Nobelpris till kapitalism för fattiga

nobel
Från Omni

Nobelpriset i ekonomi 2019 går till Esther Dunflo, Abhijit Banerjee och Michael Kremer. Alla tre har forskat om marknadsekonomiska lösningar i fattiga länder. Boken Poor Economics av Dunflo och Banerjee var en ögonöppnare för mig när jag verkade i deras anda i New Delhi 2010 som kampanjledare vid School Choice Campaign, Centre for Civil Society (CCS). Kremer och Banerjee skrev forskningsrapporter om indisk skolbyråkrati vid CCS.

Samma tankar om att kapitalism kan ge rättvisa till fattiga låg bakom Parth Shahs marknadsliberala tankesmedja CCS i Indien. Här är min intervju med honom från 2012.

En annan inspiratör var och är James Tooley, en engelsk lärare som upptäckte hur fattiga privatskolor i Afrika, Kina och Indien förändrade livet för miljontals elever.
Jag skrev en presentation av hans bok 2017 i mitt kompendium Pedagogik och polemik:
James Tooleys bok The beautiful tree:: A personal journey into how the world’s poorest people are educating themselves (Cato/Penguin, 2009) blev en bestseller i Indien.
Författaren var en (fd) socialistisk matematiklärare från England som for till Zimbwave när landet blev fritt för att stödja landet. Men han upptäckte att hans syn på politik inte stämde med verkligheten i det fattiga landet och började resa runt i världen för att forska och debattera utbildningssystem på uppdrag av internationella organisationer.
I början av 2000-talet var Tooley i den sydindiska mångmiljonstaden Hyderabad. Han tog en rickshaw i bort från hotellet för bese den antika bågen Charminar från 1591. På vägen dit såg han skolskyltar i finare områden, och sedan även i slummen. Han hoppade av sin lyxiga hotellvistelse och började tala med lärare och skolentreprenörer i de fattigaste stadsdelarna. Där fanns kreativa undervisningsmetoder och dedicerade lärare som nådde bättre resultat än vad de rikare kommunala skolorna gjorde upptäckte Tooley.
Han gjorde samma upptäckt i Afrika och Kina när han utvärderade fina privata skolor. I Somaliland gick det två privata skolor på en kommunal för att de var mer populära. Vissa drevs av vinstintresse, andra av ideella eller religiösa orsaker. Många av dessa slumskolor tog in de fattigaste eleverna gratis, i Indien som i Afrika.
De fattigas skolor, ofta kallade ”budget schools”, var respekterade pga att de stod för eftersträvansvärda sociala värden eller var framgångsrika pga att de sköttes väl och ägarna gjorde goda affärer.
James Tooley upptäckte att myndigheterna gärna kontrollerade de fattiga skolorna utan att göra något annan än att kräva mutor när de läst upp vilka regler som gällde. Med Tooleys ord, ” Sometimes the government is the obstacle of the people”.
Titeln The beautiful tree kommer från en studie av en äldre indisk skolform författad av den frihetskämpen Dharampal (1922–2006) och utgiven 1983 av Other India Press i Goa (finns att ladda ned gratis på nätet). Den tar upp hur indiska folkskolor fungerade på 1700-talet och som sedan blev mönsterbildande för den sk Lancaster-metoden i Storbritannien på 1800-talet. Denna metod med sk monitörer utvecklades alltså först i Madras.
Mahatma Gandhi sa vid ett föredrag på Chatham House i London 1931 om det gamla indiska skolsystemet, citerad i Tooley och Dharampal:
”I say without fear of my figures being challenged successfully, that today India is more illiterate than it was 50 or 100 years ago, and so is Burma, because the British administrators, when they came to India, instead of taking hold of things as they were, began to root them out. They scratched the soil and began to look at the root and left the root like that, and the beautiful tree perished.”
Tooleys forskning har visat att om man kontrollerar för bakgrundfaktorer så presterar elever i fattiga slumskolor bättre än elever i bättre kommunala skolor. Myndigheterna spelar dock ett rävspel med dessa slumskolor genom att inte erkänna deras existens vilket leder till att de blir beroende av att muta tjänstemännen.
Men många fattiga föräldrar vill inte sätta sina barn i kommunala gratis skolor med gratisluncher utan väljer små privatskolor där de vet vad som händer och inte händer. Om läraren och skolan inte sköter sig tar de sitt barn därifrån, vilket är svårt i en kommunal skola. Lärarskolket är väsentligt högre i kommunala skolor än i privata, fina som fattiga.
Tooleys bok är ett måste för varje lärare och pedagog som vill förstå de processer som driver fattiga att utbilda sina barn.

En tanke på “Nobelpris till kapitalism för fattiga”

  1. Kapitalismen liksom världsordningen för den fria världen och dess ideologi segrar över den socialliberala världsordningens globala misslyckandet för individens befrielse ur den skapande misär av sina egna politiskastyrda landsfäder är Nobel priset erkännandet i den ekonomiska vetenskapen.

Lämna ett svar till slaszlos Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s