”Under mina år inom socialtjänsten i Kista Stadsdelsförvaltning i Stockholms stad, stationerad ute i Husby, fick jag stor erfarenhet av rättsapparaten. Vi socialsekreterare var utsatta för ständiga hot och hade en direktkoppling till polisen i Västerort och två väktare nere i receptionen.

Jag jobbade där under åren 1997-2000. Vi fick en dag för att lära oss Personligt Självförsvar ute på Polishögskolan i Sörentorp där vi fick gå i närkamp med polisernas egna tränare. På förekommen anledning. Vi var samtliga något rosiga om kinderna när dagen var slut, om man säger så.

Hot mot oss socialsekreterare var vardag. Något som man hanterade på ett proffsigt och föredömligt sätt inom förvaltningen. Vi hade nolltolerans mot kränkningar, som att bli kallad hora och hot. Standard var att jag, mina barn och övrig familj hotades med döden och de värsta sexuella kränkningar.

Under mina tre år där blev jag stamkund på Stockholms Tingsrätt. Inte mindre än fem mål på tre år. I och för sig trevligt med alla snygga manliga jurister i kostym som jag fick som bisittare. Här måste jag säga att rättssamhället inte brister. Alla hot mot tjänsteman tas på största allvar.

De åtalade försökte försvara sig. ”Det var inte du som var hora, förstår du? Det var broschans svägerska som jag skulle dödat, ok?”

Rätten gick helt på min linje. Samtliga fällda var invandrade muslimska män. De var också alla dömda tidigare för hot mot tjänsteman, misshandel, rån. Men de gick fria på våra gator och dömdes även dessa gånger till enbart böter och skadestånd som man kan se sig om efter i rymden.

Efter Husby har jag varit på två rättegångar till, den senaste för tre år sedan. Då behagade den åtalade inte dyka upp. Men han befanns skyldig till hot hur som helst. Han hade avvikit från Frivården och inte skött sina kontakter där efter sin senaste dom om grov misshandel. Så man får väl kanske förstå att att han inte var så pigg på att infinna sig i Nacka Tingsrätt.

Det var lite tufft därute i Husby redan på den tiden, om man säger. Då parkerade jag min bil på ett parkeringsdäck en bit ifrån förvaltningen. Många var de gånger som min chef följde mig till bilen för att jag skulle vara trygg och inte bli attackerad. Skulle jag parkera min Saab 9.5 på samma däck idag så skulle bara ratten och backspeglarna återstå efter femton minuter.. “

—-

Bloggaren Ronie Berggren har talat med poliser i Stockholm:

“Eftersom Brottsförebyggande rådet nyss släppt en rapport om kvinnors rädsla för att gå ut tänkte jag här kort dela en berättelse.

Jag fick här om dagen ett samtal från en polis i en av Stockholms invandrartäta förorter (som jag här undviker att nämna vid namn). Han gillade min podcast och min inställning till saker och ting.

Han berättade om kvinnors situation. Hur salafister kan åka runt i bilar och säga till tjejer de ser att klä sig anständigare om dessa inte följer islamiska regler.

Polisen har sett sådant vid många tillfällen. Men eftersom polisen ägnar sig åt brott så är det ingenting de kan göra åt den saken. Det är helt lagligt för män att prata med kvinnor.

Svenska tjejer är mycket utsatta, för att bli nedslagna och utsatta för rån och grov brottslighet. På dagtid är det hyfsat okej, men inte på kvällstid. De vita, svenska tjejer som rör sig i förorten ifråga är tjejer med dåligt självförtroende, självskadebeteende etc. Och de råkar illa ut.

Däremot klarar sig strikt muslimska tjejer bra. De blir inte rörda utan behandlas med respekt, förklarade polisen för mig.

En stor majoritet av de riktigt grova våldsbrotten som begås i Stockholm begås heller inte av Jan, Sven eller Sture, utan av män med utländska namn – tydligt kopplade till islamiska kulturer, förklarade han för mig.

Polisen utsätts också ofta för stenkastning, och bakhåll ibland genom falsklarm där de blir inlurade i bakhåll. Till förorten åker man med två polisbilar även för vanliga enkla undersökningar. Två poliser gör undersökningen och två andra poliser vaktar den tomma polisbilen från att vandaliseras.

Han ansåg också att det talades alldeles för lite om hur situationen faktiskt ser ut i verkligheten, och att det är svårt, även inom poliskåren att lyfta upp dessa saker. Och jag förmodar att det var därför han tog kontakt med mig.

Han menade dock att svensk lagstiftning och polisens befogenheter inte är anpassade till de förhållanden som nu råder på många håll i Sverige. Saker förändras. Det går fort. Och vi är inte beredda.

Vi får se om det blir någon intervju för min podcast. Det är inte säkert, men eventuellt.

Men att media tillsammans med fega politiker har svikit en av våra viktigaste myndigheter – vår polismyndighet – är jag helt övertygad om.

Och att de i ännu högre utsträckning svikit Sveriges kvinnor råder inga som helst tvivel om.

/ Ronie Berggren https://www.facebook.com/ronie.berggren/posts/10154290522327817  ”

—

Mina inlägg

Mitt år som skolledare 2004-2005 i Hjulsta, april 2013

Forska om välfärdsarbete, räddningstjänst och polisarbete, mars 2015

Medelklassen berättar om invandringen, juli 2015

En sann bibliotekshistoria, juli 2015