Bland de fyra partierna i forna Alliansen är KD först ut igår torsdag 18 december med att hinna lägga om sin migrationspolitik med vissa blygsamma skärpningar utan större sammanhang, men i det största partiet verkar inget liknande ske.

Enligt före detta statsminister Göran Persson (S) är C och FP numera ”högerpartier” vilket gör dem och givetvis KD, till omöjliga samarbetspartners i en socialdemokratisk regering efter 22 mars 2015. Återstår alltså moderaterna, vilket är en ovanlig kombination som fler gärna ser t ex Bengt Westerberg , Lena Mellin och Göran Persson.

För att S och M ska kunna göra upp måste båda partier släppa den extremt generösa migrationspolitiska överenskommelse som M och Alliansen ingick med MP 2011 och vars fortsättning utgör Stefan Löfvéns rödgröna regeringsunderlag fram till extravalet. Den 14 augusti spekulerade jag redan i att S och M skulle göra upp om migrationen (se Samtiden).

Vi kan lämna socialdemokratins bekymmer just nu och koncentrera oss på det största borgerliga partiet. Är M verkligen beredda att lägga om kursen på så kort tid? Med nymoderaten Anna Kinberg Batra som partiledare från januari 2015 kommer den katastrofala valförlusten på 6, 7 procent nog att upprepas eftersom hon och de nya talespersonerna bara tänker tala om ekonomi i den hastigt uppkomna valrörelsen (se DI) trots att hälften av de moderata lokalpolitikerna vill se en skärpning av invandringspolitiken (DI).

Utanför den nymoderata bunkern hörs än fler genomtänkta uppmaningar till att tänka om. Självständiga borgerliga opinionsbildare som före detta riksdagsledamoten (M) och nationalekonomen Anne-Marie Pålsson vill veta vad invandringen egentligen kostar (Sydsvenskan), Axess-redaktören PJ Anders Linder vill att M för en moderat migrationspolitik (DI) och nationalekonomen Tino Sanandaji korrigerar Anna Kinberg Batras beräkningar på invandringens kostnader (16/12 i Realtid vilket han tidigare påpekat i 16/9 Realtid). Sanandaji skriver:

”Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk. Anna Kinberg Batra kan inte vara omedveten om detta. Hon är civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm och där lärs detta ut. I min årskurs slogs befolkningens roll fast tydligt. Att tillväxt i BNP och sysselsättning måste justeras för befolkningsökning var heller inget föreläsaren behövde lägga tid på att förklara ingående, det var en självklarhet för de flesta 19-åringar. En debattartikel under valrörelsen av bland annat Anna Kinberg Batra hävdade dock likväl på samma sätt: ‘Majoriteten av de utrikes födda som bor i Sverige arbetar. Sedan 2006 har antalet sysselsatta utrikes födda ökat med mer än 180.000 personer.’ Artikeln undanhåller att antalet invandrare utan arbete under samma period ökade med cirka 100.000 personer. Kinberg Batras artikel förklarar aldrig vad som menas med att en ‘majoritet’ av invandrarna jobbar.”

För att M ska återta sin tidigare mer realistiska migrationspolitik krävs alltså att ledningen styr om sin inriktning från januari till mars 2015. Att detta ska ske är nog lika orealistiskt som att tro att Fredrik Reinfeldts tal i augusti i somras om ”öppna hjärtan” skulle kunna hinna övertyga ett par hundra tusen skeptiska borgerliga väljare om att lägga sina röster på Alliansen en månad senare. Reinfeldt fick stå sitt kast vid valnatten och försvann med en fjärdedel av det moderata väljarunderlaget.

Dessa borgerliga väljare gick till SD för att de ville ha en mer restriktiv och realistisk migrationspolitik. Demoskops chef Peter Santesson intervjuades av chefredaktör PJ Anders Linder i Axess TV i slutet av november under rubriken ”Vilka är de nya Sverigedemokraterna?”. Lugnt och sakligt redogjorde Santesson för en undersökning Demoskop gjort av dessa väljare som svikit borgerligheten för SD. De visar sig inte skilja sig åt i något annat hänseende än just sin skeptiska inställning till Alliansens/nymoderat/miljöpartistisk migrationspolitik. Den annars så korrekte PJ Anders Linder såg brydd ut och frågade gång på gång om inte dessa före detta borgerliga väljare är särskilt missnöjda eller har andra bestämda kännetecken men fick nekande svar av Santesson: De är normala borgerliga väljare i alla avseenden utom ett, inställningen till invandring och flyktingpolitik.

Några veckor senare har den flitige borgerlige opinionsbildaren PJ Anders Linder fått klart för sig att nu gäller det att rädda vad som räddas kan av förlorade röster till SD och förmå Allianspartierna att lägga om kurs. Han sammanställer i Axessbloggen debattinlägg i borgerlig press som stödjer en mer strikt migrationspolitik, tar hatten av för Göran Hägglunds utspel i DN igår tors 18/12 och mobiliserar vad han kan från sina år vid Timbro, Svenskt Näringsliv, Svenska Dagbladet och inom borgerliga tankeverkstäder.

Axess chefredaktör PJ Anders Linder är en outtröttlig organisatör och optimist som visat sig kunna driva fram förslag (se vänboken Den borgerlige optimisten vid hans 50 årsdag 2012). Men kommer Kinberg Batra lyssna? Hon lyssnar varken på de moderata lokalpolitikerna eller på nymornade borgerliga debattörer eller modiga kunniga nationalekonomer. I detta påminner hon om sin företrädare Fredrik Reinfeldt.

Den 10 januari 2015 håller moderaterna extra partistämma och fram tills dess kommer PJ Anders Linder och andra borgerliga skribenter ligga i. Frågan är om det är för sent och för lite.

I riksdagsmotion från Moderaterna år 2000:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/med-anledning-av-skr-200001_GO02Sf5/?text=true