Mer frihet med mindre politik

frihet-är-det-bästa-ting
När socialdemokraten och statsminister Per Albin Hansson i samlingsregeringen demonstrerade för frihet, 1940.

Inställningen att samhället ska styra medborgarnas liv är en förutsättning för socialismen men även för en omfattande välfärdsstat som Sverige. Varje vrå av livet tycks vara lika öppen för ifrågasättande, kontroll och behandling.

Vi har vant oss vid detta så till den mildra grad att svenska liberaler och moderater knappt kan sägas skydda privatlivet och den personliga friheten, tvärtom. Valet mellan en socialliberal vänster i Alliansen och en rödgrön socialdemokrati är inget val. I mitten är man ganska överens om att politik ska vara att reda ut vad medborgarna inte själva kan ta ansvar för. Inte sedan moderaten Gösta Bohmans frihetstal 1981 har landet hört någon politiker på allvar hävda att folk till största delen kan klara sig själva. Hans liberalkonservatism uteslöt inte ett socialt ansvar för andra medborgare men han menade att välfärdsstaten tvärtom kunde leda till sämre social välfärd med sin byråkrati och ineffektivitet.

Den moderata partiledaren Gösta Bohmans partikollega och handelsminister i Fälldinregeringen 1976- 1982, Staffan Burenstam Linder skrev:

”Välfärdsstaten skadar eller förstör andra, icke-offentliga sociala skyddsnät. Det är en social nedrustning. När sedan besparingar i välfärdsstaten ska göras innebär dessa därför extra stora påfrestningar. Man kan tala om den ‘dubbla sociala nedrustningen’: först negligeras eller demonteras de privata sociala skyddsnäten. Sedan framtvingas en nedskärning av det offentliga sociala systemet. Resultatet är brutalt”

(Den hjärtlösa välfärdsstaten, 1983)

Om svenskarna styrdes mindre av politiska partiers intressen och idéer skulle de få mer tid över till att ta hand om varandra och prata om andra ämnen. Idag förutsätts alla svenskar vara intresserade av politik, som om de 30 000 besökarna och de 3700 evenemangen i Almedalen i sommar utgjorde en förebild. Istället kan man se dem som sjukligt fixerade vid politikens väsen. Uppgörelser, ideologier, utspel och eviga trätor.

Motsatsen till denna patologi skulle vara en mer tillbakadragen stat som värnade om landets kärnuppgifter istället för att lägga sig i allt och därmed ingenting. Sverige är idag styrt av välmenande organiserade intressen och partier som vill rätta till allt, men som därmed lägger en tunn tunn offentlig grå filt över alla angelägenheter. Försvar, skola, sjukvård, infrastruktur får stå tillbaka för allt möjligt som kan låta behjärtansvärt, men som i grunden inte kan åtgärdas av myndigheter och skatter. Vi har fått en nattvandrarstat menar Per Gudmundson vid Svenska Dagbladet i somras

Riksrevisionens chef Inga-Britt Ahlenius sade till Aftonbladet (12/1/2005) apropå Laila Freivalds och Utrikesdepartements misstag under tsunamikatastrofen att landets ledning inte klarade att hantera sådana kriser. Samma sak skrev polisintendenten Eric Rönnegård i sin bok Kris i ledningen för svensk polis: mordet på Anna Lindh inget undantag (2008).

Rönnegård som varit med vid Norrmalmstorgsdramat 1973, och även bekämpat vitmaktgrupper på 1990-talet och vänsteraktivister vid Göteborgskravallerna 2001, menar att förvirring och tveksamhet inom poliskåren lett till dagens halvmesyrer.Stenkastning mot poliser slutar om kriminalpoliser gör kvalificerade ingripanden mot de ledande förövarna och statuerar exempel tidigt sa Rönnegård till Sveriges Radio . Annars förvärras hela situationen som i Husby förra året.

Om medborgarna kan lita på en effektivare stat som sköter sina uppgifter korrekt så kan man ägna sig åt sin familj, sina intressen och vad han eller hon eller ja även vad en så kallad hen än önskar. Motsatsen är en totalitär demokrati, en demokratur som Vilhelm Moberg kallade den. Den vill att politiska ideal ska råda överallt.

Den frihetlige skribenten Mattias Svensson analyserade fenomenet totalitär demokrati år 2000 i sin Mer demokrati, mindre politik. Idag är han miljöpartist vilket innebär en helomvändning till det mest nytotalitära partiet i riksdagen, vilket inte vill säga lite i detta fanatiskt politiska land. Lite mindre politik tack, så vi kan rå oss själva.

”Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.”

Biskops Thomas hyllingsvisa till frihetskämpen Engelbrekt, 1439.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s