
6 december 2016 blev jag inbjuden till Oslo av utrikesjournalistgruppen Internasjonal Reporter att tala om hat mot medier. Det var den första officiella inbjudan jag fått som representant för Avpixlat, något som norrmännen var nyfikna på.
Debatten var på anrika Litteraturhuset, intill det norska slottet och Nationateatret. Se debattupplägget på nynorsk:
”I Tyskland roper aktivistar “løgnpresse” når dei demonstrerer mot Angela Merkels flyktningpolitikk. I USA blir redaktøren for den konspiratoriske nettavisa Breitbart ein av presidentens næraste rådgjevarar. I Storbritannia stemte folket nei til EU – trass i alle advarslar og prediksjonar frå massemedia.
Dei populistiske rørslene i Vesten samlast alle om ein ting: hatet mot det dei kallar ‘mainstream media’. Korleis hamna me her? Har tradisjonelle medier seg sjølv å takka? Har dei mista oversikta over viktige strøymingar i folket? Korleis kan me halda på ein sannferdig og faktabasert journalistikk?”
Här finns en något burkig ljudfil från debatten, men Swebbtv kommer också lägga upp en film med väsentligt bättre ljud från denna intressanta kväll, inte minst för svensk mediedebatt.
Den norska bok och författare jag prisade flera gånger i debatten, Jeg er ikke rasist men … av Ottar Brox från 1991. Den gjorde nog att norska medier inte undvek kritisk debatt och rapportering om invandringen som de svenska tyvärr fortfarande gör. Annars hade Avpixlat m fl inte existerat och varit så stora.
Johan Hakelius ger mig rätt på varje punkt i dagens Expressen.
God Jul till dig Sjunne, till alla medverkande i SwebbTV och alla andra Sverigevänliga! Hoppas ni får många hjärtliga skratt i den svenska julstämningen.
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/12/21/politisk-satir-eller-god-jul-overklassen-maste-exponeras-mer-menar-goran-greider-pa-etc-och-anna-gyllenbage-fran-limbo/
Jan Millds blogginlägg https://janmilld.wordpress.com/2015/11/28/borde-sd-laggas-ned/ belyser en del av problemet. Folk tänker inte balanserat men förskansar sig i omöjliga positioner.
Människor tycks älskar att puckla på varann trots att motståndaren inte är den verkliga fienden. Fienden är den egna rädslan. Tanken på att undersöka något djupare eller samtala med någon som tycker annorlunda skrämmer de sekteristiskt lagda fastän just sådana samtal kan befria dem från deras rädsla för sanningen.