De kämpande pensionärerna på Nørrebro i Köpenhamn 1982

 

De kämpande pensionärerna på Nørrebro

 

Det är fest i Nørrebro Folkets Hus i Köpenhamn. Framme på en scen står en äldre kvinna och löser högt. Hon läser urklipp ur tidningarna om den unga BZ-brigadens kamp den sista veckan. Alla pensionärer lyssnar och applåderar.

För dem är det självklart att kämpa för bättre och billigare bostäder. Det har de gjort både för sig själva och tillsammans med de unga husockupanterna i BZ-brigaden.

Else Larsen, pensionär, berättar i denna intervju om hur det gick till när man gick samman med ungdomarna för en månad sedan.

-Det var vi som tog kontakt med dem. Vi skickade ett brev till några vi kände och där skrev vi att det var fint att de gjorde någonting. Men att det hade blivit för våldsamt.

-Ja, det är lika mycket polisens fel att det jämt blir slagsmål.

-De unga kom hit till Nørrebro Folkets Hus och vi pratade om vad vi hade gemensamt. Det var en hel del saker som vi pensionärer vad otillfredsställda med i bostadspolitiken. Ägarna kör ut oss från kvarter vi har bott i hela vårt liv och gör om lägenheterna så att ingen av oss har råd att bo kvar. Ut till förorterna med oss bara!

Hon fortsätter med att berätta att bostadsbolagen bara bygger treor och fyror när de bygger nytt i innerstaden. De lägenheterna passar bara till barnfamiljer och varken till ungdomar eller pensionärer.

-Men vi kanske bråkar för mycket så de vill ha bort oss! – ropar hon högt.

 

Else skrattar till men blir strax allvarlig när hon talar om ockupationen för en månad sedan.

-Vi var ungefär 60 pensionärer och lika många ungdomar. Vi gick in tillsammans genom ett fönster. Ja, för att allting skulle gå rätt till, så ville vi inte bryta upp någonting.

-När vi var inne gjorde vi i ordning kaffe och satte ut våra fanor. Pensionärernas egen och BZ-brigadens bredvid varandra. Efter en stund kom två polisbilar och blockerade gatan i vardera änden.

-Jag gick fram till och sa: ”Vad gör ni här?” och ”Varför har ni satt bilarna såhär?”

-De ursäktade sig hit och dit och sen sa de att någon kunde bli skadad, det fanns ju gamla människor med, sa dom.

-Då svarade jag dem och sa att vi inte alls är så gamla och skröpliga som ni tror och vi gör det tillsammans med ungdomarna, så ge er iväg bara!

Else berättar att hon också lyckades övertala kravallpolisen som kom efter att de andra poliserna gett upp. Ingen anmälan kom från husägaren och det hela gick lugnt och stilla till, för första gången på länge för BZ-brigaden.

-Vi vill inte vara med om våld används. Det gör detsamma vem, polisen eller ungdomarna.  Visst förstår vi att man blir tuff när man är uppvuxen i en storstad som Köpenhamn. Och blir man sedan bankad några gånger i skallen av kravallpolisen, så är det klart att man blir arg när polisen kommer.

-Men vi står fast vid att inget våld ska användas och inte heller någon sprit eller knark.

-Det är våra villkor till ockupanterna och det har de accepterat.

-Just nu har vi inte gjort mer än det att vi gick in i huset med dem, men vi besöker dem ibland där de bor här intill Folkets Hus på Nørrebro.

Att det skulle bli en sensation i pressen när vilda ungdomar med skärt hår och järnrör ockuperade hus tillsammans med kaffedrickande pensionärer hade ingen tänkt på bland pensionärerna. Det blev teveintervju för Else Larsen.

-De tycker det är så märkvärdigt att det inte blir våldsamt, när vi gamla och unga är tillsammans. Men vi har massor gemensamt.

-Vi gamla har erfarenheterna och de unga krafterna. Det går att samsas om de saker som håller både oss och ungdomarna nere.

-Jag sa i teve att om BZ-brigaden ringer och säger att de har ett tomt hus till och vill att vi ska vara med, så är det klart vi ställer upp igen. Bara det går fredligt till.

 

Nørrebro Pensionärsförening har funnits i sex år. På den tiden har man hunnit med två egna ockupationer, så det är inget nytt för dem egentligen.

För fyra år sedan gillade pensionärerna inte att en husägare skulle göra om ett uruselt hus till bostadsrätter. Det genomruttna huset skulle rivas istället ansåg de och gick in i huset.

Polisen kom tre gånger och körde ut dem, milt men bestämt. Till sist så satt de där i alla fall, polisen och pensionärerna och drack kaffe och pratade om saken.

Likadant var det en annan gång då två pensionärer var utan bostad. Då ordnade pensionärerna två tomma lägenheter och ockuperade dem tills de bostadslösa pensionärerna fick dem.

 

Mottot för Nørrebro Pensionärsförening är, ”Vi vill inte styra andra och vi vill inte styras av andra”. Den kämpar för bättre villkor för pensionärer som är många och har dåligt med pengar i Danmark. En del hittar inte rätt bland bidragen och pensionsblanketterna och mister på så sätt sin rättmätiga del.

Else Larsen berättar hur hon gör:

-Om det kommer någon stackars sate och säger att han har så och så mycket i pension och det inte stämmer med vad han ska ha, så säger jag åt honom, ”Du ska inte ha ett uns mindre än vad du har rätt till”.

-Själv har jag inte mycket pengar, men man kan ju hjälpa varandra så går det lättare. Efter mat och hyra så har jag ungefär 160 kronor kvar per månad till annat.  Så nog finns det mycket att kämpa för.

 

Nørrebro Folkets Hus till exempel. Huset som de gamla och unga på Nørrebro äntligen fått efter många års protester och kämpande. Där har pensionärerna en egen lokal och när det är fest så kommer även de äldre från förorterna in för att få vara med sina vänner.

Framme vid scenen står det på en liten skylt, ”Allt för förbjudet”. De har humor också, dessa starka gamla människor.

Else Larsen och de andra avslutar festen med att sjunga kampsånger de gjort själva

 

”Vi har slitit och vi har släpat för landet i många år.

Våra dåd blev ej belönat därför får vi det som vi får.

 

Sådan är kapitalismen, otack är den gamles lön.

Det är de rika paradis men,

jag tycker fanimej att det är synd.

 

När vi frågar om våra bidrag,

får vi inga svar.

Även om många skulle behöva,

ha en telefon!

 

Sådan är kapitalismen, otack är den gamles lön.

Det är de rika paradis men,

jag tycker fanimej att det är synd.

 

Därför må vi kämpa samman,

ung och gammal om vår lott.

Annars får ni ju det samma,

när ni själva gamla blir.

 

Sådan är kapitalismen, otack är den gamles lön.

Det är de rika paradis men,

jag tycker fanimej att det är synd.

 

Opublicerad artikel

Köpenhamn 22 maj, 1982

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s