Förr vältrade sig de rika i matorgier, klädde sig överdådigt och spenderade pengar utan besvär. Idag äter sig de fattiga allt fetare, går runt i märkeskläder på avbetalning (eller snor dem som i London 2011) och tar kreditkort på kreditkort. TV 3s program Lyxfällan och Britney Spears visar deras uppgång och fall.

Jag vet inte när borgerligheten blev sparsam och asketisk men tror att 1970- och 80-talen blev avgörande. Då etablerade nyrika familjer en inställning till konsumtion som märkligt nog blev vänstervriden. Att ge barnen egna rum, tonårskläder, apparater och fredagsmys blev standard medan övre medelklass började tänka på figuren, inte köpa allt de såg och gärna gå omkring lite halfsunkigt. Se på folket på Lidingö eller Waxholm: stövlar, shorts, t-shirt på varje miljonär medan guldet blänker i Skärholmens centrum.

Vänstern har lierat sig med kapitalets värsta avarter, den inbilska kommersialismen som låter alla vara med i köpladorna IKEA, BAUHAUS, EL-GIGANTEN. . . Där blir inga otåliga unga konsumenter förvägrade att delta i masskonsumtionens tillfälliga lyx. De nyrika vräker in allt man kan i vagnarna och lastar stadsjeepen full, medan den betydligt sämre betalda medelklassen står och väger varje vara för att bära ut till den gamla bilen. De har bildning men inte kapital. De vänsterröstande nyrika som snabbt vill in i den allomfattande medelklassen har kapital men inte bildning. 2013 är detta tydligare än någonsin.

En asketism har alltid funnits inom den bildade borgerligheten men den har ibland överskuggats av småborgarnas konsumtionsmönster. Denna högerasketism utmanas av reklam och den politiska vänstern som gärna vill få de keynesianska hjulen att snurra. Med västvärldens stora budgetunderskott räknade i triljoner dollar har denna vänsterkonsumism styrt sedan efterkrigstiden eftersom de arbetande massorna dragits in i konsumtionsmönster som tidigare förbehållits de rikare.

Ekologiskt är det en katastrof och kulturellt en nyskapelse men socialt kanske utjämnande. Vänsterkonsumism och högerasketism är något vi lever med utan att inse vidden av. Det är enkelt att köpa men svårare att vägra köpa. Därför att den rikare som besinnar varje inköp till det kloka och nyttiga. Det asketiska livet är moraliskt rikare och ger självrespekt medan det konsumistiska är roligare och ger bra intryck. Frågan är vad som håller i längden.