Migration och mångkultur 1: Jeg er ikke rasist, men . . .

brox

I några nedslag i skandinaviska studier och debattböcker om migration och mångkultur tar jag upp vad invandringen i Europa betyder för samhällsutvecklingen. Först ut är den i Norge avgörande boken Jeg er ikke rasist men . . . från 1991 och sist berättar det svensk-amerikanska forskarparet Friedman i Lund vad de kommit fram till:

I slutet av 1980-talet gjorde det norska Fremskrittspartiet med dess ledare Carl I. Hagen stora framsteg. De norska tidningarna förstod inte hur de väna norrmännen skulle plötsligt blivit nationalistiska och rasistiska. I den förvirringen letade agronomen, sociologiprofessorn och vänstersocialisten Ottar Brox efter andra sätt att förstå sina landsmän. 1991 gav han ut boken Jeg er ikke rasist, men … Hvordan får vi våre meninger og innvandrere og innvandring (Gyldendal)

Boken kunde ha skrivits i Sverige idag två decennier senare eftersom liknande förhållanden råder sedan SD valts in i riksdagen 2010. Brox visade hur medier och etablissemang å ena sidan vill beskydda invandrarna, å andra sidan hur sympatisörer till Hagens parti beskyllde dem för allt slags ont. Mellan dessa skyttegravar fanns inte mycket annat än en vilsen arbetarrörelse där några norska socialdemokrater ville ha genomtänkt reglerad invandring men ingen egentlig diskussion mellan dessa två ytterligheter. I svenska journalistkåren råder liknande förvirring som jag konstaterat i Samtiden.

Opinionsmätningar spelade mindre roll för hur folk resonerade menade Brox 1990 och såg i stället en folklig grästrotsrörelse bakom Fremskrittspartiets framgångar. Hans bakgrund som aktivist in rörelsen Nej till EU, Socialistisk Venstreparti och norsk landsbygdrörelse gjorde honom skeptisk till storstadsmedier som arbetarrörelsens Aftenposten och yttervänsterns Klassekampen, en relativt stor dagstidning i stil med Dagens ETC. De kallades moralisk elit och utgör ett ”moral-mesterskap”, där känslor är allt menade Brox. Klassekampen skrev 1987:

”Si meg hvordan du tar imot en flykting, så skal jeg si deg hvem du er!”

Det norska näringslivets uppbackning av öppna gränser för att skapa ett låglöneproletariat är lika illa som vänsterns känslosvall menade den socialistiske landsbygdsforskaren Brox. Vad som kunde ändra ställningskriget mellan de två ytterligheterna, öppna eller stängda gränser, är en öppnare, grundligare och allvarligare debatt om invandringen, där varken skällsord eller vardagsrasism hör hemma. En avgörande bok för ett sansat samtal om migration och mångfald i Norge 1991. I Sverige saknas den ännu.

Annonser

One thought on “Migration och mångkultur 1: Jeg er ikke rasist, men . . .”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s