”Det är väl bättre att de är här. . . ”

 

Gång på gång använder människor i ledande positioner en retorik om avvikare och brottslingar som går ut på att dessa ska mötas med tolerans, inkludering och förståelse. 

Dessvärre tilldelas avvikarna utpressningsfördelar när teorin blir praktik och inga grundläggande problem löses. Det svenska majoritetssamhället har använt metoden i årtionden med varierande framgång. 

Från den amerikanska skolfilmen Vänd dem inte ryggen (Blackboard Jungle) 1955 till Vilgot Sjömans 491 från 1964 om urspårad behandling av ungdomsbrottslingar har detta budskap formulerats: 

Bättre ha dem med oss än utanför.

Låt mig ge några exempel från dagens inkluderande retorik:

Metoden, att låta före detta busar bevaka andra busar, blir bara lyckad om den tidigare busen inser sin makt. Busen som är engagerad på grund av sin bakgrund får ett övertag gentemot andra anställda, som skolpersonal och anställda i kollektivtrafiken. 

Bara åsynen av en före detta buse med tatueringar och kraftig kropp ska avskräcka andra från stök och brott. Men denna buse får inte blir för mesig, som de vithyade lärarna i skolan, eller för arg, som han en gång varit.

2005 anställdes jag som biträdande rektor för Estetprogammet på Fryshusets gymnasium och reflekterade då över skolans sätt att inkludera blivande rappare. De antas till musikprogrammet där de får ge utlopp för sin ilska och eventuella kreativitet. 

Många elever klarar sällan alla tre åren så de står då utan examen och möjlighet för vidare studier, och har inte heller en yrkesutbildning. Det yrke de har utbildats för, rappare, är knappt efterfrågat på arbetsmarknaden och om erbjudanden ges är dessa inte på heltid. Återstår socialbidrag, svartjobb eller lågbetalda påhugg. Eller brott. Se Newsmill 2012 och bloggpost

Ett annat exempel kan ses i skolan. Utåtagerande och bråkiga elever ska inkluderas för att inte marginaliseras i smågrupper och kanske utveckla än värre beteenden, trots att dessa kan vara till skada för hela klassen. Grundskolans införande 1962 byggde på att samla alla elever i en klass oberoende av förutsättningar och intresse i 9 år, en ovanligt lång tid och sen uppdelning jämfört med andra länders skolsystem.

Hotet om vad ungdomar kan ställa till med vilar över andra projekt i utsatta områden, på fritidsgårdar, förortsteatrar och varhelst vuxenvärlden backar inför utpressningskraven. Istället belönas brott med nya fantasifulla projekt, bland annat vid Järvafältet i norra Stockholm. SVT:s reportage från 2014 ”Bränn en bil- skaffa ett jobb” https://www.svt.se/dokument-inifran/brann-en-bil-fa-ett-jobb kan illustrera ett exempel på denna utpressningslogik. Centerledaren Annie Lööf godtog förslaget två år senare och underställde sig idén att hjälpa och inkludera grova brottslingar på fredliga människors bekostnad http://www.expressen.se/nyheter/loof-lat-bilbrannare-jobba-hos-polisen/

Utpressningslogiken vilar på att dessa unga män och kvinnor har mått bättre under sin gymnasietid än de skulle ha gjort inom ett annat gymnasieprogram eller sysselsättning med musiken som fritidsintresse

Den mest akuta frågan idag handlar inte om förortsglin utan om hot från islamisk terrorism, i och för sig relaterade fenomen men låt vara. Gällande våldsbejakande islamism ser samhället hellre att våldsverkare hålls under uppsikt i traditionella moskéer än att de skapar egna dolda källarmoskéer. Allt för att Säpo och deras informanter ska kunna dokumentera deras åsikter och aktiviteter. Att samlas i stora manifestationer som i Barcelona och i Stockholm efter terrordådet 7 april handlar om att inkludera alla muslimer, annars hotar de mest våldsamma oss med död och våld. 

”Vi är inte rädda” ska läsas ”Vi är rädda för vad några av er muslimer kan ta er till om vi inte inkluderar alla”.

Sverige har länge haft denna hållning, att hellre inkludera avvikare än att stöta ut dem. Logiken är densamma;

”Det är väl bättre att de är här med oss, även om de är lite jobbiga, än att de stöts ut och blir värre”.  Grundskolan infördes 1962 i syfte att behålla så många elever som möjligt så länge som möjligt i samma klass oavsett konsekvenser. 

Men tankebanorna för oss till ett sluttande plan där ansvariga inte kan enas om var gränserna går. Det blir luddigt och farligt utan gräns mot de våldsamma, terroristsympatiserande, stökiga och kriminella.

När jag gick på ungdomsgård i Uppsala i början av 1970-talet låg thinnerdoften tjock på institutionens övervåning medan personalen sålde läsk och lånade ut kortlekar en trappa ned. Ingen vuxen reagerade.

Samhället är beroende av gränser, särskilt för de unga och de avvikande. Det är svårt att bestämma exakt var gränserna ska sättas men att underlåta att ta tuffa beslut är värre. Vi ser idag hur brottslingar och högljudda minoriteter utnyttjar denna svenska mesighet.

 

Annonser

One thought on “”Det är väl bättre att de är här. . . ””

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s