9

Vad händer med uppgifter på internet när de används i politiska och tveksamma syften? Vilka samarbeten finns mellan etablerade medier, extrema vänstergrupper, forskare och politiska grupperingar? Jag ska försöka kartlägga några spår som leder tillbaka ett par decennier men först berätta om de senaste dagarnas händelser av betydelse för landet. Denna bloggpost har redan fått en reaktion från Henrik Alexandersson.

Som webbtidningen Samtiden berättade förra veckan så uppstod en diskussion om avslöjandet av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons spelande på nätkasino. Vissa av Åkessons meningsmotståndare som Carl Bildt och Maria Wetterstrand ansåg det vara en privatsak och att Ekots tillgång till uppgifter om riksdagsledamöters kontoutdrag var tveksam. Att uppgifterna släpptes till Sveriges Radios Dagens Eko två timmar innan den sista och avgörande debatten i SVT var ingen slump är nog alla överens om. Men vilka låg bakom?

TWITTER

På måndagen 15 september ringde en reporter från Eko-redaktionen mig och undrade om jag visste något om källorna bakom uppgifterna om Jimmie Åkessons spelande. Jag hade skrivit på twitter att möjligen fanns förbindelser mellan det Maltabaserade och Bonnierägda spelbolaget Bertil.com och Bonnierägda Expressens etablerade samarbete med vänsteraktivisterna Researchgruppen, vilka kanske läckt till Sverige Radios Eko-redaktion. Mitt obetydliga medieskvaller föranledde alltså efterforskning från landets ledande nyhetsredaktion och ned till minsta twittrande redaktör. Jag blev så paff när Ekot ringde att jag inte kom för mig att undra vad i hela friden de hade att göra med mina privata funderingar på twitter.

Men det räckte inte med det.

Dagen efter, tisdag 16 september, får jag ett Facebook – meddelande från en god och pålitlig vän som jag träffat många gånger i verkligheten. Han har en chefsposition inom medier och kommunikation i huvudstaden och skriver:

”Jag har andrahandsinformation på att SR just nu ringer runt och försöker få tag på information ifrån ett spelbolag om Jimmys spelande. De vill ha detaljer ifrån någon på insidan. Min gamla kollega har blivit uppringd och erbjudits pengar för att läcka information.”

Jag frågade häpet om det är fråga om mutor vilket han bekräftar.

Samma dag tisdag 16 september uppstod en diskussion på Flashback där någon hävdade att Researchgruppens egen databas har hackats, en bitvis surrig diskussion som jag inte följde och inte satte i samband med Ekots märkliga efterforskningar, muterbjudande och samtal med mig.

Så onsdag 17 september fick jag ett twitter meddelande som verkligen satte igång funderingar om vilka som ligger bakom hemliga aktivistnätverk och staten. Mathias Wåg som arbetar på Researchgruppen, skriver angående deras arbetsmetoder:

”Dessutom har ju vid flera tillfällen polisen vänt sig till oss och bett oss identifiera hatare som de gått bet på ; ) ”

Se skärmdump ovan

Polisen vänder sig alltså enligt Wåg till en grupp individer som tagit till sin uppgift att publicera uppgifter om de privatpersoner vars uttalanden man ogillar. Om man som nätanvändare och ansvarsfull medborgare stöter på kränkande uttalanden i skrift så ska dessa uppgifter vidarebefordras till polisen och ansvariga myndigheter, men nu verkar kommunikationen ske i omvänd riktning.

Om polisen vänder sig till Researchgruppen för att få stöd betyder detta att dessa aktivister fått stort förtroende från myndigheter efter sina avslöjanden tillsammans med Expressen förra året. En digital tuppkam verkade ha rest sig än högre på grund av Researchgruppens händelser den senaste veckan och ledde kanske till att den twittrande Mathias Wåg inte tänkte sig för utan skröt för hela Sverige, nåja mina 1198 följare, vilka samarbeten Researchgruppen har med polisen.

HACK

De senaste veckornas mediehändelse som jag syftar på var att Researchgruppen hade gått ut med att de hade hackat det fria nätforumet Flashbacks hela databas. Researchgruppen skrev:

”Folk som ägnar sig åt att kränka andra kan ha rimlig anledning att känna oro, det medges”.
Se skärmdump ovan

Detta anonyma hot mot Flashbacks 100 000-tals anonyma användare tillbakavisades av Flashback i Dagens Media , men då hade flera medier hakat på och börjat kritisera den uppburna Researchgruppen, vilket var lite märkligt eftersom de hade belönats med föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden i mars 2014.

Nu några månader senare var inte alla journalister lika glada åt ett nytt iscensatt drev mot oliktänkande från kvällstidningar som samarbetade med dömda våldsbrottslingar som Researchgruppens Martin Fredriksson, styrelseledamot i Piscatus och ansvarig utgivare för Researchgruppens hemsida http://www.research.nu . Gruppen består av vänsteraktivister med kontakter såväl med Robert Aschbergs bolag Piscatus som Expressen och det våldsamma vänsternätverket AFA (Anti-Fascistisk Aktion), vilket Mathias Wåg har berättat öppet i ett debattinlägg i SVT Opinion.

Ledarskribenten Susanna Birgersson skrev nyligen i Dagens Nyheter apropå Researchgruppens intrång i Flashback i att detta tilltag verkligen var tveksamt, medan Piratpartisten Anna Troberg gick vidare och kallade Researchgruppen för ett ”glorifierat medborgargarde”.

Tonen mot Researchgruppen denna gång var alltså betydligt skarpare än när de hängde ut privatpersoner i Expressen hösten 2013. Ledarskribenten Marika Formgren var då en ganska ensam kritiker. En uthängd person, docent Jim Olsson, försökte i mars 2014 få Justitiekanslern att ta upp Expressens behandling av honom men förgäves. Inte tillräckligt angeläget för allmänheten ansåg JK.

REVOLUTIONÄRA JOURNALISTER

Anledningen till att grupper som Researchgruppen och liknande vänsteraktivistiska nätverk har sådant inflytande i medier och myndigheter är att svenska journalister och forskare hellre ser sig som aktivister och ideologer än neutrala granskare och objektiva vetenskapsmän. Aktivisterna kan regera utan kontroll.

På senare år har ett par ledande journalister försökt diskutera den övervikt den svenska journalistkåren har för åsikter ganska långt till vänster. Expressens Niklas Svensson och SVT:s Magnus Sandelin debatterade detta i TV4 2009, men den stora interna kritiken kom efter SVT:s Uppdrag Gransknings inslag om vänstervåldet i maj 2014.

I den chatt som SVT anordnade på sin hemsida efter sändningen svarar programledarna Janne Josefsson och Ola Sandstig på tittarnas frågor. Här är några axplock:

(UG = Uppdrag Granskning, RF= Revolutionära Fronten)

” Lasse: Utmärkt nyanserat reportage i dagens UG. Samtidigt väldigt skrämmande att se hur bred acceptans det verkar finnas för dessa värderingar att det vänsterextrema våldet är accepterat eftersom det riktar sig mot högerextremismen.

UG – Janne Josefsson, SVT: Jo, det är ju ingen tvekan att bland ett visst etablissemang finns en stor förståelse för dessa politiska grupper på vänsterkanten. Just därför är det inte mindre viktigt för oss att granska den autonoma vänstern.”

”Steve: Har ni fått några beska kommentarer från journalister om att ni skulle visa ”Det goda våldet”?
UG – Janne Josefsson, SVT: Ja, bland journalister jag mött även inom SVT finns det dom som tycker att vi är fel ute och som har stor förståelse för att RF står för något gott.”

”Dan: Stämmer det att det finns kopplingar mellan Robert Aschberg, Expo, Researchgruppen och Revolutionära Fronten/AFA?
UG – Ola Sandstig, SVT: Inte RF vad jag vet. Däremot är Researchgruppen sprungen ur AFA och de är gamla AFAiter som jobbar där. Det verkar som en av dem fortfarande stödjer AFA”

”Tybbe: Du säger att journalister ser mellan fingrarna när det gäller vänstervåld. Är media då en del av problemet med vänstervåld.
UG – Janne Josefsson, SVT : Det är klart att medias bild av vad som händer i Sverige är helt avgörande av vilken bild allmänheten får av det som händer. Min uppfattning är att media alltför lite har uppmärksammat våldet vänsterifrån. ”

Vänstergruppen Revolutionära Fronten är våldsamma vilket visades i SVT:s inslag, men likväl kan ledande lokala socialdemokrater som Jonathan Nilsson, ordförande i SSU Hofors och ledamot i kommunens socialnämnd, visa sitt gillande av våldsverkarna i RF på Facebook.

Andra autonoma vänstergrupper som ”365 dagar” har under de senaste åren hotat flera politiker inklusive socialdemokrater, vilket rapporterades i Svenska Dagbladet nyligen. Vilka kopplingar som finns mellan AFA, RF, Researchgruppen, och kanske även den välrenommerade stiftelsen Expo dit före detta vänsteraktivister sökt sig, är inget medierna vill gräva i. Bloggare som Expomakt försökte men verkar ha gett upp. Researchgruppen har fri lejd in i alla medier, myndigheter, maktcentra.

REVOLUTIONÄRA AKADEMIKER

En av de som intervjuades i Uppdrag Gransknings inslag om det ”goda vänstervåldet” av Janne Josefsson var sociologen Magnus Wennerhag vid Södertörns Högskola. Han hade samma vår 2014 skrivit ett debattinlägg i Dagens Nyheter tillsammans med likasinnade vänsterinriktade kollegor och forskare från Göteborgs universitet om att se mellan fingrarna med våldsvänstern eftersom dessa ville ha mer demokrati. De skrev:

”Detta gäller främst den i utredningen utpekade ’autonoma vänstern’, vars ideologi präglas av krav på mer demokrati och bättre villkor för underordnade grupper som invandrare, kvinnor och HBTQ-personer. Vari ligger det demokratipedagogiska att myndighetspersoner behandlar ungdomar som vill ha stärkta rättigheter för dessa grupper, eller vill att fler samhällssfärer ska demokratiseras, som ett potentiellt extremisthot?”

Ja, det ”demokratipedagogiska” kan vara att inte störa andras mötesfrihet, att inte hänga ut personers privatliv, besöka dem vid arbetsplatser och deras barn på daghem och skola, kasta in brinnande föremål i brevinkast och så vidare. Min bloggpost om detta.

I samtalet med Janne Josefsson kunde inte Magnus Wennerhag förklara sitt försvar för våldshandlingar, men han försökte framstå som en god vänsterakademiker, filosofie doktor vid Södertörns högskola.

Det var ingen slump att Janne Josefsson fick bege sig till denna relativt nya och så kallat ”spännande” mångkulturella högskola söder om Stockholm. Där finns sedan länge en förståelse för extrema vänsterhållningar.

I maj 2008 bjöds den italienske autonome marxisten och före detta fången Toni Negri till Stockholm för ett öppet samtal med Fredrika Spindler, filosof vid Södertörns högskola, och Stefan Jonsson, tidigare kulturredaktör vid DN och numera professor. Den politiske filosofen Negri som var aktiv på 1970-talet i Autonomia rörelsen i Italien dömdes 1979 till 30 års fängelse för att ha stött vänsterterrorism. Hans verk studeras i Sverige främst vid Södertörn och Fredrika Spindler med flera vänsterakademiker som Stefan Jonsson är hans många propagandister.

Några år senare, 2011, var det dags igen för ännu ett besök vid Södertörn av en dömd revolutionär, den palestinska flygkaparen Leila Khaled. Hon talade då förutom vid Södertörns Högskola även vid statsunderstödda Konsthall C , statliga Konstnärsnämndens enhet IASPIS, vid syndikalisternas och det stalinistiska Kommunistiska Partiets torgmöten samt en helkväll på socialdemokraternas ABF-hus tillsammans med, givetvis, Dror Feiler!

Kulturdebattören Johan Lundberg skrev i Expressen och redaktören och riksdagsledamoten (V) Ali Esbati på sin blogg utifrån var sitt perspektiv om besöket av denna kapare som dödat en oskyldig israel 1970 vilket hon inte ångrade.

Förutom ett öppet stöd för politiskt motiverat våld bland akademiker vid Södertörns högskola finns liknande nätverk vid Göteborgs universitet. Lektor Stellan Vinthagen är en vänsteraktivistisk akademiker som ligger bakom forskargruppen, eller ska man kalla det aktivistnätverket, Resistance Studies. Vid Göteborgs universitet finns även professor Ove Sernhede som hade full förståelse för upploppet i Husby våren 2013 i ett inlägg i SvD och så vidare och vidare vid landets humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter och redaktioner som Johan Lundberg visade i sin fina bok Ljusets fiender 2013.

KOMISKA FIGURER

Möjligen är de svenska revolutionära journalisterna och akademikerna mer komiska i sin sammanblandning av sina roller som nyktra rapportörer från fältet å ena sidan, och som engagerade godhjärtade aktivister å den andra.

Reportern som privatdetektiv är en klassisk figur i populärkulturen. Han, för det är nästan alltid en ung man, avslöjar skumrask och lämnar rapporter till sin tidning samtidigt som han ger dem till polisen. Han är inte anställd av polisen men samarbetar. Förr fanns de exemplariska seriefigurerna Tintin och Stålmannen som ryckte ut för att göra stordåd och upprätthålla heder och rättvisa när han inte var den blyge reportern Clark Kent.

Dessa mer oskyldiga litterära sammanblandningar har idag ersatts av självutnämnda ideologiskt drivna aktivist-journalister som Millenium-trilogins världsberömda Lisbeth Sallander och ikael Blomkvist, redaktionsmedlemmar på Millenium, tidskrift för grävande journalistik (vars förebild är deckarförfattaren Stieg Larssons arbetsplats, den antirasistiska tidningen Expos redaktion). ”Alla tjejer vill var som Lisbeth, alla killar som Mikael” – verkar de infantila aktivistjournalisterna intala sig och varann. Fienden är alltid höger, de goda vänster.

De är våldsamma mot sina motståndare, använder digitala och olagliga metoder för att avslöja sina fiender, liksom de aktivistnätverk som nämnts i denna artikel. Dessa fiktiva vänsterpolitiska aktivist-journalister liksom antagligen Stieg Larsson själv har hämtat inspiration från de grånade vänsterhjältarna från 1970-talets journalistik, i första hand Jan Guillou. Som anställd reporter på den maoistiska tidningen Folket i Bild/Kulturfront avslöjade han och Peter Bratt den hemliga säkerhetsenheten IB. Han sågs som ett ideal av aktivist och journalist, socialist och jurist (utan examen dock). Med tiden skulle även hans livs största scoop ifrågasättas, se Lena Breitners blogg, men för majoriteten av dagens journalistaktivister är den aristokratiske socialisten Jan Guillou ett föredöme. Guillou finns på riktigt så vi återvänder till verkligheten för en avslutande reflexion.

FÖRSLAG

För att komma tillrätta med vilka uppgifter som cirkulerar mellan redaktioner, myndigheter, polisväsendet och forskning bör en utredning tillsättas av riksdagen, så snart den har samlats. I dess direktiv måste framgå hur demokratin ska säkras mot självutnämnda redaktionella och internetbaserade politiskt drivna frikårer. De uppgifter om samröre mellan polisen och Researchgruppen som Mathias Wåg twittrade om igår borde vara första nyhet i alla medier och leda till en utredning av det slag jag föreslår. Medan man tar sig an detta kan även Ekots luskande efter källor och erbjudande av mutor undersökas närmare. Något är ruttet i det svenska samhället och vi har nog bara känt den första lukten av vad som kan vara en ny odemokratisk vänster med annan stil och nya metoder men annars samma gamla vänstervåld som tidigare. Öppna och vädra den nya svenska rättsrötan !

Jan Sjunnesson