Jens Liljestrand, DN 28/4, 2012

Av en slump läste jag igen Danne Nordlings blogg om denna hyllade kulturhändelse 2012 som ägde rum på Dramaten med Marie-Louise Ekman och Alexandra Pascalidou på scen.

Jag sliter nu i hemtjänsten  i Halland, jobbar ibland 15 timmar i sträck.  1976 var just hemsamarit, som yrket hette då, mitt första egentliga arbete utanför familjeföretaget inom väg- och anläggning.

Jag var aldrig särskilt hågad av att stå med en skyffel vid en grävmaskin och gillade att tala med äldre på Gottsunda servicehus och tjejerna där. Att hjälpa en handikappad man med förstoppning kl 7.30 på morgonen medan han hängde ovanför ett badkar var ett första möte med vad som sen blev vardag när jag fortsatte i långvården på Kungsgärdet sjukhus och Akademiska i Uppsala.

Poeten Johan Jönsson är vidrig i sin beskrivning av hur han beter sig i andras hem. Han borde blivit anmäld istället för hyllad av publiken på Dramaten och DNs Jens Liljestrand.

2012, när poeten hyllades,  var jag fortfarande anställd vid Stockholms universitet som adjunkt på lärarprogrammet. Den 1 aug lade jag upp en lång drapa, refuserad av Sakine Madon på Newsmill, på min blogg där jag redovisade de problem landet hade. Invandring var ett men lika mycket familjepolitik, rädda medier och kulturlivets dekadans som i Johan Jönssons uppläsning på Dramaten. Noterar  att jag då inte var beredd att rösta på SD eller följde alternativmedier.

Jag fick sluta vid Stockholms universitet årsskiftet 2012/13 och har sedan verkat runt SD och alternativmedier, vilket har inte gett mig särskilt bra karriärmöjligheter. Tvärtom är jag nu tillbaka i yrkeslivet där jag var sommaren 1976 då jag landade i Uppsala efter ett år i USA. 18 år gammal släntrade jag upp till Gottsunda efter ett par sysslolösa veckor och kunde börja som hemsamarit dagen därpå.

Livet är sannerligen omväxlande.