilt vår dödsmedvetenhet. Ingen annan varelse har denna förmåga att föreställa sig sin personliga död. Kierkegaard skrev Sygdommen til Døden 1849 där han blottlade vår förtvivlan inför existensen. Nietzsche, Freud (Todestrieb) och Heidegger (Sein-som-Tode) fortsatte analysen av dödsmedvetandet som 1959 kulminerade i Norman Browns Life against death.
Spädbarnets dödsångest och den vuxnes existentiella lidande är desamma. Vi är skadade genom att födas och genom att inse att vi existerar.
Men ändå överlever vi och kan till och med skapa nya mänskliga världar som bara vi förstår. Möjligen är vår civilisatoriska gärning exakt vad som behövs för att motverka vår utsatthet i tidiga och senare år.
Mänskliga byggen av gemenskaper, kulturella mönster, sociala koder och känslighet är avgörande för spädbarnets överlevnad och för de vuxna. Civilisation som bot men också som något potentiellt skadligt i sig vilket de ovannämnda påpekade tillsammans med Herbert Marcuse vid mitten av 1900-talet. Världskrigen hade inte slutat trots hög grad av civilisation i Tyskland, men vi ska inte gå in på detta.
Istället bör vi besinna den mänskliga artens självreglerande förmåga att tolka existensen för sin överlevnad. Våra öppna djupa samtal med varandra och vår allt högre grad av (själv)medvetande kan få oss ur dödens grepp. För en stund.
Under tiden kan vi studera Stephen Meyers Return of the God hypothesis och undra hur hans teori om intelligent design inkluderar de i grunden skadade människorna. Är våra sociala och kulturella egenskaper delar av denna universella design? Dvs är våra städer och skapelser gudomliga, gjorda för att betvinga 1 och 2?
Sjunne [ dot ] com 
”Istället bör vi besinna den mänskliga artens självreglerande förmåga att tolka existensen för sin överlevnad. Våra öppna djupa samtal med varandra och vår allt högre grad av (själv)medvetande kan få oss ur dödens grepp. För en stund.”
En rent liberal tankegång som det är försent för.
All optimism när det gäller Sveriges framtid är suspekt.
Demokrati vilar på den legitimitet som följer av att medborgarna uppfattar att systemet representerar dem. Sverige kan liknas vid en demokratur, skendemokratiskt och med en bristande maktfördelning mot det nuvarande majoritetsförtrycket. Enkelt uttryckt, demokratin fungerar bara när vänsterliberala vinner eller gynnas. Om inte så är ”demokratin hotad”.
Det kommer inte ske någon större förändring i Sverige. När svenska folket ska bilda sig lyssnar de på Sommar P1, Benjamin Ingrossos program tillhörde ett av sommarens mest populära. Medelklassen i Sverige kommer på sikt att gå ett dystopiskt öde till mötes helt frivilligt och fredsskadat passivt. Överrepresentationen för personer med utländsk bakgrund, både utrikesfödda och barn till utrikesfödda, är extrem för grövre brottslighet, exempelvis dödligt våld, rån och våldtäkter. (dödligt skjutvapenvåld har ökat i Sverige, men inte i övriga Europa).
Sveriges enorma folkutbyte via bl.a. flyktinginvandring av icke kompatibla kulturer är en ren katastrof.
Det finns stora skillnader i brottslighet mellan personer från olika
länder. Ju närmare ursprungslandet ligger Sverige geografiskt och ju högre utbildningsnivå och ekonomisk nivå i ursprungslandet, desto lägre brottslighet har gruppen. Detta gäller generellt men med märkbara undantag. Exempelvis har personer som invandrat från Ostasien även länder med lägre inkomstnivå låg brottslighet.
Norska och danska studier visar att brottsligheten är högre hos barn till utrikesfödda än den är hos utrikesfödda. Utrikesfödda föder fler barn. Flyktinginvandrare enligt norska studier har visat sig ha betydligt högre brottslighet än anhöriginvandrare, medan arbetskraftsinvandrare har låg brottslighet. Skillnaden mellan flyktinginvandrare och övriga invandrare kvarstår efter justering för socioekonomiska och demografiska bakgrundsfaktorer. En någorlunda intelligent socialdemokrat sade en gång följande:
Det borde ställas krav på invandrarna, till och med i kulturellt hänseende. ”bedöma om han eller hon kommer från ett land eller en kultur vars seder och bruk är så väsensfrämmande att en någorlunda harmonisk anpassning är svår eller omöjlig”.
Man borde kontrollera om personer som vill invandra till Sverige har ett kriminellt förflutet, och om han eller hon är villig att ”bli en lojal medlem av det svenska samhället”.
Det låter ganska vettigt, året var 1990 och Sverker Åström (av Palme godkänd diplomat och politiker) publicerade kritiken i Dagens Nyheter den 25 augusti . Det bästa rådet till de som kan är att i tid planera för att flytta från Sverige. Det är klokt inte fegt.
Behövs en mindre uppsats för att kommentera punkt 1 och 2.
När det kommer till Stephen Meyers:
Vetenskapen kan inte kasta något ljus på en Gud som är den yttersta orsaken till allt, och forskare och teologer är för det mesta enastående överens om att det är så. Frågan här är om Gud är en närliggande orsak till observerbara saker på ett sådant sätt att Guds handling kan vetenskapligt postuleras, antas och empiriskt testas; och särskilt om det finns något inom modern vetenskap, som Meyer hävdar, som pekar på att så är fallet. I mina ögon är Meyer ännu en fundamentalist i förklädnad.
Jo mina funderingar var snabba. 1 och 2 är nog varsin bok. Typ.
Ja, var börjar man, Otto Rank The Trauma Of Birth?
Reblogga detta på ulsansblogg.