Söndagen den 1 november deltog jag i Folkets Demonstration för andra gången. Meningen var att jag skulle tala även denna gång liksom i september, men tiden räckte inte till och så kan det bli. Ingen fara. Jag hörs och syns rätt mycket i alla fall 😉 Fick till och med säga vad jag inte hann säga till Ingrid och Conrad.

Manifestationen på Sergels torg var lugn och vi var dubbelt så många som sist, ja upp till tusen trodde polisen.

Jag gillar inte att gnälla om allt politiskt korrekt trams, men vad som gör mig betänksam är när motståndarmedier ljuger. Expo:s Jonathan Leman och Daniel Vergara, två servila och begåvade äldre gossar, rapporterade att Nordisk Ungdom ”deltog” i vårt arrangemang. Nej det gjorde de inte.

Vad som skedde var att ett gäng unga bistra män steg in på Plattan med flaggor som de började veckla upp. Inom 30 röda sekunder var jag och 10 till där och bad dem ta bort flaggorna, inte bara rulla ihop dem. De lydde under protest. Polisen kom sen fram och undrade om vi behövda hjälp och jag bad dem se till att inga flaggor syntes bland åhörarna.

Vad som sedan skedde var att de tydligen delade ut flygblad, något som är svårt att hindra. De deltog som privatpersoner utan några kännetecken från organisationer vilket inte tillåts av arrangörerna Folkets Demonstration. Nordisk Ungdom deltog inte.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har haft liknande problem. När flaggor med massmördarna Lenin och Che Guevara, hammaren och skäran, syntes vid hans demonstrationer härom året var han bekymrad : ”Det är ju så att det är omöjligt för en arrangör att få bort allting” sa han till Nyheter24. Texter med bilder av Josef Stalin säljs vid partiets demonstrationer och flaggor med våldsbejakande symbolers höjs fortfarande utan att tas ned.

Men det räcker inte med Vänsterpartiet. I Kärrtorp 2013 fick landets samtliga partiledare utom SD:s tala inför flaggor från Revolutionär Front och AFA, vilket inte sågs med blida ögon av Expressens Britta Svensson.

Två fel gör dock inget rätt. Att våldsvänstern kommer lättare undan beror på dess etablerade plats i medier, utbildning och kulturliv, vilket jag skrivit om tidigare, se 1, 2, 3.

Expo:s övriga sura kommentarer om vad som sades vid demonstrationen den 1 november får de stå för. Ingrid Carlqvist höll som vanligt ett fantastiskt tal (liksom förra gången), liksom Tania Groth och Stefan Torssell.

Välkomna igen till Sergels Torg i Stockholm den 30 januari kl 13. Jag är första talare och ska ta max en kvart på mig.