Bokrecension: Finna sig av Agnes Lidbeck

Finna sig av Agnes Lidbeck (Norstedts, 2017, 200 s)

Kvinnor förväntas finna sig i kvinnorollen, men också protestera. Huvudpersonen Anna i denna roman gör inte det. Hon är ingen feminist men inte heller en anpassningsbar docka. Hennes självupptagenhet går ut över hennes moderskap när hon ständigt poserar inför omgivningen, särskilt den manliga.

Redan på BB med det första barnet  undrar hon om ”papporna vill ha henne, eller skulle vilja ha henne, eller kommer att vilja ha henne senare.” Är det en självständig feminist eller ett våp som tänker så?

Bokens berättarröst är galghumoristisk. Varje kapitel inleds med sakliga konstateranden. Hör här :

”Attraktion är en dramaturgiskt oklanderlig konstruktion, från det giriga till den vanemässiga sväljandet. Liksom alla konstruktioner har den en inneboende logik: För att dragningskraft ska kunna uppstå behövs två separata enheter och en yta för dem att färdas över. Det behövs utrymme för en befogad svindel, det behövs möjlighet till ett fall som skadar* .  Därför är kärleken tidsbestämd, mätbar i årstider snarare än i livstider. 

* Ett äktenskap kan inte erbjuda denna typ av laddning. För den gifta kvinnan är otroheten det mest effektiva sättet att fylla funktionen som åtrådd”

Huvudpersonen Anna inleder därför en affär med en äldre författare, men är ständigt lika upptagen av hur hon uppfattas av honom. Han insjuknar i cancer och måste vårdas den sista tiden, vilket hon gör utan knot.  Märkliga tankar passerar men inget händer i verkligheten.

Denna bok är skriven för kvinnor som funderar på vilka de är. Att som man läsa den är som att se en experimentell fransk film med knäppa idéer som far genom skallen på en till synes fullt funktionell kvinna och känslig mor. Att iscensätta sitt liv är allt. Yta framför innehåll.

”Det är önskvärt, men inte ett krav, att hon även upplever de känslor hon gestaltar.”

Hon vill bli slagen av sin man men inget händer utom några taffligt bundna rep om handlederna.

Bokens knäppa intrig räddas av ett underfundigt språk som klarsynt bär berättelsen från trist hustru till trist älskarinna till trist hemvårdare. Författaren Agnes Lidbeck har debuterat som poet vilket märks i den distans som berättarrösten har till sin huvudperson.

”Anna blir älskarinna av effektivitetsskäl, liksom effektiviteten påkallar att hon springer på löpband; med blicken riktad rakt fram. Mot slutet bränner det i lungorna.”

Jag önskar att kvinnor läser denna bok och berättar för oss män om vad som pågår i deras inre. Är det som i Finna sig så är vi rejält lurade. Vi trodde ni var ganska normala. Feminister kan inte göra mycket av Annas anpassningsstrategier. Hon är friare än dem.

Agnes Lidbeck skriver dessutom väl om män.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s