Vänstertidskriften Dagens Arena publicerade 3 juni 2015 en redogörelse för mitt första föredrag i april om den Sverigevänliga folkrörelsen och en analys av framför allt Avpixlats kommentarsfält men även andra aspekter av vad den vänsteraktivistiske artikelförfattaren Mathias Wåg funnit intressant. Om Wåg m fl se Dagens Samhälle

Även det sista föredraget om det extrema Sverige och den Sverigevänliga rörelsen refererades av Wåg.

Dagens Arenas chefredaktör Håkan A Bengtsson tecknar bekymrat min politiska utveckling.
Han missar en del så se här och här.

Analysen av SD och vad Wåg uppfattar som politiska fiender på internet kan vi lämna därhän, men han är saklig nog att redogöra för hur långt den Sverigevänliga rörelsen nått sedan SD:s riksdagsinträde 2010.

Mathias Wågs position som hyllad ledare av Researchgruppen http://www.research.nu, något som gav gruppen Grävande Journalisters Guldspade 2014 och som jag starkt ogillar, har givit honom statistiskt material från de sk näthatarna, ofta kommentatorer på Avpixlat.

Texten i Dagens Arena är full av den del intressanta analyser men jag ska inte gå in alla detaljer utan bara göra några nedslag i hans för den Sverigevänliga rörelsen viktiga text. Kanske är det första gången vi tas på allvar och då menar jag vi som i de anonyma kommentatorerna (själv har jag alltid varit offentlig och sällan läst kommentarsfälten särskilt noga, men blir nyfiken av att Wåg tillmäter dem sådan betydelse 🙂 ).

1. Wåg underbygger en tes om en av makten utmanande motoffentlighet utifrån vänsterfilosofen Nancy Frasers bok ”Rethinking the public sphere”. Fraser var dock inte först utan det var snarare filosofikollegan Jurgen Habermas avhandling om borgerlig offentlighet i det brittiska 1700-talets kaffehus och vänstermännen Alexander Negt och Oscar Kluges begrepp om den proletära offentlighet.

Även svensken Johan Fornäs avhandling om det socialistiska Tältprojektet och proggmusikrörelsen är tidiga analyser från vänster av när folk känner sig manade att bygga nya offentliga rum och engagerar sig. Folkbildar sig rentav som jag skrev angående Avpixlat som folkbildning

Wåg svänger sig med Gayatri Spivaks begrepp ”subaltern” vilket kanske Dagens Arenas läsare uppfattat som svagt post-marxistiskt/post-strukuturlistiskt. Just subaltern har väl samma funktion när man droppar det som ”oiokofobi” har bland Sverigevänner, se Hagenbos blogg och Åkessons uppmärksammade inlägg 2009.

2. Wåg har rätt i att vad som pågår på nätet och som jag försökte förmedla den aprilkväll på Södermalm då Wåg själv lyssnade och ställde en fråga om just varför jag inte skällde ut ”näthatarna”, var och är en kulturkamp. Inte en politisk kamp utan en verklig strid om vad som är svenskt, Sverige, nationalism och lojalitet mot sitt eget folk, där jag räknar in alla som står upp för Sverige oavsett födelseort.

Kulturkampen står alltid om att få grepp om den hegemoni som kan råda över tänkandet. Gramsci, Lukacs och Frankfurterskolan (där Habermas ingår) förstod detta tidigt, se KO Arnstberg , Anton Stigermark och Hans Zetterbergs begrepp om den ”centrala sfären”.

Den Sverigevänliga rörelsen har inte nått längre än att vi insett vad vi har att slåss emot i kulturlivet, medierna och utbildningssystemet där den vänsterliberala och socialistiska hegemonin är stark, men med Wågs analys av oss är vi än mer beredda. Tack.

3. Ett obehagligt drag i Wågs text är hans tal om att Avpixlats sk näthatare ska känna att de inte kan vara anonyma. ”Deras anonymitet tas inte för given” längre skriver han och menar att de alternativa Sverigevänliga sajterna och deras kommentarsfält har blivit mer väluppfostrade sedan hans, han skriver ”vår” Researchgruppen, har avslöjat dem i Expressen vid julen 2013 .

Genom att samköra nätkommentarstekniken Disqus med inlägg på t ex SVT Opinion har RG fått fram exakt vilka personer som döljer sig bakom anonyma nicknames eller i så nära det går så att statistik på deras ålder, inkomst och bostadsort kan kartläggas.

I likhet med Marika Formgrens inlägg ”Med skräcken som vapen” ser jag denna självcensur som ytterst beklaglig för frihet och demokrati, se mitt inlägg. Expo är värre än Researchgruppen genom sin försåtlighet och makt medan RG är mer öppet förtyckande i sin mentala terrorism.

Inte ens Michael Hess inlägg på Aftonbladet som friades härom dagen är något att gläda sig över. Frikännandet gavs för att inlägget låg nere i en kommentarstråd vilket gjorde det besvärligt att nå, medan själva innnehållet fortfarande ansågs kränkande, se NEO . Denna dom är lika illa som frikännandet av Lars Hedegaard 2012 då hans uttalande sades i en viss kontext (ett informellt morgonsamtal med en journalist som valde att offentliggöra samtalet. Skvaller).

4. Wåg ondgör sig över sk ”drev” som Avpixlat och dess kommentatorer sägs ägna sig åt, bl a mot Katarina Mazetti där även jag är med men inte heller skyldig. Dessa folkopinioner har inga resurser jämfört med vaed Wågs Researchgrupp, Expo, SVT/SR, Expressen och Aftonbladet har.

Ja det kan vara fel att hänga ut adresser till bortskämda tonårshäxor som vandaliserar på Långholmen men det är inget mot att ringa på hemma hos Jim Olsson , ja den historien kan ni väl, JK vägrade ta upp denna av Expressen och Researchgruppen självpåtagna inskränkning av Olssons grundlagsfästa yttrandefrihet.

Desssa ”drev” kan man skriva mycket om men jag hänvisar till Salles blogg www.fnurra.com angående de drev som AFAs Facebookgrupp driver för att utestänga honom. Avhumaniseringen av Sverigevännerna är det första att bekämpa. Suck.

5. Kuriosa: Jag är bekant med med Mathias Wåg sedan 1990-talet då jag höll ett föredrag om autonom marxism vid det anarkistiska bokkaféet Cafe 44. 1986 gick jag ur VPK för dess stela statslojala och Sovjetvänliga politik, men gick in i V 1991 då jag tillhörde förnyarna, den sk tredje vänstern . 2000 gick jag ur V igen, och skrev några rader varför i Dagens Arena, lustigt nog. Nu skriver jag som sagt i Avpixlat, men lika frihetsbejakande.

Välkomna tisdagen den 9 juni för det sista föredraget. Alla är välkomna, troll och människor.