Att vilja göra gott är lovvärt men denna vilja kan inte få råda till vilket pris som helst. En alltför omfattande och orealistisk samhällsförändring utifrån förhoppningar och fina ideal kan tvärtom skapa mer problem. Det goda idealet blir därmed det möjligas fiende om idealismen är utopisk, drömsk, overklig.

Liberaler och socialister delar en ambition att förbättra världen. De leder ofta internationella organisationer, delar ut bistånd, står för ideellt engagemang lokalt och försöker därigenom påverka opinioner för utsatta folk, djur, naturvärden, minoriteter och så vidare. Detta engagemang är berömvärt.

Får dessa världförbättrare makt att leda valda församlingar och stater måste emellertid medborgare se upp med deras framfart. Eftersom de i grunden vill förbättra själva människosläktet, utradera historiska spår och skapa nya ideala institutioner byggda på sina egna optimistiska men ofta opraktiska förslag bör dessa liberaler, sociala såväl som klassiska, och socialister, kommunistiska såväl som socialdemokratiska, tyglas. Deras intoleranta beteende är snarlikt den kinesiska kulturrevolutionen.

Här ges tre exempel på liberala världsförbättrare och villfarelser; liberalt försvar för vänsterextremism, liberalt oförstånd inför migrationsmarknaden och liberalt missförstånd inför tiggeriet.

1.
Poeten och debattören Athena Farrokhzads uppseendeväckande Sommarprogram (21/7) i radions P1 innehöll så mycket vänsterextrem propaganda att en hel julivecka har gått åt att bara tala om detta program i medierna. Hon fick välförtjänt kritik i borgerlig press och av sansade politiker. Men miljöpartisten, ärkeliberalen och NEO -redaktören Mattias Svensson avvek i sitt debattinlägg i Expressen (24/8) genom att försvara hennes angrepp på det svenska samhället:

”Jag älskade första halvan av Athena Farrokhzads sommarprat. Lyssna igen ni som rasat och skrikit. Lyssna på någon som förbannar rasismen, gränskontrollerna, ojämlikheten. Som mött allt från vardagsfördomar till hot om våld och som hatar det. Sätter ord på en högst rättfärdig vrede. Nej, Sverige är varken genomrasistiskt, utan välfärd eller odemokratiskt. Men heller inte bra nog.”

Likt den dogmatiska marxisten Farrokhzad vill Svensson bryta ned välfärden genom massinvandring, förstöra samhällsgemenskap med anklagande antirasistisk mångkulturalism och göra västvärldens minst ojämlika nation än mer konform. En marknadsliberal som Svensson inser att kommunismen inte förmår att skapa välstånd som kan omfördelas via skattsedeln, men han delar hennes bisarra analys av Sverige.

”Inte bra nog” för liberaler som Svensson innebär att svenskar än en gång ska utsättas för social ingenjörskonst med mångfalds- och jämställdhetsplaner i näringsliv och stat, att förskolebarn ska tvingas in i den onaturliga genuspedagogikens fållor och att staten alltid vet bättre än medborgarna. Annars kommer Diskrimineringsombudsmannen och domstolarna för att tvinga oss att tala och skriva korrekt. Ett sådant liberalt överhetssamhälle är inte bättre än ett socialistiskt, Reinfeldt inte bättre än Löfvén. Svenssons illiberala Miljöparti passar väl med det lika illiberala folkfostrarpartiet Folkpartiet i denna ambition som ledarskribenten Marika Formgren påpekat

2.
Det andra exemplet på liberala irrgångar gäller migrationen till västvärlden. För marknadsekonomi gäller utbud och efterfrågan på en marknad. Det vet varje liberal person, företagare och kund inklusive nyliberala redaktörer.

Men plötsligt så förstår de inte marknadsekonomiska mekanismer när marknaden består av migranter som flyr till välstånd och trygghet i länder som Sverige. Då verkar alla liberaler ha tappat alla begrepp om incitament och om hinder på denna ganska väl fungerande marknad av pass, smugglare, flyktvägar, asylpolitik och diasporagrupper.

Om ett land som Sverige utfäster i september 2013 att alla syrier får uppehållstillstånd oavsett skäl så kommer fler syrier. Om vissa asylhistorier visar sig framgångsrika skickas de via sms och nätet till strids- och katastrofområden på några sekunder. Om mottagarlandet Sverige gör allt vad man kan, och lite mer, för de asylsökande och de invandrade, så kommer fler. Mer miljarder leder till fler asylsökande. Märk väl, asylsökande – inte kvot- eller konventionsflyktingar vilka utgör 10 procent av migranterna.

Liberaler inser ibland denna marknadslogik, men vägrar tala om migrationsmarknaden i andra termer än humanitet, mångkultur, generositet. Ändå är det tydligt för varje väntande irakisk familj på flykt att vissa länder är att föredra framför andra som Grekland, Italien och Rumänien.

3.
Över till det sista exemplet på liberal världsfrånvändhet, tiggarnas villkor i Sverige. Danmark och Norge överväger att förbjuda tiggare från andra EU lände.

I Sverige råder ingen öppen diskussion om detta trots att över hälften av tillfrågade svenskar vill förbjuda tiggeri, liksom den rumänska ambassadören. Ledande före detta liberala ministrar som Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag ville före valet tvärtom öppna upp gränserna än mer för tiggare och skapa bättre villkor för dem vilket kommer leda till fler, se det marknadsekonomiska resonemanget ovan. Deras osynliga efterträdare i regeringen Löfvén I vill säkert samma sak, minst, men vi har inte sett vilka statsråd som tagit sig an tiggarna från EU.

Dessa svenska politiker från Alliansen och nu från de rödgröna vill göra upp med hundratals år av förtyck på Balkan av romer genom att läxa upp deras regeringar, främst Bukarest. Att införa tiggeriförbud är inhumant så länge som ett systematiskt förtryck av romer sker i Rumänien menar svenskarna. Därmed vill de svenska liberalerna inte skydda vårt land såsom andra nordiska länder gör, inklusive Finland, och heller inte inse vad ett avlägset nordeuropeiskt land kan åstadkomma i Östeuropa.

En storsvensk liberal beskäftighet dominerar som vore vi en ny moralistisk kolonialmakt. Kommer en förändring för de romska familjerna och andra utsatta EU – medborgare inte till stånd i sina hemländer på en generation kan Sverige se fram emot 20 år till av tiggare vid gator och torg, butiker och tågstationer. Det är inte rimligt och vårt land berikas inte, tvärtom.

Ja, det finns rasism vilket Mattias Svensson och Athena Farrokhzad påpekat, men Sverige utmärker inte något sätt. Tvärtom är vi ett osedvanligt lite rasistiskt land. Ja, människor lider och tvingas fly och Sverige ska ta ett ansvar, men inte därmed gå under som land. Ja, tiggare vill komma hit men de får i så fall respektera tremånadersregeln för fri rörlighet som EU införde 2004: Ordna jobb eller varaktig försörjning på utsatt tid, annars åker du ut.

Liberaler vill väl och behövs för att hålla upp blicken men se upp när de far upp i skyn, likt den grekiske hjälten Ikaros som brände sina vingar när han flög för nära solen.