Dagens Nyheter skrev igår på ledarsidan om mitt förslag att blockera tiggare.

Några synpunkter:

1. De som är utsatta är tiggarna och oss som ser dem, oavsett om vi ser eller inte. Tiggarnas herrar, människohandlarna och profitörerna som hyr ut gathörnen till tiggare, kommer vi inte åt. De sysslar med illegal verksamhet. Ändå tror DN att de ska ses som om de var mellanchefer på myndigheter och Systembolag och skriver:

”Men den som inte stöder Systembolagets monopol kan inte trakassera anställda, skolpersonal som motsätter sig samkönade äktenskap har inte rätt att behandla barnen i sådana familjer annorlunda och den som inte tycker om polisen har ingen rätt att kasta sten vid utryckningar. Personer som inte sympatiserar med vargpolitiken får inte ta lagen i egna händer och oavsett vad man anser om senaste julvärden ska den som har en tv betala licens.”

Hade de utsatta tiggarna haft ansvariga chefer hade jag kontaktat dem. DN tror att de har det, vilket visserligen polisen också anser numera, och att jag inte förstått hur de ska kontaktas. Genom att blockera deras tiggare så att de får in mindre pengar sker en viss indirekt kommunikation. Ju mer motstånd desto större chans att de lämnar platsen.

2. En given reaktion från DN var att koppla samman mitt modesta ickevåldsförslag med att bränna ned asylboenden. Avpixlats redaktör drog sig för att publicera mitt inlägg av den anledningen, vilket kan vara bra för just den webbtidningen. Själv ser jag inte den kopplingen alls. Får folk se att man kan blockera tiggare på ett effektivt och samtidigt icke trakasserande sätt, så ger det inga impulser att gå vidare.

3. DNs ledare illustreras med ett foto från attacken med en tårta mot Jimmie Åkesson. En kriminell handling som inte har något med mitt förslag att göra. Jag var för övrigt själv där och blev attackerad med saliv och ägg. Att ta till olagliga metoder för att få fram politiska budskap är givetvis fel, men om ett parti har torgmöte och några vill rassla med nycklar utan att det stör är väl det ok, om än kontraproduktivt.

DN går längre och menar att alla motståndare till SD har rätt att stå en decimeter framför Åkesson vid torgmöten, vilket är ett brott mot den grundlagsfästa mötesfriheten:

”Och den som anser sig ha ‘vunnit’ när tiggare lämnat platsen borde i konsekvensens namn betrakta det som helt naturligt att andra försöker tysta Åkesson genom att ställa sig en decimeter framför honom när han talar.”

Ett befängt påstående som inte passar sig i en ledare på nyårsafton. DN avslutar med den gyllende reglen:
”Behandla inte andra som du själv inte vill bli behandlad.”

Nej, jag vill inte att hänsynslösa brottslingar ska dra nytta av min och andra svenskars medömkan genom att föra fram utsatta människor för illegala syften medan de själva gömmer sig. Att reagera på detta kan ta sig olika uttryck. Det är svår balansgång att respektera den tiggare som sitter där samtidigt som man blockerar honom eller henne (ofta väljer de äldre manliga profitörerna yngre tilldragande kvinnor för att få fram maximal generositet och skam). Är tiggaren själv aggressiv och otrevlig redan innan man ställer sig där är det lättare. Men visst tar det emot. DN är inte helt fel ute med att detta uppslag inte är trevligt och kanske inte genomtänkt men jag räds inte att föra fram det. Att invänta ett beslut i någon demokratisk församling eller från polis och myndigheter verkar ta lång tid.

Aktivism har visat sig framgångsrik vid Almstriden 1971, husockupationer, kvinnokamp, kamp för ANC, FNL och befrielserörelser, mänskliga sköldar (dock inte vid tiggarlägret i Malmö), miljöaktioner och så vidare. Att gå emot aktivism är att sätta hela den demokratiska processen mellan valen ur spel och att vägra ta in nya opinionsyttringar, låt vara ibland rätt råa (ockupationen i Högdalen och Cyklopen nyligen).

4. För övrigt har varken SD eller Avpixlat något alls med mitt inlägg att göra, vilket Dagerlind påpekar i sitt inlägg som DN valde att inte publicera.

5. DN hävdar att mitt förslag ökar polariseringen i debatten. Den malliga morgontidningen har själv polariserat genom sin ensidiga kampanjjournalistik så där har jag knappast gjort något. I fallet Julia Caesar visade DN sig inte ha respekt för de journalistiska etiska reglerna. Polarisering har blivit DNs huvudvinkel i frågor om migration, tiggeri, islam, mångfalg etc.

Se även reaktioner från Avpixlats Mats Dagerlind och Roger Salle Sahlström