Ett par timmar efter att jag talat på lördagens demonstration utbröt slagsmål mellan våldsintresserade höger- och vänsterextremister, eller kanske snarare våldsvilliga, ev med stöd av fotbollshuliganer.

I efterdyningarna  som jag skrivit om i Avpixlatt och Roger Sahlström fotograferade  har en diskussion uppstått om  slagsmålen.

Granskning Sverige  ringde upp Aftonbladet för att kolla deras källkritik och Mona Sahlins kansli. Ni kan googla fram massor med fler ifrågasättanden av vad som egentligen hände, varför och vilka som bär ansvar.

Dagen efter blev jag tillsammans med övriga talare och arrangörer utskällda för att vara kvinno- och invandrarhatande nazister av Mona Sahlin i Expressen, medan  Dagens Nyheters Erik Helmerson undrade bekymrat vilket sällskap jag hamnat i intill avgrundsnationalismen.

Han bör kanske även ställa den frågan till Alexandra Pascalidou som trycker sig ömt till den identitäre högerradikalen Daniel Friberg, se kärleksmingel i NyheterIdag.  Hon är inte så knasig som man kan tro efter att ha läst hennes självbiografi.

Jag fick idag in en replik i Expressen till Mona Sahlins ovederhäftiga utfall så vi kan för denna gång lämna själva demonstrationen vars syfte var gott liksom Helmersons delvis berättigade undran till ”Avpixlat-skribenten Jan Sjunnesson ”.

 

Själv intervjuades jag av Expo:s Daniel Vergaras som frågade mig vad jag ansåg om de högerextremister som fanns i publiken. Jag sa då att jag självklart tar avstånd från dem, men ser inte mig citerad på deras blogg.

Debaclet med slagsmål efteråt får och ska inte upprepas och inte heller att polisen tillåter en olaglig motdemonstration.  Kanske slagsmålen hade kunnat undvikas om vänsterextremisterna hade fösts bort av polisen till den plats de hade tillstånd för, Sergels Torg, 800 meter från oss på Norrmalmstorg.

Vad jag har förstått inleddes konfrontationerna med att några ilskna vänsterdemonstranter spottade på en kvinna (vars namn jag vet och litar på), vilket inte hade kunnat ske om grupperna separerats ordentligt på långt avstånd och inte bara med hästar och piketbussar. Vi glömmer inte 30 januari men går vidare till vårens traditionella demonstrationer på arbetarnas högtidsdag, första maj. En dag då politik och erotik förenas, åtminstone trodde man det i arbetarrörelsens barndom:

 

”Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.

O du älskogens vår,
som befriande går
över landen i segrarefärd,

du är drömmens också,
och var blick i det blå
är en blick in i undrenas värld”

(Sången om 1 maj av agitatorn Hannes Sköld, 1911)

Till 1 maj är det långt men jag ska redan dra ihop förberedelser för en ”Folkets 1 maj”, då kanske inte älskog kommer bryta ut offentligt men lite stillsamt fikande i en park medan man lyssnar till kloka Sverigevänner, kanske lite musik och sedan går makligt genom huvudstadens gator och torg.

Till den är alla välkomna som rättar sig efter de instruktioner som funktionärer kommer hålla sig till. Återkommer med detaljer, men kan redan nu avslöja vad jag lärt mig från Vänsterpartiet 1 maj-demonstrationer.

1999 var jag ordförande i Vänsterpartiet Uppsala. Vi skulle som vanligt ha ett tåg från Vaksala Torg till Slottsbacken och jag var givetvis i ledningen för arrangemanget. De kurdiska medlemmarna och deras vänner och släktingar hade tidigare gått med i tåget viftandes med PKK-flaggor och fotografier av sin ledare, Abdullah Öcalan.

Från demokratiska aktivister hade jag fått veta att PKK:s metoder var alltför blodiga och de hade angripit civila i sina strävanden efter ett fritt Kurdistan, vilket jag och Vänsterpartiet stödde. Men jag ville inte ha dem i tåget, skanderande slagord på kurdiska och med sina röda fanor med en revolutionär stjärna. Inte en gång till.

Ok, då förlorar vi en tredjedel av tåget sa man till mig. Dessutom är de så färgglada och entusiastiska. Det är värt priset svarade jag och fick med stöd av modiga demokratiska kurder i Uppsala igenom förbudet mot att stödja PKK offentligt i Vänsterpartiets 1 maj tåg.

Mycket riktigt så försvann ett par hundra missnöjda PKK-sympatisörer 1999 men det var det värt.  Att PKK fortsätter att vifta med sina blodiga flaggor i innerstan må vara hänt, nu senast 2014, se mitt referat i Samtiden . Vänsterpartiet har i stort följt Erik Helmersons råd:

”Medier och motståndare uppmärksammar – med rätta – de gånger som företrädare för partiet flörtar med extremvänstern, när ungdomsförbundare har kontakter med radikala, när det viftas med totalitära symboler och demonstrationer urartar.”

Men personband och tydliga kopplingar mellan Linje17, Alltåtalla, Ingen är Illegal, AFA, RF, SAC, SUF m fl. och Vänsterpartiet existerar likväl. Se Rebecca Weidmo Uvells gräv om Mattias Wågh som inte är Vänsterpartist men gillas av många medlemmar, särskilt i Söderort. Liknande kontakter har inte Daniel Friberg.

Helmersons uppmaning till SD att ”ge fan i att demonstrera med nazister” skjuter förbi partiet som inte var ansvarigt även om det, som med vänstern, fanns personband och kopplingar mellan demonstrationen på Norrmalmstorg och vissa Sverigedemokrater. Dock finns ingen sympati eller förståelse hos SD för vad Nationell Ungdom, Svenska Motståndsrörelsen m fl. sysslar med och står för.

De utrensningar och uttalanden som gjorts från SD:s ledning visar tydligt att endast demokratiska metoder är tillåtna, liksom politiska idéer som är förenliga med demokrati och tolerans.  Att några av dem fanns i publiken var inte bra. Än värre att de slogs efteråt, provocerat eller oprovocerat. Medier och politiker gottar sig åt detta vilket stänker på oss demokrater i den Sverigevänliga folkrörelsen och i alternativa medier.

Mitt initiativ till ”Folkets 1 maj” i Stockholm blir därför ett till steg i demokratisk riktning genom att den kommer visa den breda folkliga opinion som finns mot den svaga regeringen och den än svagare oppositionen.  Håll utkik efter mer information senare i vår på www.folkets1maj.se

Väl mött kamrater, nu tar vi tillbaka Sverige!

 

Jan Sjunnesson

 

 

 

Detta inlägg på Avpixlat.