1975/76 var jag utbytesstudent i Mountain View High School, Arkansas, USA, mellan åk 1 och 2 i gymnasiet. Den största skillanden var att vi hade samma schema varje dag.  Man kunde välja specialiserade kurser inom ämnena. På hösten hade jag trigonometri i matematiken och föredrag (speech) i engelska och på våren differenstialkalkyler och uppsatsskrivning.

Genom att varje dag fördjupa dessa kurser nådde jag långt och fick samtidigt frihet att välja nya kurser vid årsskiftet.

Amerikanska gymnasieskolor har dagsscheman som ska innehålla ett visst antal obligatoriska kurser inom matematik, engelska, naturvetenskap, historia och samhällskunskap. Utöver dessa kan valfria kurser väljas.

Man går inte i bestämda klasser utan väljer kurser inom sin årskurs. Detta system gäller såväl på små skolor som min som på stora skolor med tusentals elever  än idag.

För svenska förhållanden ter sig dagsscheman märkliga. Jag har  som skolledare och lärarutbildare tagit upp denna omfattande omläggning med kollegor men alltid mött motstånd.

Tvärtom tror jag att dagsscheman skulle underlätta för alla parter, särskilt för elever  i behov av särskilt stöd och för oss lärare som uppskattar koncentration.

Att flänga runt till 5-10 salar med olika lärare och skilda krav på material och kläder är knappast befrämjande för kunskapsutvecklingen. Att istället gå tillsamma klassrum och koncentrera sig under en halv till en termin i ett ämne är att ge elever bättre förutsättningar än med veckoscheman.

Jan Sjunnesson, fil mag i pedagogik, fd skolledare och lärarutbildare.