Förändra lagen om socialbidrag genom krav på flytt till arbeten, motprestation, inga nya bostäder automatiskt vid barnafödsel och ingen riksnorm för bidragets storlek.

Det ska vara skillnad mellan att ta emot bidrag och att arbeta. Socialtjänstlagen och praxis vid beslut om bidragsutbetalning leder dock till mindre skillnader och dyra system.

Det handlar om drygt 10 miljarder i ekonomiskt bistånd (socialbidrag) till en halv miljon bidragstagare varav 150 000 långvariga biståndsmottagare (bidragstagare). Till detta kommer kostnader vid socialkontoren, utredningar vid andra myndigheter, mer ohälsa osv. och omätbart mänskligt lidande.

Andra ersättningssystem tas inte upp här, men som vi vet av sjukskrivningsdebatten innan valet 2010 finns det starka krafter som snabbt bildar opinion.

Medierna driver gärna extremfall (“Filip”, “Annica”) som tippar hela diskussionen om majoriteten av de sjukskrivna/sk utförsäkrade och ev. arbetsoförmögna. Samma öde om inte värre kommer drabba alliansregeringen om den tar upp några av mina förslag till 2014. Men det kan inte vänta.

Regelverket kring socialbidragen (eufemismerna “ekonomiskt bistånd, “försörjningsstöd” visar hur Socialstyrelsen och kommuner vill styra tankarna) vill stödja arbete, självständigt liv osv men leder ofta till motsatsen, belagt i otaliga utredningar sedan 1980talet. Helena Rivières skrift “Bidragskulturen – filosofien bakom socialbidraget” 1998 står sig tyvärr.

FLYTTA

Punkt ett: Bidragsmottagaren kan besluta var denne ska bo. Till exempel som vi ser i de invandrartäta förorterna (“ebo”- reformens resultat) men också i Norrland, särskilt om barn finns med i beslutet. Högst andel biståndshushåll med barn 2010 var det i Sorsele med 21 procent.

Omtanke om att barns uppväxt ska ske i samma ort i barn-och ungdom leder i de flesta fall till bidrag via socialtjänst eller arbetsmarknadsåtgärder. Men om socialsekreterarna i Norrland tror att alla dessa barn kommer lämna sin vackra hemby vid myndighetsålder tror de fel.

Ett till synes dystert antal har vant sig och sett hur man kan leva ganska gott ändå. Generationer hamnar i bidragskulturen. Inte dystert alltid.

Det kan inte och ska inte vara möjligt att individer ska bo var de vill och ta mot bidrag utifrån detta villkor. Men lagen ger inget tvingande utrymme att flytta, bara uppmaningar.

Enligt en studie av fd jugoslaver som kom till Sverige 1990talet med samma yrkes- och utbildningsbakgrund hade bara 25 % av de som hamnade i Malmö arbete medan de som flyttat till Småland arbetade tom. mer än svenskarna. Ingen flytt, inga pengar.

FIXA BOSTAD

Min andra punkt handlar om egen bostad för unga ensamma mödrar. Bor man hemma och blir gravid finns lite hinder i socialtjänstlagen för att den unga modern tar sitt ansvar och bor kvar i den numera något mer trångbodda bostaden.

Barnets “bästa” (som tolkas av socialsekreteren och modern) blir anledning till att skaffa ny egen bostad, minst 2 ROK som socialkontoret betalar. Fadern finns i bakgrunden eller ej, det vet vi inte och ska heller inte rapportera om via grannarna.

Men sannolikheten är betydligt större att också han tar sitt ansvar och fixar eget hem om modern fortfarande bor hemma och inte kan flytta pga kostnaderna. Men med socialkontorets hjälp lever de hellre själva gratis utan att fadern gjort ett dugg. Skäms.

LOKAL NORM

Den tredje punkten handlar om riksnormen för socialbidrag. Fram till slutet av 1990talet kunde kommuner besluta om kostnadsnivå utifrån lokala priser. Det ansågs orättvist och riksdagen antog riksnorm (2011 ca 3700 kr) . Undantag nedåt får göras om det finns särskilda skäl, men uppåt går bra som i Stockholm stad.

Vi kanske helst vill vara som riksdagen, goda fina medborgare som hjälper de svaga och bevilja alla bidragstagare samma summa varje månad. Men den goda viljan leder fel och bort från respekt och egen försörjning.

Skillnaderna verkar kanske inte stora mellan en riksnorm och en lokal norm, ett par hundra i sydsverige och en tusenlapp i norr kanske, men det finns bidragsmiljarder att spara om dessa bidragsmottagare inser att de kan klara sig utan bidrag och tar arbete/sysselsättning.

Själva skillnaden ska man inte stirra sig blind på utan incitamentet till förändring, flytt, arbete/sysselsättning osv. Lokala beslut bäst.

MOTPRESTATION

Den fjärde punkten handlar om att införa krav på motprestation i form av sysselsättning/kompetensutveckling för bidragsmottagare över 25 år (varför ska dessa undantas?). Landskrona införde detta 2009 men fick kritik av Socialstyrelsen och en självutnämnd ilsk bloggosfär.

Anledningen till kritiken, vilken var korrekt enligt lagen, var att kommunen satte alla över 25 år i organiserad sysselsättning, något som ska prövas individuellt och vara ett undantag enligt kap 4 §4 i socialtjänstlagen.

Folkpartiet driver saken men inte högljutt, utom Helen Odenljung I Göteborg. I skriften “Folkpartiet gör skillnad i regeringen” (2009) talar man om sina krav och hur man agerat 2006-2010 där man inte haft minister/department, men detta krav om motprestation finns inte med trots att det finns med som uttalat folkpartikrav sedan 2000talet.

Regeringens långtidsutredning LU2011 och bilaga 11 i synnerhet kan bli ett steg framåt med ett undantag: totalt fel i rapportens policyrekommendation “Ta bort möjligheten för kommunerna att villkora försörjningsstöd på motprestationer för biståndstagaren enligt 4 kap 4 § i SoL”.

Troligen finns motprestationskrav i praktiken ute i kommunerna men man talar tyst om det och den individuella prövningen görs rutinartat, dvs i strid med lagen. Bättre ändra lagen och tysta mediekritiken formellt. Ingen motprestation, inget bidrag.

BEFRIA

Att leva på bidrag innebär ett beroende av de som betalar bidragen, till sist oss skattebetalare. Beroendet leder till att man inte kan leva som man vill.

Ytterligheter som att bevilja bidrag för elektricitet till personer som lider av folkskygghet och tvingas sitta inne vid datorn eller bidrag till internet och dator/lap top för skolbarn leder fel.

Har ett system byggts upp med rutinutbetalningar blir det svårt att dra in dessa bidrag men det måste blir svaret. Att konservera ett system pga vana leder ingen vart.

Men det blir politiskt tufft igen att driva dessa punkter för löntagarpartierna i regeringen. Bidragstagarpartierna har fått en till medlem, SD, så nu står det fyra mot fyra.

Den nyvalda ordföranden för S-Kvinnor, Lena Sommestad, skrev ogenerat 2010:

“Parollen ‘det ska löna sig att arbeta’ har historiskt varit betydelsefull främst som ett argument för sänkta marginalskatter. Det ska löna sig att arbeta några timmar till. Under senare tid har denna paroll också blivit ett argument för att försämra de sociala försäkringarna.

Utifrån föreställningen att det finns de som hellre väljer sociala ersättningar än arbete, ska valet att arbeta bli mer lönsamt. Det är uppenbart att denna paroll inte är tidlös, och än mindre tidlöst socialdemokratisk.

Socialdemokraterna har alltid värderat lönearbetet högt, men synen på arbetet och dess plats i samhällsekonomin har under tidigare epoker varit både bredare och mer insiktsfull”.

Sommestad kan räkna med att bidragstagarna inte kan sin socialdemokratiska historia heller. Gamle socialministern Gustaf Möller vrider sig i sin grav. Den som tar emot bidrag är icke fri. Befria dem och oss själva samtidigt

Redigerad version pa Newsmill

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/29/den-som-tar-emot-bidrag-r-icke-fri